Ska vara ärlig och erkänna att jag tidigare betraktade Kalmar FF på ungefär samma sätt som Ines Usman resonerade kring internet en gång i mitten på 90-talet. Attityden har i viss mån levt kvar trots att laget radat upp bra resultat senaste åren. Jag har aldrig ställt mig bredvid dem som ansett att KFF spelar tråkig fotboll – jag delar inte upp fotboll i rolig eller tråkig fotboll när det handlar om prestation. Och varje gång jag sett dem har jag imponerats av till exempel en sådan som Henrik Rydström som inte alls är en ensidig terrier som ryktet gör gällande, utan en mittfältare begåvad med ett utmärkt spelsinne och känsliga fötter som gör honom till en mycket bra tvåvägsmittfältare. Däremot har jag tänkt ungefär som så att ”ja ja, de är väl snart tillbaka i superettan igen”.

…det sista var givetvis en ganska grov överdrift, men jag har resonerat som så att Kalmar är en fåsäsongsförening, de sticker upp nu men har inte organisationen eller ekonomin att över en längre tid stanna kvar i den allsvenska toppen. Därför har jag inte riktigt brytt mig om vad de håller på med.

Efter 4-0 mot belgiska Gent i Uefacupkvalet är det kanske dags att börja göra det.

Kalmar satte alltså 4-0 på belgiska Gent i dag, jag såg det själv på TV med ett halvt öga, och Patrik Ingelsten gjorde tre av målen. Hur länge blir denna finurlige lille djupledslöpare kvar i Sverige – tre dagar? – och vad säger det egentligen om fotbollskunskapen hos en sådan som HBK:s tränare Janne Andersson som aldrig gav Ingelsten chansen på allvar? Även om 26-åringen hade det trögt i Halmstad borde väl Andersson sett att kapaciteten fanns där. Är vi på en så hopplöst låg nivå att till och med en välrenomerad tränare som ”Professorn” inte är bättre eller vad handlar det egentligen om – bara sen i utvecklingen?

4-0 på den belgiska ligasexan är ett mäktigt resultat och även om Gent hade några glödheta chanser kändes Kalmar numret större ute på plan. Lägg därtill ett aggressivt presspel och en rörlig offensiv, framför allt i djupled. En djupare analys än så vågar jag mig inte på – jag såg för lite av matchen. Men i dag och i morgon ska jag hylla den röda maskinen, jag lovar till exempel att ha på mig mina röda kalsonger när jag går till jobbet i morgon bitti.

Såg ni Elms Laudrup-lyftning till 4-0-baljan? Det var klass.

…vilken Elm det var? Ja, det vete fan.

Om man inte insåg ironin i att Djurgården skulle vara Sveriges hopp i Europa kan man inte ha läst särskilt mycket av vad jag har skrivit om Dif senaste säsongerna. Till exempel i en krönika häromdagen:
”Men Djurgården var och är på många sätt ett luftslott, långt efter konkurrenterna i sina arenaplaner och med en publik som sviker. Dif har visserligen börjat om och satsar sedan något år stort på egen talangutveckling, men jag blir inte förvånad om det skulle dröja väldigt, väldigt länge innan vi får se Djurgården slåss om en allsvensk pokal igen.”

Jag skrev att sett till resultaten i första matchen var Djurgården Sveriges hopp i Europa, och trodde att folk automatiskt begrepp det hopplösa med det…men det här med ironi ska man inte hålla på med utan målsmans medgivande. 0-5 mot Rosenborg säger väl det mesta. Djurgården stod upp bra på Råsunda, men när norrmännen nu till och med lyckades nicka bollen ÖVER Dembo Touray kunde man ju gett sig fan på att det skulle sluta som det gjorde.

…fast jag vet inte om jag håller med om att bollen gick över honom, snarare bredvid. Sedan klackade Touray in ett inlägg i egen gavel, det var dråpligt på riktigt.

Elfsborg lär inte heller gjort särskilt många glada där borta på den gröna ön…eller det var väl i och för sig precis det de gjorde. Därför hyllar vi Kalmar och bara Kalmar både i dag och i morgon.

…att IFK Göteborg samtidigt gick till final i Svenska Cupen via 3-0 mot Enköping känns knappt värt att nämna i sammanhanget.

Vilka Blåvitt möter där? Gissa en gång.

Först och främst, även om det smärtar – här ser ni Ledstjärnans TV-show som jag gästade i morse. Tycker att vi hade ganska trevligt i studion, men någon handduk fick jag inte den här gången. För dåligt.

Champions League-lottningen har ni säkert sett vid det här laget, en otrolig svenskgrupp med Zlatans Inter, Rosenbergs Werder Bremen och Mikael Nilssons Panathinaikos, samt Anorthosis Famagusta från…ja det har jag ingen aning om och jag ska inte låtsas veta mer än jag gör genom att googla det. Men kul grupp helt klart där Zlatan och Rosenberg lär gå vidare.

Om inte islänningen viftat med sina armar i eget straffområde hade Blåvitt fått Barcelona igen. Det känns ju lite trist så här i efterhand att Sverige faktiskt mycket väl kunde haft ett lag i gruppspelet den här gången. Kunde Basel slå Guimaraes, kunde Blåvitt också gjort det. Vad Blåvitt sedan hade haft i ett gruppspel att göra är en annan diskussion.

…jag återkommer till våra Uefacup-lag vars matcher pågår i detta nu. Jag kan konstatera att Kalmar leder i halvtid med 1-0 medan Djurgården ligger under med samma siffror. Steffen Iversen ska ha nickat bollen ÖVER Dembo Touray men det undrar jag om det är möjligt.

Henrik Larsson lämnar HIF för en ny utlandssejour? Jag skulle inte tro det men…när det gäller den mannen är det väl bäst att lägga till ett men.

Mer nyfiken blir jag på hur det kommer sig att Bexbo på GT plötsligt släpar fram nyheten att Jesper Blomqvist hotades till livet när han valde Djurgården framför Blåvitt. I artikeln nämns också – och detta är riktigt intressant – att Blomqvist hade en tvist med IFK Göteborg i samband med Milan-flytten. Blomqvist tvingades bland annat ta juridisk hjälp.
Jag inser att det här är långsökt men…kollegorna i Norge är ganska övertygade om att Brann är seriösa i sitt Stefan Rehn-intresse, och kanske är det så att Rehn lämnar efter säsongen – och Jesper Blomqvist efterträder? Bara en helt ogrundad spekulation.

AIK skojar till det inför mötet med IFK Göteborg apropå ramsan ”Alla heter Glenn i Göteborg”. Men de ligger ett par år efter. Ni minns väl?

Bättre sent än aldrig, här är dagens bästa pressmeddelande.

Tidigt färdigjobbad, då känns det som upplagt för en bättre filmkväll. Men 3:10 to Yuma är egentligen den enda nyare film jag känner till som jag är laddad för att se, och den får jag hemskickad av min filmklubb senare i veckan. Den kan jag alltså inte hyra. Någon som sett något bra på sistone?

Såg precis en svensk OS-supporter intervjuas i TV4. Han hade laddat för Stefan Holms höjdhopp i en vecka och varit säker på guld. Nu var han knäckt. Då undrar jag: hur kan man bry sig så mycket om hur det går för en svensk höjdhoppare att man laddar i en vecka? Okej att man lever sig in när Sverige spelar fotboll eller hockey eller handboll men kom igen…inte fan knäcker man ihop för att en svensk missar guldet i höjdhopp? Jag är mer taggad när Holm tävlar i På Spåret.

Apropå OS. Brasilien-Argentina blev kanske inte den match man hoppats på, men snacka om att lillebror tryckte till storebror så det kändes. Brassarna som kallat in både Ronaldinho och Pato för att vinna det där guldet de saknar…0-3 mot Messis Argentina svider nog en del. Fast i ärlighetens namn bryr jag mig rätt lite om OS-fotbollen också.

Sverige-Frankrike på Ullevi i Göteborg i morgon. Regnet har vräkt ner större delen av eftermiddagen. Det blir en liten rysare att se hur den nylagda gräsmattan suger i sig vätan. Eller för all del…hur Kim Källström trivs på en regnsjuk plan. Om nu Gråskallen låter honom spela då regnvädret verkar hålla i sig.

Något av det mest underhållande med att ha en blogg är att varje gång jag skriver att Zlatan ska sluta tramsa, då blir en massa unga pojkar jättearga! De frustar och fräser om vilken dålig tidning Aftonbladet är medan jag sitter och småflinar för mig själv och räknar deras klick. Tack, tack.

…eller vad väntar ni er att jag ska skriva? Att Zlatans fem år långa ilska för en överdrivet ironisk och pytteliten jävla kontaktannons som 99,3 procent av jordens befolkning viftat bort med ett garv och som jag dessutom bett om ursäkt för, är ett normalt och fullt förståeligt beteende? Nä, det tänker jag inte göra. Det är trams och inget annat. Kontaktannonsen var onödig eftersom den gjorde Zlatan ledsen, men kom igen, det är fem år sedan. Och det är fortfarande den det handlar om. Trams.

Snacket efter Djurgården-Rosenborg handlade om vilken dålig match det var, men samtidigt – tre mål, en målvaktstavla och en dramatisk avslutning, inte så jäkla illa ur underhållningssynpunkt. Det var roligt att se Steffen Iversen, kvalitet rakt igenom. Han kanske inte syntes så mycket, men allt han gjorde, gjorde han med klass.

Djurgården har en hygglig chans att gå vidare som jag ser det. Rosenborg är ett snyggt spelande lag men ganska lätta att försvara sig emot, det händer inte så mycket i djupled utan de trillar mest boll framför motståndarens backlinje. Eller söker inlägg från Mikael Lustig.

Peter Magnusson var fin som mittback, det är första gången jag ser honom och kanske hade han bara en ovanligt bra dag, vi får se, det såg i alla fall intressant ut. Johan Oremo utnyttjade ett passivt Rosenborg-försvar och tåade in 1-0 men de målen räknas de också.

Sett till övriga resultat – Kalmar föll borta och Elfsborg tappade poäng hemma – är Djurgården just nu vårt hopp i Europa. Och när det gäller allsvenskan har de alla chanser att hamna på övre halvan, trots allt.

I brist på debatt bland de tyngre namnen i fotbolls-Sverige tvingas jag rekommendera Ekwall vs Lundh på TV-kanalens fotbollshemsida. Där kan man lugnt säga att Dumskallen får sina fiskar varma. Om Ledstjärnan och Porrskägget kan mycket sägas, men i den här frågan är de helt rätt på det, lika förvånade som många andra över att Robin Söder måste SKYDDAS från en träningsmatch i Åbo mot Finland med U21-landslaget. Men tystnaden från fotbollsrörelsen är fortsatt pinsam, vågar folk inte säga vad de tycker om denna absurda situation? Eller vad handlar det om?

Blev en rivstart efter semestern med nyheten att Fredrik Ljungberg slutar helt med fotbollen. Beslutet har han meddelat nära vänner och släktingar, men uppenbarligen inte sin agent Claes Elefalk. Därför tvingas vi gardera oss i artikeln, men räkna alltså med att det är färdigspelat för den gamle landslagskaptenen.
En stor, svensk fotbollsspelare som fick en tråkig avslutning på en i övrigt mycket fin karriär. Själv tröttnade jag lite på Ljungberg de sista åren…framför allt hans och agentens tröttsamma försök att styra bilden av Freddie som en världsstjärna när han inte var det längre. Men meriterna går inte att ignorera och jag tackar för all underhållning han bjudit på.

Sitter nu på X2000 mot Göteborg som bara är 50 minuter försenat. Ingen är förvånad och som ni vet har Göran Johansson lovat att hålla tal på perrongen första gången ett SJ-tåg mellan Stockholm och Göteborg är i tid. Göta Lejon ska stå för pausmusiken.

På centralen träffade jag Kåmark som varit uppe och gjort Fotbollsmåndag. Han, precis som jag, hoppas på Petter Andersson i Gråskallens trupp om några timmar. Jag hoppas även på Berg, Lindgren och Larsson. Jag tror att Behrang Safari finns med i truppen och köper det också.

Sebastian Rajalakso? Skoja bara.

Är intervjuad i tidningen Moores senaste nummer och artikeln illustreras av en ganska rolig bild som Grann Garå tog under EM. Hon fick ingen fotobyline och är säkert glad över det.

Mamma Mia! får L L L men den var pretty fuckin far from The Dark Knight om man säger. På torsdag ser jag den på bio för tredje gången, tillsammans med Niva och hans förtjusande flickvän Anna som en del i vår nystartade filmcirkel.

Jag börjar med det här och återkommer till det senare: vad fruktansvärt bittert för Chelseas lagkapten John Terry.

Det var en Champions League-final som inte riktigt kom upp i samma klass som de otroliga fotbollsdraman några av vårens kvarts- och semifinaler bjudit…men det var ändå kvalitet rakt igenom, och i och med straffläggningen blev det dramatik så det räckte och blev över också.

Uniteds kvart mellan 20:e och 35:e minuten var till exempel inte att leka med…men Chelsea satte ner foten så småningom och Makelele-Lampard-Ballack tog över mittfältet.

Jag har inte sett något lag stå emot Uniteds blixtsnabba, bolltrillande offensiv så skickligt som Chelsea när de fick ordning på positioner och aggressivitet mot slutet av första havlek.

United hade ändå matchen och kunde gjort 2-0 under den där kvarten, i stället ”bjöds” Chelsea på kvitteringen när tre röda spelare stod och sov metern utanför eget straffområde när Lampard älgade fram och tryckte dit kvitteringen.

Delikatesser fanns. Drogbas stillastående stolpkanon var bland det svettigaste jag sett…nästan lika överjävlig som kontringen Rooney drog igång, crossen till Ronaldo, inlägget till Tevez…vi snackar inte många sekunder och vi snackar ännu färre tillslag.

Jag tycker att Chelsea sett över 120 minuter var det aningen – aningen! – bättre laget, men fotboll handlar varken om att spela bäst eller gnälla minst…det handlar om att skapa chanser, göra mål och ta tre poäng…eller just i detta fall: att inte bli utvisad efter en helt meningslös lavette på Vidic, banka dit flest straffar och vinna Champions League-finalen. Vem är jag då att säga att United inte vann rättvist?

Ronaldo försvann helt ur matchen i andra halvlek och kanske räckte den lilla osäkerheten för att han skulle tveka vid straffpunkten. Spelare som stannar upp precis när de ska skjuta missar oftare än spelare som inte stannar upp. Så måste det vara.

Sedan… fy fan…stackars jävla John Terry som alltså halkar när han har chansen att skjuta hem hela fuckin Champions League till Chelsea, bollen träffar ändå stolpen, men ut…för en gångs skull saknar jag ord, vilket öde. Dessutom; Terry hade knappast behövt slå straffen om Drogba haft vett att hålla sig kvar på planen. Att Anelka skulle missa kändes givet.

…men jag kanske ska nämna Edwin van der Sar också.

Nu är väl klockan sisådär två på natten Moskva-tid…bara för Bank och Flinck att börja hamra.

Rapport hade i går kväll ett inslag om Champions League-finalen där en ung rysk flicka intervjuades. Hon berättade att hon såg fram emot att få se hur ”en riktig fotbollssupporter ser ut” med tanke på alla engelsmän som invaderar Moskva.

…engelsmännen flyger alltså över svenskt luftrum om ni missat det.

Nu har jag packat ner fem block, tio pennor, tjugo batterier till min tape recorder samt tiggt till mig en sprillans digitalkamera eftersom min egeninköpta blev stulen i bussen hem från Chamonix. Jag är med andra ord förberedd för nästan sex veckors hårt EM-jobb. Dessutom har jag köpt gröna shorts, beige trefjärdedelsbyxor och ett par luftiga sandaler, bra att ha i REKORDVÄRMEN i Schweiz/Österrike.

…nu behöver jag bara en kostym också eftersom Spanjoren snart gifter sig med sin syrianska kvinna. Sägs att Tiger har bra modeller.

Men först och främst är det Champions League-final där min tippade slutsegrare Chelsea möter Manchester United som jag alltså tror vinner just den här matchen. Starkt ändå att pricka in Chelsea måste jag säga.

Eller som farsan mejlar:

Hej Robert!
Idag håller vi på Manchester United i Moskva – Englands svar på Blåvitt. En ny bragd för sir Fergusson.

Här skriver jag ett lagom långt, initierat och smådramatiskt inlägg om vårens journalistlandskamp i fotboll – 1-4 mot Finland – och inte en kommentar på tre timmar!

Dags att återgå till spelarfruar, huliganer och Zlatans senaste Hummer – det är ju uppenbart att det svenska, hårt kämpande journalistlandslaget i fotboll inte berör längre. För dåligt.

Sedan måste jag påpeka att alla nog inte tolkade mitt sommarjobbserbjudande helt rätt. Jag har fått mängder av den här typen av mejl:

Tjena!
Jag heter X X och är en fattig 18-årig student på Södermalm. Om 2 veckor tar jag studenten, sen är det sommar, öl och EM! Jag tror att jag är din man för jobbet då jag:
A) Har ett brinnande intresse för både svensk & internationell fotboll.
B) Har en liten sportjournalistdröm och det vore kul att jobba med dig.
C)  Är i stort behov av pengar.
D) Tycker det är kul att tippa och analysera matcher.
Ifall du vill ha ett CV så säg bara till, i övrigt så är din blogg kanon.
Tack
MVH
X X

…men tack i alla fall för alla mejl.

På torsdag samlas landslaget i Stenungsund. Då lanserar sportbladet.se sin nya EM-sajt. Från klockan 13.45 kan ni chatta med mig om det är något mer ni undrar över. Torsdag är också den dag jag åker till Göteborg för att inleda ett nästan sex veckor långt jobbrace. Torsdag är dessutom dagen efter Champions League-finalen där min tippade slutsegrare Chelsea ställs mot Manchester United. Om jag säger att jag tror att Man U vinner den matchen, kan jag då få fel?

Den här nyheten slog ner som en bomb i fotbolls-Sverige i dag.

”FOTBOLLSFANS TAR VÄGEN ÖVER SVERIGE

Drygt 50 000 brittiska fotbollssupportrar kommer att ta vägen genom svenskt luftrum på väg till och från Champions League-finalen i Moskva.

För första gången blir det i år en helengelsk final i fotbollens Champions League. Matchen mellan Manchester United och Chelsea kommer att spelas på Luzhniki Stadium i Moskva på onsdagskvällen den 21 maj. Över 50 000 fotbollssupporters samt press och VIP väntas ta sig från England till Moskva, de flesta med flyg. Många av dessa flygningar kommer att passera genom svenskt luftrum.
– Merparten av trafiken på väg till Moskva kommer in i svenskt luftrum över sydvästra Östersjön och lämnar det efter drygt en halvtimmes flygning söder om Finska viken, säger Kenneth Johansson, chef för enroutetrafiken på LFV”.