Som ni vet görs det nedskärningar i vårt mediehus och vi ställer om till ett nytt sätt att arbeta. Det innebär en del förändringar när man är på fältet.

Som i dag när jag var på Jönköpings Södra-Gif Sundsvall.

Under matchen rapporterade jag på Twitter som publiceras i vår LIVE på sportbladet.se.

Direkt efteråt skrev jag en snabbanalys här på bloggen.

Efter presskonferensen filmade jag när Sören Åkeby kastades i duschen vilket miss Modin förvandlade till ett webbtv-inslag från Stockholm.

Sedan skrev jag ett nyhetsknäck om Gif Sundsvalls pestfest efter slutsignalen.

…följt av en krönika om deras chanser i allsvenskan 2012.

…till sist en kortis om J-Södras skyttekung Branimir Hrgota, 18.

Vad jag vill ha sagt med det här blogginlägget? Tja, tänk efter före om ni ska utbilda er till sportjournalister. Den nya verkligheten kräver en hel del av oss – men vad blir det för kvalitet?

I dag rullar jag vidare mot Helsingborg för avslutningen i allsvenskan mot AIK.

Under tiden kan ni fundera på de här TP-frågorna.

FOTO: Sjölund.

I morgon torsdag lyfter planet till Helsingfors och Sveriges EM-kval mot Finland på fredag. Som alltid målas den här typen av matcher upp som ”väldigt tuffa” och det är klart att jobbet måste göras på planen. Men gör Sverige bara det, vinner de med ett par tre bollar, det är jag helt övertygad om. Oavsett vad Erik Hamrén, spionen Peter Wettergren och spelarna säger.

Så här het var Wettergren i mixade zonen förresten…

…ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten.

Jag ställde frågan efter Ungern-förlusten om Sverige har något i EM att göra? Jag är beredd att backa lite på det svar jag själv lutade åt då. Faktum är att många svenska spelare var uppenbart ur form och jag tror att Finland på fredag och Holland på tisdag kan bli utmärkta tillfällen att studsa tillbaka. Svaret är naturligtvis att Sverige har i EM att göra om Sverige kvalificerar sig för EM.

…vilket jag tror och har trott ända sedan lottningen, även om min tro fick sig en rejäl törn under förra samlingen.

Vilken Alm? Det vete fan…

…ett utdrag från en bloggare på Allehanda, lite roligt.

Vilken Allehanda? Det vete fan.

Diskussionen om startelvan är mer av en startElmsdiskussion: var ska han spela, vem ska han peta? Min personliga åsikt – till höger i stället för Sebastian Larsson – redogjorde jag för tidigare i veckan. De flesta är dock övertygade om att Rasmus startar centralt och att Anders Svensson petas. Tufft mot trotjänare Svensson men Hamrén brukar ta populistiska beslut och ett sådant vore just Svensson ut – Elm in.

Vi får se, det ska gå vägen mot Finland oavsett.

Till sist: en självklarhet att Sverige begär att avsparkstiden på tisdag flyttas. Även om sändande bolag (TV4) skakar på huvudet. Är det därför TV-kanalens Fotbollshemsida inte skriver om situationen som kan uppstå? Jag förstår att det kan ställa till vissa problem för folk som köpt biljett till Råsunda men hellre lite extra krångel än att Danmark och Portugal får spela på Sveriges resultat – det är vi väl överens om?

En tre timmar långt LIVE-sändning om Zlatan Ibrahimovics fotbollskarriär, det är vad vi har gjort i dag.

Länk här för er som inte kunde hänga med direkt. Sändningen håller att se i efterhand också, det vågar jag nog lova.

Att sända LIVE i tre timmar var värre än att åka Vasaloppet i dryga nio. Jag hade ont i kroppen efteråt.

Fördelen med att ha gjort det, är att jag slipper skriva en lång text här på bloggen med anledning av Zlatans 30-årsdag och kan ta mig en kopp grönt te framför TV-sporten i stället.

Håll till godo – miss Modin, Bank, Vikingstad, Jeffan, Fröken Frändén, Niva, Anrell, Wennman den store och mode-Nina medverkar i olika roller.

På många sätt en tung och jobbig fredag. Vaknade till nyheten att 65-85 tjänster ska bort på Aftonbladet, majoriteten på redaktionen. Anledningen ska vara att papperstidningens upplaga fortsätter falla, allt fler läser på nätet och i mobilen i stället där intäkterna är mindre. Samtidigt har Aftonbladet genererat vinster till norska ägaren Schibsted på flera hundratals miljoner kronor senaste åren, ja vi kommer göra stor vinst i år också. Det är svårt att förstå en så kraftig nedbemanning då.

Framåt kvällen for jag till Södertälje och såg Syrianska-Djurgården 0-0. Det mest spännande var att en andra boll kastades in på planen i första halvlek och domaren Jonas Eriksson bröt matchen under några sekunder. Syrianskas tränare Özcan Melkemichel såg ut att vara hundra procent säker på att bollen kastades från AIK-klacken.

Sedan var det presskonferens och Mats Strandberg var förstås på plats med sin jättelika bandspelare. En sådan hjälte.

Vad gäller nedskärningarna hoppas jag att Sportbladet inte drabbas så hårt. Nästa år är mästerskapsår med både fotbolls-EM och OS. Om Sverige går till Polen/Ukraina är det en bra kommersiell möjlighet. När Zlatan & co möter Finland och Holland i kvalet spelar de alltså inte bara för sig sjävla och sina fans, de spelar för bibehållen personalstyrka på Sportbladet också.

…och exakt DÄR fick Zlatan väldigt ont i ljumsken igen?

Dagen började alltså med ett dystert besked, tidigt följande morgon kom nästa när Sven Tumba somnade in. Han blev 80 år.

I eftermiddag går livet vidare med AIK-Gais på Råsunda. Eftersom Helsingborg slog ut Elfsborg i kvartsfinalen i torsdags kommer Svenska Cupen att vinnas av HIF, Örebro eller Kalmar. Det innebär att det inte blir någon Europa League-kvalplats för allsvenska fyran. Vinner Helsingborg (trippeln) går EL-platsen till cuptvåan. I dag är Gais sista chans att hänga på i kampen om en tredjeplats.

Dagen började på Bokmässan.

Aftonbladets monter ligger intill en annan monter som jag glömt namnet på. However, i Aftonbladets monter höll den fantastiska Åsa Linderborg och jag vårt lilla snack om fotboll & journalistik klockan 12.00, i den andra montern klev Marcus Birro på 12.30.

Eller Broder Birro som jag brukar kalla honom.

Vi har haft våra duster i fotbollsankdammen. Men han kastade inga ägg på mig och jag hade tyvärr bråttom i väg efteråt och kunde aldrig ta del av hans anförande.

Däremot var jag tidig dit och lyssnade på Alex Schulman som pratade om sina nya bok ”Att vara med henne är som att springa uppför en bla bla bla bla”.

Alex är kanske inte en god vän men en ytligt bekant och han pratade fint om hur det är att vara kär i någon på jobbet (om jag förstod det rätt). Det har jag aldrig varit men det var ändå träffande eftersom det påminde om skoltiden då man var kär i folk till höger och vänster (nuförtiden blir jag mest kär i tjejer som pratar i radio, de låter alltid fantastiska).

Sedan kom Åsa och visade en bild hon tagit på sig själv och Håkan Juholt. Alex och jag var överens om att det såg ut som om de hittat varandra kvart i tre på Valand.

Man får vakta sin tunga när man pratar på mässan. Jag fick en fråga från Åsa om vi på Sportbladet alltid håller sams på redaktionen. Jag svarade med en liten kuriosa om hur Erik Niva och jag rök ihop en gång. En timme senare hade jag Niva i luren som nåtts av ”rapporter” som talade om en ”hatattack”. Det är inte min rubrik på det.

Efteråt rusade jag vidare till sportbaren Glenn som ligger precis intill Aftonbladets lägenhet i Göteborg för att följa Mjällby-Elfsborg framför TV:n.

Elfsborg var inte nära att orka prestera i en match till och är nu helt borta från guldstriden (jo, jag vågar slå fast det) medan Mjällby säkrade sitt allsvenska kontrakt (jag vågar slå fast det också).

I morgon blir följaktligen en intressant dag.

Om Helsingborg har vunnit mot Gais i matchen som börjar 14.00 kan Malmö FF säkra HIF:s guld genom att vinna mot AIK i matchen som börjar 16.30. Samtidigt som Rikard Norling i så fall spelar bort sitt gamla AIK från sista guldchansen.

…är det det som kallas säker tvåa på kupongen?

Nja, mer troligt att det faktiskt blir guldfest i Helsingborg i morgon. Även om du inte springer över Gais hur som helst.

Om ni vill värma upp med mitt sista framträdande på Bokmässan börjar det klockan tolv. Men det kostar fyra bärs att gå in. Kanske ett dumt förslag.

Vanligaste frågan efter derbyt (förutom vilka som var inblandade i det där punggreppet): Varför bröts inte matchen helt? Matcher har brutits tidigare i år för samma händelser.

Min motfråga: Är det verkligen så svårt att hålla i sär saker och ting?

Tre matcher har brutits helt i år.

Mellan Syrianska och AIK small det knallskott mot en assisterande domare, det kastades knallskott mellan motståndarsupportrar på olika läktarsektioner, det small även runt stackars små bollkallar.

Mellan Malmö FF och Helsingborg small ett knallskott strax intill HIF:s målvakt Pär Hansson. Sedan sprang Knallskotts-Kenny in för att sträcka upp Hansson.

Mellan Malmö FF och Djurgården small det knallskott vid en kameraman, det var dessutom oroligt bland MFF-supportrar ovanför Dif-klacken och i klacken.

På Råsunda i våras och på Råsunda i går brann ett hundratal bengaler i både norr och söder, ett par tre knallskott small från Djurgårdshåll och spelarna lämnade planen men spelet kunde återupptas. Föreningarnas säkerhetsorganisationer var medvetna om vad som skulle hända efter paus (”Tack vare underrättelsearbete”) och spelare/ledare informerades i paus. Bengalbränningen skedde framme vid staketen. Stämningen var aldrig hotfull, känslan var inte att något kunde spåra ur. Det kändes mest som en onödig provokation efter de effektfulla tysta tio minuterna, de maffiga tifona och trycket som läktarsångerna skapade efter tystnaden. Rätt att fortsätta spela i går samtidigt som jag har förståelse varför matcher brutits helt tidigare.

Obeaktat om det varit rätt eller fel att bryta tidigare matcher råder inget tvivel om att det ganska enkelt går att hitta tydliga skillnader mellan de olika händelserna. Jag kan inte vara ensam om att se det, jag kan inte vara ensam om att tycka mig se en logik.

Efter matcher som brutits helt har det varit krigsrubriker på tidningssajterna. Det blev det inte i går. Så här såg det ut på Sportbladet i natt…

…också logiskt: en helt avbruten match, obeaktat om det varit rätt eller fel att bryta den, får långt mycket större konsekvenser än en som bryts i sex minuter, dessutom under relativt kontrollerade former.

Men det var ju mycket mer skriverier efter vårderbyt? invänder någon. Jo, men då måste det vägas in att de nya direktiven var helt okända, plötsligt beordrades spelarna av planen för att det brann bengaler på läktaren. Det var något nytt, alltså ett större nyhetsvärde.

Hur ser det ut i tidningarna i dag då? Tja, jag kan ju bara svara för Sportbladet, vi har nio sidor, varav två fokuserar på avbrottet och protestmanifestationen och stämningen på läktarna. Återigen: att det inte blir större om avbrottet beror på att matchen återupptogs och konsekvenserna då inte blir lika stora.

…så de som menar att vi av kommersiella hänsyn hugger på allt, blåser upp allt, fick sig nog en tankeställare.

Däremot hade vi planerat en enkät om hur det är att resa på bortamatcher som supporter – vilka arenor är bäst, vilka är sämst, hur skiljer sig mottagandet från andra klubbar och lokala polisen? Det fick stryka på foten när det nu dök upp en större supporterrelaterad nyhetshändelse. Utan bengalbränningen hade granskningen antagligen fått plats. Men det ska ju göras fler tidningar.

Annars var den största nyhetshändelsen, om ni frågar mig, bråket mellan Magnus Pehrsson och Andreas Alm. Pehrsson hade rätt i sak – att AIK i allmänhet och Kenny Pavey i synnerhet spelade över gränsen i slutet av matchen. Däremot hanterade Alm situationen bättre, han stod mest och flinade medan Pehrsson höjde rösten. Med tanke på slutresultatet, 1-0 till Djurgården, borde det varit tvärtom.

Men det blev bra TV, som det heter. Aldrig fel. Och även en kul uppföljning i pappersblaskan om vad som sades efter alla kameror stängts av. Utan att avslöja för mycket återkom båda tränarna till punggreppet åtminstone varsin gång.

Annars var det inget vidare derby. Det var knappt ett derby. Mesiga närkamper, ingen intensitet. Visst small det mot slutet men det var överfall, inte hårda, ärliga och tuffa tag.

Djurgården packade ihop sig centralt i defensiven och det klarade inte AIK att lirka upp. Offensivt såg Dif till att konsekvent spela förbi pressen, då fick Gnaget inte betalt för sin karaktäristiska aggressivitet.

Magnus Pehrsson må snubblat verbalt men den taktiska kampen vann han. 

AIK:s förlust innebär att om Helsingborg vinner mot Elfsborg på onsdag och Gais på söndag är HIF svenska mästare tre omgångar från slutet – det hör inte till vanligheterna i all(a-slår-alla)svenskan.

För Djurgården betyder segern att de inte behöver oroa sig så mycket ens för ett kvalspel längre. Tre poäng till lär räcka.

Kennedys Igboananikes mål var kvällens fotbollsmässiga behållning. Tänk att han ruschade från egen planhalva. Gjorde förresten inte Quirino ett liknande mål i ett Stockholmsderby en gång?

Till sist: klockan är över fyra på natten när jag skriver detta. Jag är helt slut. Om jag är snett på något beror det på brist på sömn, för mycket jobb och att jag har hört ordet punggrepp för många gånger. Då korrigerar vi när jag vaknar.

I dag drar vi igång en artikelserie i tre dagar om den tysta protest som sveper över allsvenska arenorna. Det kan vara värt att köpa tidningen – eller läsa på nätet, här har ni min krönika i ämnet.

Själv sitter jag snart på tåget mot Helsingborg för för HIF-Mjällby, en match som med tanke på AIK:s spurt känns riktigt intressant. 

Blev en del liv om vår nya TV-sida där jag skrev om ex-förbundskaptenen Lars Lagerbäcks intåg som expertkommentator.

Fick bland annat det här mejlet:

”Tja,
Tack för bra artikel om Lagerbäcks expertkommenterande, men min fråga till dig är mer generell:
Blir man som reporter/krönikör inte trött på att folk i kommentarsfältet som inte håller med dig, i 90% av fallen endast konstaterar att krönikören har fel punkt slut, utan att komma med konkreta motargument mer än att ’Lagerbäck sa visst bra grejer’?
/Sven som gnäller på de som gnäller”.

Det är klart att man kan bli det, och det verkar som att i Sverige får man tydligen inte kritisera folk i TV, trots att det handlar om en makthavare som vår gamle förbundskapten, fortfarande med en tung post inom förbundet. 

Ett mejl till, från en annan Lars:

”Bra skrivet!
Mycket bra skrivet!

Både Niva och jag på framsidan av Aftonbladet i dag, och rubriken SVERIGES 6 VÄRSTA GANGSTERGUBBAR, tidningen måste ju gå som smör. Nog för att vi gangstrat en del i våra dagar men att bli uthängd på detta viset…och dessutom titulerad som gubbe?

Efter Barcas 8-0 på Osasuna erkänner jag att jag hade fel i min gamla tes om att man stänger av La Liga i paus. Man sätter inte ens på TV:n.

I ”Oj, vilken vecka” pratar vi bland annat om nakenbilderna på Scarlet Johansson, tvära kast i det här yrket.

…apropå snusk har jag hamnat bakom ett gäng tonårsbrudar på tåget som diskuterar gårdagskvällens utgång. Herregud så de pratar. Man börjar bli gammal.

Jag brukar inte förespråka att allsvenskan ska minskas till färre antal lag. Jag gillar vår stora serie även om det så klart vore roligare om en förening med större ekonomiska muskler och högre publiksnitt än Ängelholm nu gick upp.

Men allsvenskan i sin nuvarande kan nog överleva Ängelholm.

Däremot har jag lokaliserat ett annat hot.

– A far more worse, som Batman säger till Lt James Gordon när han fått nys om att Ra’s Al Ghul är på väg till stan igen.

Hur stort är egentligen intresset för allsvenskan hösten 2011?

TV-avtalet 2011-2015 är på samma nivå – till och med lite lägre – än det som tecknades 2005 för åren 2006-2010. Vad landar det på efter nästa förhandling?

Sportbladet skickar inte längre folk på samtliga allsvenska matcher. Vi hade inga reportrar eller fotografer i Södertälje i söndags, inga på Örjans Vall i går. Det är ett trendbrott. Exakt vad det beror på vet jag inte men det pratas om besparingar som tidningen måste göra i kombination med ett svagt intresse för vissa lag. Bättre då att skriva om den internationella fotbollen som engagerar fler.

DN och SvD har nya trycktider som innebär att de knappt får en in rad om det som hänt på kvällen. Och de har inte många sidor att leka med längre.

För allsvenskan och svensk fotboll är en sådan utveckling ett allvarligt problem, och skulle trenden fortsätta i samma riktning kanske det rentav kan bli ett argument för att minska antal lag i allsvenskan.

Åtta matcher per omgång är dyrare för medierna att bevaka mot fem eller sex – åtminstone om det är så få tidningsläsare bland småklubbarnas supportrar som det sägs.

Går resonemanget att överföra till småklubbarnas PPV-matcher?

Jag vet att publiksiffrorna har hämtat sig mot i fjol men det tycks alltså inte hjälpa.

Notera också att jag inte tar ställning åt något håll, jag bara funderar högt.

Å andra sidan är det väl precis detta vissa supportrar vill uppnå, att tidningarna slutar skriva och TV slutar sända, med tanke på den pågående protest som sveper över arenorna. Men snacka om att göra sig själva och sina föreningar en björntjänst. Fast det verkar de inte förstå.

Sannerligen en händelserik söndag. Jag drar till med en topp sex-lista med bra, dåliga och mer svårbedömda händelser:

6. Det svenska vänsterbackstraumat fortsätter. Martin Olsson, Oscar Wendt, Behrang Safari – alla tre bänkade i sina respektive klubblag. Olsson byttes in i paus när Blackburn kryssade mot Fulham borta (1-1). En liten mardröm för förbundskapten Erik Hamrén om det fortsätter så här till nästa EM-kvalmatch (Finland).

5. Andreas Isaksson bänkad i PSV som spelade 3-3 mot bottenlaget VVV Venlo borta (Ola Toivonen hamrade in ett fint distansskott). PSV vill inte förlänga ”Isaks” kontrakt och på sikt kan det bli ett problem för landslaget om han inte får spela. Annars finns ingen idé att spräcka triangeln Isaksson-Mellberg–Majstorovic – det är rörigt som det är i den svenska defensiven. På sikt är Helsingborgs Pär Hansson en efterträdare som har ytterligare en nivå i sig.

4. Mattias Jonsons karriär verkar vara över. Tråkigt förstås men den skulle tagit slut om några månader ändå. Jag kommer aldrig att glömma 90:e minuten på Estádio do Bessa i Porto 22 juni 2004 när Sverige och Danmark säkrade en plats i Portugal-EM:s kvartsfinal efter att Jonson fläkt in ”due due”.

3. Moestafa El-Kabir målskytt för Cagliari som besegrade Roma med 2-1 borta. Hoppsan.

2. Ex-Helsingborgarna dominerar i fotbolls-Europa. Joel Ekstrand från start för Udinese (2-0 borta mot Lecce), Alexander Gerndt från start för Utrecht (3-2 borta mot Excelsior) och Rasmus Jönsson från start direkt för sitt Wolfsburg. Den lille spädgrisen svarade för ett kliniskt inlägg till Mario Mandzukic som nickade bollen i mål i segermatchen mot Schalke 04.

1. John Guidetti debuterade för Feyenoord som besegrade NAC Breda med 3-1. Super-Guidetti dealade till sig tröja nummer tio, tog en straff, slog den i mål och hyschade publiken. Allt inom loppet av en halvtimme då han började på bänken. På ren svenska: vilken jävla artist.

Det var TT-Skiöld som en gång lärde mig att i Sverige är manligt-vs-kvinnligt det absolut mest känsliga debattämne som finns. I andra länder är könsfrågor inte lika laddade men i Sverige…oj oj oj.

Så här gick det till:

Vi var i Saudiarabien, året var 2006, vi följde landslagets januariturné. Det kommunicerades att kvinnor inte var välkomna på landskampen Saudiarabien-Sverige och vi murvlar på plats ville förstås ha en kommentar från förbundskapten Lars Lagerbäck. Men han var inte kvar vid träningsplanen när nyheten blev känd, i stället fick vi syn på assisterande förbundskapten Roland Andersson. 

Efter en längre utläggning om betydelsen av att ta seden dit man kommer tröttnade Roland på frågorna:

– Om de (kvinnorna) vill se matchen kan de väl se den på TV.

Jag satt bredvid TT-Skiöld när Zlatan klackade in 1-1 mot Italien, när Mattias Jonson gjorde ”due due” mot Danmark, när Zlatan skickade in 1-0 mot Ungern, när Fredrik Ljungberg nickade in 1-0 mot Paraguay.

TT-Skiölds puls steg aldrig vid något tillfälle över 48.

Men där, i Riyadh, efter Rolands uttalande, rusade den till 220 under loppet av ett citat.

TT-Skiöld slet fram sin laptop, hamrade med knutna nävar på tangentbordet, ett par sekunder senare fanns texten ute på varenda tidningsssajt med TT-abonnemang.

Jag fick äran att bevittna en erfaren yrkesman i aktion från första parkett.

När TT-Skiöld skrivit klart torkade han svetten ur pannan, lirkade upp en 15-årig Dalwhinnie ur datorväskan och konstaterade:

– Det här kommer att bli stort. 

Några dagar senare diskuterades Roland Anderssons uttalande i Sveriges riksdag och från vänsterhåll restes krav på en handelsblockad mot arabvärlden.

– Manligt-vs-kvinnligt, folk går i taket över sådant i Sverige, sa TT-Skiöld roat.

Allt det här är naturligtvis Jan Guillou fullt medveten om när han i sin söndagskrönika i Aftonbladet skriver att:

”… Arne Hegerfors hade till hälften rätt. Kvinnor är sämre fotbollsspelare än män. Men damfotbollen skulle bli bättre och roligare med mindre spelplan och mindre målburar: färre usla långbollar, färre målvaktstavlor och snyggare mål”.

Jag hade en gång Jan Guillou som gäst i Laul Callings VM-specialprogram. Efter cirka 28 minuter strök han sig över hakan, kisade med ögonen och kastade fram en teori att Maradona hade utnyttjat Messi fel under mästerskapet.
– Man kan inte ha en galen coach som hoppar och skriker och inte har en plan för någonting. Lyckas han organisera laget så att världens bästa fotbollsspelare går mållös från turneringen, då är det något fundamentalt fel i lagets uppbyggnad och organisation.
Så Messis så kallade fiasko…det skyller vi på Maradona? frågade jag.
– Ja det tycker jag. Jag hade fått Messi att göra mål.
Då undrar ju alla: hur hade du gjort?
– Jag hade nog talat med spelarna om att jämföra med hans funktion i Barcelona. På vilket sätt kan vi bygga upp ungefär samma system här? Maradona hade helt andra favoriter, var inte imponerad av Messi, då blev det fiasko och det förvånar mig att Argentina inte redan har sparkat honom, förklarade Guillou bestämt.

Vad vill jag ha sagt med den här jämförelsen?

Dels att Jan Guillou är min journalistiska förebild nummer ett (efter TT-Skiöld). Dels att han ibland påstår saker med stor bestämdhet som han inte har någon vidare koll på.

Som nu med damfotbollen.

För att den ska bli ”roligare” och ”bättre” krävs ”mindre spelplan och mindre målburar”, menar Janne. Men om målburarna minskas blir det färre antal mål, är det verkligen roligare?

Och om spelplanerna minskas blir det mindre tid för spelarna med boll vilket ställer högre krav på teknik vilket skulle innebära fler stoppade anfall, mer bröt och gröt, mer misstag.

Slutligen – för att gå tillbaka till målburarna – innebär det ett stort praktiskt problem: på de flesta arenor sitter stolparna fast i marken, hur tänker Janne lösa det? Spika fast en planka här och där plus en under ribban?

Låt säga att vi ändå går vidare med idén, vad är då nästa steg? Skillnaden mellan herrallsvenskan och de bästa ligorna i Europa är också gigantisk. Hur ofta ser vi liknande skott och frisparkar i Sverige? Ska AIK, Blåvitt, Malmö och de andra lagen spela med lättare bollar och större målburar så att det blir fler långskotts- och frisparksmål?

…eller är det så enkelt som att Jan Guillou borde använt ett mindre antal bokstäver i gårdagens krönika, och skippat de sista raderna?