Landslagssamlingen är över för den här gången, i alla fall för mig som stämplar ut efter en intensiv vecka. När ett svenskt landslag ställs mot världens sämsta fotbollsnation finns bara ett värde med den matchen – om Sverige råkar tappa poäng. Resten är kosmetika.

…folk spekulerar i om vårt journalistlandslag hade fixat tre pinnar och fan vet alltså. Jonas Olsson jobbar för Viasat, själv kan jag ta hand om det centrala och Marcus Allbäck har en bakgrund på SVT – där har vi en stark centrallinje. Simon Bank i målet är en potentiell akilles men med intensiv press och Ralf Edström som vänsterback kan det nog gå vägen.

Inga journalister i San Marinos elva, däremot en hel del andra yrkesarbetare. Reportage här.

”Fotbollens sista proletärer” var en liten besvikelse, det blir bara L L L L, och det beror på dramaturgin som var ihopflätad med Palmes socialdemokratiska Sverige. Inget fel på Palme, han var nästan lika stor som Torbjörn men faktum är att Blåvitts framgångar fortsatte långt efter Palmes död, redan 1987 vann IFK Uefacupen för andra gången. Och framgångarna i Champions League på -90-talet är nästan ännu mer imponerande ur ett sportsligt perspektiv med tanke på hur den internationella fotbollen utvecklades.

Vikingstad nämner på sin blogg en sekvens från dokumentären där en spelare ropar efter sitt snus precis innan straffavgörandet mot Barcelona 1986 och historien förtjänar att förstås i sin helhet. Det är Stig ”Stickan” Fredriksson som ligger i svåra krampplågor och ropar till Röde-Ruben Svensson: ”Jag måst ha en snus…Ruuuuuben”.

…som alla vet är snus det enda effektiva botemedlet mot svår kramp vilket bevisades vetenskapligt där och då på Camp Nou.

Ledig i dagarna tre alltså och prio ett är att uppdatera höstgarderoben. Frågan är med vad.

Till sist: noterar att min blogg tillsammans med Johan Orrenius på konkurrenten är underlag för en C-uppsats från Mittuniversitetet. Fastnade för följande formulering: ”Robert Laul använder, tillsammans med sina läsare, sin blogg på ett liknande sätt som de borgerliga klasserna i forna tiders feodalsamhällen, använde sina salonger. Här kan diskussioner föras liksom synpunkter och kommentarer får frodas”. 

Briljant. Ta med äpplet så halstrar jag grisen, bröder.

Det är nånstans en fantastisk historia, att förbundskapten Erik Hamrén frågade om Zlatan kunde fixa middag åt spelare och ledare i familjens 30-miljonersvilla i Malmö.

– Mitt hus hade fått plats i deras vardagsrum, som Tobias Hysén uttryckte det.

Kim Källström fick frågan om han var sugen på att skaffa en liknande kåk:
– Då får jag börja springa ännu fortare, sa Kim.

Sagt och gjort.

När landslagsbussen anlände till jättevillan i går kväll hade Helena med personal dukat upp ett grillat vildsvin som Zlatan skjutit själv, oklart var men troligen i Sydafrika dit paret åkte för att jaga i somras (det kan förstås ha varit ett skånskt svin också).

Enligt Källström smakade vildsvinet bra, Zlatan själv tyckte inte att det var någon märkvärdig historia:

– Mitt hem är deras hem. Nästa gång kanske ni är välkomna, sa Zlatan i riktning oss journalister.

Det ska man nog ta med en saltgruva.

…men visst, pax för att vara Obelix i så fall.

Kanske är det sådant stora spelare gör för när Bank och jag satt och drömde oss bort på träningen kom vi fram till att Klose måste ha gjort något liknande för sitt tyska mannschaft i går. Han lär ha lånat slottet Kaltenberg där han bjöd på den noshörningshona han dräpte med bara händerna innan bronsmatchen VM -10. Djuret skickades hem med båt och lastbil, Klose frös ner det i sin inomhuspool innan det grillades med hjälp av eldkastare och napalm på Kaltenbergs stora scen. Under tiden möttes dagens landslag och VM -90-hjältarna i ett tornerspel där Özil besegrade Lothar Matthäus med en välriktad lans i sista omgången.

Nåväl.

Mycket snack från ”folket” om spelare som måste ut ur startelvan efter 1-2 mot Ungern. Ut med Wendt, ut med Granqvist, ut med Svensson. Men jag vet inte…här måste Hamrén visa vilket ledarskap han föredrar. Tror han på de spelare han valt att tro på tidigare – eller är han en ledare som petar de som misslyckas?

Jag hade petat Wendt och startat med Behrang Safari eftersom Wendt är uppenbart ur slag. Sedan ett tidigt byte nånstans för att ge Rasmus Elm speltid.

…till alla som vill se Martin Olsson: är ni helt säkra på att han är ett bättre defensivt alternativ än Wendt och Safari? Jag är inte så säker på det alls, hur mycket han än spelar i Blackburn. Men självklart, mot San Marino går han inte bort sig.

Zlatans kapning av Ungern på dagens presskonferens var inte nådig. Fast han kapade Sveriges insats ännu mer utan att hänga enskilda spelare eller sig själv. I stället hyllade han Rasmus Elm. Som jag varit inne på tidigare: de två hittar varandra fint på planen, de har ett särskilt öga för varandra och tänker fotboll på samma sätt. Alla som spelat fotboll själva vet att man ibland får sådan kemi med vissa personer.

…Elm förresten. Jag tror jag noterade redan mot Tyskland i vintras att han har utvecklat sitt närkampsspel och det är egentligen hans enda svaghet sett till den position han har. Efter årets försäsong är Elm ännu starkare, berättade han när jag pratade med honom i dag. Det är spännande.

Innan träningen hade Hamrén och Zlatan ett långt snack ute på plan. Zlatan var med på uppvärmningen och klev sedan av för att vila sina ljumskar efter order från medicinska teamet. Åker han med till San Marino?

Det var garv och stoj mest hela tiden under de flesta övningar. Upplägget var anpassat för att glömma den tunga förlusten. Vill man spetsa till det kan man säga att det var provocerande glatt för att precis ha åkt på en betydelsefull käftsmäll. Samtidigt känner Hamrén spelarna bättre och har gjort bedömningen att detta är bästa vägen framåt. Med tanke på att San Marino väntar gör han förmodligen helt rätt.

Nu ett par texter att skriva men däremellan samling på rum 211 på Elite Plaza i Malmö: Sportbladets utsända plus en bättre hink löst framför ”Fotbollens sista proletärer” på SVT.

Till sist: det som också talar för att Zlatan missar San Marino är att älgjakten börjar i morgon, första måndagen i september.

Hemsk dag detta. Först en svidande förlust, färdigjobbad vid 03, sedan taxi 05.30 till flygplatsen och klockan 12.00 mixed zone/presskonferens på Swedbank Stadion i Malmö.

Om vi är trötta? Allt är relativt.

Spelarna reagerar olika på förlusten, den hårt kritiserade Oscar Wendt svarar tappert på alla frågor och hade till och med sinnesro att skämta angående hur lagkamraterna har stöttat honom:
– Allihopa sov i min säng i natt, sa Wendt.

En stund senare frågade miss Modin Oscar om han hade pratat med Erik Hamrén:
– Han kom också och la sig i sängen.

Då hade den till läktaren förvisade Emir Bajrami fler taggar utåt. Enligt Bajrami berodde petningen på att hans fot inte är hundra procent.
– Vad tror du? Det är väl inte logiskt att jag gör mål mot Finland och sedan hamnar på läktaren? fräste han till TV-kanalens Fotbollhemsida.

Sedan frågade jag – apropå SMS-växlingen med Zlatan som vi skrev om i torsdags – om Emir ville skoja ihop ett SMS tillbaka apropå Z:s bleka insats mot Ungern. Då lackade Emir ur:
– Du snokar för mycket, sa han och gick.

…själv funderar jag på att sätta ihop ett SMS till fotograf hetero-Bardell:
– Fokus nu.
Rimligen svarar hetero-Bardell: ”Vadå?” och då kommer smashen:
– Det enda du gjort bra den här veckan var att du förbeställde en taxi till Kastrup.

I dag lyfter planet mot Budapest för fredagens EM-kval mot Ungern. Det är en resa som väcker fina minnen från hösten 2005. Som Simon Bank vackert skaldade efteråt:

Matchen. Då. Blixten. Slog. Ner.

…eller ”VILKEN BALJA” som Glenn Hysén skaldade nästan lika vackert direkt i TV.

Den här perioden – VM-kvalet 2004-05 – stod det svenska landslaget på sin Lagerbäck-topp – fan vet om inte Sportbladet också gjorde det på sätt och vis.

Det var innan allt åkte ut på nätet, när vi enbart fokuserade på att bygga en bra papperstidning varje dag, innan Twitter, bloggar (jag hade iofs startat), webb tv, liverapporter, live-tv och allt annat som är vardag i vårt mediehus i dag.

Det var också då Lasse Lager varken kallades Gråskallen eller Lasse Lagos utan gick under det respektingivande smeknamnet Divornas Skräck.

(Den där artikeln ska jag rama in och skicka till honom när han går i pension).

På den här tiden hette stjärnorna Fredrik Ljungberg, Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic, men de hette också Michael ”Fitness” Wagner, Hans Linné och Robert Laul – män som brann för journalistikens innersta kärna – nyheten.

…i dag ser fiolerna annorlunda ut och det är andra sorters journalister som håller i stråkarna – även om Fitness och jag klamrar oss kvar hjälpligt (Linné gick tyvärr bort alldeles för tidigt i april 2006).

Nåväl, tiderna förändras.

Skrev om Zlatans viktutveckling i dag och till krönikan gjorde Fitness (lämpligt nog) ett nyhetsknäck på landslagets kostrådgivare Henning Svendsen.

…vad som inte finns med i artikeln är Svendsens oerhörda hån mot undertecknad. Svendsen sa till Fitness apropå att pendla upp och ner i vikt:
– Du har en bra och stadig vikt men ibland brukar du ha en kollega med dig i svart basker som pendlar upp och ner en hel del.

 Bara att tugga i sig, som det heter.

Vi byter spår.

Många är upprörda över att Andreas Augustsson frias av Disciplinnämnden för sin armbåge mot Blåvitts Elmar Bjarnarsson: ”Disciplinnämnden har tagit del av anmälan, åberopat videomaterial samt yttrande från Augustsson. Av det samlade materialet kan konstateras att den anmälda händelsen inträffar inom domarens synfält och att domaren inte har beivrat förseelsen. Disciplinnämnden anser därför att anmälan ska lämnas utan bifall.”

Nu haglar det kommentarer på nätet om att den domaren Jonas Eriksson sagt att han inte såg situationen – hur kan då Disciplinnämnden hävda att han borde sett den?

Men så här är det:

När det gäller efterhandsgranskning via TV-bilder handlar det om att Disciplinnämnden ska bedöma situationer som skett bakom domarens rygg eller liknande. Det är det ”inom domarens synfält” syftar på. Det är för att förhindra att spelare slår/sparkar ner varandra när bollen inte är i närheten, när de befinner sig utanför själva spelsekvensen. 

Det handlar alltså inte om att kliva in och peta i olika situationer som sker i spelet som domaren av olika anledningar inte uppfattar.

Då är frågan: var befinner sig domare Eriksson här? Vilket är hans synfält? Troligen är det straffområdet eftersom det verkar vara en hörna eller frispark som är på väg att slås. Det framgår inte av klippet och jag har inte sett situationen, jag var på en annan match.

Alternativet är att vi får en Disciplinnämnd ska gå in och granska varenda gång en domare hävdar att han inte sett en situation. Vill vi verkligen ha det så? Förstår ni hur många situationer det kan röra sig om?

Kanske går det att hitta en mellanväg när den här typen av oprovocerade överfall inträffar och fångas av TV-kamerorna. Kanske går det att putsa på reglerna så att Disciplinnämnden får kliva in även om det nu skett ”inom domarens synfält”.

Men frågan är inte helt enkel och allt är inte svart eller vitt – alla matcher i superettan TV-sänds inte, hur gör man där? Ska det bara gälla allsvenskan? Fotboll är en bedömningssport och saker kommer alltid att missas, hur tydligt vi än ser dem i TV-soffan mellan chipstuggorna.

Jag var helt ointresserad av sista transferdagen den här gången. Allt stort har redan hänt. Kändes som att många hoppades på hajpen från förra fönstrets sista kaosdag med Fernando Torres-cirkusen. Jag reagerade inte på en enda övergång i går. Det skulle vara att Erton lånas hem till Mjällby då.

Till sist: fint att komma hem för en blixtvisit, jobba klart det sista och sedan halvt utbränd krypa ner i soffan och riva av Batman Begins för att snabbt hitta tillbaka till sig själv igen efter tisdagkvällens monumentala Spielberg-fiasko. Som Vikingstad föreslog: filmen kanske borde ha hetat Den onde, den gode, den gröne i stället.

Svårt att komma runt Zlatan Ibrahimovics presskonferens på landslagssamlingens andra dag även om det mesta redan kablats ut. Det mest intressanta var när Zlatan talade om sin vikt – jag skriver om det i dagens tidning – men även det här citatet är värt att lyfta fram:

– Det som har hänt har hänt. Pep (Guardiola) som tränare är en fantastisk tränare, ingen ska ta det ifrån honom. Jag hade andra problem med honom. Det är dåtid, nu är nu, han har gjort det fantastiskt med sitt lag, jag har gjort det bra i mitt lag. Det är bara att titta framåt, inte bakåt. 

Om man skulle översätta uttalandet till en läktaramsa hade den lytt: ”Filo-so-fen finns inte längre!”.

…men på andra sidan står DN-Esk och sjunger: ”Pajasen Pep, Pajasen Pep…”.

Annars har det mest hänt grejer kring allsvenskan. Mohamed Bangura lämnade AIK för Celtic (för 22 miljoner kronor enligt uppgifter i brittisk press). Det fick Sportbladet förstås massa skit för. Men det är inte konstigare än så här:

I lördags avslöjade mr Flinch och Krokodilen att ”Bangura är nära Celtic”. Det är en riktigt bra nyhet. I söndags kväll gick Sky ut med att affären var klar vilket vi följde upp med nytt knäck och min krönika i måndagstidningen. Under måndagen dementerades uppgifterna av Celtic som skulle köpa en annan anfallare i stället vilket ledde till nätartikeln ”Celtic nobbar Bangura”. På tisdagen blev affären klar ändå.
Alternativet hade varit att förtiga Celtics dementi men så funkar det inte på en tidning – vi måste låta alla komma till tals. Att mörka och hålla inne med information är inte riktigt vår grej även om jag förstår att affärer som svänger hit och dit inom loppet av några dygn kan upplevas som förvirrande för läsaren. Journalistik fungerar som så att man skriver det man vet vid olika tidpunkter. Det jag vet ska också mina läsare i största möjliga utsträckning veta. Det är min ledstjärna.

Emil Salomonsson går från Halmstad till IFK Göteborg och där har vi ett exempel på en fotbollsspelare som har en del att lära vad gäller relationer med medier. Han ljög för både mig (i måndags kväll) och Spanjoren (i tisdags morse). Efteråt förklarade han att det var på grund av respekt för HBK. Hört talas om ”Inga kommentarer”, Emil?

Mathias Ranegie till Malmö FF från BK Häcken och trots att han blir den dyraste övergången mellan två allsvenska lag genom tiderna är jag inte saker på att det behöver vara bortkastade pengar på en 27-åring (Euro Football Invest pröjsar). Jag gillar satsningen och en affär med ett utlandsproffs hade hade hamnat i samma ekonomiska trakter med sign on-bonus och dylikt. Nu går pengarna till en allsvensk konkurrent/kollega vilket stärker serien.

Allt är inte fotboll i vår värld. Därför gick Bank, Sjölund och jag på Cowboys & Aliens på en biograf i här i Malmö. Mina förväntningar var skyhöga, Banks ännu högre för att inte tala om Sjölunds – men de infriades inte.

Inte alls.

Det var den sämsta film jag sett på bio sedan Bröderna Karlsson och då förstår ni att betyget blir L.

Om Quetzala Blanco recenserat filmen på sin Twitter hade hon skrivit ungefär:
”Män med hatt anfaller ett torn av järn med pilbågar och dynamit. Inget sex”.

Personligen är jag skakad över att en sådan film görs helt utan humor och helt utan det kontrakt som direkt upprättas med tittaren i till exempel Kick Ass.

Obegripligt.

Om Sveriges spel håller samma kvalitet mot Ungern på fredag får vi stryk med 7-3.

Jag kommer hädanefter aldrig – aldrig – att se en film som Steven Spielberg varit inblandad i. Nu har han inte gjort något bra på 15 år, detta var droppen.

Till sist en lite roligare historia: ”Arsenal players didn’t have dinner this day, they apparently 8-2 much last Sunday”.

Landslaget är på plats i Malmö inför EM-kval mot Ungern i Budapest på fredag och mixed zone plus träningen på Swedbank gav inte så mycket att skriva hem om. Konstaterade att Andreas Granqvist har skaffat ett skägg som flåsar Olof Mellbergs i nacken och att ingen tv/tidning begärde att få prata med landslagets näst största stjärna Kim Källström.

Stjärnlistan:

1. Zlatan Ibrahimovic.
2. Kim Källström.
3. Olof Mellberg.
4. Johan Elmander.
5. Anders Svensson.

…eller är Chippen med på topp fem fortfarande?

Träningen då.

Ett gäng – de som hade spelat match i helgen – körde fotbollstennis. De äldre – Kim och Maestro med flera – vann efter ett horribelt domslut av Lasse Tick-Tack.

Ett annat gäng bollade gris. Det var ganska roligt att se hur det uppfanns nya bestraffningar. När Alex Gerndt åkte dit fick sticka fram trynet, sedan sprätte Anders Svensson honom med fingret rakt på nosen.

Det tredje gänget, där hittade vi Zlatan, körde småmålsspel på liten yta. Hyfsat intensivt och så länge inte Z får en reaktion ska spel mot Ungern inte vara ett problem.

Överlag mycket glädje på träningen. Inte så mycket folk på läktaren dock. 500? Knappt.

När Fitness, Bank, mr Flinch och jag gick till bilen kom det fram ett gäng tjejer i 15-16-årsåldern och undrade om det var träning i morgon också. Jag vände mig om skulle svara ”Jodå, 11.30” men då börjar tjejerna gapskratta och tjoade högt:
– Det är ju han som Zlatan tycker är ful.

Efter att ha övertygat tjejerna om att Zlatan har fel bytte de sida:
– Om Zlatan sagt så till mig skulle jag klappat till honom, sa en.

Gott gry i Malmös tonårsbrudar, det är tydligt.

 Bor gör vi på Elite Plaza och här finns både gym och badkar, mer begär jag inte. 

…det skulle vara bacon till frukost då.

Skriver om Johan Elmander i dagens tidning. Kan han vara Sveriges mest misshandlade landslagsspelare på 2000-talet? Kanske för hårt men Johan blev aldrig ordinarie under Lasse Lagos, under Erik Hamrén har han startat fem tävlingslandskamper – men på fyra olika positioner.

Fick mycket skit när vi skrev att Rasmus Jönsson skulle till Wolfsburg, nu är övergången bekräftad. Jag hoppas att HIF fick mer än 25 miljoner till slut men jag har inte sett någon siffra. Vore starkt om de fått 3,5 milj euro (30 miljoner kronor) för U21-landslagsmannen. Bilden bland supportrar av vad svenska klubbar får för spelare i dagsläget är rätt skev, den ende i år som nosat uppåt 4 miljoner euro är Gerndt och han är ordinarie i landslagstruppen.

Fick också skit för att jag gav en del bakgrund till en eventuell Celtic-flytt för Mohamed Bangura, nu verkar affären inte bli av, men sådant är livet för en krönikör: jag förhåller mig bara till de uppgifter som reporterkollegor eller andra medier dra fram. Däremot ska jag villigt erkänna att jag trodde på Sky när de gick ut med att affären i princip var klar i söndags kväll. De brukar ha rätt men inte denna gång – inte ännu i alla fall. Oftast får medierna rätt till slut även om det som i Jönsson-fallet dröjer ett tag.

Lyckades även reta upp hockeyfansen men det ser jag mer som ett hack i kolven.

Jag hade väntat mig mycket mer av Helsingborg, det hade jag.

Inte bara för att de gjorde exakt den ändring jag föreslog efter mötet i Liège – Baffo ut, Holgersson in som mittback, Andersson till höger (bra där, Reine) – utan för att jag har en stark tro på HIF. Nu blev det pannkaka av alltihopa, jag såg inte matchen, men jag läste Simon Banks krönika och där finns en mening som förklarar allt som behöver förklaras:
”Om Helsingborg helt enkelt vore ett dåligt, oerfaret lag hade det varit en sak. Nu är de ett bra lag som gjorde en riktigt usel match, och det är på sätt och vis en större besvikelse”. 

Onödigt, HIF. Sämst när det gäller, inte bra.

Varför jag inte såg matchen? Jag satt på Nya Parken och fick mig ett tvättäkta bottendrama till livs. Nerv och dramatik i 90 minuter plus tilläggstid. Men om jag får låna en mening även ur min egen krönika blir det den här:
”IFK Norrköping klev ut på Nya Parken med en fråga till sin motståndare:
– Kan ni ta över vår kvalplats?.
Djurgården var så ivriga att de svarade ja direkt”.

…att skänka bort ett mål i sjätte minuten i en så viktig match är under all kritik. Samtidigt måste Norrköping hyllas, inte minst Gunnar Heidar Thorvaldsson som stod på rätt ställe i straffområdet två gånger om samt reservmålvakten Niklas Westberg som gav trygghet på defensiva fasta.

Följde Europa League-lottningen och Malmö FF hamnade i Grupp G med AZ Alkmaar, Metalist från Ukraina och Austria Wien. Lite trist publikt men den lättaste gruppen rent sportsligt är känslan. Alla grupper är svåra för MFF, vissa helt omöjliga, inte denna. Mest ser jag fram mot AZ-matcherna: Pontus Wernbloom mot Ivo Pekalski.

…men helst hade jag velat ha MFF mot Rolles FCK eller Kloses Lazio, så blev det icke.

Mardrömsgruppen blev I: Atlético, Udinese, Rennes och Sion.

Zlatan mot Filosofen i Champions League och det är väl klart som fan att de två skulle mötas förr eller senare. Det blir intressant att se om Z fortsätter sitt korståg mot ”Pajasen Pep” – och vilken sida DN-Esk i så fall ställer sig på.

Det enda som återstår att säga i det som lite överdrivet döptes till #norlinggate på Twitter är att Rikard Norling är en varm och sympatisk människa som alltid visar stor respekt för alla människor, inte minst för journalister. Visst var det klumpigt sagt men inte elakt. Ska något analyseras ska det analyseras i ett större perspektiv, en analys av Norling behövs inte.

…eller det gör det förstås men då talar vi om helt andra diagnoser.

Stämplar ut i några dagar då jag ska i väg på Fröken Frändéns och The female version of Mariusz Czerkawskis 30-årskalas. Eftersom dessa damer aldrig gör något halvhjärtat talar vi inte om en festkväll utan två. Vilket sliter på en gammal mans kropp.

…jag har fått i uppdrag att fixa all alkoholfri vätska som väntas gå åt under mornar och förmiddagar – har någon ett släp över?

Annars är det en stor dag. Premiär för Cowboys & Aliens och Bank har lovat att gå med i nästa vecka om vi får ett par timmar över under landslagssamlingen i Malmö.

Tänkte sammanfatta det mest uppseendeväckande intrycket från Malmö FF-Dinamo Zagreb. Det var inte från själva matchen.

Vi får börja med att backa bandet till i lördags. Malmö FF hade mött Gais, vi satt på presskonferensen och jag frågade Rikard Norling om varför MFF:s centrala mittfält krånglade till det så mycket, varför de spelade tillbaka bollen i samma yta som den redan varit i.

Varför spelade ni så smått, Rikard, varför utnyttjade ni inte Gais överförflyttningar och växlade kant?

Rikard drog ut på svaret som han brukar:

– Du är ju en fotbollsanalyserande journalist och det är du jäkligt bra på. Det var precis det vi pratade om i paus.

Jag tänkte inte så mycket mer på det – har man spelat fotboll på elitnivå och suttit och stirrat på taktiktavlor i 15 år har förhoppningsvis ett och annat fastnat – men efter MFF:s insats (Pontus Jansson!) mot Dinamo Zagreb finns det anledning att återkomma till det.

Jag tänker så klart på Långbenta Reporterpumans intervju med Norling efteråt.

Hur är stämningen i omklädningsrummet? frågade Långben i direktsänd TV och Norling pratade om att han inte varit där ännu, ledarskapet krävde att han samlade sig och andades först.

Tydligen andades han inte tillräckligt.

För sedan kom det, rakt i TV-mikrofonen:

– Jag skulle ju hit och träffa dig som är vacker som få.

Fröken Frändén, vi såg matchen tillsammans, la sig på rygg i min soffa, satte händerna för ansiktet och skrek.

Jag kände inte riktigt samma sak, min spontana tanke var snarare: detta är Långbens TV-genombrott. Detta är en snackis. Detta är i grund och botten bra.

Fröken Frändén håller inte med:

– Det är en jättebra komplimang på krogen men en värdelös kommentar att få i jobbet. Amanda har gått dit, läst på, förberett sig, ställer relevanta fotbollsfrågor och får ett svar om sitt utseende som inte har något med saken att göra och som han aldrig skulle ha svarat dig eller någon annan manlig fotbollsreporter när ni ställer era frågor. Jag har också fått de där gubbiga kommentarerna men de flesta brukar kunna hålla sig tills kameran är avstängd.

Men kan det inte handlat om frågeställningen, att jag ställde en mer begåvad fotbollsfråga?

– Nej, Amanda ställde en otroligt relevant fråga, alla vill veta hur spelarna mår efter att ha varit så nära. Du kan inte ställa en mer relevant fråga och få ett mindre relevant svar. Den enda gången ett sådant svar är motiverat i en yrkessituation är om Amanda frågar: ”Rikard, hur tycker du att jag ser ut i kväll?”.

I kväll förlorade jag ett vad med Erik Niva, Sverige fick inget lag i Champions League 2011/12 (även om jag anser att jag är den moraliska vinnaren genom att MFF lika gärna kunde gått vidare).

Nu är frågan: förlorar jag även debatten mot Fröken Frändén?

Ni vet att jag för ett tag sedan brukade kalla TV4:s duktige bloggare Patrick Ekwall (han är lite sämre i TV) för Ledstjärnan. Jag slutade med det eftersom han verkar vara emot journalistisk granskning av fotbollslandslaget och anse att vi bara ska skriva sådant förbundskapten Erik Hamrén tycker att vi ska skriva.

När jag läser Mats Olssons söndagskrönika i Expressen i dag (ni vet han som heter Konkurrentens ende krönikör här i bloggen) slår det mig att Ledstjärnan verkligen är en ledstjärna – för Olsson.

Kolla bara, hela dagens krönika (21 augusti) är ett enda stort plagiat av Ekwalls fina texter. Olsson har med berått mod stulit min ledstjärna rakt upp och ner – utan att fråga om lov.

En ursäkt kanske vore på sin plats?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Ekwall i krönika 25 juni:
Det är därför så många män inte kan låta bli att jämföra dam- med herr fotboll, för alla har något att relatera till och vi tycker att vi kan det bättre. 
Egentligen är det inte konstigare än att alla vuxna svenska män som någon gång har spelat fotboll inte bara tror att de är förbundskaptener – de tror sig kunna spela fotboll också. 
Annat med höjdhopp, för hur många tror att de kan hoppa två meter? 

Olsson i krönika 21 augusti:
Och det är nog bara damlandslaget i fotboll som fortfarande får utstå en sorts glåpord från män som tror sig veta bättre eftersom de är just män och därmed själva spelat fotboll.
Ingen hånar Emma Green Tregaro för att hon hoppar lägre än manliga aktiva. Det beror på att väldigt få män framför tv-n och datorn kan hoppa så högt som Emma Green Tregaro ens om de står på en studsmatta.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Ekwall i blogg hela juli:
• Debatten kring att Kåmark som expert sagt vad han har tyckt under en fotbollsmatch är den mest bisarra jag upplevt i det här yrket.
• Hade Andreas Isaksson blivit lika hårt sågad som Hedvig Lindahl efter en (eller två) tabbar? Militanta feminister, forskare, Bakar och Bladet-krönikörer ska snart på seminarium över fyra dagar för att utreda den högintressanta frågan.

Olsson i krönika 21 augusti:
När ett landslag får så stor tv-publik som damlandslaget i fotboll fick i somras är en stor del av publiken ovan vid idrott. Det är därför vi fick bisarra debatter som att Pontus Kåmark, före detta expertkommentator i TV4, skulle vara extra kritisk mot damlandslaget för att det är tjejer som spelar.
Och könsfrågorna blir lätt omvända när det hette att målvakten Hedvig Lindahl aldrig hade fått så mycket kritik om hon hade varit man och spelat i herrlandslaget.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Ekwall i blogg 15 augusti:
Intressant att de tokstollar som fick för sig att på Swedbank Stadion (av alla ställen efter allt som hänt på senare tid) skrika “SvFF-fotbollsmördare”” blev utvisslade av den övriga publiken.

Olsson i krönika 21 augusti:
Lite lustigt att delar av MFF-publiken skanderade den käcka ramsan ”SvFF fotbollsmördare” (och blev utbuade) vid Malmö FF-Milan i söndags. Matchen var ju ett Ica-arrangemang.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Ekwall i blogg 15 augusti:
Du kan tycka vad du vill om uppvisningskaraktären och VM i byten: 1,1 miljoner såg träningsmatchen Malmö FF-Milan i SvT. Det säger en del om Zlatans dragningskraft, trots allt.

Olsson i krönika 21 augusti:
Men helt sanslöst att över en miljon tv-tittare såg jippot i Malmö. SVT fick i förväg spott och spe för att de sände en jippomatch, men… Zlatan Ibrahimovic är större än vi anar.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Ekwall i blogg 15 augusti:
När ska Giffarna Sundsvall be om ursäkt efter förlusten mot Ljungskile?

Olsson i krönika 21 augusti:
Måste Gif Sundsvall be om ursäkt för att de fick stryk av Ljungskile nu? 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Ekwall i blogg 17 augusti:
Såg ni bilderna på Kwame Karikaris måljubel i Norrköping?
Vad gjorde han?
Tryckte med kraft borta alla medspelare och, jag vet inte, men inte kändes det som om de uppskattade gesten?

Olsson i krönika 21 augusti:
Det var svårt att tyda Kwame Karikaris målgest efter AIK:s segermål mot Norrköping. Medspelarna verkade inte riktigt förstå eller uppskatta varför de blev så bryskt undanskuffade när de skulle gratulera honom. Och vad fan gjorde han med händerna? Kollade himlen? Försökte ställa ett horoskop?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Ekwall i blogg 18 augusti:
Inte bara Riihilahti, på slutet kom Jari Litmanen in och glänste lite för HJK.

Olsson i krönika 21 augusti:
Är inte alls förvånad över att Jari Litmanen blev inbytt när HJK Helsingfors 2-0-skrällde mot Schalke. 

Ni vet hur det är, det är mest av allt ett jävla slit. 

Uppe i ottan för att hinna mala ner en skål bacon från hotellfrukosten, en vända på gymmet, sedan 28 dryga från Kalmar till Malmö på det som heter Europaväg 22 men egentligen är en pimpad grusväg.

Lyckades inte pricka en enda passande kebabsylta trots många tips på Twitter. Taxade in på Swedbank Stadion hungrig som amerikansk medelklassfamilj men här finns bara O’Learys där supportrarna laddar. Jag vet inte hur sugna de är på att en utsvulten murvel stjäl utrymme i öl-kön.

Det fick bli en sådan där kiosk där vanligt folk handlar popcorn i pausen. Swedbank Stadion må vara Sveriges bästa och fräschaste fotbollsarena på vissa områden men när det kommer till det gastronomiska utbudet är det samma som på Jonsereds IP eller annan valfri idyllisk idrottsplats.

Korv med bröd.

Bara korv med bröd.

En smal variant, en tjock.

Jag beställde en av varje, toppade med en mugg mineralvatten, det gick loss på 70 spänn och inget fel på korven men…ja ni fattar.

Jag kräver inga trerätters men varför inte en pizzaslice, en rejäl baguette, ett litet grillspett?

Nä, så långt har vi inte kommit även om mycket annat hänt när det gäller svenska fotbollsarenor.

(Pressfikat på Swedbank är ofta magert, nästan lika illa som på Råsunda och Stockholms Stadion som är sämst i allsvenskan. Bäst är Borås Arena, Behrn Arena och Olympia – därifrån behöver du aldrig gå hungrig).

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Det startade en liten debatt i går efter att Black Army och Järnkaminerna ska protestera med tio tysta minuter under omgång 24 och 25 av allsvenskan. På blackarmy.se kan följande läsas:

”Svensk fotboll har problem. Den misshandlas av enskilda individers illdåd, svartmålas av opportunistisk media, bestraffas kollektivt av förbundet och åtstramas av populistiska politiker. Att media fördömer läktarvåld är positivt. Men en oproportionerlig uppmärksamhet i media i kombination med en helt ny inställning till när en match bör avbrytas slungar oss allt snabbare in i en utveckling vi inte kan stoppa. Vi får inte låta en orimlig medial exponering beskriva sällsynta läktarincidenter som om dessa vore ett präglande inslag i svensk fotboll”.

Mot bakgrund av den oerhört stora och positiva uppmärksamhet allsvenskan får jämfört med andra idrotter och de jämförelsevis få negativa skriverier som förekommer kan jag för mitt liv inte förstå hur medierna åker med på den här båten. Jag förstår ännu mindre varför supportrarna vill fäktas med medierna när alla vet att det bästa sättet att få positiv publicitet runt en verksamhet är dialog i god ton, knyta kontakter, komma med tips, förslag, hitta på nya grejer, leta upp någon hungrig reporter och kasta ett par spännande, positiva suppporterrelaterade köttben åt honom. Så fungerar det inom alla branscher om man vill få positiv publicitet – men fotbollssupportrarna agerar tvärtom.

…i de här kretsarna verkar många mest tycka att spelarna är dåliga, domarna är dåliga, förbundet är dåligt, medierna är dåliga, svennefansen är dåliga medan hardcoresupportrarna är de enda som är bra och betyder något. En tröttsam sektmentalitet.

Om ni har frågor kan ni läsa den här artikeln innan ni ställer dem.

Äh, vi lämnar det.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Var på Kalmar-IFK Norrköping i går, här min analys av 5-0-matchen och mina tankar kring bottenstriden.

I dag Malmö FF-Gais. I MFF startar nye Miiko Albornoz till vänster på mittfältet, i Gais lirar Bassombeng(t) på topp bredvid Wanderson.

Till sist: med tanke på att Hoola Bandoola Band lirar på Stortorget klockan 18.00 vore det bra om Knallskotts-Kenny kunde se till att matchen blir max en halvlek lång så man hinner dit för en bra plats.

…och kanske en korv.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

PS Sportbladets expert på skånska drog den här anekdoten: Malmö mötte Hammarby för rätt många år sedan och hade stora, stora problem att freda målet. Från publiken kastades det in massa bröte, bland annat golfbollar, och till slut tog speakern till orda:
– Om det kommer in enda golfboll till bryter polisen matchen!
Då reste sig Calle Palmér, ex-landslagsman, passionerad MFF:are och journalist på Sydsvenskan, och ropade:
– Ge mig en golfboll.