Min vän och kollega Flinck hade jag inte sett på flera månader. Han har suttit i husarrest i Nordkorea eller något liknande. I dag kom han in på redaktionen, slog upp sidan sex i Sportbladet, en artikel av Krokodilen med rubriken ”Silver – tack vare Obama”.
Min vän och kollega harklade sig och sa:
– Jaha…nu ska vi se hur de får ihop den här rubriken med texten. Den känns lite…dragen? sa Flinck spontant och fundersamt på samma gång och började läsa tyst för sig själv.

Sedan sa han:
– Vill du höra bryggan?

Klart jag ville.

– Anna Olsson, en av dem som vann silvret, fick vid ett tillfälle en sten i huvudet. Sedan har hon både fysiskt och psykiskt jobbat sig tillbaka efter stenen i huvudet. Tillsammans med sin mentale tränare Stig Wiklund formulerade hon ett motto inför längd-VM: ”Yes we can”.
– Anna Olsson säger: ”Jag och Johan (hennes man) tycker att han (Wiklund) har varit rätt rolig när han har börjat med Obama-grejen. Det är något som han har kommit på”.
– Och Stig Wiklund har ett ännu rakare svar: ”60-70 procent av ett lopp är mentalt. Det vi har tagit från Barack Obama är en enkel metafor, det gäller att våga peppa sig själv. Då är det bra med nyckelord”.

Det gav ett VM-silver.

Tack vare – Barack Obama.

Hör över axeln hur Gotland hojtar:
– Chefen, ska vi inte ha ett Vasaloppsmöte?

Vasaloppsmöte? Nya tider nu.

En fotbollspamp messade precis:
– Var kan man köpa presidentvalsknapparna?
Du får halsduk, flagga och knapp för 99 kronor plus porto.
– Deal.
Vilken kandidat?
– Bosse.

Från konkurrentens chat:
Peter:
Hur tror Du Torres känner sig inombords då han återvänder till Madrid, men denna gång i Liverpooltröja? Kaxigt småleende eller..?
Marcus Birro:
Är han en poet är hans hjärta fyllt av motstridiga känslor… Jag älskar när fotbollen bjuder på sådana här sagor, som återkomster i andra tröjor, hur kommer publiken reagera? Han själv? Kommer han fira om han gör mål? Häftigt.

…skulle han firat om han gjort mål, det är frågan.

Aftonbladet söker nu en hovreporter inför det stundande bröllopet. Det är en tjänst att söka. Jaga kungafamiljsnyheter borde vara ungefär som att jaga nyheter i fotbollsvärlden. Jag får anledning att skaffa mig en bättre garderob och är ännu inte är bojkottad av kungen i branschen.

Jag har till och med diskuterat saken med Bank, han trodde tyvärr inte att det var något för mig. Som vanligt med alla filosofiska dilemman jag ställs inför väger Banks ord tungt. Men jag funderar vidare.

Till sist, ett sidospår; enligt Djurgårdskapitalisten och nättidningsmakaren Douglas Roos är publicistskrået världens mest konservativa bransch. Så kanske det är, jag har inte mätt. Men är det nya svart verkligen att skriva som en 13-åring?

Jag har inte haft möjlighet att skriva så mycket i den här bloggen senaste veckan. Anledningen ser ni i tidningen i dag och några dagar framöver. En ganska fet granskning av advokaten Martin Klette som är föremål för en fjärde prövning i Advokatsamfundets disciplinnämnd vilket naturligtvis är allvarligt.

Detta har tagit och kommer att ta tid och kraft och det hade varit intressant att redogöra för alla turer när en sådan här story växer fram, men det får bli en annan gång. Fakta är dock att Martin Klette PO-anmälde aftonbladet.se för en krönika jag skrev för ett tag sedan där jag beskrev honom som branschens kanske mest skrupelfria och sämst ansedda aktör. Ärendet granskas just nu av pressombudsmannen.

Huvudstoryn handlar kort och gott om hur ett antal spelare känner sig blåsta av Klette och deras berättelser är väldigt intressanta, skrämmande i vissa fall.

Advokater utan agentlicens som företräder idrottsmän har länge ansetts vara ett generellt problem inom fotbollen och jag tänkte kort ge en delförklaring.

Vissa advokater tar nämligen betalt på två sätt och tjänar därmed pengar oavsett det blir en övergång eller inte. Affärsidén är att teckna avtal med en stor mängd spelare, många fler än vad en agent kan ha. Låt oss säga att advokaten skriver långa avtal med tjugo mittfältare (bara det strider mot Advokatsamfundets regler att skriva långa, tidsbunda avtal).

Sedan ringer advokaten runt/besöker ett antal utländska klubbar och säger ”jag har följande tjugo mittfältare”. Den utländska klubben nappar på en av mittfältarna och affären görs upp. Advokaten tar sedan betalt i form av procent på sign on och lön (otillåtet enligt Advokatsamfundets regler). Övriga 19 mittfältarna debiteras för det arbete advokaten utförde när han ringde runt och besökte de olika klubbarna. Något som spelarna ofta har svårt att förstå och heller inte informeras om.

På så sätt får advokaten betalt både av spelare där övergången blir verklighet, men också av spelare där det inte blir någon övergång. En standarddebitering som sägs användas i de här sammanhangen är 20 000 kronor vilket blir ganska mycket pengar om advokaten har många spelare. En Fifa-licensierad agent som lyder under agentreglementet kan inte agera på det här sättet.

Det är väl i sammanhanget viktigt att påpeka att detta gäller väldigt få av de advokater som är verksamma på den svenska idrottsmarknaden.

Advokaten Martin Klette har valt att inte besvara de frågor som nu dyker upp, trots att vi jagade honom land och rike runt i går.

Nya numret av S – Sportmagasinet – når prenumeranter i morgon och finns i affär på tisdag.

Precis som jag misstänkte kommer min månadskrönika att väcka en del reaktioner bland en viss kategori fotbollsintreserade. Men jag hoppas att den blev tillräckligt nyanserad för att budskapet ska nå fram – jag gillar idén med svenskafans.com, den är briljant, men jag begriper inte hur ett seriöst medieföretag som Stampen kan tillåta deras diskussionsforum att dag efter dag innehålla påhopp och förtal. Jag tycket att det var dags att skriva om det.

Dagensmedia.se tar upp debatten här.

Som jag avslutar min krönika:
”Om inte Stampen renar upp i sörjan är det bara en tidsfråga innan någon annan kopierar hela svenskafans-konceptet och driver det med den värdighet det förtjänar”.

Snart betydligt större saker på gång.

Broder Birro vann bloggpriset, det är bara att gratulera. Nu när inte Ledstjärnans blogg var med tycker jag att Rydström skulle vunnit. Han står för något nytt och breddar perspektiven. Vi andra är ganska jämngrå och gapar från vår del av dammkanten medan Rydström befinner sig mitt bland näckrosorna. Som journalist varken kan eller vill jag byta med honom. Bloggen är ett komplement till tidningsarbetet snarare än en huvudsyssla. I mitt fall alltså. Priset i sig brydde jag mig inte så mycket om, jag gick inte ens på galan.

Radiosporten toppade i morse med att Henke Larsson kanske ska fortsätta med fotbollen. Eh…vem är det som har missat något här? Det blev väl klart i förra veckan. I dag är han med i den Österrike-trupp Gråskallen presenterar. Om Henke nu ska fortsätta med fotbollen, är det bästa för landslaget att han får en ordentlig match i kroppen innan VM-kvalet. Att resonera på annat sätt vore märkligt.

…Daniel Nannskog bör också vara med, och Rasmus Elm. Intressant att se hur Gråskallen resonerar med Samuel Holmén vs Alexander Farnerud. Farnerud gjorde ju en klart starkare vinterturnering.

Anttonen?

När det gäller Henrik Larsson har jag tänkt på en annan sak: pratar inte folk med varandra? Häromveckan skrev vi artiklar om anfallskrisen och Gråskallen sa att han inte tänkte ringa Henke. Då skickade Henke ett SMS till Gråskallen och började träna med Helsingborg. Då sa Gråskallen till media att ”Ska han spela fotboll, kan han inte spela innebandy”. I dag ska truppen presenteras, samtidigt kommer Henkes besked via media att han slutar med innebandyn som ett slags ”Lasse! Jag vill vara med i din trupp”. Det verkar som att dialogen styrs av olika händelser och utspel i media och sedan görs tolkningar och tas beslut utifrån det. Nog för att både Gråskallen och Henke var med på den tiden telegrafen var ny, men de borde väl ändå veta hur en telefon funkar?

I dag ska jag klippa mig. Nu vet cheferna varför jag inte är på jobbet. Jag menar…det vore ju besvärligt att ringa och säga det.

…men tänk om de inte läser bloggen? Jag får nog elda upp lite gamla kläder och skicka en röksignal också.

I dag gjorde vi som landslaget – vi besökte Alcatraz. Fängelseön bara Clintan och hans två vapendragare lyckats rymma i från. Det var värt varenda dollar (26 stycken).

Vi frågade Gråskallen häromdagen vad han tyckte om besöket, han sa att det gav perspektiv. Han sa också:
– Jag har varit där förut.

Det förvånar mig inte.

Prickade nästan Sveriges startelva mot Mexiko. Lämnade en preliminär till tidningen, vi hann inte få in den rätta på grund av tidsskillnaden, och jag missade bara Adam Johansson. Jag hade Max von Schlebrügge på vänsterbacken. Elvan var faktiskt inte helt lätt att läsa.

…frågan är hur han tog sig ut. Med sked?

Gråskallen som precis la handen på ”Svennis” axel, de står och snackar bredvid mittcirkeln ute på Alameda County Coliseums rätt risiga gräsmatta. Hasse Backe är med också.

Mexiko startar med Matias Vuoso på topp samt Lucas Ayala och Leandro Augusto på mitten – fler namn känner jag inte igen.

Har bullat på mig skidjackan med tanke på att Oakland är kyligt om natten. Då syftar jag inte bara på de bakgator där TT-Skiöld, Blanco och Leffes stand in bevittnade en vålddsam gänguppgörelse (eller något i den stilen) igår.
– This is Oakland, sa taxichauffören och kryssade lugnt vidare mellan polisbilar och TV-bolag som var på plats at the crime scene.

Blanco och Leffes stand in ska vara glada att de åkte med TT-Skiöld som är lång och grov och har ett jävla humör om det behövs.

…skidjackan hade jag dock inte behövt. Vi sitter inomhus bakom glasrutor, ett halvt ljusår från planen. Vilken stämning – eller inte.

På läktarna är det bättre drag. Det har pratats om fullsatt (så låter det ofta inför den här typen av matcher) men så mycket folk är det inte. 40 000 kanske? Mexarna gör det till en fest oavsett.

Mexiko-Sverige – 4-1?

TT-Skiöld tror på 3-0.

Bra tugg på Lagrells bjudmiddag i går. Förbundets representanter vek ner sig tidigt, vi andra fortsatte till en närbelägen bar för en sängfösare. Blev ändå tidig hemgång, Oakland by night chansar man inte med. Inte ens om TT-Skiöld är med.

Nu: avspark. Känns tryggt med Anttonen på högerbacken.

Alltid lika roligt på amerikanska landskamper. Inför nationalsångerna säger speakern: ”Please stand up – and remove your hats”.

…jag tog inte av mig kepsen i år heller. Lite vardagsedge får man unna sig.

Alla jänkare ställde sig på sidan med högerhanden på hjärtat. Alla utom Charlie Davies. Har han bott för länge i Sverige?

Noterar att Lund sätter exakt samma betyg som jag på spelarna – förutom att han ger Nannskog en trea. Av mig fick han bara en tvåa. Lur ger Nannskog en tvåa men skiljer sig genom tvåan på Andreas Dahl (där vi andra har etta) och ettan på Gustav Svensson (där vi andra har tvåa). Känns ändå som att vi gör i princip samma bedömning av Sverige, jag vet att TT-Skiöld resonerar likadant, den som skiljer sig är assisterande förbundskapten Roland Andersson:
– USA var inte klart bättre, de var något bättre.

Vi är ju amatörer så Roland har säkert rätt.

…å andra sidan ville Roland inte ens hålla med om att Johan Dahlin skulle tagit frisparken. Något Dahlin själv tyckte att han ”absolut borde ha gjort”.

Synd om Andreas Dahl som jag följer lite extra. Förutom några mindre lyckade försvarsingripanden gjorde han bra ifrån sig varje gång han hade bollen. Tyvärr hade han bara bollen tre gånger.

Bloggkollega Wennerholm skriver om ”Den svåra konsten att sova på flygplan”. Flyg business för fan, säger jag.

Mer om matchen? Läs min krönika.

Klockan börjar dra sig mot midnatt i Los Angeles. Även om staden inte sover på långa vägar är det dags för oss att göra det. Det är ny presskonferens i morgon bitti. Då kanske man ska sätta sig ner med Rasms Elm. Vad vill vi veta om honom?

Broder Birro skriver i sin blogg att han har blivit erbjuden jobb av Sportbladet. Det tror jag inte på. Varför skulle han bli det? Vi har Sveriges bästa italienfotbollskännare i Jeffan, vi har Sveriges bästa bloggare i mig, vi har Sveriges bästa fotbollskrönikörer i Bank, Niva och Sportbladets expert på skånska. Skulle Jan Helin ha erbjudit Broder Birro jobbet att peta ut någon ur den samlingen? Skulle inte tro det. Ni ska inte tro på allt ni läser.

Nu ska jag på träning.

Startelvorna börjar klarna inför landslagets två träningsmatcher mot USA och Mexico. Frågan är bara vilken som ska spela vilken match? Räkna i alla fall med Daniel Nannskog och Mikael Dahlberg på topp eftersom Denni Avdic har problem med hälsenan. Det börjar också klarna vilka som imponerar på den här resan: Mittbacksparet Mattias Bjärsmyr och Rasmus Bengtsson, innermittfältarna Rasmus Elm och Gustaf Svensson samt Daniel Nannskog som visar klassen emellanåt. Jag tycker också att Alexander Farnerud ser pigg ut, men man förleds kanske av hans kvicka spelstil, felprocenten kan fortfarande vara lite hög. Vi får se var det tar vägen. Jag gillar som sagt Andreas Dahl, men det kan vara för mycket häng-med-huvudet där.

Gråskallen var inte helt nöjd med kvaliteten på dagens träning:
– Det är för dåligt, killar! vrålade han vid ett tillfälle.

…något sådant har jag inte hört tidigare.

Förbundskaptenen fick naturligtvis många frågor om Marcus Bergs påstådda slagsmål och kritiken från Groningen-tränaren Ron Jans om dålig attityd. Jag vet inte exakt vad Gråskallen menar, men vid ett tillfälle säger han faktiskt så här enligt min bandsspelare:
– Marcus har ett kroppsspråk som ser ointressant ut.

Patrik Anttonen var tillbaka efter sin förkylning. Ni kan pusta ut igen.

Gustaf Svensson framstår annars som den här resans mest profilerade citatmaskin. Gårdagens ”Alla är medvetna om att Blåvitt tar SM-guldet” följdes upp med några klockrena citat om bästa polaren Marcus Berg. Ni har de snart i tidningen och på nätet. Svensson berättade också att han och Berg var i Sälen över jul/nyår.
Skidor eller snowboard?
– Nä, inget. Vi vågade inte. Jag skulle ju hit till Los Angeles och hade hängt mig själv om jag blivit skadad. Det får bli efter fotbollskarriären, sa Svensson.

…tyvärr tappade jag bort den givna följdfrågan: vad gör ett gäng fotbollsspelare i Sälen om de inte åker skidor eller snowboard? Fjällvandrar? För de håller väl inte det tempot mitt eget kompisgäng satte upp när vi åkte till Sälen i 20-årsåldern med varsin välfylld dunk? Då blev det nämligen inte mycket åkning.

Pia Sundhage strök runt träningsplanen och morsade på de svenska ledarna. USA:s damer tränar på planen intill i morgon. Sundhage är dessutom inbjuden till matchen mot USA, däremot hade Richt inte fått tag på Fredrik Ljungberg ännu. Ljungberg är aktuell för ett besök inför Mexico-matchen som spelas i Oakland, inte så värst långt från Seattle där Fredrik nu håller till.
– Men han är omöjlig att få tag på, sa Richt. Det har han alltid varit, även när han spelade.
Svårare än Zlatan?
– O ja. Zlatan svarar direkt.
Ja, han svarar till och med på våra samtal numera.
– Ni har ju skaffat er en hovreporter.

Det snackas en del om att Aftonbladets chefredaktör Jan Helin är den som håller i kontakterna och gör intervjuerna med Zlatan. Ännu så länge finns ingen anledning att ha synpunkter på det. Jag tror till exempel inte att Helin skulle kalla en skallning för en huvudrörelse.

The Standard eller Viper Room är tydligen ställen man ska besöka om man vill göra downtown LA by night. Men jag tvekar…vi är trots allt fyra vanliga killar från Göteborg med omnejd. Släpper dessa place ens in folk i lågskor?

Det svänger stort i den här världen…plötsligt är det Sportbladet som får alla exklusiva intervjuer med Zlatan Ibrahimovic. Det måste vara bekymmersamt för er som hävdat att anledningen till Zlatans bojkott var att Sportbladet är en dålig tidning. Nu ser ni att Zlatans övervägande handlade om andra saker. Att det är chefredaktören som måste göra intervjuerna är möjligen lite udda, men för läsarna spelar det nog ingen roll. Nu vet vi dessutom att Zlatan fick ett dinosaurieägg i julklapp av Helena.

Nyvaken i LA, solen på väg fram ur diset, snart dags för landslagets tredje träning på amerikansk mark. Eftersom man blir grymt fotbollssugen av de gröna planerna föreslog jag för landslagschefen Richt att hoppa med på en träning (det är ju bara tre forwards i truppen) och sedan göra reportaget ”En landslagsträning inifrån”. Richt såg skeptisk ut.
Jag hade inte gjort bort mig, sa jag.
– Det hade du nog, sa Richt.

…men jag saknade en följdfråga av Helin, vad är grejen med ett dinosaurieägg? Varför ville Zlatan ha det?

Då föreslog jag att vi skulle arrangera en fotbollsmatch mellan oss murvlar och landslagsledarna. Jag har inte fått något definitivt svar ännu, men här är de prliminära laguppställningarna:

JOURNALISTERNA
Pontus Lundahl (Scanpix)
–
Pontus Kåmark (TV4), Henrik Skiöld (TT), Olof Lundh (TV4)
–
Sofia Broberg (TV4), Robert Laul (Aftonbladet), Markus Eriksson (Bildbyrån)
–
Mathias Lühr (Expressen), Jesper Hussfeldt (TV4)

LEDARNA
Lennart Ljung (målvaktstränare)
–
Roland Andersson (ass. fbk), Lars Lagerbäck (fbk), Lars Richt (landslagschef)
–
Magnus Forsblad (läkare), Paul Balsom (fysiolog), Johan Sandberg (sjukgymnast)
–
Janne Hammarbäck (säkerhetsansvarig), Roger Jacobsson (materialare)

Domare: Lars-Åke Lagrell.

Place your bets, please.