Om ni undrar vad jag hade för tröja på mig i Debatt så gick jag dit i en vanlig mörkblå t-shirt, men den hade en logga som inte accepterades. Det stod Replay ungefär vid hjärtat och det gick inte för sig. Någon i redaktionen sprang och hämtade andra t-shirts – jag fick att välja på en blå, tajt jävel och en större turkosfärgad modell. Den turkosa var till och med under min nivå, även om Ledstjärnan flinade gott och tyckte jag skulle välja den. Men turkos, nä, då fick det hellre bli ett korvskinn.

…Patrik Sjöbergs tröjreklam släpptes däremot igenom men det är klart…jag har ju en bit kvar till 2.42.

Jag vet inte om vi kom så långt i debatten egentligen – min huvudpoäng är att sportjournalistiken har blivit klart bättre jämfört med om du går bakåt i tiden.

Att de aktiva reagerar på att den blivit bättre – eller tuffare i mening mer granskande och ifrågasättande – är naturligt. Tidigare kunde idrottsmakthavare och aktiva oftare gömma sig bakom ”inga kommentarer” eller utnyttja vänskapsband med sportjournalister när det brände till om något, i dag är detta på många områden utrotat. Att det nu finns en debatt, och att journalister och aktiva har olika åsikter är i grund och botten ett sundhetstecken – vi ska inte tycka samma om saker och ting.

När det gäller rubriksättning och hårdvinklingar som Tregaros artiklel syftade på är min bedömning att det ser ut som det alltid gjort i kvällspressen – vi är trea på bollen. Vi kommer ut efter TV-matchens eftersnack, efter morgontidningarna, då handlar det om att plocka upp en ny infallsvinkel eller ett nytt uttalande och vinkla på det.
– Ja men det var ju inte det viktigaste jag hade att säga? undrar idrottaren/förbundskaptenen förvånat dagen efter.
– Nä, men det var det mest intressanta som inte redan är sagt i radio, tv eller morgontidningarna.

Så går det till – men det är alltså inget nytt.

…det som är nytt är att innan sportbilagornas tid gjorde kvällstidningarna typ fem-tio sidor sport varje dag – nu görs 16-32 sidor varje dag. Procentuellt var de hårda vinklarna betydligt fler förr om åren. I dagens Sportbladet räknade jag till exempel till en rubrik av 37 som kan anses hårt dragen – att Bengt-Åke Gustafsson RASADE mot vadetnuvar. Å andra sidan var det precis det han gjorde, B-Å var fly förbannad på någon hockeyklubb.

De här 16-32 sidorna innehåller alltså, förutom enstaka hårdvinklade artiklar, en mängd mindre vinklade storys som inte fick plats tidigare, innan Sportbladet fanns. Tregaros beskrivning är inte korrekt, det ser inte ut i Sportbladet som han påstår att det ser ut. Ni som kommenterar här och också påstår det, köp tidningen sju dagar i rad och kom tillbaka och ge mig er bild. Jag menar alltså att sportjournalistiken har blivit bättre.

Självklart har tidningar gjort misstag, jag har gjort misstag och kommer säkert att göra fler, men i min värld skakar man hand och går vidare. Ingen jävel vill ju göra fel avsiktligt och det finns – om man granskar de enskilda fallen – oftast en rimlig förklaring bakom och alltid ett erbjudande om att korrigera felaktigheten. Ni som undrar över artiklar jag medverkat i som blivit tokiga är välkomna att mejla så försöker jag förklara.

…i mån av tid och förutsatt att listan inte blir för jävla lång, alltså…

Till sist; att Zlatan skulle bojkotta oss för det här Spy Bar-besöket har jag svårt att tro. Han ställde upp på flera intervjuer efter det (bland annat den klassiska jag gjorde). Att Gråskallen säger att det är så, är inte lika med att det verkligen är så. I de diskussioner vi haft med Zlatan har kontaktannonsen lyfts fram. Men om det nu är som Gråskallen säger så gärna för mig…jag var knappt inblandad alls i de skriverierna.

Allra sist; när det gäller den här komikern så hade jag inga som helst problem att ta det. Vem är jag att säga att någon inte får raljera över mig? Men att som Josefsson slå på stora trumman och kalla det samhällssatir…okej om TV4:s, Expressens, Sydsvenskans och Aftonbladets chefer suttit där…men nu var det Ledstjärnan, Nyström, Anja Gatu och jag…jag menar, vilka fan är vi? Egentligen? Jo, vi skriver, tycker och rapporterar om fotboll och hockey. Jag tycker att Birro skriver bra om det på sin blogg.

…men som sagt, jag skrattade själv åt inslaget, jag och Gråskallen skrockade ihop och det kan ha varit första gången.

Intressant dag i morgon, då jag tillsammans med Gråskallen, Yannick Tregaro, Hans Chrunak, Anja Gatu, Patrik Ekwall och Magnus Nyström ska diskutera sportjournalistik i Janne Josefssons Debatt på SVT. Utgångspunkten är en svavelosande debattartikel i Göteborgs-Posten som Tregaro skrev häromveckan. Jag tycker så klart att han är snett på det.

…jag har tidigare sagt att allsvenska lag med Kristoffer Arvhage som ordinarie sällan går särskilt bra. I dag tittade Arvhage boll och Mambo Mumba kunde ostört nicka in 2-1 till Gif Sundsvall – och nu är IFK Norrköpings degradering ett faktum både i teorin och praktiken. Naturligtvis ett stort underbetyg att en förening med ”Pekings” resurser inte ens kan hålla lag som Ljungskile bakom sig, men spelarmaterialet har helt uppenbart överskattats av både klubbledning och tränarteam.

Alltid stor parodi när klubbar inte lyckas få på sin plantäckning trots att regnet vräker ner – när ska den annars användas? Den här gången hände det på Starke Arvid, men man ska inte glömma att liknande saker hänt till exempel på Örjans Vall och Stockholms Stadion.

Ingen undgick väl att notera mitt whisky-vad när det gällde Bosse Lundquists framtid i Djurgården, nu är han tillbaka och jag kan inte påstå att jag är särskilt förvånad. Jag har nu ett par whiskyflaskor att casha in lite här och var. Aldrig fel.

Klart att Fredrik Ljungberg ska spela vidare om han känner för det…det jag inte förstår är vad han ska till det här nystartade gänget i USA att göra. Folk i Seattle verkar ju inte ens veta vem Fredrik Ljungberg är, i alla fall påstår ju amerikanska journalister det som uttalat sig lite här och var i dag. Jag tycker i så fall att Fredrik hellre borde satsat på någon av de här tjugo storklubbarna som jagade honom. Pengar har väl killen redan så det räcker och blir över.

Sportbladets 2-3 i dag om Fredrik Ljungberg:
Iskall i Europa

Konkurrentens 2-3 i dag om Fredrik Ljungberg:
Jagas av 20 storklubbar

Ni undrar så klart hur det kunde bli så? Jag vet att Punkt SE-polacken och Kaninen jobbat i flera veckor med storyn, ringt runt till olika utländska klubbar eftersom det länge misstänkts i ”branschen” att alla klubbrykten som dök upp var spridda av Ljungbergs agent Claes Elefalk. Mycket riktigt, det finns inget intresse för Ljungberg.
– Fredrik Ljungberg kommer definitivt inte. Vi är inte intresserade av honom, säger till exempel Portsmouths VD Peter Storrie.

I lördags bestämdes så att granskningen skulle gå i söndagstidningen och Claes Elefalk kontaktas för att bemöta uppgifterna. Strax efteråt sätter Elefalk sig i kontakt med konkurrenten och släpper ut uppgifter om att TJUGO storklubbar JAGAR Ljungberg i ett försök att balansera bilden. Konkurrenten sväljer betet och jag vet egentligen inte vad som är största problemet:
…är det att en av Sveriges största tidningar helt okritiskt förmedlar väldigt tvivelaktiga uppgifter?
…eller är det att en lögnaktig agent smutsar ner namnet på en av Sveriges största fotbollsspelare i modern tid?

Dagens presskonferens var en välbesökt sådan och eftersom bara tre spelare fanns på plats var det en ganska lustig tillställning.

Överallt stod TV-journalister och intervjuade tidningsjournalister…radiojournalister intervjuade TV-journalister…webb tv-journalister intervjuade TV-, radio- och tidningsjournalister…TV-, radio-, tidnings- och webb TV-journalister intervjuade portugisiska journalister och portugisiska journalister intervjuade svenska TV-, radio-, tidnings- och webb TV-journalister.

Jag vet inte exakt, men rit-Bank vart nog intervjuad i sex olika kanaler. Om han haft taktiktavlan med hade det blivit det dubbla.

Själv intervjuade jag one touch-Danne som flinade rejält när taktiken kom på tal. Danne avslöjade kanske liiite mer än vad som var planerat i onsdags. Det mynnade ut i den här nyheten (4-3-1-2-taktiken). I dag sa Danne mest ”vi får se” följt av ett smajl när någon frågade hur det ska spelas i morgon.

…till Dannes försvar ska sägas att han i onsdags resonerade om hur han själv trodde det skulle bli vilket nu visat sig stämma ganska bra.

Lagkaptensvalet håller Gråskallen på till i kväll då den först ska delges spelarna, sedan skickas ut via förbundets hemsida. Är det en bomb på gång?

…hur mycket bomb ett lagkaptensval nu kan vara.

Nu jobb, sedan fotbollsmatch i Stockholmscupen (eller vad den heter). Vasasällskapet gick ju dessvärre och vann fyran så nu siktar vi på att ta hem svenska cupen nästa år. Men då ska man först genom det här nålsögat som kallas Stockholmscupen (eller något sådant).

Alltså…ni får inte missförstå mig här…Daniel Nannskog eller Patrik Ingelsten är en ickefråga, jag reagerade bara på principen. Gråskallen kan ju mala till helvetet fryser till is om att åldern saknar betydelse…sedan fyller Roland Andersson i och smälter ner allt igen med ett kraftfullt agiterande om exakt hur betydelselöst det är med ålder. Mot den bakgrunden borde Nannskog givetvis blivit uttagen alla dagar i veckan, men jag är inte upprörd…jag säger bara att jag förstår Nannskogs upprördhet.

…värt att poängtera en gång till: det är en ickefråga.

Birro bloggar numera hos konkurrenten och lanseras i dag under slagorden ”initierat och snabbt uppdaterat”. Inlägget efteråt handlar om ”fransmannen” Rafa Benitez.

Snabbt? Absolut.
Initierat? Nja.
Vilken Birro? Det vete fan…

Bank blir Rit-Bank med sportbladet.se:s tittare i Laul Calling i dag när han genom ett avancerat diagram som blir en romb försöker förklara varför bara anfallare och mittfältare vinner den franska guldbollen – och sågas snabbt av Jeffan:
– Jag tycker det är svårt att jämföra målvakter med utespelare, även om det är en fantastisk romb du har ritat upp.

Det regnar in mejl om disciplinnämndens straff i matchen mellan Syrianska FC och Västerås SK. Just nu har jag ingen möjlighet att fördjupa mig i detta, men om följande är en sann och en korrekt verklighetsbeskrivning – ”VSK får 10 000 kronor i böter för en tom petflaska medan SFC får 25 000 för en kvaddad supporterbuss, bengal inkastad på plan, bengaler på läktaren, stenkastning mot VSK-sektionen, raketer mot den samma” – då hoppas jag att någon från disciplinnämnden mejlar hit en förklaring.

Vad har vi ikväll då…vi har Örebro-IFK Norrköping och vi har Gif Sundsvall-IFK Göteborg…men i morgon har vi Malmö FF-Helsingborg och det är om den matchen vi ska snacka om vi ska snacka allsvenskan i dag.

Jag vill trots allt tro, att ett derby mot just Helsingborg kommer ganska lägligt för ett MFF som är i fritt fall med tanke på den eländiga situation man försatt sig i. Tänk Ljungskile borta i stället…vilken hårresande ångestmatch.

Ett derby står för sig självt och den energikick en seger ger överträffar vida vad tre måstepoäng mot Ljungskile hade gett. Naturligtvis skulle en förlust svida, men i efterhand går det aldrig att hävda att ett derby ska vinnas till varje pris, det är matcher som lever sitt eget liv och som ofta slutar oavgjort.

Jag hade en mejlväxling med Helsingborgs informationschef FredErik häromdagen och vi var ganska överrens om att derbyt är värt 3+5 sidor. Det tycker jag fortfarande. Sedan fick jag höra att FredErik i en krönika i HIF:s matchprogram lagt skulden för de vikande publiksiffrorna på kvällstidningarnas bevakning (!). Det var bland det dummaste jag har hört, det måste till och med ni hålla med om. Det är ju inte kvällstidningarna som vill sluta bevaka fotbollen, det är ju flera av storklubbarna som steg för steg försvårat för oss att bedriva en normal bevakning när det bommas igen och stängs till (Elfsborg, Kalmar och IFK Göteborg undantagna).

…det ska bli intressant att höra vad vår man i söder har att rapportera om tillgängligheten i de respektive klubbarna. Så här skriver i alla fall Anja Gatu i Sydsvenskan.

Om ganska exakt tre dygn sitter jag i en studio framför en TV-kamera med Wennman & Wegerup, Bank & Niva omkring mig.
Är du nervös? undrar folk.
– Har påven lustig hatt? svarar jag.

Apropå TV; vad händer nu med Glenn Hysén, frågade jag mig i ett tidigare inlägg apropå Viasats värvning av Glenn Strömberg.
Svaret: han ska sitta med Lasse Kinch i en studio och kommentera ”off tube”.
Låter så där.

…även om Glenn har sina minus är han så tätt förknippad med Champions League att i alla fall jag förlåter det mesta. Viasat är stort nog för två Glenn, även om just dessa två inte verkar vara de bästa av vänner:
– Vi träffas knappt aldrig, bara vid någon fotbollsgala eller match i Göteborg eller så. Vi har aldrig umgåtts något speciellt. Så är det i lag, man umgås mer med vissa än med andra, säger Hysén till resume.se.

Marknadsavdelningen meddelade precis att Sofi Fahrman ”inte hade tid” att gå på shoppingrunda redan inför torsdagsinspelningen. Ja ja…en jävla tur att jag tog saken i egna händer redan i går. Eller som expeditflickan sa när jag langade fram de två långärmade t-trjörna:
– I dag blev det lite vardagskläder, alltid bra att ha.
– Eh…exakt, svarade jag.

…inte riktigt läge att säga att det var oufiten till en kommande rätt fet TV-satsning.

Men priset var bra, 299 kronor.

…för båda.

Har haft en liten mejlväxling med Ledstjärnan eftersom vi inte var riktigt överrens i en fråga här på förmiddagen. Saken är nu utklarad och vi kan båda gå vidare i livet. Passade samtidigt på att fråga om jag fick låna hans TV-skjorta från i söndags till mitt eget premiärprogram och det var inga problem sa Ledstjärnan som innerst inne har ett gott hjärta.
– Men den passar dåligt till kortbyxor, la han till för säkerhets skull.

Stabaeks Daniel Nannskog har tydligen rykt ihop med Fredrikstads Anders Grönhagen borta i Norge:
– Jag hörde att Grönhagen lipade som min dotter. Han betedde sig som mina barn gör ibland. ”Varför fick inte jag glass när han fick det”, säger Nannskog till Verdens Gang.

…denne Nannskog som har en stämpel på sig att vara en stökig fan, men jag minns januariturnén i Sydamerika häromåret; Nannskog är en stämningshöjare av rang. Han hade lyft temperaturen i Stockholmsfotbollen på egen hand. En klockren värvning för AIK eller om Bajen och Dif nu skulle ge sig in i jakten. Mål gör han ju också.

…jag minns framför allt sista kvällen i Ecuador, vi var färdigjobbade efter 1-1-landskampen där Nannskog gjort målet.
Slog du in bollen med kuken? undrade Scanpix-Leffe när vi träffade Nannskog och två andra landslagslirare på en av Quitos bättre barer.
– Ja för fan. Så här bara, garvade Nannskog och gjorde en juckrörelse och det var faktiskt precis så målet kom till.
Sedan började Nannskog gnälla på Zlatan…det här var några månader efter utekvällen där han, Mellberg och Chippen brutit mot landslagets regler och blivit hemskickade…
– Det är fan Zlatans fel att vi måste vara tillbaka på hotellet nu, muttrade Nannskog när spelarna var tvungna att stjälpa i sig sista paraplydrinken och avvika vid 23-snåret.

En profil.

Till sist; hur kunde vi missa den här storyn?

Ursäkta om jag är tjatig, men så här strax före derbyt är det dags för en favorit i repris.

Jag tycker nämligen synd om Punkt SE-Polacken som slet med derbyt i går. Trots att Djurgården och AIK ligger nånstans i mitten av tabellen och inte har något enormt medietryck på sig, gör i synnerhet AIK sitt yttersta för att undvika publicitet.

AIK:s presschef Sophie Josefsson måste vara den enda presschef i världshistorien vars linje är att även positiva artiklar om företaget ska undvikas. Punkt SE-Polacken jagade förtvivlat igår för att snacka fotboll med någon…enkla frågor om hur AIK ser på matchen…men när till och med tredjetränaren Thomas Lagerlöf vägrade svara i telefon gav han upp.

…och det går inte att hänvisa till dåliga resultat. När det går bra brukar de gömma sig med motiveringen att det är för hårt tryck. AIK:s mediepolicy verkar av någon outgrundlig anledning vara att inte synas överhuvudtaget. Är ordförande och styrelse medvetna om det här?

Dessa drag finns även hos Djurgården och i viss mån hos Hammarby, vars presschef Urban Rybrink dock är den klart mest samarbetsvillige (förutom att han ibland ger sig ut på vilsna odysséer gällande publicistiska linjer).

…varför kommuniceras till exempel inte trupperna dagen/kvällen före match? Det här klarar man i Premier League, Champions League…men i lilla Stockholm går det inte. Stockholmsklubbarna är uppenbarligen fångar i myten om sig själva som megasuperklubbar. De tycks inte inse att de gör sig själva en otjänst på sikt, bara för att det i ett kort perspektiv är bekvämt att inte behöva lyfta ett finger och kväva intresset.

Nåväl, Djurgårdens medlemmar får också fortsätta att vänta på ett definitivt svar på vad de tre supporterföreträdarnas kritik mot Bosse Lundquist handlade om. Även om det har framkommit i rapporteringen, vill man ju höra det från hästens mun så att säga. Men det är locket på.

…jag anar att trycket från medlemmarna är rätt hårt med tanke på det här nypublicerade ”klargörandet” på dif.se. Jag undrar dock vilka ”vi” är när informationschefen Jonas Riedel skriver om ”vår tydliga bedömning”. Tidigare hade talesmannen och mötesordföranden Lars-Erik Sjöberg patent på att uttala sig i frågan, nu levererar informationschef Riedel en skrivelse. Å vems vägnar med tanke på den intressekonflikt som finns? Och varför med det tydliga tillägget att de tre supporterföreträdarna ”representerade sig själva” vid mötet med Bosse Lundquist? Det är för mig en nyhet och faktiskt en detalj i den sakfråga som Riedel några meningar nedanför hävdar inte gagnar Djurgården om man uttalar sig kring. Hur ska ni ha det egentligen?

Fast här kan det bli locket av. Men har VD verkligen rätt att granska anställdas mejl hur som helst?

Rättelse: Mats Jonsson, före detta ordförande i Järnkaminerna, är inte anställd av Djurgården som jag skrev i en artikel i dagens papper. Han har erbjudits en anställning, men är inte anställd. Felaktigheten korrigeras på nätet.

Många kloka åsikter i kommentarfältet till senaste inlägget. Där finns gott om argument för att inte minska antalet lag efter en halv säsong. Nu slipper jag själv dra dem för Polacken från Punkt SE. Som dock har startat en ordentlig debatt, det får jag ge honom.

Besöket på SvFA som det förkortas var intressant. VD:n Ingvar ”Putte” Carlsson gav Djurgården ett par kängor (”pissdåliga på ungdomssidan”) medan han tyckte att Hammarby och AIK börjat komma nånstans. Vi får se vad det mynnar ut i tidningsmässigt, om ens något.

Sverige slipper både Carvalho och Deco i VM-kvalet om knappt tre veckor. Jag vet inte om det blir så mycket lättare för det, även om one touch-Danne och kompani på mitten säkert är rätt nöjda.

…apropå one touch-Danne; hans MFF måste ikväll klara sig utan skadade Rick Kruys. Man undrar hur det ska gå. Och vad händer i Malmö vid en förlust mot IFK Norrköping? Det är frågor man kan ta med sig till eftermiddagskaffet.

Magasinchefen mejlade precis och beställde en ny krönika till sitt magasin. Han ville ha en som inte handlar om fotboll. Mitt svar:

”Hmm…då blir det om Batman eller liknande. Andra sporter skriver jag av princip inte om eftersom de är ointressanta.
/R”

…det fick jag inget svar på och känner därmed att Magasinchefen och jag inte talar riktigt samma språk just nu.

Nya numret av Sportmagasinet är snart i butik, eller det kanske redan är i butik, det finns i alla fall på redaktionen. Jag har hävt min bojkott och levererat en ny krönika efter att Magasinchefen skickade ett mejl där han bad på sin bara knän:

”Hej Robert.
Angående din bojkott av oss på Sportmagasinet, skulle jag vilja vädja till dig att inte stirra dig blind på ett tillägg på fyra kvadratcentimeter i tidningen, utan försöka se hela bilden av vår bevakning av dig. Jag skulle vilja påstå att den är utan tvekan övervägande positiv. Om du vill skulle jag och en reporter kunna resa upp till Solna för ett förutsättningslöst möte där vi försöker reda ut det här. Medtag egen vattenflaska”.

…nåväl, det nya numret innehåller på tok för mycket ishockey, men mellan alla sargpuckar och slagsmål ett och annat läsvärt fotbollsreportage. Niva har tydligen irrat runt i Kosovo ett par dagar med hetero-Bardell i släptåg och fick till och med in en passus om Partille i reportaget. Sånt gillar vi.