Debatt här och var om vår story att Ledstjärnan blev utskälld av målvaktstränare och assisterande förbundskapten under gårdagens träning (via landslagschefen Lars Richt). Jag ser inte problemet. Ledstjärnan skrev så här på sin blogg:

Döm om min förvåning när Richt mötte mig efteråt, svart i ögonen o sa:
”Du, inte fler sådana kommentarer i fortsättningen. Det var inga snälla ord som Lennart (Ljung, målvaktstränaren) o Roland (Gazellen) hade att säga om dig o de andra som skrek när ni höll på sådär!”
”Ehh, driver du med mig eller?”
”Nej, jag kan ta det. Men de var skitförbannade!”

Vi skrev därefter en artikel om detta, that’s it. Ge oss gärna kritik om vi skulle fara med osanning, men här har vi inte gjort något annat än att berätta historien rakt upp och ner för våra läsare. Ledstjärnan berättade den för sina, vi berättade den för våra, samma historia hela vägen.

Visst, det är fler som läser oss, men det ska väl inte påverka den publicistiska bedömningen? Ledstjärnan tyckte att de ”skitförbannade” ledarna var så intressanta att han ville beskriva händelsen på sin blogg, vi tyckte det var så intressant att vi ville skriva om det, andra journalister och bloggare (till och med från Svenska Fans) tyckte det var så intressant att de kastade sig in i debatten och väldigt (VÄLDIGT!) många läsare tyckte det var så intressant att de ville läsa om det. Mer finns inte att säga, och den sista som ska gnälla om det är givetvis Ledstjärnan själv, som gjorde samma publicistiska bedömning som Sportbladet.

Jag tror som vanligt att han är ganska nöjd med att hamna i nyhetscentrum och att han mår ganska bra av uppståndelsen som han själv skapat. För Sportbladet var det en bra grej på en sida i tidningen, varken mer eller mindre.

Vad säger ni om filmen? Borde jag satsa på en karriär inom tv-mediet i stället? Börjar tycka att det är ganska kul att göra tv måste jag säga.

Fick en hel del skit för den här artikeln (att Dulee Johnson troligen kastas i fängelse) när den publicerades för några månader sedan. Nu är åtal väckt och det är offentligt att Dulee hade 1.76 promille alkohol i blodet. Inte lika många som tvivlar på våra uppgifter längre, gissar jag.

På tåget mot Göteborg nu tillsammans med en mängd svenska fotbollsmurvlar. Snett framför mig har jag Lund som läser Aftonbladet, snett bakom sitter Ledstjärnan som gjorde entré genom att ge mig en lättare tackling när jag stod och hällde upp kaffe så att både solbrillor och mobiltelefon åkte i golvet.
– Oj förlåt, jag såg inte att du pratade i telefon, skrattade Ledstjärnan nöjt men den tacklingen kommer han ångra när vi snart ses på en fotbollsplan i Lugano.

(före detta) TT-Johansson och Linus på Svd-linjen släpptes också ombord, och (före detta) TT-Johansson berättade hur resonemanget gick när TT valde hotell i Lugano:
– Vi hittade ett med pingisbord och slog till direkt.

Jag vet inte vad som avgjorde när vi på Sportbladet fick vårt Lugano-hotell, men i den broschyr Flash (det är han som bokar resor och hotell) visade mig fanns bland annat en bild där en tjusig och lättklädd blondin poserade på en av rumsbalkongerna…

…men det kan lika gärna handla om att det finns väldigt stort gym på Lido Seegarten (som hotellet heter). En förutsättning för ett bra mästerskap är att vi lyckas hålla Fitness på gott och friskt humör.

En liten kuriosa: i Göteborg bor vi alltid på First Hotel G på centralen. Det beror framför allt på att det i varje rum finns en väldigt stor och välfylld godisskål. Där har Fitness aldrig satt sin fot.

Tipsare sökes under sommarens fotbolls-EM.

Jag söker en kvinna eller man, pojke eller flicka, som av någon anledning sitter på tillförlitlig information om vad som händer kring det svenska landslaget under sommarens fotbolls-EM. Du kan till exempel vara informationschef Nystedts son eller dotter och Du vill tjäna lite enkla stålar på att i största hemlighet föra vidare vad mamma eller pappa berättade vid middagsbordet.

Din anonymitet är skyddad enligt lag, tidigare arbetslivserfarenhet helt oväsentlig men det är en fördel om Du tycker att konkurrenten görs av en samling snåla dagdrönare.

Lönen är en förhandlingsfråga och facket har inget att säga till om.

Arbetstiderna är flytande och Du slåss om att få komma före min övriga tipsarstab med Din information.

Tryck på länken och mejla Din ansökan till robert.laul@aftonbladet.se

Den här nyheten slog ner som en bomb i fotbolls-Sverige i dag.

”FOTBOLLSFANS TAR VÄGEN ÖVER SVERIGE

Drygt 50 000 brittiska fotbollssupportrar kommer att ta vägen genom svenskt luftrum på väg till och från Champions League-finalen i Moskva.

För första gången blir det i år en helengelsk final i fotbollens Champions League. Matchen mellan Manchester United och Chelsea kommer att spelas på Luzhniki Stadium i Moskva på onsdagskvällen den 21 maj. Över 50 000 fotbollssupporters samt press och VIP väntas ta sig från England till Moskva, de flesta med flyg. Många av dessa flygningar kommer att passera genom svenskt luftrum.
– Merparten av trafiken på väg till Moskva kommer in i svenskt luftrum över sydvästra Östersjön och lämnar det efter drygt en halvtimmes flygning söder om Finska viken, säger Kenneth Johansson, chef för enroutetrafiken på LFV”.

Det är ett evigt tjat om Tobias Linderoths skadade höft men jag kan faktiskt inte bry mig mindre. Även om Linderoth åker med till Schweiz/Österrike – vilket jag tror att han gör – kommer han inte att spela, ska han inte spela. Det förstår ni väl själva; en snubbe som inte gjort en matchminut på över ett halvår går inte in och lirar ett EM eller VM. Nu påpekar Niva att det gjorde minsann van Basten (1988) Beckham (2002) och Rooney (2006) men då säger jag att det handlar om spelare med extrema spetsegenskaper som kan vara värda att chansa med – inte en vattenbärare/slitvarg på innermitten. I år får vi sätta vårt hopp till Anders Svensson och Kim Källström.

Apropå saker man inte bryr sig om; Sportbladet består i dag av nio sidor hockey. Finns det verkligen människor som är intresserade av att det pågår ett ”ishockey-VM”? Möjligen på orter dit agrara revolutionen ännu inte nått, annars är jag tveksam. Kom inte och snacka om att Sportbladet bara vill sälja lösnummer när vi gör nio sidor hockey, det måste ju vara på gränsen till kommersiellt självmord.

Den här godbiten har jag sparat på. Efter att Anders Svensson, Niclas Alexandersson och Rami Shaaban visat nya landslagsdressen i TV4:s direktsända EM-truppresentation blev det reklam för er framför TV:n, men på scen intervjuades stilexperten Sofi Fahrman av informationschef Nystedt (!). Här är snacket ord för ord:
Det här med sport och mode, är det något?
– Klart att det är det! Det har hänt jättemycket inom sportkläder. Allt från material till design, väldigt många märken plockar in etablerade designers och på catwalken ser man sportinfluenser.
Är det inne, ligger det i tiden?
– Ab so lut.
Inte svetten då?
– Den känns inte så trendig, den struntar vi i.
Är idrottsmän och kvinnor populära som modefigurer?
– Ja men gud, det ser vi ju. Ljungberg som jag sa, Zlatan, de kopieras världen över, de är stilförebilder. Utanpå planen framför allt, men det är klart att vi kommer spana in de under match också.
Du kommer att granska och betygsätta?
– Det kommer jag att göra.
Du får inte såga oss då!
– Jag gör tummen upp.
Tack så mycket Sofi.
– Tack!

Ledstjärnan skrev ett kritiskt inlägg om Henkes comeback. Efter ett dygn hittar jag inte inlägget längre. Censur eller plattformsbyte?

…sedan intervjuade Nystedt lille Frans efter att denne framför förbundets officiella EM-låt.
Jaha Frans, ska du ner och se EM?
– Jag vet inte.
Då ses vi där.
– Ja, kanske.
Vi tackar Frans…

I kväll tänkte jag ge mig på David Lynch senaste Inland Empire. För andra gången. Om det hjälper mig att förstå den vet jag inte.

…apropå TV4; var det inte lite märkligt att de kvällen innan truppen skulle presenteras startade en kampanj för Henke Larsson? När sändningen började inledde Magnus Hedman med att spekulera i om inte Henke var med trots allt. Visste TV4 om bomben – men hade förbundit sig att hålla på nyheten för att inte förstöra TV-sändningen? Är det i så fall journalistiskt tveksamt? Vi på Sportbladet vet ju om vem som vinner Guldbollen varje år men håller på nyheten tills den delas ut. Nu var sportbladet.se ändå med marginal först med Henke-bomben, men det hade varit intressant att veta hur mycket Hedman/TV4 egentligen visste. Och när de visste det.

…men om det var så enkelt som att Hedman gick på magkänsla får man buga och bocka.

I går såg jag, för första gången i mitt liv, division sju-fotboll när Atletico Nacka besegrade Andrea Doria med 4-3 (rättvist) på vackra Fisksätra IP. Matchen höll bättre klass än jag trodde, å andra sidan var mina förväntningar inte särskilt höga. Bank var också bättre än jag trodde, å andra sidan var mina förväntningar inte särskilt höga där heller. Men han spelade klokt och enkelt och hade en fin frispark i underliggaren.

Jag och Niva delade en flaska ungersk champagne och körde straffläggning i pausen: IFK Göteborgs -86-lag mot Englands VM -90-lag. En enkel seger för Blåvitt efter straffmål av Per-Edmund Mordt, Roland Nilsson och Torbjörn Nilsson som den här gången tog sitt förnuft till fånga och slog en av straffarna. För England missade Gary Lineker, Peter Beardsley och Stuart Pearce. 3-0 och avgjort innan alla fem var slagna.

Apropå journalistikdebatten: jag känner mig naturligtvis inte hotad av någon, däremot är det frustrerande att det sprids skeva bilder om hur jag (vi) tänker. Jag tänker precis som jag skrev i inlägget nedan. Eller för att ta ett exempel: i går skrev jag en artikel som är i tidningen i dag, om allsvenska tränarnas bjudresa. Det började med att jag satt och filurade på redaktionen och tänkte: ”vad exakt ska egentligen U21-kaptenen Jörgen Lennartsson göra under EM, det har inte skrivits någonstans”. Jag ringde Jörgen som berättade att han ska hålla i en konferens för de allsvenska tränarna som är nedbjudna av förbundet för att se tre EM-matcher. Det är ju en nyhet, tänkte jag, ringde några samtal till, skrev storyn utan att en enda gång fundera över om den kanske ökar lösnummerförsäljningen. Den hamnade naturligtvis inte på löpet, men jag känner mig nöjd ändå, jag är ensam om nyheten i svensk media, den känns relevant att ha på en sida i tidningen, varken mer eller mindre, men är inget som löpsedelmakarna går igång på. Så ser de flesta dagar ut för en fotbollsreporter på Sportbladet, dagar då det alltså inte händer något speciellt.

Nu ska jag själv spela match. Vasasällskapet möter Olympiacos borta och vi åker väl som vanligt dit för att hämta hem alla tre.

Precis det Jeffan raljerar om i sin krönika i dag möts man av väldigt ofta: folk som alltså tror att jag – bara för att jag jobbar som reporter på en kvällstidning – går runt och tänker på hur många lösnummer vi ska sälja.
Det är fullständigt befängt.
Självklart är det jättebra att Aftonbladet säljer lösnummer…det är liksom affärsidén sedan några hundra år tillbaka eftersom det inte går att prenumerera på Aftonbladet.

Jag ska försöka förklara hur det fungerar det här med lösnummer – eller ”ökad lösnummerförsäljning” som alltså är det folk menar när de hävdar att vi ”bara vill sälja lösnummer”.

Det finns framför allt två saker som påverkar försäljningen och får fler att köpa tidningen än de som har för vana att köpa den varje dag – löpsedeln och förstasidan. Det är kvällstidningarnas reklamplats.

Att ens föra diskussionen om ökad lösnummerförsäljning när det gäller Sportbladet är absurt. Ett fåtal löpsedlar och förstasidor om året handlar om sport, jag tror ni kan räkna dem på ena handens fingrar ett vanligt sportår.
Under ett EM eller VM där Sverige är med ökar antalet sportlöp men då handlar det om löp i stil med ”LÄS ALLT OM DRAMAT I KVÄLL” eller ”ZLATAN SÄNKTE SPANIEN”, alltså matchdagar och dag efter match. Då kan man säga att Sportbladet säljer lösnummer. Ofta räcker det med ett JAAAAAA och en jubelbild eller NEEEEEJ och en deppbild.

En artikel på sidan sex i Sportbladet med rubriken ”AIK VÄRVAR SKANDALSPELARE” eller ”SKANDALSCENER PÅ SÖDERSTADION” säljer inga extra lösnummer. Att rubrikerna är spetsade beror inte på att vi tror att vi säljer fler lösnummer för att vi spetsar rubrikerna. Ingen ser dem ändå förrän man bläddrat en stund i tidningen (det vill säga redan köpt den eller hittat den i en park).

De spetsade rubrikerna och deras förstärkningsord handlar om att dramatisera artiklarna så mycket det går utan att passera sanningens gräns (om vi velat ljuga i våra rubriker för att göra dem ännu mer spännande hade vi kunnat skriva ”AIK VÄRVAR MASSMÖRDARE” om man tänker sig att det här exemplet handlar om Igor Sypniewski, men det gör vi alltså inte). Förstärkningsorden ligger i kvällstidningsjournalistikens språk. DN:s rubriker om samma grejer kanske är ”AIK gör kontroversiellt spelarköp” och ”Stökigt på ståplats” Själv gillar jag kvällstidningens tilltal bättre, men det är en smaksak. Vi har fler sidor och bilder, större och spetsigare rubriker och mer text och information – allt det där går hand i hand. Vissa tycker att resultatet blir att vi i bland överdriver, men överdriften ligger i betraktarens ögon för exakt vad som är medelpunkten är omöjligt att säga. Där vissa anser att vi överdriver tycker att andra att vi borde blåst på mer, ta bara efterspelet till senaste derbyt som exempel: plötsligt anser vissa att vi borde skriva MER om bråk i samband med fotbollsmatcher. Väldigt ofta tidigare har det låtit precis tvärtom: ”ni skriver bara om bråken för att sälja lösnummer”.

Alltså: vi på Sportbladet vill hitta bra grejer och göra en spännande, intressant, underhållande och kunnig tidning som gör att folk köper oss varje dag för att de gillar grejen.

Som journalist på en Sportbladet…jag kanske inte talar för alla men jag talar i alla för mig själv och många andra…vill man vara bäst, i alla göra något bra, skriva något som lockar, intresserar, informerar, roar eller berör. Man vill hitta den hetaste nyheten, skriva den mest initierade krönikan, göra intervjun som berättar något nytt om idrottsprofilen. Men inte fan tänker man på att det ska öka lösnummerförsäljningen…lika lite som att fotbollsspelaren som kämpar för att peta in det avgörande målet tänker på att han ska öka publiksiffrorna på sikt. Det är väldigt sällan – i princip aldrig – Sportbladets hetaste nyhet, bästa krönika eller skönaste intervju hamnar på löpet. Vi vill ändå hitta heta nyheter, skriva bra krönikor och göra sköna intervjuer. Sportbladet består av detta material varje dag utan att det någonsin kommer med på löpet och därmed påverkar den dagens lösnummerförsäljning.

Ibland rapporterar vi om sådant som vissa kallar skvaller…till exempel att Svennis, på den tiden det begav sig, var på väg att bli av jobbet som Englands förbundskapten efter en kvinnoaffär. Det hör också till fotbollen, till den underhållningsindustri fotbollen och idrotten är och som är vår affärsidé att skildra och granska, precis som det är vår affärsidé att skildra och granska det som händer på planen. Det vore ett journalistiskt haveri att inte ha skrivit om SVENGATE eller vad det nu kallades. Just den storyn sålde garanterat ett och annat lösnummer extra, men det var ju inte anledningen till att Sportbladet hade med den i tidningen…det hade vi haft även om löpsedelsmakarna gjort löpet på något annat.

Ni som inte gillar grejen och inte köper oss, fine…men tjafsa inte om att det beror på att vi på Sportbladet enbart tänker på att öka lösnummerförsäljningen genom att jaga grejer som platsar på löpet, för det är inte sant. Förutom under fotbolls-EM och fotbolls-VM. Framför allt på matchdag och dag efter match. Då köper många människor tidningen för att läsa om Sveriges match – för att läsa om JAAAA:et eller NEEEj:et. Då jävlar ökar Sportbladet Aftonbladets lösnummerförsäljning. Och vad är problemet med det?

Har ni läst Jeffans fredagskrönika? Gör det – speciellt alla ni svenskafans-skribenter med Marcus Birro i spetsen som drömmer om att få skriva för Sportbladet samtidigt som ni spyr på oss i andra spalter.

Med tanke på hur hårt agenten Claes Elefalk dementerar trovärdiga The Times story om att West Ham vill göra sig av med Fredrik Ljungberg är jag övertygad om att varenda ord är sant.

Jonas Olsson till EM, Lolo Chanko till Dynamo Moskva och Richard Money till IFK Norrköping – konkurrenten har mycket leva upp till. När räknar vi in den första bekräftelsen?

AIK nu bara fyra poäng efter Kalmar. Det svänger fort i årets allsvenska också.

Veckans Bank vs Niva ligger ute. Tycker att de glider undan mitt påstående, jag har fortfarande svårt att se dem med poncho, plasthand och solhatt, skrålandes till Markoolios nya. Vi får väl se om de motbevisar mig under EM.

Polacken på PunktSE visade upp årets herrsommarmode i dag. De här vita linnekalsongshortsen hade jag inte tagit på mig under vapenhot…

…å andra sidan har jag aldrig förstått mig på det här med mode.

Blev uppringd av en Hammarbysupporter som var besviken på medias rapportering av vad som hände efter derbyt. Enligt supportern gjorde sig polisen skyldig till grova tjänstefel i tunnelbanan och oskyldiga kom till skada. Men Sportbladet rapporterar ytterst sällan om de bråk som uppstår utanför arenorna.

Kobra gjorde alltså Fotbollskväll och Fotbollskväll gjorde Kobra och det mest intressanta programmet för oss var väl Fotbollskväll av Kobras redaktion. Jag har fått ganska mycket reaktioner från folk som gillade det annorlunda greppet.

När det gäller min egen medverkan håller jag definitivt inte med om att fansen granskar klubbarna mer än vad vi gör…som det kanske framstod…däremot kan såväl Sportbladets som övrig sportmedias rapportering om till exempel klubbarnas ekonomier bli ett betydligt mer prioriterat område, det har jag länge ansett.

Frågan är bara vad fansen själva tycker om vi gräver upp ännu fler ekonomiska oegentligheter i deras favoritlag…de brukar inte jubla direkt:
– Ge fan i att skriva skit om vår klubb, typ.

Om ni inte tror mig kan ni få se min mejlbox från den första tidens rapportering om skattehärvan i IFK Göteborg. Eller tror ni att AIK-fansen var nöjda när vi grävde i deras ekonomiska problem för några år sedan?

Nu är det givetvis inte fansen som hindrar oss från att rota mer i klubbarnas ekonomier, det är snarare så att ekonomisk granskning varit ett lågprioriterat område inom sportjournalistiken ur ett historiskt perspektiv.

Avslutningen – där Hammarbys evenemangsansvarige Göran Rickmer hävdar att klubbarna kan välja om de vill svara på besvärliga frågor eller inte – var snudd på parodi. Visst kan klubbarna låta bli att svara på frågorna eller vända sig till ”en annan journalist (vad de nu menade med det)…men det är ju i första hand klubben själv som blir förloraren om tidningens uppgifter står oemotsagda, i andra hand journalistiken.

…sedan måste jag också gratulera Balsam som tack vare sin ”gräddfil” lyckades få en ”exklusiv” intervju med Hammarbys evenemangsansvarige. Imponerande.

Men som sagt, ett i stora delar ganska intressant program.