Det kanske inte går att jämföra med kaoset på Parken då jag ett tag höll på att börja gråta när jag försökte slå mig ur en gigantisk folksamling utanför arenan för att komma till mixade zonen då en ambulans plötsligt kom körandes rakt mot pöbeln och folk fick kasta sig till höger och vänster för att inte bli överkörda…av en ambulans!

Men det var kaos i går också.

För att ta sig till mixade zonen fick man först gå genom en mystisk gång under läktaren, för att sedan komma rakt in på planen, mitt bland alla polizei och deras hundar från helvetet. Jag fick ögonkontakt med en best och efter att ha sett in i det gapet tog jag inte ett steg till förrän hundarna lämnat arenan och satt i sina burar och gnagde på stora ben på en polizeistation nånstans.

Vi stod och väntade i mixade zonen när några spelare plötsligt började göra tv-intervjuer nere vid planen, då rusade alla journalister dit, men under tiden vandrade Kim & Elmander genom mixade zonen vilket jag missade och ett tag kändes det som att det var spelare överallt utom just där jag befann mig.

Sedan stod jag och intervjuade Petter Hansson när strålkastarna plötsligt släcktes och det enda jag såg var ett rött lasersken från min diktafon men Petter pratade lugnt vidare som han alltid gör och det blev en okej intervju till slut.

Det mesta löste sig alltså som det alltid brukar göra, förutom att jag fick mig en uppsträckning av landslagschefen Lasse tick-tack och den här gången kan jag förstå att han var irriterad men det byggde på ett missförstånd och jag tror att vi skildes åt som vänner…ja kanske inte som vänner men i alla fall med respekt för varandras roller.

Lite annat branschskvaller: Kennedy Bakircioglü har nog aldrig varit så arg på en journalist som på…ja vi får väl se hur de beskriver saken de närmaste dagarna.

Läktarna börjar fyllas och vi har just smörjt kråset – det turkiska förbundet bjöd på en buffé som ett svenskt idrottsförbund aldrig varit i närheten av, än mindre någon allsvenska klubb. Det var bakelser och bröd och köttbullar och ostbollar och kaffe och läsk, men efter att vi gnällt ett tag insåg vi att det är en jävla tur att det inte ser ut så här i Sverige för då hade man varit smällfet efter en säsong.

Turkiet kommer som jag misstänkte med bästa möjliga lag och allt bättre än 0-2 är en svensk bedrift.

Jag tror ändå på en hygglig svensk insats och säger 1-3.

…tydligen Stoor till höger o Nilsson till vänster, mittfältet som mitt första förslag och sedan startar Elmander och Djuric på topp. Målvakterna lär få varsin halvlek, vem vem som börjar vet jag inte. Majstorovic och Hansson blir mittbackar. Detta att döma av dagens träning.

Det här inlägget hade jag tänkt lägga ut för ett par timmar sedan, men min arbetstelefon var het på Staël von Holsteins tid och är inte så bra på att blogga. Hade varit fint med något mer modernt…men man kan inte få allt här i världen.

Vi fick se en hyfsad träning på en bedrövlig gräsmatta någonstans i Istanbul där jag inte varit sedan 2002 då AIK spelade Uefacupmatch mot Fenerbache eller Besiktas eller vilka det nu var. Stryk fick Gnaget i alla fall, men jag hade en trevlig kväll med supportrarna dagen före.

Kennedy svarade för träningens prestation när han framspelad av Källström volleylobbade bollen över Shaaban – klass och kvalitet. Förutom Kennedy tycker jag att Fredrik Stoor och Sebastian Larsson ser pigga ut, medan Marcus Berg är mer anonym utan att göra bort sig.

Jag undrar hur Lagerbäck tänker kring målvaktsfrågan inför morgondagen…att målvakterna får varsin halvlek är givet…men vem ställer han från start? Hur han än gör känns det som en signal i någon riktning.

Hotellet vi bor på förtjänar en känga eftersom det trådlösa bredbandet krånglat sedan i morse och inget har blivit gjort under dagen. Jag gav precis personalen ett ultimatum: ”fixa det inom en timme, annars flyttar vi”. Jag vet inte om det svenska fotbollsdrevet står bakom, men hotet borde få saker att hända.

Här en stilstudie på när mannen som numera går under smeknamnet Blommiga Skjortan (nej, det är ingen indian) smakar på en väldigt stark kycklingrätt och låtsas oberörd:

Lite gammalt men oskrivet skvaller: kring 1997 tog förbundsordföranden Lars-Åke Lagrell en skogspromenad i Torsby med Sven-Göran Eriksson. Lagrell ville känna på möjligheterna att få ”Svennis” som förbundskapten för landslaget. Men ”Svennis” hade precis fått ett erbjudande av Lazio som skulle ge honom mer pengar än alla hans tidigare kontrakt tillsammans, så något konkret erbjudande la Lagrell aldrig fram. Jobbet gick så småningom till Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck och resten är historia. I modern tid finns bara två personer som tackat nej till konkreta erbjudanden att ta över landslaget, den ene är Benny Lennartsson – men vem är den andre?

(Rätt svar belönas med mycket ära, för denna är inte lätt).

Andreas Isaksson var inte på sitt bästa humör när han mötte media i dag. Å andra sidan är han väldigt sällan på sitt bästa humör så jag vet inte om det var någon större skillnad egentligen.

En världsmedborgare som Lars i Costa Rica berättade en gång att det finns två städer han aldrig kör bil i – Kairo och Istanbul. Det finns ingen anledning att protestera. På gatorna utanför vårt hotell utkämpas ett ständigt pågående krig, och som i alla krig är det få vinnare och många offer.

Mitt i all Silly Season-yra sprang Vikingstad och jag över denna ganska sensationella nyhet, den första ledtråden i hur förbundet resonerar i ”vem-blir-ny-förbundskapten?-frågan. Jörgen Lennartsson lyfts in för att jobba nära Lars-Roland under sommarens EM-slutspel. Detta kommer givetvis att dementeras överallt och hur tränarmarknaden ser ut 2010 vet ju ingen…Svennis kan vara ledig…men att den nuvarande U21-kaptenen har börjat härdas för att klara jobbet råder inga som helst tvivel om. Det är jävligt intressant, anser jag.

Intressant är också Vikingstads andra scoop för dagen, att en annan Lennartsson, gamle Benny, plötsligt har petats från sitt spionuppdrag. Det är ytterst ovanligt att någon inom landslagsteamet höjer rösten mot Lagerbäck, men Benny är inte som andra, en frisk fläkt som aldrig slickar vare sig uppåt eller neråt.

Läste ut Guillous senaste Fienden inom oss i natt efter avslutat arbete, och även om den blir lite väl pedagogisk och undervisande emellanåt, borde alla läsa den, framför allt alla journalister.

Apropå journalistik, ett litet klargörande:

Det var en vanlig onsdageftermiddag i slutet av januari. Nystedt packade sin väska för U21-lägret i Portugal, Madsen funderade på att anställa en personlig informationschef och Nattchefen lekte som vanligt med sin automatkarbin.

När jag kom in till jobbet denna vanliga onsdageftermiddag slog det mig att transferfönstret snart stänger och att Andreas Isaksson ännu inte hade någon ny klubb klar. Vad göra? Jo, ta reda på hur det egentligen ligger till.

Sagt och gjort, eftersom Manchester City skulle möta Derby i Premier League senare på kvällen – Isaksson sitter alltid på bänken i Premier League-matcherna – var en koll om han skulle sitta på bänken även denna match på sin plats.

City släpper sin trupp timmen före avspark men via mina kontakter fick jag snart reda på att ”Isak” inte var med i truppen eftersom han ”skulle resa till Istanbul under onsdagen eller torsdagen”. Och då knappast för att fiska Piggvar i Bosporen.

Enligt turkisk media var förhandlingarna mellan klubbarna inne i ett avgörande skede, Isakssons eget kontrakt redan färdigförhandlat av agenten så snabbt ut med en artikel på nätet att Isaksson reser till Istanbul i morgon – landslagsmålvakten spelar inte med City i kväll – förväntas skriva på för Galatasaray.

Sedan vänta och se vad som skulle hända under torsdagen.

Även denna dag kom jag in till jobbet under eftermiddagen, inga nya uppgifter hade läckt ut, varför jag slog en signal till Tord Grip. Döm om min förvåning när Tord berättar att förhandlingarna brakat samman under förmiddagen, Isaksson är kvar i City och vill inte bli utlånad. Snabbt ut med ny artikel på nätet CHOCKBESKEDET Tord Grip: ”Isaksson blir kvar i City”.

Enligt mina uppgifter pekade fortfarande det mesta på en flytt för Isaksson, men jag kunde inte gärna tiga ihjäl Grips uttalanden. Det jag vet ska också mina läsare veta, i alla fall det mesta.

Under kvällen ändrade sig Isaksson, nu kunde han plötsligt tänka sig att bli utlånad, förhandlingar om detta skulle inledas och ungefär där står frågan i detta nu.

Jag förstår att alla turer hit och dit är förvirrande, det har varit en förvirrande affär, men likförbannat måste den beskrivas och den ska beskrivas som den är – det vill säga svängig, konstig, överraskande. Men jag ser inga fel i någon av de artiklar som publicerats.

Sedan kanske jag drog lite för snabbt när jag här på bloggen skrev att Isaksson var klar, men ni som följt bloggen ett tag vet att ni ska ta allt som skrivs här med ganska stor nypa salt.

Nu mot Göteborg och födelsedagsfirandet.

Och apropå min födelsedag så tror jag att relationen mellan mig och Zlatan har börjat tina upp. Hur annars förklara att Zlatan döpte sin son till Maximilian som har namnsdag – idag?

Om exakt fyra timmar stänger transferfönstret. Nattchefen är givetvis laddad…

…automatkarbinen är det inte, är väl bäst att tillägga.

Händer sjukt mycket överallt just nu och mest intressant är att Sebastian Eguren lånas ut till Villarreal, en affär värd tre miljoner i ett initialt skede, en affär som lär ta Rami Shaaban till Hammarby innan denna veckan är slut. Förhandlingar väntas starta upp under dagen.

Det mest tråkiga med att Eguren lämnar svensk fotboll är att den bästa supporterramsan försvinner.

Mejl från Filip Gårdstam på konkurrenten:
Hej Laul!
Kul inlägg!
”Vilken reporter på konkurrenten – och hur gammal är han – var det egentligen som inte ens blinkade när Lagerbäck plötsligt förväxlade Suleyman Sleyman med Sulo Vaattovaara (av alla!) i webb tv-intervjun från presskonferensen? En klassiker.”
* Nu vet du mitt namn!
* 27 och ett halvt år gammal! (fortfarande ung i Roland Anderssons ögon alltså).
Ha en trevlig dag!
MVH
/Filip

Elfsborg har inga anfallare men de har pengarna. Kan bli en spännande historia mellan klubbarna om nu Kalmars César Santin själv vill göra flytten vilket lär visa sig närmaste dagarna. Det finns fler namn på Elfsborgs lista, eller för att travestera en agent jag precis pratade med: ”De letar så in i helvete just nu”.

Nästa del i min ”kan-någon-förklara för mig” kommer här: kan någon förklara för mig varför OCR-nummret på Svenska Journalistförbundets medlemsavgiftsräkning består av inte mindre än tjugo (!) siffror, medan normala räkningar som CSN bara har typ tio?

Även detta år stänger det internationella transferfönstret samma sekund som en annan historisk händelse inleds. Nämligen min födelsedag. Den ska givetvis firas i Göteborg.

Vi nöjer oss så tills vidare.

Det slår mig plötsligt att juniortruppen mot Turkiet antagligen bara är ett sätt att blidka landets tyngsta fotbollsmedier:

Kolla bara:

Lund på tv-kanalens fotbollshemsida har vurmat för Rasmus Lindgren – kom med.

Konkurrentens ende krönikör krävde Behrang Safari – han är där.

Själv ville jag se Fredrik Stoor och Peter Larsson prövas mot Turkiet – check.

Wennman den store driver kampanj för Sebastian Larsson – i truppen.

Övriga har gapat om Samuel Holmén och Marcus Berg – som givetvis också fick plats.

Undantaget som bekräftar hela regeln är Dusan Djuric som ingen velat se.

Daniel Andersson, Andreas Johansson och Rade Prica petades – precis som de flesta av oss krävt.

Detta kan bara tolkas på två sätt: antingen är vi fotbollsjournalister lika skarpsynta som Lagerbäck – eller också har den gamle gråskallen för en gångs skull böjt sig för media.

Det finns ju annars gott om exempel på medier som böjer sig för idrottsstjärnorna. Till exempel den saudiska sportpressen. Kolla bara det här klippet från Man Uniteds besök i Saudiarabien häromveckan. Notera gärna sista frågan till sir Alex – någon som begriper vad journalisten undrar? Sir Alex gör det inte.

Abbas Hassan, andremålvakten som eventuellt ska bli tredjemålvakt, måste ha sjätte sinne för hur man når genom bruset. Sällan har väl en andremålvakt som eventuellt ska bli tredjemålvakt fått så mycket spaltutrymme i alla möjliga medier.

Apropå media verkar min analys härom månaden stämma ganska bra hur samspelet mellan Juventus och deras knähund fungerar. ”Detaljer kvar”, rapporteras det om i dag samt en prislapp på 7,2 miljoner.

Ledstjärnan i stor och ganska intressant intervju i nya numret av sportmagasinet S under rubriken ”Kalla mig aldrig wanker”. Ett bra sätt att skaffa sig ett nytt smeknamn.

Nästa landslagsresa blir Turkiet i början av februari. Lagerbäck ska testa nytt folk och jag vill först och främst se Marcus Berg, Sebastian Larsson, Samuel Holmén, Jonas Olsson och Alexander Farnerud. Jag vill inte se Daniel Andersson, Andreas Johansson eller Rade Prica. Zlatan, Ljungberg och Mellberg kan få ledigt.

Måste säga att jag blev lite imponerad av den svenska prestationen i kväll. Inte för att Sverige spelade speciellt bra, men ändå starkt att hålla undan och till slut vinna, inte minst av den oprövade backlinjen: noll landskamper tillsammans.

Men det här var ingen större fotbollsmatch, det kan vi vara överens om.

Fredrik Stoor, Samuel Holmén, Behrang Safari – där har ni mina utropstecken i kväll. De tre spelare som fick tre plus av mig, samt Andreas Dahl som gjorde ett moget inhopp.

Om jag kunnat hade jag lagt ut en inspelning från min digitalkamera på de två reportar bredvid oss på pressläktaren som refererade matchen för costaricansk radio. Ska vi snacka inlevelse, ska vi snacka med dem. Tyvärr lyckas jag inte få ut klippet.

TV4:s gäng får sig en känga av Eva som mejlar:

Hej.
Jag är född i Mellanamerika, har ett barn med en svensk man. Mitt barn ska lära sig följande: att visa sig utan något som blinkar, att ha på sig, men inte visa sin dyrbara mobil eller dator på offentlig plats.
Du (eller man som vi säger i Sverige) är alltid iaktagen där… är man på besök ska man röra sig som en jaguar i djungeln, helt enkelt. Herregud… sunt förnuft leder så här: sluta vara blåögda utomlands.
Kram.

Jag tror faktiskt att Eva har en poäng: den här generationens svenska journalistkår har lärt sig något av denna resa. Tyvärr.

På allmän begäran: gänget som förmodligen hade besegrat Bonnier-gänget i five-a-side:

Från vänster: Leffe Boy, Blanco, Lauler och TT-Skiöld.

Som kvällstidningsreporter jobbar du sällan under så knappa tidsramar som till exempel morgontidningarna, men på grund av tidsomställningen blir det ombytta roller. Jag hade en timme på mig att få hem krönika, plusliga och två matchknäck. Jag lämnade 02.01, en minut över deadline, helt okej.

För er som inte var med på Lagrells bjudmiddag var höjdpunkten Kåmarks story om hur han under en löprunda mer eller mindre fick klättra in på avstängda nationalarenan Estadio Alejandro Morera Soto för att lägga en kabel. Avstängda fotbollsarenor har sällan papper på toaletterna men…
–…nöden har ingen lag, som Kåmark uttryckte det.

Är nu på plats på Estadio Saprissa och mot alla odds finns här ett klockrent fungerande trådlöst internet. Problemet är solen ligger på så starkt att det är snudd på omöjligt att se skärmen.

Stekande sol, hyfsad vind, ett risigt konstgräs och en oprövad svensk startelva gör att jag är ganska orolig för hur den här matchen kan gå. Seger med ett par bollar för Costa Rica skulle inte förvåna mig, å andra sidan vet jag ingenting om vad förbundskapten Medford kommer med för lag.

Matchen är slut vid ett i natt svensk tid. Sedan blir det ett jävla race att få ihop en analys, ett matchknäck och en plusliga innan deadline klockan två. Men det får gå.

Lagrells bjudmiddag i går kväll tog plats på ett bättre argentinskt kötthus. Trevligt, även om kvällen tog slut ganska tidigt. Inte så konstigt med tanke på de köttbitar som serverades; minst ett halvt kilo per tallrik och det tar ett tag att resa sig när en sådan har landat i magen.