Glömt datorn, försovit sig, omplacerats på planet, rusat mellan gater, bråkat med flygpersonalen – jag har nog lyckats med det mesta i samband med tidiga och konstiga flighter men jag har aldrig…peppar peppar…missat ett flyg.

Att Johan Wiland, Stefan Ishizaki och Samuel Holmén gjorde det är en bedrift. Jag menar…de var ju förmodligen inte ens packade?

Behrang Safari tycker jag bara synd om…landslaget kunde ju faktiskt valt att flyga över Madrid i stället och därmed sluppit den nitiska, amerikanska säkerhetspersonalen.

Jag ringde Lasse tick-tack i går kväll (costaricansk tid) när planet landat i San Hooosé och då var tydligen allt okej och alla med…där slarvade han lite med sanningen igen…men just den här gången bryr jag mig inte så mycket. Klockan var 05.00 hemma och det fanns ingen tidning att få med det i. Visst hade vi blivit överlägset först på nätet med nyheten, men vad fan – jag hoppas att tick-tack inser att han är skyldig mig en gentjänst.

Hur som helst innebar det att en ganska sömnig träning förvandlades till en händelse och jag fick skriva en rad artiklar. Dock inte bara om flygkaoset, fick även bra snack med Johan Oremo om transfercirkusen samt med Joseph Ramirez på Bavaria Productions som är företaget som fixat så att Sverige befinner sig i Costa Rica just nu. Läs mer i tidningen eller på nätet under dagen.

Angående de slarviga spelarna var förbundskapten Lagerbäck inte särskilt upprörd:
– Jag tror inte att du får sparken om du missar en korrekturtid, sa han till Lur på konkurrenten.
Korrekturtid, vad fan är det? undrade Lur.
– Jag vet inte, vad heter det då? frågade Lagerbäck.
Lämning, fyllde jag i.
– Jaha…lämning, sa Lagerbäck eftertänksamt.

Så lärde sig även vår förbundskapten något nytt i dag.

Jag smorde in mig med solfaktor 20 men är ändå ganska knallröd i ansiktet. Flinten skyddade jag med keps som tur var.

Nu ska jag äta middag med San Hooosés ende svensk (?) och hans costaricanska hustru. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Hade precis klivit av niotimmarsflighten mellan Stockholm och New York när fick jag tillfälle att ta detta foto:

För er som undrar är det Lur på konkurrenten och Lund på TV-kanalens fotbollshemsida som får sina skor putsade.

Själv vågar jag knappt ta av mina skor efter den enormt långa och ganska varma flygresan…än mindre räcka fram dem för putsning.

Hinner inte se något av New York den här gången, vi bara mellanlandar och flyger snart vidare mot San José som är Costa Ricas huvudstad. Har precis skickat hem en granskning av truppen samt en krönika…som i ärlighetens namn blev rätt torr.

Kul att så många gillade min nya bild! Det värmde i hjärtat när jag läste kommentererna till förra inlägget.

Svenskafans.com:s läsaromröstning om Sveriges bästa sportjournalist är avslutad. Jag kom näst sist av de tio framröstade men jag ser ändå positivt på resultatet: jag är bara en procentenhet bakom Ledstjärnan.
Dessutom är jag och Erik Niva de enda reportrar som inte syns i TV på listan, vilket gör Nivas fjärdeplats enormt imponerande. Niva som ju faktiskt inte syns speciellt mycket vare sig på nätet eller i papperet utan har sin bas i Sportmagasinet.
Sveriges bäste sportjournalist enligt svenskafans.com:s läsare är Canal+/Radiosportens Lasse Granqvist och honom har jag den största respekt för, även om jag skulle vilja ifrågasätta om kommentatorer/programledare ska jämföras med reportrar – vi ägnar oss åt väsenskilda saker.

Listan på de som aldrig blev inröstade är intressant på några olika sätt:
* Att kvinnor saknas helt säger mer om kvaliteten på svenskafans.com:s läsare än om kvaliteten på de svenska sportjournalisttjejerna. Eller?
* Förutom tidningens ende krönikör har konkurrenten inte med en enda person nånstans.
* Mot bakgrund av all sport TV4 och Viasat sänder kan man fråga sig varför bara Hussfeldt och Ledstjärnan blev framröstade i den tyngsta kategorin.

Dagens andra undersökning hittar jag i Stockholm City. De har frågat drygt 1300 läsare vilken dagstidning som bevakar idrotten i Stockholm bäst. Aftonbladet vinner med hela 46 procent av rösterna, Expressen en bra bit bakom med 8 procent och City mittemellan med 21 procent. Bonniertidningarna får gärna göra fler sådana undersökningar.

Dagens mejl handlar om något helt annat:
Hej Laul.
”Vi träffades på en italienare i Sickla och snackade i en timme”, skriver du.
Jag hoppas att italienaren mår bra med tanke på omständigheterna. Jag rekommenderar att du använder amerikanare som generellt sett äger större kroppshyddor än italienare nästa gång du väljer intervjuställe. Trevligare med mer utrymme att röra sig på…
/Lucas

Har gjort en längre intervju med Rami Shaaban till dagens tidning. Vi träffades på en italienare i Sickla och snackade i en timme, sedan tog Kajakkvinnan bilder som först verkade lite knasiga, men blev riktigt coola. När Rami under kvällen via mejl godkände sina citat bad han att få bilderna mejlade vid tillfälle, för att ge till sin mamma. Det var fint tycker jag.

Allt får ju tyvärr inte plats i en pappersintervju och bland annat den här delen fick jag stryka. Enligt Dagchefen hade det skrivits förr.

”Det var i pappans hemland Egypten – där Rami studerade ekonomi och spelade fotboll när han var i 20-årsåldern – som han lärde sig vad det innebär att pressa sig till det yttersta.
Rami är precis som många egyptier muslim och den här historien handlar om fastemånaden ramadan.
– Jag glömmer det aldrig. Man gick upp på morgonen, ingen frukost, inte en droppe vatten. Sedan började träningen vid två-tiden i 30-gradig värme. Sista minuterna fick jag inte fram ett ord, jag var helt uttorkad, kunde inte prata. Det hade jag aldrig varit med om tidigare. Jag har ändå gjort lumpen, jag har testat min kropp, men det där…”vad är det som händer?” tänkte jag.
– På vägen hem köpte jag en liter sockerrörssaft. Efter böneutropet, när solen går ner, får man äta och dricka igen. Jag hällde i mig den här litern direkt, men det var bara att gå in på toan och spy. Kroppen fick en chock. Efter två dagar kom jag in i det, på det sättet är kroppen fantastisk.
* Hur gör du om det är landskamp?
– Dagen innan match och matchdag äter jag normalt. Så gör de flesta muslimer som spelar i Europa, till exempel Kolo Touré i Arsenal. Folk tycker det låter så himla farligt, men det finns ju en anledning till varför vi gör det. Se på hur de fattiga har det, de som inte har mat på bordet varje dag. Jag tycker snarare det är en lärdom, att vi också får känna på det. Vi kan ju ändå börja äta när solen går ner”.

Wennman den store nyhetsbreakar i dag med scoopet att ”Svennis” bestämt sig för att satsa på Joe Hart, och inte på Andreas Isaksson. Lite annorlunda strategi av en tränare kan tyckas (att så tydligt torgföra den i alla fall). Samtidigt får ”Isak” en ärlig chans att börja söka ny klubb i januari. Då kanske det trots allt kommer något gott utav en situation som ingen varit nöjd med.

Nu ska jag ner och bunkra upp med snus, sedan dags att sätta tänderna i inspelningen från den intervju jag precis gjort och som är planerad att gå i morgondagens tidning.

Jag var tvungen att grumla bilden lite för att inte väcka konkurrenten när jag i ett inlägg i går skrev att jag var på väg ”mot kontinenten” när det i själva verket handlade om en resa till Ängelholm strax utanför Helsingborg.
Resan gick ju å andra sidan mot just kontinenten, så nog skulle det hålla i rätten.
Syftet var naturligtvis den här intervjun med Stuart Baxter i min intervjuserie som rullar vidare.
Henke, Baxter…nu får det snart börja hända saker i andra klubbar än Helsingborg.

Det var som sagt snabba ryck i går. Jag hade haft en dialog med Baxter om en intervju ända sedan torsdagkvällen i Bordeaux, men han ville avvakta. Han ville göra sin Englandsresa (åker i dag för att träffa Wenger, Ferguson och ”Svennis” under veckan) och sedan iväg på semester med familjen. Efter det skulle han kunna tänka sig att bli intervjuad om sitt avhopp, när allt lugnat sig. Baxter gjorde dock en helomvändning när han såg HIF-ordföranden Sten-Inge Fredins uttalanden efter det extra årsmötet. Jag har hållit en ganska låg profil när det gäller Fredin, inte kritiserat honom på samma sätt som många andra gjort…men att gå ut och såga Baxter i det läget var inte det mest begåvade Fredin gjort. För precis som Baxter säger så öppnades därmed dammluckan.
Nåväl, i går vid lunch lämnade Baxter ett halvt klartecken, jag bokade flyg på vinst eller förlust, flög till Ängelholm, fick Baxter till hotell Erikslund för att diskutera ramarna för en intervju. Sedan började han till slut prata och då var han svår att stoppa. Vi satt i två timmar, jag fick boka rum på hotellet, skriva artikeln på hotellrummet och flög hem nu i morse.

Det om det.

Kristoffer ”Proppen” Björklund är klar för Hammarby som jag var inne på i en artikel häromveckan. Jag vet att han egentligen kallas ”Poppen” men ”Proppen” är roligare så jag tycker att vi kallar honom ”Proppen” från och med nu. Okej?

Då väntar vi bara på Shaaban också…

…sedan kan ni ringa mig när Albin Ekdahl har spelat sin första A-lagsmatch med Juventus.

Det här yrket har sina sidor. Jag har precis fått kasta mig ut till Arlanda för att flyga mot kontinenten igen. Jag som hade planerat en lugn dag på jobbet och sedan slöa framför TV:n, men icke.

Den årliga spelkvällen där två av Sportbladets chefer möter två av Sportbladets arbetare i ett kunskapsspel rycker allt närmre. I år har vi dock drabbats av ett tungt frånfall. En av cheferna måste ställa in – han är dubbelbokad på en middag med svärföräldrarna. Erik Niva ersätter och det återstår att se om cheferna därmed kan ta sin historiska första seger.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men efter att den här bloggen i två och ett halvt år prydits med samma bild på mig i rosa skjorta är kritiken plötsligt massiv i kommentarsfältet. Jag publicerar därför följande klargörande:
Jag äger ingen rosa skjorta, har aldrig ägt en rosa skjorta och kommer aldrig äga en rosa skjorta. Jag använder inte heller rosa skjorta, har (nästan) aldrig gjort och kommer (nästan) aldrig göra.

Samma visa varje gång man kommer till Arlanda; man tar sig en fika och tänker ”just jävlar, det var här det var så dyrt”. Sedan tänker man ”fast så jävla dyrt kanske det inte var ändå” och man beställer sin macka, kaffe och färskpressade juice och tvingas sekunderna senare hala upp 135 spänn. Sedan sitter man där och svär igen: hur fan kan det vara så dyrt på Arlanda? Och varför går jag på det varje gång?

Men jag ska inte klaga. Det finns de som har det värre. Terror-Torben fick till exempel sitt straff skärpt till 20 dagars fängelse. Det låter kanske inte så farligt, men utöver det har danska fotbollförbundet också stämt honom på 1,9 miljoner danska kronor för uteblivna intäkter. Det är ungefär en dag på kåken och 100 000 dkk per öl om Torben nu drog i sig 20 stycken.

På den här länken kan ni se straffduellen mellan mig och Micke Dorsin och jag måste väl erkänna att han var lite bättre…eller ganska mycket bättre till och med. Att jag fick olika skor var inte heller till min fördel, om man säger.

Annars var min sträckta höger i taket tävlingens höjdpunkt, men eftersom det inte blev någon slowmo på den hämnas jag genom att hänga ut Miss Modin när hon joxar lite med trasan och närapå river ett av tidningens redigeringsrum.

Ganska roligt ute på Kaknäs där Mikael Dorsin och jag sköt straffar på Djurgårdens Oskar Wahlström med den nya EM-bollen. Vi körde bäst av tre men jag kan avslöja att det krävdes ett antal skiljestraffar för att kora vinnaren. Vem som vann? Spana in inslaget som läggs ut på nätet under eftermiddagen/kvällen. Nu ska jag ta en dusch, det blev som sagt en svettig duell.

Tillbaka på jobbet efter en ledig helg och in i hetluften direkt; tillsammans med Rosenborgs Mikael Dorsin och Djurgårdens målvakt Oskar Wahlström ska jag nu ut till Kaknäs för att testa den nya EM-bollen för Aftonbladets webb-TV. Återkommer naturligtvis med en rapport.