Min vän och ledstjärna inom sportjournalistiken Patrick Ekwall – som tydligen inte bara är presstalesman för gravida kollegor utan nu även för kritiserade sådana – dementerar att frågorna till Zlatan var godkända på förhand.
Men:
”Arrangörerna ville veta vad intervjun skulle handla om…”, heter det i stället.
Alltså förändras inte min syn på saken.

När jag åkte till Turin för att mäkla fred med Zlatan – och han bland annat berättade att han ”inte är nån Anders Svensson som bajsar ner sig när han får kritik” – där kan man snacka om att få fram en intressant sida av en person.
En sida som skoföretagen inte vill visa upp men som finns beskriven i Jennifer Wegerups och Petter Karlssons utmärkta bok Zlatan är Zlatan. En bok som samtidigt beskriver Zlatan som den begåvade och trevliga människa han för det mesta naturligtvis är.
Otast, ja i princip alltid, är Zlatan såväl trevlig som rolig och öppen på presskonferenser och i intervjuer. Eller är det en nyhet för mina kollegor att han är en vettig person som kan föra längre, sammanhängande resonemang?
Jag menar…det hör ju inte till vanligheterna att Zlatan kastar flaskor efter folk, om man säger.

Ett exempel från dagens presskonferens. Uppenbarligen var det bara Sportbladet som vid tidpunkten för Zlatans framträdande kände till att han inte nominerats på Fifa:s lista över världens 30 bästa spelare. Men Zlatans reaktion på det – som jag tror ni alla hade velat höra – blev det inget med eftersom Zlatan inte svarar på Sportbladets frågor.

Ställa frågor till Zlatan får nämligen bara snälla journalister göra.

NU, nog om detta.

Har lyssnat igenom inspelningen från presskonferensen och upptäckte ett ganska kaxigt citat från Fredrik Ljungberg. Måste petat mig örat när han sa det, det handlar alltså om Nordirland:
– Vi var väldigt besvikna att vi förlorade den matchen (1-2). Det ska bli trevligt att ha dom här hemma och ta en liten revansch.
Saken är klar, alltså?
Känns lite onödigt att bjuda Nordirland på extra tändvätska, men det är ju inte säkert att citatet når de brittiska öarna.

Anade att det skulle bli en del upprörda kommentarer efter mitt inlägg om Wenström och Zlatan men min inställning är ganska enkel: en intervju där frågorna är godkända på förväg blir sällan någon bra intervju.
Sedan är det tyvärr så Zlatan fungerar; ska det överhuvudtaget bli några intervjuer i svenska medier blir de på skoföretagens vilkor. Men ni får aldrig mig att tycka det är bra.
För övrigt har väl Zlatan gjort ungefär 27 intervjuer med italienska medier som skoföretagen inte har styrt där han han öppnat sig betydligt mer. Jag menar…det var inte så länge sedan Zlatan berättade för Gazzettan hur det gick till när oskulden rök.
Men Orrenius och kompani som nu hyllar den fantastiska intervjun får naturligtvis göra det om de tycker att den var så bra.

Nu tjafsar vi inte mer om det här, tycker jag.

Vi bränner av dagens skönaste citat i stället, uppsnappat av Sportbladets hockeyreporter Hans Abrahamsson.
Det är Mora-tränaren Magnus Arvedsson som sågar sina utländska spelare:
– Jag hade alldeles för många ”blyfötter” i mitt lag. Skriv det gärna på engelska så att de aktuella spelarna förstår…

Till sist; finn ett fel i den startelva TV4-Lund tror på mot Liechtenstein:
Isaksson – Nilsson, Mellberg, Hansson, Edman – Linderoth, Wilhelmsson, Svensson, Ljungberg – Elmander, Ibrahimovic.
Mejla ditt förslag till:
olof.lundh@tv4.se

Klockan är snart halv tre. Kvart över fyra har landslaget presskonferens på Scandic Park i Stockholm. Nio intensiva dagar i Blågults släptåg väntar. Resan går via Stockholm, till Liechtenstein och tillbaka till Stockholm för matchen mot Nordirland på Råsunda.
Det är de gamla vanliga spelarna (plus Sebastian Larsson), de gamla vanliga ledarna (inklusive Nystedt) och de gamla vanliga journalisterna (med Ekwall i spetsen).
Brukar bli ganska kul.

Det innebär att allsvenskan hamnar i skuggan ett tag, sedan drar den igång med ett brak – AIK-IFK Göteborg.

Kidsen i Rosengård har fått en ny fotbollsplan av Zlatan och Nike. Den invigdes i går. Jag har inga problem med den typen av jippon – jag förstår naturligtvis att Nikes yttersta avsikt är att sälja fler skor – men kidsen i Rosengård har trots allt fått en fin plan att spela på, och det är värt mycket för många.
Att Nike samtidigt, i andra delar av världen, använder sig av barnarbetare – som det i alla fall påstås med jämna mellanrum – är naturligtvis avskyvärt om det är sant, och förtjänar att nämnas varje gång Nike kommer med sina haussade ”goodwill”-projekt.

Om intervjun i TV4 finns inte mycket gott att säga. Ola Wenström och Zlatan skrattade och hade trevligt, och frågorna som ställdes lär ha varit godkända i förväg.
Några timmar tidigare kunde man se på SVT hur Lilla Sportspegeln inte fick ackrediteringstillstånd ens till att filma inne på den nya planen, än mindre prata med Zlatan.
Man undrar ju vad TV4 pröjsade för de exklusiva rättigheterna? Men priset kanske bara var att göra en snäll intervju…

Nog om det, snart presskonferens.

En sista grej bara; man undrar ju vad det är för fel på publiken på Söderstadion. Vad är det de inte förstår? Man får inte kasta saker på domaren.
Ska vi ta det en gång till? Man får inte kasta saker på domaren.
Kan inte klacken sjunga den ramsan nästa hemmamatch?

Var ska man egentligen börja?

Kanske med att säga att jag aaaaldrig har tvivlat på Bosse Nilssons förmåga att värva ihop ett slagkraftigt fotbollslag. Allsvenskan, vad fan är det? Bosse värvar för Europa, ju! Om nu bara Daniel Andersson får fart på sin städfirma kan det bli ett ganska bra HIF-år, det här.

Sedan åkte jag till Råsunda och tänkte att ”här händer väl inte så mycket”, men det var precis vad det gjorde.

På pressläktaren fanns ett par israeliska journalister och en av dem – han såg ut som en ung Mats Persson (eller möjligtvis Mats Persson innan det uppdagades att han skickat 1,3 miljoner genom halva Schengenområdet) – tog sin uppgift på fullaste allvar.
Han gapade och skrek (på hebreiska om jag hörde rätt) ända tills den legendariske DN-journalisten Berndt Rosqvist fick nog och bad Mats Persson-look-a-liken att ”dra ihop limpsaxen”, som det heter.
En order från ”Rosa” går naturligtvis inte att protestera emot, så Mats P reste sig helt enkelt upp, lämnade pressläktaren, ställde vid en trappa på den ”vanliga” delen av Råunda – och fortsatte skrika.
Journalister som hejar fram sina egna lag har man ju stött på både en och två gånger, men den här snubben körde inga hejarramsor om ni nu trodde det (inte just då i alla fall) – han skrek ut order till spelarna!
Jag vet i och för sig inte om han hördes ända ner till planen, men på pressläktaren var det ingen som missade honom.
Mot bakgrund av detta blev jag inte särskilt förvånad när de två israeliska TV-kommentatorerna – mitt under pågående match – plötsligt slet av sina headset, gav fan i ”jag-vet-inte-hur-många-israeliska-TV-tittare-därhemma” för att avsluta en längre och ganska het diskussion.
När får vi se och höra Fjällström-Granqvist göra något liknande?

Hapoel Tel-Aviv hade en liten men tapper klack där majoriteten körde bar överkropp i 90 minuter. De hade två banderoller upphängda. En om att de var ”Hapoel Ultras”, en om att de var  ”100% anti Maccabi”.
Maccabi Tel-Aviv är ärkerivalen i Tel-Aviv. Från och med nu behöver heller ingen i Sverige tvivla på det.
Det var också något om ”Nazi Maccabi…” som den engagerade journalisten började sjunga i mitt öra när det stod klart att AIK var besegrade.

Sedan var det presskonferens. Där satt Rikard Norling, en tolk och Hapoels tränare Lozon Guy.

Så här lät det:
Lozon Guy: – lksklsajwoeröacmsmcxsfnsafxzcmzxfjs.
Tolken: – Eh…jag visste att AIK var ett väldigt bra lag som…eh…eh…
Lozon Guy: – lksklsajwoeröacmsmcxsfnsafxzcmzxfjs.
Tolken: – …okey…som…eh…grundar sig på spel på…eh…
Lozon Guy:– SchwomomgjdsiObolo.
Tolken: – …på forwarden Obolo.
Lozon Guy: – schwehadeelgrascnungterkl.
Tolken: – Okey, man spelar ner mot linjen och sedan mot mitten av planen.
Lozon Guy: – Qwasghuiklwtergdjjksnnbdvewvme.
Tolken: – I första halvlek gjorde de det på ett bra sätt…
Lozon Guy: – sdjasdklweiiuhasjkjklwhjq.
Tolken: – …på andra delen neutraliserade vi deras spel.

Och så vidare.

Missförstå mig inte; det var ett jättefint AIK-initiativ att fixa en tolk. Och tolken gjorde sitt absolut bästa, det tvivlar jag inte på. Men hon var nog inte helt bekant med fotbollstermer, och det ska bli intressant att se hur de svenska medier som använder citat från Lozon Guy väljer att formulera dessa.

Sedan gick vi och ställde oss i den mixade zonen som AIK byggt upp. Alla spelare utom två (Dulee J och Niklas W) hade i och för sig redan gått förbi, men vad fan. Och de israeliska journalisterna behövde inte stå i den mixade zonen, de var inne och firade i Hapoels omklädningsrum.
– De är nog inte så objektiva, förklarade AIK:s presschef Johan Wibäck och det hade han förstås en poäng i.

Ja, ni skulle varit med.

Jag vet i och för sig inte om historien ovan slår den som Sportbladets travexpert Micke Nybrink nyligen skrev i något sammanhang. Den lyder så här:

På Jägersro för en månad sedan, efter tävlingarna, stod jag och väntade på en taxi. Som vanligt haglade kommentarerna. Ölstinna travtorskar mår bättre när de hittar någon att ösa sin frustration över.
Jag stod där när en bil bromsade in, rutan vevades ner och en kille ropade på mig:
– Öh, kom hit!
Naiv och tillmötesgående klev jag fram och sa hej varvid han sträckte ut sin öppna handflata, där det låg en kondom. Han kastade kondomen mot mig och skrek:
– Här, ta den här och använd den nästa gång – så föds det inga fler små Micke Nybrinkar!

Apropå kvällens övriga matcher:

Det var en jävla tur att Bajen hann få klart med Magnus ”Barthez” Jonsson!

Elfsborg tar ännu ett steg. Bara att lyfta på hatten.

1103 pers kom till Nya Ullevi för att se Häcken-Spartak Moskva. Jag säger inget om den siffran, utan konstaterar att det faktsikt bara kom 8000 fler till Råsunda, 5000 fler till Olympia och 6000 fler till Borås Arena. Uefa-cupen är glödhet…eller inte.

Till sist; jag brukar inte vara särskilt avundsjuk på Lund, men vad fan…kolla här. Vad händer, Ebba?

Solen skiner över Stockholm denna härliga höstdag, men när jag kommer till redaktionen blir jag ändå ledsen och bestört. Jag läser att Claes Runheim får massiv kritik för sitt uttalande om kvinnliga sportjournalister:
– Problemet är, att som tjej får du inte jobb i TV-rutan om du är ful som stryk men kan allt om sport. Är du däremot snygg och stylad för premiär, då kan du lätt få jobb. Även om du kan noll om sport, skrev Runheim i en krönika – och då öppnades dammluckan.
PÅ Canal Plus-bloggen dundrar nu Jonas Dahlqvist:
– Han glömmer att han själv gjorde sig en karriär ENBART tack vare sitt pojkaktigt tvålfagra utseende.

Jag såg Runheim på TV6 i går och jag blir rent ut sagt förbannad. Visst är han snygg, men det räcker inte. Han har dessutom såväl kunskap som tajming och tyngd.

Till exempel när han lutade sig framåt, spände ögonen i Lagerbäck och ställde frågan:
– Hur långt från truppen är egentligen Mikael Dorsin?
Inte många hade vågat, tro mig.

Eller som när tekniken krånglade:
– Ja, nu väntar vi på en tabell här…
Vilken kyla, vilket lugn.

Jag skulle kunna rada upp exempel, men jag stannar där. Och nu känns det plötsligt lite bättre. Solen skiner fortfarande och snart är det AIK-Hapoel Tel Aviv på Råsunda.

Man kan tycka vad man vill om förbundskapten Lars Lagerbäck, men han var ganska ensam om att tro på IFK Göteborg i våras. Så här sa han i vårt samtal under den allsvenska upptaktsträffen:
– Jag är en oerhörd beundrare av det jobb Håkan Mild gör i Göteborg. De har tagit beslut att satsa eget. Långsiktigt tror jag det är enda vägen. Sedan måste det spetsas med vissa nyförvärv.
Hur lång tid tar det innan vi ser resultatet?
– Det är inte gjort i en handvädning. Men det kan gå fort, det kan gå redan i år.

Ja, det kan ju faktiskt det…

Tjejen ska ha barn, man ska trivas socialt, jag saknar Göteborg och bla bla bla. Tobias Hyséns återkomst till allsvenskan byggdes upp kring rökridåer för att dölja det faktum att Hysén jr:s utlandsäventyr blev synnerligen misslyckat. Den egentliga orsaken till hemflytten var väl ändå att Sunderlands tränare Roy Keane gjorde klart att Toby inte ingick i hans planer?
Jag menar; tror ni att familjen Hysén lämnat Sunderland om Tobias haft chans på startelvan?
Självklart är det ändå en bra värvning för Blåvitt, och i dag visade Tobias Hysén lite av det han kan. Det lär komma mera.

Apropå rökridåer så gör Lur ett tappert försök på sin blogg att dölja hur konkurrenten resonerade publicistiskt om huliganernas framfart inför derbyt: ”Sådana grejer går det absolut inte att blunda för”, menar Lur.
Självklart ska ingen tidning blunda för det, men den intressanta frågan är hur man presenterar det.
Under tre dagar gjorde konkurrenten två löp och åtta helsidor – vi gjorde två sidor och en notis om samma händelser.
Vilken tidning tror ni att huliganerna själva hade tagit med till en öde ö?

Med Stefan Rehn är det lite som med mig själv; när vi går upp i vikt blir våra ansikten väldigt runda.

I natt är natten jag betalar mina räkningar. 18 dagar på franska rivieran = strax under Sierra Leones samlade BNP.

Snackisen i mediabranschen just nu är Schulmans påhopp på Jan-Olov Andersson och Anrells svar på det. Schulman har helt klart en poäng; klart att man i ett mediehus med förgreningar åt alla möjliga håll måste kunna kritisera varandra även så det kommer allmänheten till del. Dessutom tycker jag att många journalister är alldeles för känsliga för kritik, fast det visste ni ju redan.
Men att skriva att man skäms över att ha någon som kollega, den utgången kan inte ens Schulman vara särskilt nöjd med. Det är ju emot allt jag hoppas att alla journalister står för: allas rätt att formulera sig på sitt eget lilla vis (undantaget är Mats Härd som inte borde få skriva alls).

Sierskan Gornitzka ska hjälpa danska Bröndby ur krisen. Hon uppges kunna tala med både plantor och stenar. Jämfört med fotbollsspelare är väl det ingen konst?

Det här med betygsättning är en så kallad evig diskussion. AIK:s vänsterback Patrik Karlsson får i dag treor, tvåor och ettor i tidningarna. Handlar det om att vi ser fotboll på helt olika sätt? Snarare om hur redaktionerna värderar avgörande insatser/misstag, skulle jag tro.

Quirinos chans uppstod för att flera AIK-spelare gjorde misstag, framför allt Patrik Karlsson som stötte som siste man i stället för att ta djup, samt Daniel Örlund som inte rusade ut för att bryta den långa passningen.

Sedan gjorde Quirino ett bra nummer, när han vek in framför Karlsson och skaffade sig bättre skottvinkel.

Men att chansen uppstod berodde på misstag från antal AIK-spelare.

Hur ska man värdera Karlssons och Örlunds misstag i förhållande till sina insatser i övrigt? Jag menar att det måste synas i betygen, och att det ska synas rejält! Patrik Karlsson gjorde en bra match, men ett avgörande juniormisstag – vi satte etta på honom. Daniel Örlund hade inte mycket att göra (eftersom Djurgården knappt skapade några chanser) och gjorde ett avgörande misstag – vi satte etta på honom också. Quirino hade inte ett rätt förutom sitt mål, vi satte en trea på honom.

Alla kan göra misstag, men det som skiljer en klasspelare från en ”vanlig” spelare är att de förstnämnda gör färre misstag. Långt ifrån alla misstag blir matchavgörande, men ju närmre eget mål man kommer/ju färre spelare man har bakom sig, desto viktigare blir det att inte göra misstag. Och nånstans är det ju det fotboll handlar om – att ta rätt beslut när det betyder som mest. Zlatan fick femma efter sitt mål mot Ungern som tog Sverige till VM, trots att vi minuten innan målet var överens om att Zlatan skulle ha en etta.

Tobias Linderoth, till exempel, får väldigt sällan ettor eller femmor. Men väldigt ofta treor och fyror.

Vi gav Johan Arneng och Khari Stephenson ettor trots att ingen av dem gjorde något avgörande misstag. Däremot misslyckades de med de flesta av sina uppgifter, samt är spelare (i synnerhet Arneng) som man ställer höga krav på i en match som betyder så mycket.

Matchkvaliteten som sådan spelar också in. Derbyt i går var en tvåplus-match (knappt). Då blir betygen överlag ganska låga (samtidigt fick Valdemarin en fyra, en kombination av arbetsinsatsen, avgörande prestationen samt den attityd han visade).

Motstånd, sammanhang och yttre förutsättningar bör också beaktas. När Sverige vann med 5-0 i EM-premiären mot Bulgarien i Lissabon var det fyror och femmor rakt över. 5-0 i EM-kvalet mot Island hemma på Råsunda gav inte lika höga betyg. Jag inbillar mig också att 1-2 mot Costa Rica i VM 1990 gav ett lägre snittbetyg än 0-1 mot Kroatien i VM-kvalet härom hösten.

Till sist en fråga: om Erik Edman har 99 sparkar av 100 rätt i en VM-final, men den hundrade är en sidledspassning mot Petter Hansson, rakt i gapet på Ronaldinho som gör matchens enda mål i tredje tilläggsminuten – ska han verkligen ha en tvåa (godkänd) då?

Intensiv kväll igår. Hade som bekant jobbat stenhårt i tre dagar med lite längre läsning och andra idéer inför derbyt. Klockan var väl kvart i tio när tipset kom och första känslan var bedrövelse; om det nu var en brandbomb som kastats in i AIK-spelarnas lägenhet med evakuering och skräck och elände och allt det skulle innebära för spelarna själva…ja då hade vi dessutom fått riva upp halva tidningen och allt sportsligt man jobbat med gått åt helvete.

Nu var det inte alls så illa, men tillräckligt illa för att jag blev tvungen att lägga majoriteten av kvällen på skiten.

Vi resonerade oss fram till att ”bara” göra två sidor på händelsen för att inte spela våldsverkarna helt i händerna, medan konkurrenten givetvis gjorde fler. Vi fick dock med allt det väsentliga utan att behöva dra på med ett onödigt andrauppslag.

Här det jag jobbat med i tre dagar: ett dokument samt det här och det här. Siggi Jónsson tror alltså på Mats Rubarth i AIK:s startelva, medan jag hört att den nye argentinaren kör till höger. Djurgården kommer enligt AIK med Arneng som balans i 4-4-2 och Dahlberg/Jonson på topp. Den som lever får se.

Konkurrenten och vi tror på exakt samma startelvor, men de formerar Dif:s lag som ett 4-3-3 med Enrico högre upp till vänster. Den som lever får se där också.

Nu frukost på ett närbeläget café, en längre promenad, en vända på motionscykeln och sedan är det väl match.

Var som ende journalist nere på AIK:s träning när laget i dag kom tillbaka från Israel. Trodde att intresset skulle vara större inför måndagens superderby, speciellt som AIK-ledningen känt sig tvungna att införa totalstopp för intervjuer med de argentinska spelarna.
– De vill kunna fokusera helt på fotbollen, förklarade presschefen Johan Wibäck.
Jag pratade med Nils-Eric Johansson och Daniel Tjernström som enligt Wibäcks logik nu bara kommer halvt fokuserade till derbyt. Illa för Gnaget så klart. ”Nisse” och ”Tjerna” är viktiga spelare.
Wibäck hänvisade till ett ”hårt tryck” på de argentinska spelarna…men det undrar jag…det finns ju till exempel inte en murvel i hela Stockholm som har deras telefonnummer.
– Det har varit ganska hårt tryck i samband med träningarna, menade Wibäck.
Jag påminde Wibäck om att det alltså bara är en journalist på plats i dag – jag – vilket han höll med om där vi stod bredvid varandra.
– Men det var inte så många som visste om den här träningen.

Och så vidare.

Å andra sidan hade jag inget intresse av att prata med de argentinska spelarna, hade bara hört på omvägar att de ”inte gjorde media” inför derbyt och sådant tycker jag är lite tramsigt.

En som gör media är Per Morberg, skådisen som lagar käk i TV4+. Läs det här, ganska kul.

När vi ändå är inne på griniga gubbar måste jag säga att Peter Jihde – som alltså lämnade Kristallen-galan när han fick kritik för att han som 40-åring ska leda ”Idol” – tar priset. Jihde har på kort tid förvandlats från en ganska spännande TV-sportprofil till – verkar det som – en riktig fjant.

Tillbaka till Karlberg. Spelarna verkade nöjda och trygga och genomförde ett lättare träningspass i kvällssolen.
Wibäck hade varit pappaledig i veckan och han och tränare Norling kom plötsligt fram till att hela nio personer i AIK (spelare och ledare) fått barn under 2007.
– Det är otroligt många. Måste vara runt 30 procent, menade Norling.
– Nu ser jag en väldigt bra bild framför mig…, sa jag försiktigt och tro det eller ej, men Norling tände på idén.
– Ja, det hade varit skithäftigt.
Räknar kallt med att Norling/Wibäck styr upp det här. Ring när det är klart så kommer jag med en fotograf.

Syftet med dagens besök var dock ett helt annat. Jag samlar info till ett reportage som är tänkt att publiceras i måndagstidningen. I morgon åker jag till Kaknäs.

Fitness-Wagner avslöjar i dag att svensk fotboll överger sin regel om att max tre spelare i varje trupp får vara från icke EU/EES-länder. Från och med nästa säsong jämnställs även människor från Afrika, Västindien och Stillahavsområdet med människor från EU/EES (tack vare det så kallade Cotonou-avtalet).

En självklar utveckling.

Givetvis kan det innebära vissa problem för svensk landslagsfotboll och talangutveckling, men jag tror att de blir marginella. Och diskussionen bör handla om hur man möter dem.

Nu återstår bara att öppna upp regelverket helt och även låta spelare från resten av världen vara fler än tre.

Sedan börjar jag jobba som fotbollsagent.

Till något helt annat. Min allsvenska lördagssida går i graven. Den heta guldstriden och ett ökat annonstryck är orsakerna. Mindre jobb för mig, men samtidigt lite tråkigt.

Nu ska jag snart bli intervjuad. Får se hur det slutar.