På många sätt en tung och jobbig fredag. Vaknade till nyheten att 65-85 tjänster ska bort på Aftonbladet, majoriteten på redaktionen. Anledningen ska vara att papperstidningens upplaga fortsätter falla, allt fler läser på nätet och i mobilen i stället där intäkterna är mindre. Samtidigt har Aftonbladet genererat vinster till norska ägaren Schibsted på flera hundratals miljoner kronor senaste åren, ja vi kommer göra stor vinst i år också. Det är svårt att förstå en så kraftig nedbemanning då.

Framåt kvällen for jag till Södertälje och såg Syrianska-Djurgården 0-0. Det mest spännande var att en andra boll kastades in på planen i första halvlek och domaren Jonas Eriksson bröt matchen under några sekunder. Syrianskas tränare Özcan Melkemichel såg ut att vara hundra procent säker på att bollen kastades från AIK-klacken.

Sedan var det presskonferens och Mats Strandberg var förstås på plats med sin jättelika bandspelare. En sådan hjälte.

Vad gäller nedskärningarna hoppas jag att Sportbladet inte drabbas så hårt. Nästa år är mästerskapsår med både fotbolls-EM och OS. Om Sverige går till Polen/Ukraina är det en bra kommersiell möjlighet. När Zlatan & co möter Finland och Holland i kvalet spelar de alltså inte bara för sig sjävla och sina fans, de spelar för bibehållen personalstyrka på Sportbladet också.

…och exakt DÄR fick Zlatan väldigt ont i ljumsken igen?

Dagen började alltså med ett dystert besked, tidigt följande morgon kom nästa när Sven Tumba somnade in. Han blev 80 år.

I eftermiddag går livet vidare med AIK-Gais på Råsunda. Eftersom Helsingborg slog ut Elfsborg i kvartsfinalen i torsdags kommer Svenska Cupen att vinnas av HIF, Örebro eller Kalmar. Det innebär att det inte blir någon Europa League-kvalplats för allsvenska fyran. Vinner Helsingborg (trippeln) går EL-platsen till cuptvåan. I dag är Gais sista chans att hänga på i kampen om en tredjeplats.

Dagen började på Bokmässan.

Aftonbladets monter ligger intill en annan monter som jag glömt namnet på. However, i Aftonbladets monter höll den fantastiska Åsa Linderborg och jag vårt lilla snack om fotboll & journalistik klockan 12.00, i den andra montern klev Marcus Birro på 12.30.

Eller Broder Birro som jag brukar kalla honom.

Vi har haft våra duster i fotbollsankdammen. Men han kastade inga ägg på mig och jag hade tyvärr bråttom i väg efteråt och kunde aldrig ta del av hans anförande.

Däremot var jag tidig dit och lyssnade på Alex Schulman som pratade om sina nya bok ”Att vara med henne är som att springa uppför en bla bla bla bla”.

Alex är kanske inte en god vän men en ytligt bekant och han pratade fint om hur det är att vara kär i någon på jobbet (om jag förstod det rätt). Det har jag aldrig varit men det var ändå träffande eftersom det påminde om skoltiden då man var kär i folk till höger och vänster (nuförtiden blir jag mest kär i tjejer som pratar i radio, de låter alltid fantastiska).

Sedan kom Åsa och visade en bild hon tagit på sig själv och Håkan Juholt. Alex och jag var överens om att det såg ut som om de hittat varandra kvart i tre på Valand.

Man får vakta sin tunga när man pratar på mässan. Jag fick en fråga från Åsa om vi på Sportbladet alltid håller sams på redaktionen. Jag svarade med en liten kuriosa om hur Erik Niva och jag rök ihop en gång. En timme senare hade jag Niva i luren som nåtts av ”rapporter” som talade om en ”hatattack”. Det är inte min rubrik på det.

Efteråt rusade jag vidare till sportbaren Glenn som ligger precis intill Aftonbladets lägenhet i Göteborg för att följa Mjällby-Elfsborg framför TV:n.

Elfsborg var inte nära att orka prestera i en match till och är nu helt borta från guldstriden (jo, jag vågar slå fast det) medan Mjällby säkrade sitt allsvenska kontrakt (jag vågar slå fast det också).

I morgon blir följaktligen en intressant dag.

Om Helsingborg har vunnit mot Gais i matchen som börjar 14.00 kan Malmö FF säkra HIF:s guld genom att vinna mot AIK i matchen som börjar 16.30. Samtidigt som Rikard Norling i så fall spelar bort sitt gamla AIK från sista guldchansen.

…är det det som kallas säker tvåa på kupongen?

Nja, mer troligt att det faktiskt blir guldfest i Helsingborg i morgon. Även om du inte springer över Gais hur som helst.

Om ni vill värma upp med mitt sista framträdande på Bokmässan börjar det klockan tolv. Men det kostar fyra bärs att gå in. Kanske ett dumt förslag.

Blev uppringd av en spansk journalist som undrade hur det låg till med Zlatans skada egentligen. Tydligen är han på G tillbaka till Milano efter avslutad älgjakt i Jämtland, inget spel mot Udinese på onsdag men möjligen redo för Cesena på lördag. Kollade saken med Jeffan och ungefär så tror man att det blir.

I alla fall, i Barcelona har folk haft mycket roligt åt Zlatans älgjakt.

– A fantastic story, sa spanska journalisten.

Jag berättade att Zlatan några veckor tidigare hade bjudit hela landslaget på ett grillat vildsvin (”You know, like a big wild pig who lives deep in the forrest”) som han enligt egen utsago dräpt själv.

Min spanska kollega var inte förvånad:

– Zlatan är den typ av person man kan kan tänka sig gör sådant. Om någon sagt att Iniesta börjat jaga djur, då hade jag inte trott på det, sa journalisten som följer Barca på nära håll:

– Däremot Piqué, det är också en jägare till sin personlighet.

Vidare berättade hon att att fotbollslegendaren och ex-Barcaspelaren Hristo Stoichkov gärna jagar.

– Jag vet att han åker ut i de bulgariska skogarna i sällskap med rika män. Men ingen vet vad de jagar.

Jodå, det vet jag. Den gode Hristo brukar jaga dinosaurier.

Jag satt på tåget mellan Helsingborg och Hässleholm och tuggade på ett tuggummi i godan ro. När det började tappa smaken gjorde jag som man brukar: spottade ut det. I brist på papperskorgar fick jag spotta ut det på bordet och tänkte inte mer på det förrän en äldre dam intill bräkte:
– Där kan du väl inte låta det ligga?

Så här i tider av avbrutna fotbollsmatcher och inkastade föremål blev det förstås en diskussion. Damen yrkade på böter, jag ville ha omspel eftersom händelsen skedde utanför hennes synfält. Till slut fick konduktören kliva in. Han var hundra procent säker på att tuggummit spottats från AIK-läktaren och dömde 11-åringen bakom till avstigning på en tom perrong.

AIK överklagade till förre SJ-ordföranden Ulf Adelsohn men eftersom han är djurgårdare blev det avslag, ja till och med en skärpning av straffet: Gnaget måste ha Dembo i mål i derbyt i kväll. 

Jag tycker att problemet bör lyftas till en högre nivå. Vem står upp för den positiva tuggummikulturen? Varför skrivs det inget om de som spottar sina tuggummin i papperskorgen? Det säljer antagligen inga lösnummer.

I dag drar vi igång en artikelserie i tre dagar om den tysta protest som sveper över allsvenska arenorna. Det kan vara värt att köpa tidningen – eller läsa på nätet, här har ni min krönika i ämnet.

Själv sitter jag snart på tåget mot Helsingborg för för HIF-Mjällby, en match som med tanke på AIK:s spurt känns riktigt intressant. 

Blev en del liv om vår nya TV-sida där jag skrev om ex-förbundskaptenen Lars Lagerbäcks intåg som expertkommentator.

Fick bland annat det här mejlet:

”Tja,
Tack för bra artikel om Lagerbäcks expertkommenterande, men min fråga till dig är mer generell:
Blir man som reporter/krönikör inte trött på att folk i kommentarsfältet som inte håller med dig, i 90% av fallen endast konstaterar att krönikören har fel punkt slut, utan att komma med konkreta motargument mer än att ’Lagerbäck sa visst bra grejer’?
/Sven som gnäller på de som gnäller”.

Det är klart att man kan bli det, och det verkar som att i Sverige får man tydligen inte kritisera folk i TV, trots att det handlar om en makthavare som vår gamle förbundskapten, fortfarande med en tung post inom förbundet. 

Ett mejl till, från en annan Lars:

”Bra skrivet!
Mycket bra skrivet!

Både Niva och jag på framsidan av Aftonbladet i dag, och rubriken SVERIGES 6 VÄRSTA GANGSTERGUBBAR, tidningen måste ju gå som smör. Nog för att vi gangstrat en del i våra dagar men att bli uthängd på detta viset…och dessutom titulerad som gubbe?

Efter Barcas 8-0 på Osasuna erkänner jag att jag hade fel i min gamla tes om att man stänger av La Liga i paus. Man sätter inte ens på TV:n.

I ”Oj, vilken vecka” pratar vi bland annat om nakenbilderna på Scarlet Johansson, tvära kast i det här yrket.

…apropå snusk har jag hamnat bakom ett gäng tonårsbrudar på tåget som diskuterar gårdagskvällens utgång. Herregud så de pratar. Man börjar bli gammal.

Tacos – check.

Hallon & glass – check.

Vätska – check.

…men känns ändå som att något saknas…hm…

…just det – NU kör vi…

Lasse Lagos – check.

Sannerligen en händelserik söndag. Jag drar till med en topp sex-lista med bra, dåliga och mer svårbedömda händelser:

6. Det svenska vänsterbackstraumat fortsätter. Martin Olsson, Oscar Wendt, Behrang Safari – alla tre bänkade i sina respektive klubblag. Olsson byttes in i paus när Blackburn kryssade mot Fulham borta (1-1). En liten mardröm för förbundskapten Erik Hamrén om det fortsätter så här till nästa EM-kvalmatch (Finland).

5. Andreas Isaksson bänkad i PSV som spelade 3-3 mot bottenlaget VVV Venlo borta (Ola Toivonen hamrade in ett fint distansskott). PSV vill inte förlänga ”Isaks” kontrakt och på sikt kan det bli ett problem för landslaget om han inte får spela. Annars finns ingen idé att spräcka triangeln Isaksson-Mellberg–Majstorovic – det är rörigt som det är i den svenska defensiven. På sikt är Helsingborgs Pär Hansson en efterträdare som har ytterligare en nivå i sig.

4. Mattias Jonsons karriär verkar vara över. Tråkigt förstås men den skulle tagit slut om några månader ändå. Jag kommer aldrig att glömma 90:e minuten på Estádio do Bessa i Porto 22 juni 2004 när Sverige och Danmark säkrade en plats i Portugal-EM:s kvartsfinal efter att Jonson fläkt in ”due due”.

3. Moestafa El-Kabir målskytt för Cagliari som besegrade Roma med 2-1 borta. Hoppsan.

2. Ex-Helsingborgarna dominerar i fotbolls-Europa. Joel Ekstrand från start för Udinese (2-0 borta mot Lecce), Alexander Gerndt från start för Utrecht (3-2 borta mot Excelsior) och Rasmus Jönsson från start direkt för sitt Wolfsburg. Den lille spädgrisen svarade för ett kliniskt inlägg till Mario Mandzukic som nickade bollen i mål i segermatchen mot Schalke 04.

1. John Guidetti debuterade för Feyenoord som besegrade NAC Breda med 3-1. Super-Guidetti dealade till sig tröja nummer tio, tog en straff, slog den i mål och hyschade publiken. Allt inom loppet av en halvtimme då han började på bänken. På ren svenska: vilken jävla artist.

Det var TT-Skiöld som en gång lärde mig att i Sverige är manligt-vs-kvinnligt det absolut mest känsliga debattämne som finns. I andra länder är könsfrågor inte lika laddade men i Sverige…oj oj oj.

Så här gick det till:

Vi var i Saudiarabien, året var 2006, vi följde landslagets januariturné. Det kommunicerades att kvinnor inte var välkomna på landskampen Saudiarabien-Sverige och vi murvlar på plats ville förstås ha en kommentar från förbundskapten Lars Lagerbäck. Men han var inte kvar vid träningsplanen när nyheten blev känd, i stället fick vi syn på assisterande förbundskapten Roland Andersson. 

Efter en längre utläggning om betydelsen av att ta seden dit man kommer tröttnade Roland på frågorna:

– Om de (kvinnorna) vill se matchen kan de väl se den på TV.

Jag satt bredvid TT-Skiöld när Zlatan klackade in 1-1 mot Italien, när Mattias Jonson gjorde ”due due” mot Danmark, när Zlatan skickade in 1-0 mot Ungern, när Fredrik Ljungberg nickade in 1-0 mot Paraguay.

TT-Skiölds puls steg aldrig vid något tillfälle över 48.

Men där, i Riyadh, efter Rolands uttalande, rusade den till 220 under loppet av ett citat.

TT-Skiöld slet fram sin laptop, hamrade med knutna nävar på tangentbordet, ett par sekunder senare fanns texten ute på varenda tidningsssajt med TT-abonnemang.

Jag fick äran att bevittna en erfaren yrkesman i aktion från första parkett.

När TT-Skiöld skrivit klart torkade han svetten ur pannan, lirkade upp en 15-årig Dalwhinnie ur datorväskan och konstaterade:

– Det här kommer att bli stort. 

Några dagar senare diskuterades Roland Anderssons uttalande i Sveriges riksdag och från vänsterhåll restes krav på en handelsblockad mot arabvärlden.

– Manligt-vs-kvinnligt, folk går i taket över sådant i Sverige, sa TT-Skiöld roat.

Allt det här är naturligtvis Jan Guillou fullt medveten om när han i sin söndagskrönika i Aftonbladet skriver att:

”… Arne Hegerfors hade till hälften rätt. Kvinnor är sämre fotbollsspelare än män. Men damfotbollen skulle bli bättre och roligare med mindre spelplan och mindre målburar: färre usla långbollar, färre målvaktstavlor och snyggare mål”.

Jag hade en gång Jan Guillou som gäst i Laul Callings VM-specialprogram. Efter cirka 28 minuter strök han sig över hakan, kisade med ögonen och kastade fram en teori att Maradona hade utnyttjat Messi fel under mästerskapet.
– Man kan inte ha en galen coach som hoppar och skriker och inte har en plan för någonting. Lyckas han organisera laget så att världens bästa fotbollsspelare går mållös från turneringen, då är det något fundamentalt fel i lagets uppbyggnad och organisation.
Så Messis så kallade fiasko…det skyller vi på Maradona? frågade jag.
– Ja det tycker jag. Jag hade fått Messi att göra mål.
Då undrar ju alla: hur hade du gjort?
– Jag hade nog talat med spelarna om att jämföra med hans funktion i Barcelona. På vilket sätt kan vi bygga upp ungefär samma system här? Maradona hade helt andra favoriter, var inte imponerad av Messi, då blev det fiasko och det förvånar mig att Argentina inte redan har sparkat honom, förklarade Guillou bestämt.

Vad vill jag ha sagt med den här jämförelsen?

Dels att Jan Guillou är min journalistiska förebild nummer ett (efter TT-Skiöld). Dels att han ibland påstår saker med stor bestämdhet som han inte har någon vidare koll på.

Som nu med damfotbollen.

För att den ska bli ”roligare” och ”bättre” krävs ”mindre spelplan och mindre målburar”, menar Janne. Men om målburarna minskas blir det färre antal mål, är det verkligen roligare?

Och om spelplanerna minskas blir det mindre tid för spelarna med boll vilket ställer högre krav på teknik vilket skulle innebära fler stoppade anfall, mer bröt och gröt, mer misstag.

Slutligen – för att gå tillbaka till målburarna – innebär det ett stort praktiskt problem: på de flesta arenor sitter stolparna fast i marken, hur tänker Janne lösa det? Spika fast en planka här och där plus en under ribban?

Låt säga att vi ändå går vidare med idén, vad är då nästa steg? Skillnaden mellan herrallsvenskan och de bästa ligorna i Europa är också gigantisk. Hur ofta ser vi liknande skott och frisparkar i Sverige? Ska AIK, Blåvitt, Malmö och de andra lagen spela med lättare bollar och större målburar så att det blir fler långskotts- och frisparksmål?

…eller är det så enkelt som att Jan Guillou borde använt ett mindre antal bokstäver i gårdagens krönika, och skippat de sista raderna?

Landslagssamlingen är över för den här gången, i alla fall för mig som stämplar ut efter en intensiv vecka. När ett svenskt landslag ställs mot världens sämsta fotbollsnation finns bara ett värde med den matchen – om Sverige råkar tappa poäng. Resten är kosmetika.

…folk spekulerar i om vårt journalistlandslag hade fixat tre pinnar och fan vet alltså. Jonas Olsson jobbar för Viasat, själv kan jag ta hand om det centrala och Marcus Allbäck har en bakgrund på SVT – där har vi en stark centrallinje. Simon Bank i målet är en potentiell akilles men med intensiv press och Ralf Edström som vänsterback kan det nog gå vägen.

Inga journalister i San Marinos elva, däremot en hel del andra yrkesarbetare. Reportage här.

”Fotbollens sista proletärer” var en liten besvikelse, det blir bara L L L L, och det beror på dramaturgin som var ihopflätad med Palmes socialdemokratiska Sverige. Inget fel på Palme, han var nästan lika stor som Torbjörn men faktum är att Blåvitts framgångar fortsatte långt efter Palmes död, redan 1987 vann IFK Uefacupen för andra gången. Och framgångarna i Champions League på -90-talet är nästan ännu mer imponerande ur ett sportsligt perspektiv med tanke på hur den internationella fotbollen utvecklades.

Vikingstad nämner på sin blogg en sekvens från dokumentären där en spelare ropar efter sitt snus precis innan straffavgörandet mot Barcelona 1986 och historien förtjänar att förstås i sin helhet. Det är Stig ”Stickan” Fredriksson som ligger i svåra krampplågor och ropar till Röde-Ruben Svensson: ”Jag måst ha en snus…Ruuuuuben”.

…som alla vet är snus det enda effektiva botemedlet mot svår kramp vilket bevisades vetenskapligt där och då på Camp Nou.

Ledig i dagarna tre alltså och prio ett är att uppdatera höstgarderoben. Frågan är med vad.

Till sist: noterar att min blogg tillsammans med Johan Orrenius på konkurrenten är underlag för en C-uppsats från Mittuniversitetet. Fastnade för följande formulering: ”Robert Laul använder, tillsammans med sina läsare, sin blogg på ett liknande sätt som de borgerliga klasserna i forna tiders feodalsamhällen, använde sina salonger. Här kan diskussioner föras liksom synpunkter och kommentarer får frodas”. 

Briljant. Ta med äpplet så halstrar jag grisen, bröder.

Det är nånstans en fantastisk historia, att förbundskapten Erik Hamrén frågade om Zlatan kunde fixa middag åt spelare och ledare i familjens 30-miljonersvilla i Malmö.

– Mitt hus hade fått plats i deras vardagsrum, som Tobias Hysén uttryckte det.

Kim Källström fick frågan om han var sugen på att skaffa en liknande kåk:
– Då får jag börja springa ännu fortare, sa Kim.

Sagt och gjort.

När landslagsbussen anlände till jättevillan i går kväll hade Helena med personal dukat upp ett grillat vildsvin som Zlatan skjutit själv, oklart var men troligen i Sydafrika dit paret åkte för att jaga i somras (det kan förstås ha varit ett skånskt svin också).

Enligt Källström smakade vildsvinet bra, Zlatan själv tyckte inte att det var någon märkvärdig historia:

– Mitt hem är deras hem. Nästa gång kanske ni är välkomna, sa Zlatan i riktning oss journalister.

Det ska man nog ta med en saltgruva.

…men visst, pax för att vara Obelix i så fall.

Kanske är det sådant stora spelare gör för när Bank och jag satt och drömde oss bort på träningen kom vi fram till att Klose måste ha gjort något liknande för sitt tyska mannschaft i går. Han lär ha lånat slottet Kaltenberg där han bjöd på den noshörningshona han dräpte med bara händerna innan bronsmatchen VM -10. Djuret skickades hem med båt och lastbil, Klose frös ner det i sin inomhuspool innan det grillades med hjälp av eldkastare och napalm på Kaltenbergs stora scen. Under tiden möttes dagens landslag och VM -90-hjältarna i ett tornerspel där Özil besegrade Lothar Matthäus med en välriktad lans i sista omgången.

Nåväl.

Mycket snack från ”folket” om spelare som måste ut ur startelvan efter 1-2 mot Ungern. Ut med Wendt, ut med Granqvist, ut med Svensson. Men jag vet inte…här måste Hamrén visa vilket ledarskap han föredrar. Tror han på de spelare han valt att tro på tidigare – eller är han en ledare som petar de som misslyckas?

Jag hade petat Wendt och startat med Behrang Safari eftersom Wendt är uppenbart ur slag. Sedan ett tidigt byte nånstans för att ge Rasmus Elm speltid.

…till alla som vill se Martin Olsson: är ni helt säkra på att han är ett bättre defensivt alternativ än Wendt och Safari? Jag är inte så säker på det alls, hur mycket han än spelar i Blackburn. Men självklart, mot San Marino går han inte bort sig.

Zlatans kapning av Ungern på dagens presskonferens var inte nådig. Fast han kapade Sveriges insats ännu mer utan att hänga enskilda spelare eller sig själv. I stället hyllade han Rasmus Elm. Som jag varit inne på tidigare: de två hittar varandra fint på planen, de har ett särskilt öga för varandra och tänker fotboll på samma sätt. Alla som spelat fotboll själva vet att man ibland får sådan kemi med vissa personer.

…Elm förresten. Jag tror jag noterade redan mot Tyskland i vintras att han har utvecklat sitt närkampsspel och det är egentligen hans enda svaghet sett till den position han har. Efter årets försäsong är Elm ännu starkare, berättade han när jag pratade med honom i dag. Det är spännande.

Innan träningen hade Hamrén och Zlatan ett långt snack ute på plan. Zlatan var med på uppvärmningen och klev sedan av för att vila sina ljumskar efter order från medicinska teamet. Åker han med till San Marino?

Det var garv och stoj mest hela tiden under de flesta övningar. Upplägget var anpassat för att glömma den tunga förlusten. Vill man spetsa till det kan man säga att det var provocerande glatt för att precis ha åkt på en betydelsefull käftsmäll. Samtidigt känner Hamrén spelarna bättre och har gjort bedömningen att detta är bästa vägen framåt. Med tanke på att San Marino väntar gör han förmodligen helt rätt.

Nu ett par texter att skriva men däremellan samling på rum 211 på Elite Plaza i Malmö: Sportbladets utsända plus en bättre hink löst framför ”Fotbollens sista proletärer” på SVT.

Till sist: det som också talar för att Zlatan missar San Marino är att älgjakten börjar i morgon, första måndagen i september.