André Sao Pedro är någon form av serietecknare. Han har mejlat den här ganska roliga strippen. Om den kan få Zlatan att överväga ett besök i vår studio är det gott så.

…nu bänkar vi oss för den där matchen i Milano.

Martin mejlar och berättar att han precis kommit hem från Gran Canaria där turisterna bland annat erbjöds kamelridning.

Förste kamelskötare – ingen mindre än Peter Antoine.

Följde kvalet mellan Gif Sundsvall och Gefle med ett halvt öga. En anledning var att jag hamrade på en AIK-krönika till dagens papperstidning. En annan att jag inte riktigt kunde gå ner i varv efter denna skrivelse på Svenska Fotbollförbundets hemsida.

Det har varit ovanligt många konstigheter från förbundet i år men det här tar nog fan priset. Då är konkurrensen som sagt stenhård. Jag tänker på titthålskirurgin på Lennart Johanssons pokal…eller minns bara vägran att motivera varför Haris Skenderovics armbågstackling inte var en armbågstackling. För detta har SvFF ännu inte redogjort, däremot går man nu till ett osmakligt angrepp på Giffarnas tränare Sören Åkeby.

Jag har inga problem med att förbundet tar fajten i sakfrågan. Åkeby ska böta 5 000 kronor eftersom Disciplinnämnden kommit fram till att han uppträtt osportsligt. I en tidningsintervju efter domen sade Åkeby att han inte tänkte betala några böter. Det är anledningen till att förbundet nu publicerar en skrivelse som går ut på att Åkeby riskerar sex månaders avstängning.

Så långt allt okej. Åkeby säger sitt, förbundet sitt. Fine.

Men i slutet av artikeln på svenskfotboll.se står följande:

”För bara ett par veckor sedan var samme tränare ute och kritiserade serieupplägget och det kvalspel som nu föreligger – som bl a GIF Sundsvall varit med och beslutat om för ett år sedan”.

Det är ju rena rama myndighetsmissbruket. Vad har det med saken att göra? Vill förbundet svartmåla Åkeby som någon slags serieförbrytare? Och ”samme tränare” – var det inte ens värt att nämna Sören vid namn utan i stället det lätt nedlåtande ”samme tränare”?

Generalsekreteraren Mikael Santoft bör plocka bort den där avslutningen och be Sören Åkeby om ursäkt, det är inte värdigt ett förbund att syssla med fullständigt obefogade vendettor på sin officiella hemsida.

Till sist, så ni inte får för er att jag saknar humor, snor denna av Robert Östholm:

1. Surfa in på Google maps.
2. Tryck på Vägbeskrivning.
3. Skriv Japan som startplats.
4. Skriv Kina som stopplats.
5. Gå till nummer 43 i vägbeskrivningen.

Vart ska vi?

Den här liraren måste väl ändå vara det yttersta beviset på att jag hamnat i boskapsvagnen på tåget till Stockholm?

…hon hade varit i Malmö och tyckte 2-0 var i underkant.

Jag lämnar alltså silverstaden och tuffar upp mot huvudstaden. Trevligt ställe Helsingborg och sympatisk förening. Om jag bara haft jobb, bostad och kvinna i trakterna kunde jag mycket väl tänkt mig att bo där. Om inte annat för att grilla ett T-ben med Erik Edman då och då.

Mitt besök resulterade i den här nyhetskrönikan: ”Grattis MFF – men HIF står bättre rustade för framtiden”.

Arne Hegerfors i TV4:s morgonpanel om one touch-Danne: ”Nu är han erkänd!”.  

…den gode Arne måste ha missat EM 2008.

Den långbenta reporterpuman jobbar på ett Laul Calling-knäck med Miroslav Klose – vi tänkte ta med honom till Borås Djurpark så han får träffa ett par lejon under sitt Sverigebesök – men enligt Tysklands presschef är hans engelska för dålig. Nu letar vi efter en fotbollsintresserad tolk som förstår termerna.

Allsvenskan är över och den går till historien som den mest ointressanta sedan jag började jobba som sportjournalist (2001).

…med ointressant menar jag att det aldrig tidigare under 2000-talet varit så dåligt intresse kring vår högsta serie. Det enda folk verkar bry sig om är AIK, oavsett vad fan som händer i andra delar av landet. Hälften bryr sig om klubben på riktigt, en fjärdedel är irriterade på klubben oavsett vad, och den sista fjärdedelen gnäller på att det skrivs för mycket om AIK. AIK borde ha en stående plats i högsta serien.

MFF och HIF är välskötta och sympatiska klubbar med riktigt bra fotbollsspelare, fina arenor och ambitioner, men endast de närmast sörjande verkar bry sig. Förutom folk i städerna Helsingborg och Malmö känns det som att intresset varit så gott som stendött för denna guldstrid. Fotbollen behöver lag från Stockholm och Göteborg i toppen.

…personligen tycker jag precis tvärtom, racet mellan Skånelagen har varit intressant som fan men att spelare och ledare kunde jabbat lite mer mot varandra för att jaga upp stämningen. Nu blev det en del tjafs om Simpsons men det var också det enda. Där saknades artister som Bojan och Mutumba.

I morgon klipper vi torsdagens Laul Calling med ordinarie, svensk herrlandslagsman. En ledtråd: hans favoritfilmer är Scarface, Gudfadern och Nyckeln till Frihet.

Så har Zlatan varit i bråk igen. Ingen kan vara förvånad. Det dröjde faktiskt ganska länge. Det björngrepp som Oguchi Onyewu kopplade kunde kommit redan efter att Zlatan satte en taekwondo-kick i stackars lille Rodney Strassers rygg. Jag spekulerar aldrig i skuldfrågor, men konstaterar att Zlatan då och då hamnar i konflikt med sin omgivning.

Däremot kan jag bli lite irriterad på kommentarerna som nu haglar om att sådant inträffar hela tiden i fotbollsklubbar.

Skitsnack.

Interna slagsmål i samband med träningar är naturligtvis oerhört ovanliga. Ingen tränare eller klubbledning skulle tolerera att spelare slogs med varandra dag ut och dag in. Det säger sig självt. Dessa spelare skulle tillrättavisats, fått böter och till slut sålts om de inte kunde hålla ordning på knytnävarna.

”Det händer hela tiden”, är klubbarnas standardsvar de få gånger det ändå blir bråk. Den bluffen bör vi syna. Lämpligast med frågan: ”Okej, när i den här klubben hände det senast då?”. Om vi mot alla odds får ett exempel, tja, då har vi en bra story till.

I svenska landslaget bråkas det två gånger per tio år.

I morgon bitti tåget till Helsingborg och jag läser i konkurrenten att Conny Karlsson förebereder en chocktaktik för att vräka in mål i början av matchen. Det låter som en skrivbordsvinkel. Känner jag Karlsson rätt handlar det om att fixa tre poäng i första hand. Tänk om den nya HEMLIGA taktiken failar och HIF förlorar samtidigt som Malmö också gör det…Conny hade aldrig förlåtit sig själv.

Apropå konkurrenten: deras ende krönikör är uppenbarligen i New York. Vi får väl hoppas att han hinner hem till avgörandet, allt annat känns rätt oseriöst.

Jag gillar Niklas Holmgren men när han tre gånger tre gånger kör ”Titta här, titta här – TITTA HÄR” i en dussinmatch mellan United och Wolves, då känner jag att det där guldkornet börjar bli lite uttjatat till skillnad från när han tog oskulden.

Kvällens TV-tips då:

20.00: Dokumentären om Jonsered i Kunskapskanalen (?).

21.30: Lasse Lagos gästar Robins i SVT.

22.05: Alltid ett givet val, Mördare Okänd, också SVT.

Inför avgörandet i allsvenskan laddar ni bäst med senaste Laul Calling. MFF:s Ivo Pekalski gästar. 

Tåg till Helsingborg bokat och jag har mejlat Helsingborgs presschef FredErik om ackreditering. Det blir Olympia på söndag.

Tyvärr tror jag att Malmö FF vinner årets allsvenska. Jag skriver ”tyvärr” eftersom man vill vara på plats där det händer. Men nu har det tunga gardet skickats till Swedbank, då får man spela andrafiolen ett par mil bort.

Det är vad alla tror i alla fall. Skulle Mjällby greja ett kryss samtidigt som HIF kör över Kalmar, ja då sitter Kaninen och jag i förarsätet igen.

Titta på den här listan, en tanke som slog mig angående de förväntade topplagens spelsystem:

4-4-2 – MFF och HIF.

4-3-3 – ÖSK och KFF.

4-2-3-1 – Elfsborg, Blåvitt och AIK (i alla fall i början av säsongen).

…4-4-2-systemet har visat att gammal är äldst?

Helgen? Tja, funderar på att gå ner och tjacka Boken. Till skillnad från kungen har jag stora förhoppningar om att knäcka den på ett dygn.

…alla har för övrigt missat det absolut roligaste i kungens tal, det som kommer efter ”vända blad”-meningen:

”Vi vänder på ett blad, ungefär som ni gör i era tidningar, och ser framåt i stället. Och vad jag förstått, enligt boken, är det här situationer långt, långt tillbaka i tiden. Vi ser framåt. Det ska bli fint”.

…det ska bli fint? Ja ja, det bli jättefint. 

Bra timing, MFF.

Veckans låt: Heavy Cross med Gossip.

Drog loss den här nyhetsbomben precis.

Jag har fått konkurrens. Premiär för Jenny Calling Hockey i dag – och premiäravsnittet blev jävligt bra. Man ska veta att premiärer brukar bli rätt usla men miss Modin och kompani levererar direkt. Imponerande.

När man hör Napolis förklaring känns Stefan Andreassons misstankar om riggad lottning lite naiva. Eller är det verkligen Camorran som dragit i trådarna?

Hovets presschef säger angående presskonferensen i skogen:

– Jag har stått i kontakt med hovet som har uppgett att planen är att kungen kommer ge en kort kommentar kring detta eftersom allmänintresset är så stort. Många journalister kommer dit för bokens skull och inte för jaktens skull och därför kommer det en kommentar från kungen. Sedan blir det frågor i linje med det som kungen egentligen ska prata om, nämligen sin dag i skogen.

Här är bloggens frågor:

1. Träffade kungen några schysta 42-taggare i skogen?

2. Sköt kungen skarpt i skogen?

3. Vet drottningen om att kungen är ute och jagar i skogen?

4. Kommer kungen att testa nya jaktmarker framöver?

Nu sa inte kungen särskilt mycket under ”pressträffen” men vem hade väntat sig det? Han hade en dag på sig att läsa 340 sidor. Kungen lovade återkomma när han läst klart, det vill säga i mars eller när boken går att köpa som ljudbok.

Men okej, låt oss vända blad och fortsätta med restaureringen av älgstammen.

Lasse Lagos till IFK Göteborg?

Det har varit på tapeten tidigare, Håkan MIld var på sin gamle förbundskapten hösten 2006 utan framgång. Då fick Lasse ett nytt landslagskontrakt av Lagrell, nu verkar affären vara närmre att bli verklighet eftersom Lagos blir arbetslös efter årsskiftet.

Spontant tycker jag det känns fel.

Lagos har givetvis vissa kvaliteter som tränare, i alla fall för ett landslag, men han är knappast känd för att utveckla unga spelare, vilket är den linje Blåviitt valt. Ska de tvingas ge upp detta när gubbtjyven plötsligt övertalar Magnus ”Turbo” Svensson att göra comeback centralt i någon grisig regnhöstmatch?

Överlag känns ex-förbundskaptenen helt fel för allsvenskan, som behöver utåtriktade tränare för att vända den negativa trenden vår högsta serie är inne i. Lagos vision är fotbollsmatcher utan publik, TV eller annan medierapportering, känns det i bland som.

Det finns en klubb förutom Gefle jag känner att Lasse skulle passa perfekt i, och det är AIK. Han är en envis jävel som når resultat, ge honom ett par år som chef över Gnaget och det blir ordning på den sjunkande (?) skutan.

Kanske blir han nu den som försöker få Blåvitt att ta nästa steg. Frågan är om det är till ett pris göteborgsklubben vill betala.

Då är Roland Andersson ett bättre namn.

Om en middag bestående av burgare OCH nuggets beskrivs som Conny Karlssons diet undrar man vad karl’n äter när han inte tänker på kalorierna – kebabpizza med pommes?

Sedan måste jag säga att läsarfrågan är briljant. Dryga 1000 personer har röstat och 72 procent går all in på cheeseburgaren.

Min standardbeställning på McD: en Quarter pounder, en Big Mac, morötter och sprite zero.

…när jag går på diet, alltså.

Apropå snabbmat: har besök av mor och morföräldrar i Stockholm denna helg. På vägen hit stannade de till på Max i brist på annat. Det var tydligen första gången mormor åt hamburgare. På riktigt.

…hon har väl gått på diet.

Spelade in nytt Laul Calling redan i dag som ska gå om två veckor. Vår gäst, en ordinarie landslagsman, överraskade positivt. Ofta förknippad med spex och yta men satt i rätt sammanhang med rätt frågeställningar väldigt mycket innehåll. Kan inte vänta på att få klippa ihop och slänga ut programmet…men det måste som sagt vänta.

…efter den inspelningen plus lite efterforskning av Långbenta reporterpuman råder förresten inga tvivel om svenska landslagsspelares topp tre film: Scarface – Nyckeln till Frihet – Gudfadern.

Min topp tre: Den gode, den onde, den fule – Apocalypse Now – Nyckeln till Frihet. Kan detta vara förklaringen till att jag aldrig nådde längre än superettan?

…var blev Batman av, undrar ni? Han står över sådana löjliga listor.

På tisdag spelar vi in igen med en spelare som kan beskrivas som årets utropstecken i svensk fotboll – vem får ni gärna gissa på.

Mycket att stå i, men ska inte klaga. Känner jag mig stressad kollar jag bara extramaterialet med Johnny Bråttom och blir på gott humör igen.

Med risk för att få käka upp det – men vad är en blogg utan vilda svingar och spekulerande; inte fan återvänder Mikael Stahre till AIK nu direkt? När han lämnade Gnaget gjorde jag följande analys och den gäller fortfarande.

I inlägget efter tillade jag:

”Visst finns det en risk att Mikael Stahre i november sparkas från Panionios utan att ha hunnit uträtta särskilt mycket?”.

Jag hade fel. Med tre dagar.

Micke Stahre är ingen bluff, absolut inte, men han är en relativt oerfaren tränare på högsta nivån. Annars vore han ett utmärkt namn för IFK Norrköping. 

Hammarby-Helsingborg i svenska cupen-final på Söderstadion är något att se fram emot. Precis som vi ifjol såg fram emot AIK-IFK Göteborg på Råsunda. 

…det är tydligen på modet att vinna dubbeln.

Snart ny inspelning för ett Laul Calling som sänds senare i höst. Tung gäst och om allt nu faller på plats har vi ett kanonprogram, lita på det.

Otroligt många positiva reaktioner på Johnny Bråttom-show. Vissa undrar varför vi inte tog upp anekdoten om när Blåvitt (eller landslaget) var i Australien och ska beställa på restaurang:
– Vill du ha köttet medium? undrar kyparen.
– Nej, large, svarar Johnny. 

…det är klart att den också hade platsat men nånstans får man dra gränsen.

Stjärnorna i Liverpool tränar fotboll med förbundna ögon och jag förstår inte varför det slås upp som en nyhet. De har väl spelat med ögonbindel hela säsongen?