Henrik Rydströms utspel om fotbollsspelare kontra hockeyspelare är kul. Framför allt fastnade jag för uttalandet:

”Jag har gjort jämförelser tidigare med amerikanska actionfilmer. Hockey är som en hollywood-film, det smäller och exploderar men det rör sig inte på djupet. Fotboll är då som en långsam teaterpjäs som man måste sätta sig in i och förstå”.

Jag har ofta tänkt i samma banor. Det handlar egentligen inte om att något är bättre eller sämre. Utan om att hockeyn är som eurodisco medan fotbollen är ett stycke klassisk musik som måste upplevas med hög koncentration och förstås.

Jag ska ärligt säga att jag inte kan särskilt mycket hockey. Men jag läser om det då och då och ser det emellanåt på TV. Jag har fortfarande aldrig hört någon – vare sig expert, tränare eller spelare – beskriva varför en match blev som den blev. Jo självklart med uttryck som ”vi åkte skridskor”, ”vi jobbade sarg” och ”vi köttade framför mål” – men mer då? I fotbollen har vi genom åren sett en mängd olika taktiska revolutioner som utvecklat spelet – vad finns i hockey? 1-3-1? Dump and chase? Mer?

En annan sak: svenska landslagsspelare i ishockey vet inte alltid vilket land de är medborgare i. Eller om det heter ”råttet är mågat” eller ”måttet är rågat”.

Lillebror skriver så här i ett försvarstal på sin blogg varför hockey egentligen är en mer begåvad sport:

”Du står på skridskor. Du har en klubba som du håller i och du har en puck en meter från kroppen. Samtidigt som du slår en passning eller ska dribbla så försöker någon att tackla omkull dig. Sedan rör sig spelarna dubbelt så snabbt som vid gå-tempot i fotbollsallsvenskan”.

Jag håller med. Här är själva kärnan: hockeyspelare har fullt sjå att koncentrera sig på hålla sig stående på isen, ha koll på klubbföringen samt att inte bli nedslagna. Klart att saker som taktik och spelidé får stå tillbaka, att förklaringen till en seger oftast handlar om ”vi åkte skridskor”, ”vi jobbade sarg” och ”vi köttade framför mål”.

Medierapporteringen blir därefter. Det skrivs om slagsmålen, tacklingarna och blodet. Men vad vet jag. Det kanske också handlar om att det är hockeyreportrarna som är korkade? Att Wikegård och kompani som bevakar ishockeyn inte har möjlighet beskriva spelet på ett vettigt sätt? Vuxna karlar som får ribba av att se andra vuxna karlar puckla på varandra…det går inte att komma ifrån att det är ganska obegåvat. Och att Rydström därmed har helt rätt.

…bara en sådan sak som att den här debatten mycket väl kan sluta med att Lillebror rusar in på redaktionen och kastar handskarna. Det säger en hel del.

Han skulle i och för sig inte ha en chans.

På sin plats med ett stort grattis till Niva som tog storslam i Guldskölden och till och med sänkte Lasse Granqvist vilket var på tiden. Nu kan man faktiskt börja ta priset på allvar när en skrivande journalist lyckas vinna före TV-profiler och dagsländor. Niva har sin plattform i det skrivande; reportage, krönikor, blogg och en tjock bok. Han syns även i Laul Calling men det är skrivandet vi förknippar honom med, dessutom skriver han för Sportbladet vilket gör det extra kul att han vann.

…om ni undrar varför Lasse Anrell inte ens var nominerad i någon kategori räcker det kanske att läsa hans senaste söndagskrönika så har ni svaret. Han lever fortfarande i en verklighet som den var för för 20-30 år sedan. Det gör ont att säga det men den debatten kunde Ledstjärnan hämta hem redan i första ronden.

Kollade med ett halvt öga på Guldbaggegalan och funderar över två saker: varför går alla galor – oavsett det är idrott, film eller musik – på måndagar? Och: förutom en cool outfit och rollkaraktär, gör Noomi Rapace verkligen någon större skådespelarinsats i Stieg Larsson-serien? Jag tycker att Malin Crepin borde ha vunnit, och att I skuggan av värmen borde fått pris som bästa film.

…å andra sidan; vad fan vet jag om film?

Vi är i alla fall lyckligt hemkomna från Damaskus som i ärlighetens namn var en rätt nedgången stad…

…framför allt deras fotbollsarena, spana bara in ljustavlan…

…eller första krurvan i 400 meter, för att inte tala om toaletten…

…var glada att ni slipper se hur det ser ut där inne.

Bättre match i dag, bättre motstånd, mer som hände. Allt från Johan Dahlins supertabbe till storfiskaren Renégie som till slut fick in en boll.

– Tack och lov, som han uttryckte det.

Skön snubbe, för övrigt. Tror nog att Håkan Mild ändå ångrar att Ranégie inte fick fler chanser.

– Jag kanske inte passar in i Blåvitt, sa han med ett snett leende.

Emir Bajrami var inte lika vass i dag, vilket även förbundskapten Erik Hamrén påpekade. Michael Almebäck däremot, turneringens lilla wow. Ge honom ett år eller två så kanske det kan bli något. Ni noterade väl att Syrien knappt skapade en enda målchans?

…inte helt säker på att Bajrami är med mot Wales, vi får se. Han har en del kvar att bevisa.

Här har man hyllat Anders Svensson i några dagar, sedan gjorde han en tvåplusmatch på sin höjd.

– Vissa matcher är jävligt roliga, andra jävligt tråkiga, den här hörde till det senare, sa Anders.

Kaotiskt efteråt. Publik rusade in på planen, spelarna fick skynda på in i omklädningsrummet som skyddades av en syrisk insatsstyrka och en gallergrind. Där tog även TT-Skiöld och jag ”skydd”, vi var nere på innerplanen för att göra intervjuer och hade ingen lust att stå kvar där när det regnade in folk från alla håll och kanter.

Men publiken rensades snabbt bort av en annan insatsstyrka eftersom Lennartsson & Söderberg skulle leda ett träningspass för de som inte spelade.

Lagrell var nöjd:

– Här gör de något i alla fall, sa han och syftade på polisinsatsen.

Någon större dramatik var det egentligen aldrig. Det var ingen hotfull stämning. Jag har sett värre i allsvenskan. Men landslagspolisen Janne Hammarbäck fick visa sin styrka när han höll rent utanför omklädningsrumsdörren. Han röt så folk blåste bort.

Det verkar inte bli något Damaskus by night för spelarna. De verkar inte överdrivet förtjusta i stan. Jag förstår lite hur de tänker och överväger att strunta i det jag också. Får se om Hussfelt är laddad.

Och nej, Mikael Dorsin levde inte upp till tröja nummer nio i dag heller. 

Vi är på plats på Al-Abbasiyin, en av de ruffigare fotbollsarenor jag varit på. Ska försöka få ut lite bilder men måste ha bättre kräm i uppkopplingen. Mirakulöst nog finns trådlöst bredband här på arenan, ett svajigt sådant dock.

Överallt på husväggar och byggnader sitter bilder på president Bashar al-Assad och hans far, framlidne ex-presidenten Hafez al-Assad. Arenan är inget undantag: högst upp på ena långsidan parallellt med mittlinjen, bild på far & son Assad. I innandömet fotografier överallt.

Folk släpps in gratis på grund av syriska fotbollförbundets 60-årsjubileum (?) och det är ordentligt tryck på den syriska klacken. Människor strömmar till och vi blir nog en del till slut.

Svenska fans är också på plats. De är fem-tio stycken och sitter framför oss på pressläktaren.

Arenan speglar staden Damskus som känns nedgången och ruffig med våra mått mätt. Arvet från Sovjetunionen är tydligt sett till infrastruktur och byggnader. Känslan är gammal öststat. Enligt Syriens författning ska halvsocialistiska Baath-parti ha en ledande roll i landets styre (Baath-partiet är panarbiskt och Saddam Hussein var tidigares dess ledare i Irak om ni reagerar på namnet).

Vi har blivit vänligt bemötta överallt även om taxiresan från flygplats till hotell var nervig. Samt att det är svårt att göra sig förstådd. Franska vanligare än engelska, Syrien var fransk protektorat under delar av tidiga 1900-talet innan Sovjet fick stort inflytande.

Majoriteten av Syriens 19 miljoner invånare är sunnimuslimer.

Om fotbollslaget har jag inte fått fram mycket mer än att bästa elvan ska vara på plats och att de spelar 3-5-2. Rankade 91:a enligt Fifa senast jag kollade (Oman 79:a och Sverige 42:a som en jämförelse). Mig veterligen inga större stjärnor. 

Tommy Söderberg och Mats Svensson sitter här bredvid men hade inte mycket mer koll. Söderberg hade noterat att en syrisk ledare filmat Sveriges uppvärmning för att ”få inspiration” samt att målvakterna jobbade mycket med fötterna.

Laguppställningen kom precis och för Hussfelts & Kåmarks skull får vi hoppas att nummer sju Abd Alrazakalhosin inte gör får många mål. Knivigt namn att uttala i direktsänd TV.

Om det nu – som det sägs – är Syriens ordinarie elva kan bli en tuff match för Sverige. I så fall får Svensson & kompani nog vara nöjda med kryss.

Men Ranégie kanske visar samma fina form som under fisketuren och tar ett par skalper till?

Bra debatt i kommentarfältet till inlägget om Anders Svenssons och min pressetiska diskussion. De flesta som kommenterar är tyvärr lite snett på det. Ett citat – eller pratminus som vi kallar det – är väldigt sällan exakt återgivet. Anledningen? Det går inte, talspråk blir för konstigt i text. Vi ändrar om och snyggar till, det gör alla, TT-Skiöld inräknad (tror jag), det blir omöjligt att läsa annars. Till exempel svarade Anders Svensson så här efter Oman-matchen på frågan vad han tyckte om den enögde domaren:

– Svårt svårt att spela här nere så får man inte så många domslut emot sig lite hoppigt många lång ledighet börjat uppbyggnad med fys.

Det är direkt uppspelet från bandspelaren när vi står med Anders efter matchen, självklart måste det där göras om. Jag skulle gjort så här:

– Det är svårt att spela här nere, man får inte så många domslut med sig.

Och:

– Många har haft en lång ledighet och precis börjat uppbyggnadsträningen.

Ungefär som Anders pratar i exemplet ovan kan de flesta fotbollsspelare prata efter en match – tycker ni att vi ska återge ordagrant?

Jag tycker också det är helt okej att frågan till Anders…

Varför petade Harry Redknapp fyra spelare?

…och svaret…

– Jag vet inte.

…blir…

– Jag vet inte varför Harry Redknapp petade fyra spelare.

…i en rubrik eller ingress. I brödtexten (själva artikeln) ska det dock framgå hur frågan ställts och vilket svar som givits. Så tycker jag och nog många journalister med mig – men inte alla, uppenbarligen.

En gång gick jag kanske över gränsen, det ska jag erkänna. VM 2006, spelarfruarna skulle sova en natt på landslagets hotell, jag frågade dåvarande presschefen Thomas Saleteg:

Är det fritt fram för spelarna att ha sex?

– Tja, ja…

Rubriken:

”Det är fritt fram för spelarna att ha sex”.

Här ser ni Lagrell utan förbundets kostym…

…det är inte så vanligt.

Jag är nyss hemkommen från förbundets bjudmiddag, en libanesisk buffé på en av Damaskus bättre restauranger där Lagrell alltså både bjöd och smörjde kråset själv…

…även om det nu var Lasse Tick-Tack som fick plocka fram TV-avtalskortet när hovmästaren kom in med notan samt en miniräknare stor som en laptop som jag tyvärr inte fick på bild…

…däremot fatsnade Tick-Tack, presschefen Hultman och TT-Skiölds kran.

Ämnen som kom upp med Lagrell & kompani var Bengt Madsen, Roland Anderssons Saudi-cirkus, hela VM 2006 samt Pelle Svensson och det nya TV-avtalet. Alltid intressant att diskutera utan att bandspelarna är påslagna. Min filosofi är att det jag vet, ska ni läsare veta, men jag tror inte det dök upp något nytt i sakfrågorna, bara att det uttrycktes lite friare, mellan skål och vägg.

Vi bor på Sheraton Damascus som blev årets hotell i mellanöstern 1991. Att det är 19 år sedan märks defintivt, framför allt i badrummet. Men jag klagar inte…

I hotellobbyn träffade jag en syriansk journalist som berättade att Syrien kommer med sitt starkaste lag samt att de spelar 3-5-2. Journalisten trodde att Henke Larsson var svensk förbundskapten, bad mig peka ut Marcus Allbäck men hade koll på Anders Svensson.

Sveriges startelva tas ut först i morgon på grund av de pakistanska pilgrimerna som stoppade Sveriges träning. Men jag känner mig hyfsat säker på att elvan blir så här:

Johan Dahlin

Mikael Lustig, Michael Almebäck, Joel Ekstrand, Emil Johansson

Anders Svensson, Samuel Holmén

Stefan Ishizaki, Alexander Farnerud, Emir Bajrami

Mathias Ranégie

Jag gick upp för 21 timmar sedan, nu ska det bli jävligt gött att sova.

Framme i Damaskus efter en smått kaotisk dag. När vi äntligen kom på planet fick vi förklaringen varför flajten blivit framflyttad med sex timmar: ett stort antal pilgrimer från Pakistan skulle med samma flyg – men hade blivit försenade på grund av ett oväder. Gulf Air valde att flytta avgångstiden sex timmar. Sällskapet lär vara på väg till Umayyadmoskén, en av världens största och äldsta moskéer som lockar tusentals pilgrimer varje år.

Det var en märklig och mycket annorlunda kulturkrock när vi alla – pilgrimerna, landslaget och journalistpacket – skulle samsas om sittplatserna. 

Landslagsledningen satt som vanligt längst fram i första klass och märkte kanske inte så mycket av det. Men Tom Söderberg, Häckens reslige mittback, flyttades bort från sin plats. Han hade hamnat bredvid en kvinna. Lund på TV-kanalens Fotbollshemsida fick också maka på sig när någon kom med en handskriven lapp och menade att han skulle sitta just där.

Det var en gigantisk skillnad på kläder, språk och dofter.

Jag satt bredvid två herrar och vi försökte kommunicera så gott det gick men deras engelska var om möjligt ännu svagare än min.

Lur satt längst bak och kunde vittna om att det här med vattentoaletter vet nog inte alla vad det är.

Det är lätt att tycka att vi är normen och dom undantagen och så kanske det är på ett flygplan…men när planet nu har landat i tvåmiljonersstaden Damaskus och vi tagit oss genom den småkaotiska trafiken till vårt hotell är det bara att konstatera att det är vi som är de främmande fåglarna.

Tillbringat förmiddagen i en business lounge på Manamas flygplats i Bahrain. Intervjuat Hamrén, några spelare och levererat nyheter till nätet och en längre Anders Svensson-intervju till papperet.

Lite roligt var det att Svensson satt precis här bredvid när jag skrev intervjun, landslaget är i samma lounge. Vi hamnade i en diskussion om journalistik och Anders berättade en story om när han spelade i Southampton, jag hade ringt upp och frågat varför Southampton satt in fyra nya spelare och placerat Anders och tre lagkamrater på bänken. 

– Jag vet inte, svarade Anders vilket i Sportbladet dagen efter blev:

– Jag vet inte varför Harry Redknapp petade fyra spelare.

Citatet nådde England och Anders åkte in på managerns kontor. Känslig snubbe Harry Redknapp kan tyckas – men Anders poäng var en annan: att spelarna kan få problem när vi journalister gör ett citat utav en fråga som i exemplet ovan.

För att förtydliga: om jag frågar en spelare ”Äter du fisk” och han svarar ”Nej” så ska jag inte sedan i texten skriva: ”Jag äter inte fisk, säger spelare X”.

Jag menar att man kan göra det men fick inte medhåll av vare sig Svensson, TT-Skiöld eller presschefen Hultman.

…däremot fick TT-Skiöld beröm av landslagets nye kostrådgivare Henning Svendsen för en text, sedan av nye målvaktstränaren Lasse Eriksson för en annan text och till sist av nye förbundskaptenen Erik Hamrén för en tredje.

– Har landslaget fått en ny hovskribent? undrade jag men det gillade inte TT-Skiöld att höra.

Nu ska vi förhoppningsvis snart lyfta mot Damaskus och kvällens bjudmiddag. Landslagets träning är inställd så det blir att gå all in där i stället. Lagrell är på plats men fick skicka TV-avtalsplånboken i ett separat plan. Den överskred maxvikten.

Nu när det börjar bli dags att lämna landet skickar jag ut några bilder från vår resa…

…här tränade det unga landslaget varje dag medan vi satt och solade på läktaren.

En av de stora frågorna inför avresan var om Mats Svensson skulle vara på plats, och jodå, jag fångade honom till och med på bild…

…här tillsammans med Tommy Söderberg och vad jag skulle tro är Omans motsvarighet till Tommy Söderberg.

Vi har bott bra…

…Hussfelt har kunnat fokusera på arbetsuppgiften ute på hotellets veranda…

…och själv är jag nöjd så länge jag får en ny burk badsalt varje dag.

Sultan Qaboos har vakat över oss överallt…

…till och med på denna rätt sjaskiga indier.

Själv byggde han den här kåken häromdagen…

…som en gåva till folket som på vissa ställen bor ungefär så här…

…vattenpipa har vi rökt också…

…både jag och Månsson på eurosport.se…

…dock med vanlig tobak och inget höghusgräs.

Tror jag.

Ministersonen ringde för övrigt igår och undrade var hans matchställ var. En sådan gubbe vill man inte ha efter sig, så jag lovade att kolla upp saken, men landslaget hade ingen möjlighet att sälja. Jag fick ringa tillbaka till Ministersonen för att be om hans adress och ett löfte att skicka en dräkt så fort jag kommer tillbaka till Sverige. Ministersonen lät nöjd med detta men för att verkligen vara på den säkra sidan och inga hard feelings avslutade jag med:

And if you come to Sweden…you must give me a call!

– Inshallah, svarade Ministersonen.

Ni minns Mathias Ranégie och hans fisk? Nu finns den på bild. Träffade Häckenspelaren på landslagshotellet precis och frågade om den var god:

– Ja, men lite torr. De grillade den för länge.

Du sågar kocken?

– Ja fan, det var inget fel på fisken.

Satt ner en längre stund med Anders Svensson. Landslagets nye åsiktsmaskin sa en hel del intressant. En intervju som sitter bra i lördagstidningen. Bland annat tog vi upp kritiken han får av mer eller mindre anonyma nätröster, trots att han kanske spelar sin bästa fotboll i karriären. Märkligt fenomen det där.

Sista dagen i Oman, i morgon lyfter vi mot Syrien och huvudstaden Damaskus. Vi flyger med samma plan som landslaget och bor på samma hotell (Sheraton Damascus). Lasse Tick-Tack sliter sitt hår? Nä, faktiskt verkar han inte ens bry sig. Så länge vi inte bor på samma våningsplan är det inga problem.

…däremot funderar jag på att checka ut Oman som bor på mitt våningsplan.

Under januariturnén återgår landslaget till att dela rum. Gäller det ledarna också?

– Nej, sa Tick-Tack och undrade om vi journalister kör dubbelrum. Det gör vi inte…även om TT-Skiöld och jag delade rum i Cardiff inför FA-cupfinalen 2003. Rummet kostade 4000 spänn natten och var det enda lediga i stan.

I morgon dags för den traditionella bjudmiddagen. Då anländer Lagrell och förbundets guldkort med en kredit på åtminstone 1,6 TV-miljarder. En middag att svälta sig inför. Passar utmärkt eftersom jag nyss gav taxichauffören min sista riyal.

…i morgon är också sista dagen att rösta till Stora Bloggpriset. Är ni nöjda med rapporteringen från Oman kan ni välja denna blogg.

Nu dags att ta upp träningen efter gårdagens vila.

In shaa Allah.

Oman är rankade 79:a i världen, Sverige 42:a. Det betyder inte så mycket här, båda lagen saknar sina bästa spelare, framför allt Oman som i praktiken kommer med ett OS-lag (U23) och utan sin förbundskapten Claude Le Roy som är i Angola och kommenterar Afrikanska mästerskapen.

Oman har bara en proffsspelare i Europa, Boltons reservkeeper Ali Al-Habsi. Landets fotbollsstjärna är Fawzi Bashir, 25, till vardags i Bani Yas i Förenade Arabemiraten. Ingen av dem är med i truppen som saknar ytterligare åtta Gulf-proffs.

De spelar 4-4-2 och har haft defensiva problem senaste tiden, enligt den lokale journalist jag bubblat en del med. Framåt är de kvicka och ganska bollskickliga, sägs det.

…trevliga också. Jag träffar dem i hissen och utanför mitt hotellrum varje dag.

Oman är för övrigt ett behagligt land att vistas i som turist (journalist). Folk är vänliga, generösa och hjälpsamma. Kriminaliteten är låg i och i huvudstaden Muskat rör vi oss utan obehag dygnets alla timmar. Men politiska partier är förbjudna och religionsfrihet existerar bara så länge det inte krockar med islamiska moraluppfattningar.

Enligt UD bor 50 svenskar i Oman – kommer de till Sultan Qaboos nybyggda (2007) Seeb Sports Stadium i kväll? Seeb är den mindre av Muskats fotbollsarenor med plats för 7000 åskådare. Biljetter köper man tydligen utanför arenan innan avspark, jag tror inte de kostar mer än en riyal (tjugo spänn).

…en timme före avspark är vi inte mer än 50 pers på plats.

Internet fungerar kanon mot alla odds men när jag skulle koppa in strömmen fick jag en el-kyss som kunde kostat mig tungan.

Sveriges startelva blev den jag la ut på bloggen häromdagen, plus att det visade sig att Anders Svensson kan spela. Jag kommer mest att titta på hur Emir Bajrami och Guillermo Molins sköter sig, det är på kanterna det på kort sikt finns möjlighet att ta en riktig A-landslagsplats.