…den här gången från Dunkers kulturhus i Helsingborg:

”STENBOCKS KURIR – MÅNADENS VAL
Månadens föremål 5 februari 2009 på Dunkers kulturhus
Månadens föremål på Dunkers kulturhus ska på ett spännande och lite annorlunda sätt tillgängliggöra föremål och konstverk ur Helsingborgs museers samlingar. Föremålet för februari är målningen Stenbocks kurir valt av fotbollsspelaren Henrik Larsson.”

Längre ner får vi veta att Stenbocks kurir är en målning av Nils Forsberg från 1911, baserad på en strof ur en dikt av Carl Snoilsky och att Henke inte kan medverka vid tillställningen men att hans ”egen berättelse om varför han har valt denna målning visas genom en filmad intervju i en monitor bredvid montern i foajén”.

Han har många strängar på sin lyra, den gode Henrik.

På fredag sticker min nya skidjacka och jag till Val Thorens för en dryg veckas brädåkning.

Som ett litet välmenande tips till andra vinterresenärer tänkte jag avslöja vilka böcker, filmer och skivor jag packar ner i mitt bagage…

* Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Jag har läst halva, men för att ha en bra bussbok försöker jag nu hålla mig ifrån resten. Det är inte så lätt. Ajvide Lindqvist sätter stämningen direkt. Efter det två sidor långa förordet är man fast. Prova själva.

* Öken av J.M.G. Le Clézio. Av mormor och morfar får jag varje år i födelsedagspresent en bok av årets nobelpristagare i litteratur. Det är inte ofta jag tar mig igenom dem, men det ser bra ut i bokhyllan. Le Clézio får dock åka med till Val Thorens.

* Day and age. The Killers fjärde (?) album håller klassen.

* Once upon av time in America. I fjol Gudfadern-triologin, i år Sergio Leones fyratimmarsepos som är nästan lika tungt.

* The assassination of Jesse James by coward Robert Ford. En tre timmar lång western med Brad Bitt som jag ännu inte fått tillfälle att se.

Drömmen vore förstås 24 säsong VII. Men den går väl inte att få tag på…?

Men tre dagars hårt slit återstår, till att börja med förbundets presskonferens på Råsunda 14.00. Rapport kommer.

Broder Birro vann bloggpriset, det är bara att gratulera. Nu när inte Ledstjärnans blogg var med tycker jag att Rydström skulle vunnit. Han står för något nytt och breddar perspektiven. Vi andra är ganska jämngrå och gapar från vår del av dammkanten medan Rydström befinner sig mitt bland näckrosorna. Som journalist varken kan eller vill jag byta med honom. Bloggen är ett komplement till tidningsarbetet snarare än en huvudsyssla. I mitt fall alltså. Priset i sig brydde jag mig inte så mycket om, jag gick inte ens på galan.

Radiosporten toppade i morse med att Henke Larsson kanske ska fortsätta med fotbollen. Eh…vem är det som har missat något här? Det blev väl klart i förra veckan. I dag är han med i den Österrike-trupp Gråskallen presenterar. Om Henke nu ska fortsätta med fotbollen, är det bästa för landslaget att han får en ordentlig match i kroppen innan VM-kvalet. Att resonera på annat sätt vore märkligt.

…Daniel Nannskog bör också vara med, och Rasmus Elm. Intressant att se hur Gråskallen resonerar med Samuel Holmén vs Alexander Farnerud. Farnerud gjorde ju en klart starkare vinterturnering.

Anttonen?

När det gäller Henrik Larsson har jag tänkt på en annan sak: pratar inte folk med varandra? Häromveckan skrev vi artiklar om anfallskrisen och Gråskallen sa att han inte tänkte ringa Henke. Då skickade Henke ett SMS till Gråskallen och började träna med Helsingborg. Då sa Gråskallen till media att ”Ska han spela fotboll, kan han inte spela innebandy”. I dag ska truppen presenteras, samtidigt kommer Henkes besked via media att han slutar med innebandyn som ett slags ”Lasse! Jag vill vara med i din trupp”. Det verkar som att dialogen styrs av olika händelser och utspel i media och sedan görs tolkningar och tas beslut utifrån det. Nog för att både Gråskallen och Henke var med på den tiden telegrafen var ny, men de borde väl ändå veta hur en telefon funkar?

I dag ska jag klippa mig. Nu vet cheferna varför jag inte är på jobbet. Jag menar…det vore ju besvärligt att ringa och säga det.

…men tänk om de inte läser bloggen? Jag får nog elda upp lite gamla kläder och skicka en röksignal också.

Apropå Jan Guillou så räddade min vän och kollega Johan Flinck mig precis från ett framtida missöde.

När jag drog historien svenska media uttalade jag Jan Guillou som Jan Giljo.
– Gijo, inte Giljo, sa Flinck.
Jag kallade honom bara Jan.
 – Det var nog en jäkla tur det.

…annars hade vi antagligen fått sätta upp en helt annan lapp.

Gick bort för att ta mig en apelsin och hörde en välbekant röst i närheten av kaffeautomaten – Jan Guillous.
En sådan här chans kan jag inte missa, tänkte jag:
Dig måste man ju hälsa på när vi är under samma tak, Robert heter jag och jobbar på sporten.
Guillou såg lite förvånad ut men sträckte fram handen.
– Sporten sa du? Det heter inte ”svensk media”, det heter ”svenska media” eller ”svenska medier”.
Brukar vi skriva svensk media?
– Ja. Så sätt upp en lapp.
Sedan drog Jan Guillou en story som jag inte riktigt hängde med på, det var något med latin och engelska och franska och det gick ganska fort.
Slutsatsen:
– ”Svenska media” eller ”svenska medier”. ”Svensk media” kan möjligtvis bara Fredrik Lindström gå med på.
 
Lappen är härmed uppsatt.

Ännu en födelsedag över, den trettiotredje, och den går knappast till historien. Vaknade kvart över tre, jetlagad som en månsändare. På med mjukisbrallan, ner till greken, gyros i frigolitlåda, hem till Liverpool-Chelsea och Lazio-Milan.

Beckham hyllas väl överallt nu, med all rätt. Ändå handlar diskussionen ofta om att han är överskattad, och det har den gjort ända sedan han kom till Real Madrid 2003. Jag var utsänd på hans första El Clásico och tycker samma sak nu som då: Beckham är snarare underskattad som fotbollsspelare.

…men läs inte krönikan. Jag blandar nämligen ihop Becks med en öl. Jag skyller på att det är över fem år sedan.

TT-Skiöld vill inte få Djurens Brevlåda efter sig och förtydligar att han inte lustmördade räven. Den var påkörd av en bil och svårt skadad när han höjde kamerastativet.

I dag är det galakväll i Stockholm. Eller i alla fall för alla bloggare. Broder Birro, Baraben, Rydström, Svab och kompani på Henkeborgs Dagblad eller jag – vem vinner priset i kategorin Bästa sportblogg? Det får vi reda på någon gång runt klockan åtta. Jag hoppas att det inte blir jag, har nämligen ingen större lust att gå upp för att hålla ett förbannat tal.

Min vinnare, nu när inte Ledstjärnan är med (som alltså är en riktigt bra bloggare men lite sämre i TV): Rydström. Det är mycket snack om att bidra med något nytt och i samlingen ovan är det väl bara Rydström som står för något nytt; nämligen ett inifrånperspektiv.

Till sist; kul kommentarduell till mitt hyllningsinlägg om Ingo:

C-J Varför ens hylla boxare? Skitsamma hur bra dom är… Ska vi hylla alla andra som är jävligt bra på att göra idiotiska saker också?

DP Bra ide, C-J Vi kan börja med att hylla dig!

Framme i San Francisco mitt i natten lokal tid. Visserligen kolsvart ute men det verkar vara en fantastisk stad. Mötte upp Sven-Göran Eriksson och Hasse Backe på flygplatsen – men ”Svennis” ville först inte ge några kommentarer utan menade att vi fick vänta till presskonferensen som är natten mot onsdag svensk tid.
– Det är för sent, vi får inte med något i tidning och TV, sa jag och Lund i kör.
– Det är väl bra, sa ”Svennis” med ett lurigt leende.
Sedan kom vi överens med ”Svennis” om att kontakta Mexikos hotell i morgon bitti lokal tid så kanske det skulle gå att styra upp något. Nu har vi ställt väckarklockorna att ringa i ottan.

Hasse Backe stannade däremot och pratade, en mycket trevlig herre för övrigt. Förutseende som jag är hade jag ringt honom i går och vi har redan en sida i tidningen. Det dök heller inte upp något nytt på flygplatsen.

Marsch pannkaka i säng alltså, men först ett bad – åtta timmar i en bil måste tvagas bort.

Över middagen i dag funderade vi på varför det egentligen heter soccer i USA. Blanco lanserade en teori:
– Någon sparkade på bollen i stället för att passa med händerna och medspelarna vrålade ”Hey, sucker!”.

…har vi en bättre?

Det här är hotell Embassys ägare, Birgitta från Sverige och Göteborg…

…hon ville att jag skulle ta en bild på henne för publicering på bloggen.

Jag knäppte en ruta trots att hon var stressad:
– Jag måste köra min son till flygplatsen, sedan ska jag hem och dricka en hel flaska vin och röka tio cigaretter, sa Birgitta innan hon for ut genom dörren ni skymtar strax bakom till vänster.

I dag lämnar vi Los Angeles, Santa Monica, hotell Embassy och Birgitta för att plöja de 50-60 milen upp till San Francisco med vår sylvassa och kolsvarta Ford Expedition.
– Ge mig en virvel i tanken, brukar jag säga till Leffes stand in och då lär vi vara framme innan landslagets flyplan ens hunnit landa.

…vi har alltså bokat hotell i San Francisco och inte i gangster- och mördarhålan Oakland där matchen spelas och landslaget bor.

Vi drar stort på bröderna Elm i tidningen i dag, eller i alla fall två av dem.

…vilka? Viktor och Rasmus, för fan.

Jag tycker det känns rätt. Viktor kan mycket väl spela från start i VM-kvalet mot Portugal och Rasmus känns så här långt som januariturnén 2009:s största positiva överraskning. Och då hade man ändå en del förväntningar på honom.

Alltid lika roligt på amerikanska landskamper. Inför nationalsångerna säger speakern: ”Please stand up – and remove your hats”.

…jag tog inte av mig kepsen i år heller. Lite vardagsedge får man unna sig.

Alla jänkare ställde sig på sidan med högerhanden på hjärtat. Alla utom Charlie Davies. Har han bott för länge i Sverige?

Noterar att Lund sätter exakt samma betyg som jag på spelarna – förutom att han ger Nannskog en trea. Av mig fick han bara en tvåa. Lur ger Nannskog en tvåa men skiljer sig genom tvåan på Andreas Dahl (där vi andra har etta) och ettan på Gustav Svensson (där vi andra har tvåa). Känns ändå som att vi gör i princip samma bedömning av Sverige, jag vet att TT-Skiöld resonerar likadant, den som skiljer sig är assisterande förbundskapten Roland Andersson:
– USA var inte klart bättre, de var något bättre.

Vi är ju amatörer så Roland har säkert rätt.

…å andra sidan ville Roland inte ens hålla med om att Johan Dahlin skulle tagit frisparken. Något Dahlin själv tyckte att han ”absolut borde ha gjort”.

Synd om Andreas Dahl som jag följer lite extra. Förutom några mindre lyckade försvarsingripanden gjorde han bra ifrån sig varje gång han hade bollen. Tyvärr hade han bara bollen tre gånger.

Bloggkollega Wennerholm skriver om ”Den svåra konsten att sova på flygplan”. Flyg business för fan, säger jag.

Mer om matchen? Läs min krönika.

Klockan börjar dra sig mot midnatt i Los Angeles. Även om staden inte sover på långa vägar är det dags för oss att göra det. Det är ny presskonferens i morgon bitti. Då kanske man ska sätta sig ner med Rasms Elm. Vad vill vi veta om honom?

Vek ner oss tidigt i går vilket gjorde att man var uppe med tuppen i morse i stället. Gick på jakt efter en skidjacka – den 6 februari sticker jag nämligen till Val Torenz för en dryg veckas snowboarding.

Jag hittade en svart Oxbow som egentligen kostade drygt 3000 kronor, men det var 50 procent på allt i hela affären (förutom surfbrädor men det behöver jag ingen) så jag betalade bara 1600 för jackan.

Till någon där ute som vet bättre – var det ett bra köp eller är jag lurad? Den har något slags andningssystem (?) som kallas Recco – vad fan är det?

Sanna Bråding, skådisen som nyligen åkte in för något narkotikarelaterat, bloggar från fängelset. Men när Viktor Elm kom med i landslaget i höstas fick han bloggförbud. Ska man tolka det som att landslaget har hårdare regler än våra tukthus? undrar Oli i ett mejl.

Match om några timmar, blir jobb för nätet eftersom tidningen har gått i tryck då. Nu visar sig solen och jag ska bära fram min hotellfåtölj och steka lite…

…gott mos.