Messade precis Sportbladets expert på skånska för att höra om han överlevde påhoppet på sin person här på bloggen:
– Knappt. Jag är sjuk som fan i dag, har ont i hela kroppen. Jag är beredd att ta vilka droger som helst.

Satt i bilen på väg hem från jobbet och gjorde en Gråskallen; jag lyssnade alltså på Radiosporten.

Precis när jag skulle parkera gick matchen mellan Feyenoord och Kalmar igång. Gunnar Brink rapporterade från De Kuip och konstaterade:
– Kalmar hoppas så klart att få med sig ett bra resultat hem, och då helst oavgjort.

Från parkeringen till min lägenhet tar det cirka tre minuter och jag hann tänka ut ungefär 56 resultat som Kalmar hellre skulle vilja ha med sig hem än oavgjort. Ett av dem var just seger med 1-0.

Elm slog frisparken och Elm nickade in målet i 72:a minuten och sedan stod den röda maskinen stadiga till matchslut (just i dag var den klädd i vitt).

…vilka Elm? Ja, det vete fan.

Nu är det nästan så man får be Chefen att han skickar ner en till returen, det här kan bli riktigt intressant. Hade varit ett lämpligt tillfälle att besöka Fredriksskans IP för första gången.

…om det nu inte vore så att Fredriksskans IP inte pallar Uefas krav och matchen i stället spelas på Borås Arena.

På planen är den röda maskinen dominant i fotbolls-Sverige just nu, men föreningen har en del att jobba med vid sidan av. Annars ska ju tränar-Nanne sluta har han sagt.

Nåväl, kvällens seger gjorde att jag surfade in på Elmarnas blogg för att se om de hunnit skriva något, men det hade de inte. Rydström har ju slutat blogga hos mig, men jag gick in på hans också, och hittade inget om matchen, däremot några kloka rader om borgarnas politik:

”Man utgår från att gemene man inte vill ha ett jobb, att gemene man hellre lever på bidrag, att en invandrare inte är intresserad av att få en plats i samhället och det finns säkert människor som resonerar så, som kan tänka sig utnyttja systemet, men merparten av oss vill arbeta, vill bidra, vill ha sin plats på ett självständigt sätt, men debatten dag handlar hela tiden om att misstänkliggöra den som saknar sysselsättning. Och alla förbättringar satsas på de som har en gynnsam livssituation och klyftan mellan de som har det bra och de som har det dåligt blir bara större och tydligare”.

Jag för ett liknande resonemang i min senaste krönika i Sportmagasinet och blev glad när jag såg att jag har en själsfrände i den röda maskinens lagkapten. Det är sådana förebilder världen behöver.

Nya numret av Sportmagasinet är snart i butik, eller det kanske redan är i butik, det finns i alla fall på redaktionen. Jag har hävt min bojkott och levererat en ny krönika efter att Magasinchefen skickade ett mejl där han bad på sin bara knän:

”Hej Robert.
Angående din bojkott av oss på Sportmagasinet, skulle jag vilja vädja till dig att inte stirra dig blind på ett tillägg på fyra kvadratcentimeter i tidningen, utan försöka se hela bilden av vår bevakning av dig. Jag skulle vilja påstå att den är utan tvekan övervägande positiv. Om du vill skulle jag och en reporter kunna resa upp till Solna för ett förutsättningslöst möte där vi försöker reda ut det här. Medtag egen vattenflaska”.

…nåväl, det nya numret innehåller på tok för mycket ishockey, men mellan alla sargpuckar och slagsmål ett och annat läsvärt fotbollsreportage. Niva har tydligen irrat runt i Kosovo ett par dagar med hetero-Bardell i släptåg och fick till och med in en passus om Partille i reportaget. Sånt gillar vi.

Så kom dagen då Becks och Posh skulle gå på basket…

…”Det blir spännande det här”, tänkte Becks…

…”riktigt spännande till och med”…

…men så gjorde Posh onda ögat…

…”Älskling, du vet att jag gillar din bumpa bäst”…

…”Ja ja, skit samma, nu får man sova på soffan ikväll igen”…

Fotnot: Jag tackar Lillebror för bilderna.

Frågade Lillebror varför han inte ens försökte returnera mitt servess om hockeyn, men han tyckte att jag fick kasta paj med någon annan. Däremot ville Lillebror, som är dagchef i dag, vara med som gäst i det nya TV-programmet.
– Där kan vi diskutera varför ishockey är en mer underhållande sport än fotboll, menade Lillebror och det kan vara en nog så intressant diskussion men lite för mycket hockey för vårt program.

Skriver i dag om Bror Anders Månsson och misstankarna om ekobrott. Enligt Dagens Industri har Kronofogden på begäran av Skatteverket beslagtagit allt av värde som tillhör Bror Anders Månsson; fastigheter, mattor, konst och andra lösa föremål till ett värde av 8,7 miljoner kronor. Aktieposten i Djurgården Fotboll fick han dock behålla, den bedömdes inte ha något exekutivt värde.
Jag ringde därför upp fogden Anita Sundberg och undrade varför en aktiepost i Djurgården inte har något värde:
– Vi gör en bedömning om vi kan sälja beslagen eller inte. Det finns ingen marknad för den typen av onoterade aktier, förklarade fogden.

I dag drar Champions League i gång och Kaninen är på plats för mötet mellan Nilssons Panathinaikos och Zlatans Inter. Tur att vi skickade just Kaninen, så här svarade nämligen José Mourinho på hennes fråga om varför han aldrig åkte till Stockholm för att få till det där mötet med Gråskallen:
– Om du inte varit en kvinna skulle jag sagt att jag behöver inte prata med dig om mitt privatliv. Men eftersom jag får vara lite artigare berättar jag varför:
– Jag åkte inte för min ambition var att åka tillbaka med spelaren (Zlatan) direkt efter matchen, men spelaren sade till mig att han föredrog att åka tillbaka dagen efter matchen för att ta med sin hustru och sina barn tillbaka till Milano och för mig är stabiliteten i familjen viktigare än någonting så jag tillät spelaren att göra det.

…jag säger som jag brukar; det är kvinnorna som styr i den här världen.

Bosse Lundquist blir kvar i Djurgårdens styrelse och ska övertalas till en comeback. Eftersom jag är den som brukar säga ”vad var det jag sa” så fort jag får chansen så håller jag fast vid mina tre nyinköpta whiskyliter som insats på att Lundquist blir kvar i Djurgården ett par år till. Men om någon ska hålla emot så gör det snabbt, jag lär ta mig en stänkare redan till helgen.

Dagar som denna går man och funderar på saker som hur stor Zlatans trädgård är, om ”Raffe” skulle få betalt och vilken trädgård menade Zlatan egentligen – inte samma som Ilkka Kanerva pratade om, väl?

…apropå inget speciellt så tjänade Sebastian Eguren exakt 1 200 000 i Hammarby under 2007. Alltså 100 000 i månaden (om man räknar rätt).

Bra matchtidning i dag.

Det har gått i ett i snart två veckor nu. Därför tar vi det lite lugnare fredag, lördag och söndag.

Det blev en sen arbetskväll, jag hann inte ens discobygga, resultatet ser ni i dagens tidning. Resultatet av arbetet alltså…inte att jag inte hann discobygga.

Sedan bjöd Bank på en nattköttbit och äpplepajen med hemliga receptet medan Fitness och Jeffan popade 80-talslåtar av skiftande kvalitet. Kaninen hoppade förgäves efter dansband och snart var ännu en kväll i nostalgiska vänners lag över. Vesslan fick ställa upp som fyllechaufför och köra nattrutten Årsta-Globen-Bromma-Bromsten-Solna och nu sitter jag här i mitt kök och läser om att polisen skjutit en ”svärdman” i Göteborg.

Ibland måste man faktiskt få skoja om allvarliga saker, hör på denna rapport från TT:

”Ett ögonvittne, som passerade platsen med buss, har talat med Göteborgs-Posten på nätet och berättar hur han såg mannen med svärdet i handen och hur han hotade tre poliser med dragna vapen.
– Mannen med svärdet gjorde även ett utfall mot en polisbil, vars förare valde att åka därifrån, säger ögonvittnet till GP.”

…först skrämmer han iväg en snut som sitter I sin polisbil, sedan drar han svärdet mot TRE beväpnade poliser. Hård snubbe – eller ett jäkligt bra svärd?

I dag en dag av plikter innan det är dags för avspark på Råsunda ikväll. Ska Sverige gå till VM krävs åtminstone 1-0.

…1-1 och allt kommer att kännas ganska kört.

Apropå startelvan hörde jag en fågel kvittra om att det kanske inte alls blir Fredrik Stoor som går in till vänster i stället för Oscar Wendt…utan Samuel Holmén. Det hade varit en markering att här ska det fan inte spelas 5-3-2 utan 3-5-2. Jag ser gärna Stoor på planen och någon gång efter lunch lär det klarna.

Lunch nära redaktionen i dag; Fitness, Kaninen, Bank och jag. Bland kålpuddingar och porterstekar beställdes också en GI-tallrik. Guess who…?

Fitness – 1,10
Kaninen – 1,25
Bank – 500
Lauler – 750

Inför Ungernmatchen; vi som é från Partille tror på 3-5-2.

Stefan Lundin är ny sportchef för Svensk Elitfotboll och i morgon har han samlat samtliga sportchefer i superettan och allsvenskan för ett möte i samband med landskampen. Det blir många gamla hårda mittfältare på samma yta: Håkan Mild, Stefan Andreasson, Ola Andersson, Svante Samuelsson och Jesper Jansson. Kan bli en del armbågande i baren framåt kvällen.

Gråskallen gör i morgon sin 50:e kvallandskamp. Det ska givetvis nämnas med respekt.

Fredrik Stoor startar i morgon. Till vänster. Jag kan inte tolka det som sagts i veckan på annat sätt och jag tycker det vore helt rätt.

Micke Nilsson bjöd som vanligt på ett och annat guldkorn. Han hävdade bland annat att inläggen varit av högsta kvalitet på den för media stängda träningen.
– Det är de alltid när inte ni är där, sa Nilsson med ett snett leende.
Avsluten då?
– Klockrena. Rosenberg såg het ut.

Rosenberg har sett het ut hela samligen och förtjänar speltid i någon form. Tycker det var ganska snett att han inte fick komma in när det jagades segermål mot Albanien. Nog borde LAGKAPTENEN bytts ut eller flyttats ner ett hack sista kvarten? Snart dags att fråga Gråskallen igen om det är svårare att peta en lagkapten…

…men det är inget man gör obeväpnad.

Till sist och återigen på förekommen anledning; Gråskallen heter Gråskallen på min blogg eftersom han en gång inledde en presskonferens så här: ”Med en gråskalles envishet hävdar jag…”. Jag menar alltså inget illa, bara kärlek.

En resa i ett land som Albanien ger så många intryck att det är omöjligt att samla alla. Vi levde på lyxhotell där vi stekte vid poolen på dagarna, utanför murarna satt tiggare och uteliggare, bland annat en kvinna som bodde på en bit kartong med sina två barn. Fitness, mannen med guldhjärtat, gav henne pengar när vi gick förbi. Nu sitter han och jag i business class på Austrian Arrows, äter trerätters som vi sköljer ner med en snaps rödvin och tycker att han på Resia är kung som bokat allt så bra åt oss. Resor till länder som Albanien ger perspektiv på livet som är glömda i morgon.

Kolonat fanns kvar som jag mindes det. En McDonald’s-replika, röda flaggor, gul text, K:et ligger på snedden och ser ut som ett M. Senast jag var här tog det två dagar innan jag upptäckte att det INTE var ett McDonald’s. Den här gången provade jag aldrig burgarna, det fick räcka med senaste smakprovet.

…Tirana har ändå ryckt upp sig ordentligt på fyra år. En kanal går rakt genom hela staden, senast var där kilometervis med sopor kring vattnet, nu välklippta gräsmattor och gröna buskar. Staden är charmig och husen färgglada, det ena lila, ett anat rosa. På nätterna dunkade musiken från utediscot på torget. Mitt i stan låg UFO universitet, bara en sådan sak. Det var liv och rörelse, bilarna många och nya, och bensinstationer fanns det numera gott om.

Då, februari 2004…

…nu, september 2008…

…taxin vi tog ut till flygplatsen stannade för övrigt för att tanka på vägen. Det är ovanligt. Chauffören tankade på tomgång, det kanske är ännu mer ovanligt.

Det som såg exakt likadant ut var Qemal Stafa-stadion. Möjligen ännu mer nedgången. Innan avspark hyllades Murati, offensiv mittfältare som bland annat spelat i PSG. Tröja nummer sju skickades upp i luften med ballonger när Murati tackades för sina tjänster på plan. Han gjorde 42 landskamper. Som Bank konstaterade:
– Vi hyllade inte ens Anna Lindh så mycket.
42 landskamper kan också ge perspektiv på livet, om än inte i en lika viktig fråga.

Bank fick för övrigt se matchen från en trappa. Pressläktaren var knökfull och inte alla var journalister. Till exempel den här donnan som slog sig ner ett knä från Fitness…

…TV-tittarna missade ett drama. Med 40 sekunder kvar till inmarsch dök TV4:s expertkommentator Pontus Kåmark upp. Pressläktaren var som sagt överbelamrad och Perlskog satt längst upp med mikrofonerna. Kåmark gjorde det situationen krävde och klättrade mellan bänkraderna. Jag fick honom rakt i skrevet så att säga…

…Perlskog andades ut, Kåmark greppade headsetet och lagen kunde marschera in…

…till sist; Stefan mejlar:

”I slutet av 90-talet skrev jag om ett sjukhus för elefanter i Thailand som faktiskt hade en hel avdelning för drogberoende elefanter. De matades med amfetamin för att orka jobba dygnet runt med att släpa smuggelgods mellan Thailand och Burma/Myanmar, avänjningen tog lång tid och det fanns ett par som aldrig lyckades bli rena. Där på sjukhuset fanns också världens förmodligen enda elefant med protes på ena foten, elefanten som heter Motala trampade på en landmina i gränstrakterna mellan Burma och Thailand. Ifall hon var döpt efter den svenska metropolen är oklart…”

Allra sist; kändisspotting på flygplatsen i Wien: Nils-Eric Johansson, AIK, som läste Aldrig Fucka Upp av Lapidus.
 
…Nisse sa att han behövde komma bort från Stockholm ett tag.

Sitter på Tirana International Airport. Ett par bord bort är HBK-Janne, professor Andersson, reseledare för ett Halmstadgäng som just nu sitter och sjunger ”peta in en pinne i brasan, ge mig öl och revbensspjäl”. En annorlunda syn.

”Jag förstår inte 3-5-2 – skrota det”, skriver konkurrentens ende krönikör. Men ska man skrota alla spelsystem han inte förstår finns inte mycket kvar. In med Rajalakso, för fan.

Nu ska vi boarda mot Wien.