…den hittar ni här.

Bara en månad kvar till premiären nu.

Efter segern på WO mot England var det dags för Sverige-Frankrike i journalistgruppspelet. Fransoserna hade vunnit över just England med 6-1 och Ukraina med 11-4…gruppfinal, med andra ord.

Frankrike, med Robert Pirès som lagkapten, tog kommandot direkt och besegrade mig i slantsinglingen. Fransmännen ledde också med 2-1 i paus innan Ekwall, Bank och jag slog våra kloka huvuden ihop och ändrade taktiken.

Vi flyttade upp yttrarna Johansson och Sennewald på topp, petade ner Sjögren till höger, själv släppte jag nummer tio-rollen och tog en Elm-roll till vänster men ändå centralt bredvid Ekwall och Bank. Sedan satte vi bollar bakom fransmännens tröga backlinje på våra forwards. På en kvart gick vi från 1-2 till 4-2 innan Pirès petade in tröstmålet. I allt övrigt stoppades han av mannen som nu går under namnet Pirès-dödaren på Koncha Zaspa, vår keeper Johan Flinck…

…här har ni båda lagen, som ni ser hade vi en betydligt större bänk än Frankrike och det ska inte förringas i värmen, detta var en lagseger…

…och här har vi de svenska hjältar som försvarade färgerna i Kiev…

…målskyttar: Sennewald 2, Johansson 1, Disco 1.

PS Om ni sitter på bilder från själva matchen – eller Ekwalls lyckade rövbombning av Sennewald på uppmvärmningsgrisen – är det bara att mejla till robert.laul@aftonbladet.se så fyller vi på här.

Vi sitter i presscentrat, kollar Frankrike-England, väntar på att kliva ut på Olympiastadion och insupa den häftigaste av alla upplevelser under en mästerskapsmatch (som du kan räkna in på förhand): sekunderna precis när avsparken går igång till publikens jubel och ljudliga förväntningar. De fem sekunderna är oslagbara.

Niva och jag besökte Camp Sweden vid lunch, vi skulle hålla ett uppsnack på stora scen och solen sken, fansen hade precis öppnat den första och vi hade sådan tur att startelvan blev offentlig precis då. Vi hade faktiskt något att säga vilket verkade uppskattat…

Ni som följer bloggen vet att jag tidigare skrivit om Mannen med tjurnacken, han kom fram till scenen i dag och överräckte ett kuvert till mig som han ville att min reporterkollega Johan Flinck skulle ha. Kuvertet innehöll ett par öronproppar så nu ska Flinck inte störas av Mannen med tjurnackens snarkningar något mer…

Startelvan?

En offensiv satsning rakt igenom, i alla lagdelar, i (nästan) alla val som gjorts spelar det offensivaste alternativet: Lustig, inte Granqvist – Olsson, inte Safari – Elm, inte Svensson – Toivonen, inte Elm – Rosenberg, inte Toivonen. Och Zlatan som tia på det vilket också är ett offensivt val.

Det är offensiven som varit Erik Hamréns linje genom större delen av kvalet och han fortsätter på den inslagna vägen trots att det är allvar nu. Det är modigt, det är vågat, det är galet och det innebär att det lär göras mål här ute i kväll – i båda riktiningar.

Vi bommade startelvan i dagens tidning på en position – Johan Elmanders. Det är lite märkligt att han inte spelar men ändå är spelklar på bänken. Men Hamrén har resonerat så tidigare, när han bänkade Zlatan hemma mot Finland. Hamrén lutar sig mot att fotbollsmatcher avgörs i slutet och bättre att ha spelare som kanske inte orkar 90 minuter på planen då. Det normala är annars att man startar med bästa laget och byter vid trötthet. Mot Finland gick det bra…

Kiev är verkligen en gulblå stad i dag, Ukrainas flagga är lite mattare i färgen, men det råder ingen tvekan om att det är många svenskar här, pratas om 12 000-13 000. Just nu pågår marschen mot arenan.

I en annan tid, ett annat liv hade jag stannat kvar på campingen, sänkt ett par kalla och gått på fajten som en helt vanlig svenne men nu är man här för att göra ett jobb och efteråt kommer det att bli ett race utan dess like, det är många sidor som ska fyllas och timmarna få.

Det är klart att en lyckad inflyttningsfest skulle göra det hela lite mer lättjobbat och grannarna får klaga hur mycket de vill…

…det är alltså bilden på Sportbladets pappersetta i dag där vi ber om ursäkt på förhand om inflyttningsfesten skulle bli lite högljudd.

Vi blev till slut över 3000 lag i Robert Lauls Liga på manager.aftonbladet.se och nu är vi igång. 

Så här blev mitt lag till slut och i min liga hoppas jag att alla respekterar ursprungsreglerna: bara byten vid skador, avstängningar eller när länder åker ut…

…självklart är Miro med och han bär kaptensbindeln med stolthet, som ni ser.

Nu hoppas vi att polackerna spikar igen i EM-premiären mot Grekland, gör de bara det ser jag inte mycket som stoppar mig.

…fick till och med 200 000 kronor över.

Mitt under resan till det svenska spelarhotellet i morse stannade våra taximän för att röka – med tickande taxametrar…

…när vår chaffis kom tillbaka frågade jag om det varit en bra rökstund, och jodå:
– Very good smoke.

Erik Hamréns presskonferens gav en del svar, ännu fler icke svar, han duckar till exempel nästan alla frågor om Ukraina men ”bekräftade” åtminstone att Mikael Lustig startar på måndag. Så tolkar i alla fall jag svaret på min fråga:
Du använde ju Lustig som högerback i alla kvalmatcher – var det något i hans insats mot Serbien som motiverar att han inte skulle starta mot Ukraina?
Det kunde Hamrén inte riktigt svara på utan det blev ”Inga kommentarer” efter en stunds funderande.

…ett antal svenska fans besökte träningen och Hamrén var snabbt framme för att hälsa dem välkomna…

…längst till höger på bilden står Mannen med tjurnacken som Fllinck hade i sätet framför sig på flyget hit…

…och som snarkade ljudligt när Flinck försökte läsa.

Viss panik utbröt på sina håll i presstältet när bredbandet vägrade fungera. Nu är det i gång, lugnet har lagt sig och flitens lampa lyser när texter i massor skickas hem till svenska nät- och tidningsläsare…

Det är gott om japaner som följer det svenska landslaget här, varför är lite oklart så jag frågade Flinck:
Var kommer alla japaner ifrån?
– Japan, svarade Flinck och det har han ju rätt i.

I går togs vi på sängen av Kievs trafikkaos, i dag dök ett nytt problem – de ukrainska myggen. Skoningslösa.

…dock är myggen inte mycket i jämförelse med den vildhund som gick till attack mot vår taxi. Helt klart en hund med rejäla pungkulor som försöker bita sig in i en rullande bil med stängda dörrar.

Till sist: Glenn Strömberg har just nu ledartröjan i Nick Nolte-tävlingen…

Strömberg?

Nolte?

Bara två dagar kvar nu…gå med i Robert Lauls liga så kör vi…vi är snart 2000 anmälda bara där, över 20 000 totalt…jag har nästan bestämt mig…men bara nästan…denna landar på 50 miljoner jämnt…

En jämn journalistlandskamp i 50 minuter – sedan orkade inte Finland längre och Sverige gick från 2-1 till 5-1. Succé för nye förbundskaptenen Kalle Karlsson, det var hans första match, och vi snackar gladfotboll, shining och utspända bröstkorgar. Imponerade positionsväxlingar där kantspelarna klev in centralt och Finland sårades med ett rappt kombinationsspel. Lite darrigt försvarsspel under vissa perioder och i omklädningsrummet efteråt diskuterades om det ändå inte var bättre på fbk Karlssons tid.

SPELARBETYGEN

Tobias Rosvall, Expressen +++
Tog de avslut han skulle, ett extra plus för snabba och smarta utkast.

–

Simon Bank, Sportbladet +++
För att citera lagkamraten Holmgren: ”Bank kom ju på överlapp i varenda jävla anfall”.

Jon Persson, Canal Plus +++
Finnarnas vapen var att såra oss i djupled. Men de bollarna läste ex-brommapojken fint.

Niklas Holmgren, Viasat ++
Offensivt spelande mittback som hann tillbaka i rätt position. För det mesta.

Anton Boström, Eurosport ++
Holmgren tyckte att det svajade på vänsterkanten så det får väl Boström ta på sig.

–

Emil Karlsson, Sportbladet ++++
Karlsson ersatte Ekwall och gjorde succé med tre assist. TV4-stjärnan är långt ut på filten om ens det till nästa samling.

Joakim Ulfvebrand, Länstidningen +++
Sydde ihop mitten med hårt slit och enkelt spel.

Christoffer Glader, Sportbladet +++
Journalist-Sveriges största lungor bidrog i dag med ett fint positionsspel.

Marcus Sennewald, Hego ++++
Tvåmålsskytt som drev finnarna till vansinne med luriga diagonallöpningar.

–

Robert Laul, Sportbladet (C) +++
Nummer tio-roll med uppdraget att ta bort Finlands playmaker på mitten. Finnen flyttade ner som mittback – och Laul gjorde ”game winning goal” (2-1).

–

Niclas Kindvall, Täby Danderyd Tidning ++
Rörlig i både offensiven och försvarsarbetet, hade kroppen bara gjort som hjärnan ville hade Kindvall hängt minst två.

ERSÄTTARE

Kalle Karlsson, Sportbladet +++
Spelande förbundskaptenen styrde spelet klokt från låg mittfältsposition.

Christopher Kviborg, Eurosport ++
Gjorde bra saker när han orkade. 

Thomas Wilbacher, Eurosport +++
Effektivt som Batistuta på sent -90-tal. Två sena mål.

Robert Tennisberg, Radiosporten +
Totalt osynlig. 

I morgon spelas den årliga hemmajournalistlandskampen mot Finland och under förutsättning att ingen säckar ihop på uppvärmningen ställer förbundskapten Kalle Karlsson upp med följande startelva…

Tobias ”Isaksson” Rosvall, Expressen
———————————————
Simon ”Granen” Bank, Sportbladet
Jon ”Mellberg” Persson, Canal Plus
Niklas ”Olsson” Holmgren, Viasat
Anton ”Olsson” Boström, Eurosport
———————————————
Patrick ”Larsson” Ekwall, TV4
Joakim ”Svensson” Ulfvebrand, Länstidningen
Christoffer ”Källström” Glader, Sportbladet
Marcus ”Toivonen” Sennewald, Hego
——————————————–
Robert ”Zlatan” Laul, Sportbladet (C)
——————————————–
Niclas ”Elmander” Kindvall, Täby Danderyd Tidning

…tanken är att kopiera den framgångsrika 4-5-1-taktik som fällde Finland borta i höstas.

Högerkanten är ett stort frågetecken då Patrick Ekwall lämnade sent återbud – via Twitter – och Simon Bank inte har prövats på den här nivån sedan Spanien 2009.

Bloggen sökte Bank för en kommentar:

– Det är den långsammaste uppställningen i svensk historia. Det gick snabbare att marschera över Stora Bält än vad det kommer att gå på planen i morgon, analyserar Bank.

Rykten gör gällande att Finland återigen kommer dopade till avspark, det vill säga fräscha efter en snabb flygresa och inte halvpackade efter en traditionsenlig båtresa.

Personligen gör jag som landslaget och satsar på en kolhydratuppladdning, fast i mitt fall bestående av en bättre påse löst.

Avspark: 11.00-11.15 på Stadshagen.

Varit en fin dag på fältet.

Hyrde en svart Volvo S60 i Stockholm – inte helt olik batmobilen – och tog mig till Sundsvall på ganska exakt tre timmar.

På Norrporten Arena träffade jag Nisse på Bildbyrån som undrade om jag ville följa med på en kurs på temat: ”Så jagar du björn”. 

Den chansen får du bara en gång i livet.

Messade Bank som var skeptisk:
– Björnar går inga kurser hur man jagar människor.

Det har han förstås en poäng i, känns inte riktigt fair.

Beslut söndag morgon.

Lasse Lava pratade inför Gif Sundsvalls sponsorer och avslutade allt med att sticka ut hakan med ett vågat 1-1-tips med tillägget: ”Jag är ingen bra tippare”. Utöver det fick han inte sagt ett vettigt ord vad jag hörde.

Helsingborg besegrade till slut Giffarna med 1-0 inför en publiksiffra som höll hockey-VM-klass – 2503. I fjol hade Sundsvall ett snitt på 3500 – i superettan. Var sitter felet? Laget spelar ganska trevlig fotboll. Särskilt kallt var det inte heller.

HIF:s Emil Krafth byttes ut tidigt men ingen fara med talangen, han kände sig bara kraftlös.

Mattias Lindström utsågs av någon outgrundlig anledning till matchens bästa spelare – och fick en trälåda ost i pris.

– Nu skulle man haft ett bra rödtjut också, menade mittfältaren.

Helsingborg flög till Sundsvall i fredags, bussade till Stockholm efter matchen, hotell över natten och flyger hem till Helsingborg under söndagen. Två dygn för en allsvensk match, det gick nämligen inga flyg från Sundsvall på lördag kväll.

Så det blir en natt i huvudstaden för regerande mästarna.

– Jag får ta rygg på ”Sudden”, flinade Lindström.
Han måste väl varit ute redan i går? undrade jag.
Då garvade LIndström.

…faktum är att Erik Sundin var ovanligt blek i matchen.

Sedan åkte jag till hotellet för att skriva men innan det en sväng på stan för att få tag på snus. Konstaterade tre saker:

1. I Sundsvall stänger till och med Pressbyrån 18.00 på lördagar.

2. Här och var gick det omkring människor på gatan och skrek utan synbar anledning.

3. Jag såg en sådan där stor bil, en amerikanare. En hårfager man körde med nedvevade rutor och rockabillyn dånade ut.

Blev en krönika om Conny Karlssons taktiska genidrag och att Thomas ”Torres” Sørums måltorka är över, samtidigt som hockeyn pågick på TV:n. Biljettpriserna sänktes till slut, nu var det nästan femsiffrigt i Globen.

Jag är ganska säker på att Sverige vinner VM-guld med Karlsson, Zäta och Partilles egen stolthet Daniel Alfredsson i storform men mest fascinerande så här långt är ändå Tre Kronor-kepsen…

…jag har aldrig sett fotbollskillarna i landslagskepsar under ett mästerskap, å andra sidan är det mer gelé över fotbollsspelare och de har heller ingen hjälmfrilla att skydda världen från.

Men jag gillar Tre Kronor-kepsen, det gör jag. Skulle bära den med stolthet.

Ingen dag är fullbordad utan ett bättre bad, det är också avklarat.

I morgon kör vi tillbaka till Stockholm eller så fäller vi vår första björn. Sådan variation bjuder livet som handelsresande i allsvensk fotboll.

Fotboll vs ishockey?

Kom igen.

Jag håller med om att det är poänglöst att jämföra intresset mellan olika idrotter, men just den här frågan lever i Sverige, eftersom det finns ett smått inavlat perspektiv att ishockey är en stor idrott i världen.

Det är den inte.

Hur man än räknar.

Ishockeyn drivs framåt av kommersiella krafter i första hand, och även i Sverige har den tappat mark mot fotbollen senaste 20 åren (även om elitserien fortfarande håller jämna steg med allsvenskan).

Författaren och journalisten Per Svensson skriver bra om detta i Sydsvenskan i dag:

”Ishockeyn är visserligen fortfarande den efter fotbollen populäraste arenasporten i Sverige. Men en arena är inte en tv-soffa. Medan fotbollen har kunnat profitera på globaliseringen, massmedaliseringen och kommersialiseringen av samtidskulturen har ishockeyn snarast marginaliserats. Rinkarna ger inte samma utrymme för spektakulär individualism och celebritetskult som fotbollsplanerna. Fotbollen har blivit ett expansivt och ofrånkomligt allmänkulturellt fenomen, något man måste förhålla sig till även om man inte är intresserad av idrott. Så förhöll det sig också en gång med hockeyn. Men idag behöver ingen som inte är specialintresserad av slagsmål på is bry sig ett jota om hockey-VM”.

I dag var det VM-premiär i Sverige/Finland och den första matchen i Globen drog 202 åskådare (enligt Mats Wennerholm som räknade), det var visserligen Tyskland och Italien som möttes…men 202 pers? Det är stora länder befolkningsmässigt, bara i Tyskland bor det 82 miljoner invånare fick jag lära mig i dag.

Inte ens meningslösa placeringsmatcher i handbolls-VM hade så dåliga publiksiffror.

När det var dags för Sverige-Norge kom det 7770, samtidigt drog Finlands premiär i Helsingfors nästan det dubbla, 12 354 personer (mot Vitryssland).

Det invänds att biljetterna är för dyra, det kostade tydligen 1300 spänn att se Tre Kronor, men faktum är att det var ännu dyrare i Finland (länk här).

Visst, ishockey är en större sport i Finland än i Sverige, de har inte så mycket annat att glädjas över i idrottssammanhang på andra sidan sjön – men ändå.

Oavsett vad är det förstås ett snedsteg av transformerska mått av arrangörerna att sätta så höga biljettpriser, det är skyhögt över vad en budgetbiljett under ett fotbolls-VM kostar. Man överskattar intresset för en idrott och ett VM-upplägg som är en lång transportsträcka mot något som eventuellt gäller något.

Jag undrar varför det inte har gjorts någon tydlig journalistik kring prisnivåerna, jag som fotbollsreporter hade ingen aning om detta, eller är det kanske alltid så här? Heder till Lasse Anrell som lyfte frågan i dagens Sportbladet men han ska dessvärre sluta efter VM vilket är en förlust för ishockeyn, idrotten, nationen och världen.

Sedan måste man ställa frågan varför det under Sverige-Norge i Globen först kommunicerades ut en siffra på 5900 åskådare som sedan korrigerades till 7700?

Någon som vet?

5900 på plats – 7700 sålda biljetter?

1800 som hängde i baren?

Inkluderade man plötsligt prins Daniel och hans entourage?

Eller glömde man bara att räkna in tv-tittarna också?

Jag vet inte.

Jag är däremot ganska säker på att Sverige vinner VM-guld med Karlsson, Zäta och Partilles egen stolthet Daniel Alfredsson i storform – men låt dem som är intresserade ta del av detta och sänk priserna, tack.