I dagens tidning handlar det om MFF:s Behrang Safari. En rolig kuriosa är att jag var tvungen att ringa Ali Esbati, före detta ordförande i Ung Vänster med rötter i Iran, för att få reda på vilken författare Behrang menade att han var döpt efter.

Men Esbati hade svar:
– Behrangi, Samad Behrangi. Född på 30-talet, dog i slutet av 60-talet. Om du väntar en sekund har jag nog en bok av honom…, sa han och höll sedan en mindre föreläsning.

Stort tack.

Nu ska jag jag snart i väg och träffa den näst siste spelaren i elvan. Sedan har jag bara den störste kvar.

Vissa saker inser man bara när solen skiner. Till exempel att livet ibland är jävla härligt, att öl är gott utomhus och att man måste tvätta sina fönster.

Det sistnämnda har jag inte gjort sedan jag flyttade in i den här lägenheten i juni 2005 och när strålarna nu slår mot mitt vardagsrum inser jag att det måste göras. Nån som känner en billig polack?

Har precis skrivit ut intervjun med morgondagens allsvenska profil och det blev den bästa hittills, kanske den bästa av alla, vi får se.

Sådant där vet man aldrig riktigt. Ibland kan en intervju kännas skitbra, sedan lyssnar man igenom bandet och inser att personen i fråga visserligen babblade en hel del, men bara om väder och vind.

…det där med polacken var ett skämt. Jag menade om någon känner till en firma som putsar fönster eftersom jag sitter lite trångt till de kommande månaderna och månaderna efter dem.

…fast Tanentsapf på Punkt SE kanske har tid över i påsk?

Hästpojkens Caligula snurrar i min CD-spelare och jag blev inte besviken på den lilla gåvan från snubben på skivbolaget. Jag och Bank diskuterade det etiskt riktiga i att ta emot skivan men Bank hade gjort samma sak en gång i tiden och man är ju ingen musikjournalist så jag vet inte riktigt hur det skulle påverka min trovärdighet som fotbollsreporter. Om jag nu har någon.

Däremot fick alla journalister på upptaktsträffen en trisslott av förbundet. Jag vann 25 spänn på min och därför kommer jag aldrig mer skriva ett vasst ord om vare sig Gråskallen, Tick-tack, Nystedt eller Zlatan.

Eller hur.

Årets upptaktsfest går till historien som den lugnaste genom tiderna. Det kan ha berott på att Super-Bosse inte var där, Andreasson från Borås åkte hem och jag själv satt på hotellrummet och jobbade.

Det var inte ens Kokosnöt-varning på Nystedt, i övrigt kan följande rapporteras:

* Wegerup & Bank markerade genom att lämna lokalen när pausunderhållningen Eldkvarn tog över mikrofonerna. Ha då i åtanke att i alla fall Wegerup satt kvar i Göteborg i fjol där genomusle Jörgen Mörnbäck var huvudnummer.

* Nanne Bergstrand gick på tabletter och ville inte blanda…han hade alltså feber och käkade alvedon. Det märktes dock inte på intervjuscenen under dagen där Nanne hade plockat med en bok och läste ett utdrag ur någon saga.

* Bank gömde sin första dessert under servetten och och lyckades på så sätt lura till sig en andra. Det så kallade servettricket.

* Norrköpings kommunalråd höll tal. Hon läste innantill. Det gjorde inte Lagrell.

* Kommunalrådet fick sedan en avlång present inslagen i blågult papper av Lagrell. Det spekulerades vid Fitness bord om en massagestav med inskriften: ”Står upp för svensk fotboll”.

*…eller som Lagrell sa vid överlämnandet: ”Det är något som passar bra i arbetsrummet”.

*…kan också ha varit en flaska Famous Grouse, med andra ord.

* Maten får tre L L L. Fiskmacka till förrätt, fläskfilé och ungsbakade rotfrukter till huvudrätt, skogsbärsmousse till efterrätt. Bubbel, ett glas vitt och två glas rött. Avecen kostade pengar.

* Eldkvarn får också L L L. Men svagt av Plura att glömma bort Ove Kindvall vid två tillfällen när han räknade upp gamla Norrköping-profiler.

* Vad jag jobbade med? Tredje delen i intervjuserien: Johan Oremo, Gefle IF.

I morgon kan det bli ett tillfälligt stopp i min för ovanlighetens skull ganska hyllade allsvenska intervjuserie. Vanligtvis brukar många som mejlar och kommenterar vara missnöjda med något, men den här gången verkar alla nöjda och glada.

Fast jag antar att de flesta gillar det vi skriver för det mesta, annars hade väl inte 400 000 pers (eller vad det nu är) köpt blaskan varje dag och över tre miljoner läst på nätet varje vecka.

Ingen diskussion om detta nu…jag vet att vissa tycker att vi ska vara som Offside så ni behöver inte skriva det…men det är varken vår eller en speciellt bra affärsidé.

Hur som helst, anledningen till att det blir ett tillfälligt stopp är att det pågående hockeyslutspelet snor alla tidningssidor. Då kanske det i och för sig dyker upp en förklaring till varför så många hockeyspelare skickar ner pucken i ena hörnet och sedan ”jobbar sarg” (vilket löjligt uttryck) i stället för att gå själva eller spela sig fram för att sedan skjuta, i bästa fall i mål?

Eller varför det anses vara okej att slå ner varandra i hockey?

Sådana saker funderar jag alltid på när slutspelet drar i gång.

I onsdagstidningen är jag tillbaka, då är jag i Gävle. Ja, inte fysiskt alltså, utan mitt besök häromdagen skildras i tidningen som kommer på onsdag.

Mycket intressant intervju i dag med en spelare i Malmö FF. Sprang samtidigt på Hasse Borg, sedan Roland Nilsson. Var även ute och inspekterade arenabygget. Det går framåt. Madsen såg jag inte röken av. Tur det.

Nu mot Göteborg. Träffa en spelare i Borås på måndag. Första delen i min intervjuserie i Sportbladet på söndag. Hästpojken på Slicky på lördag. Kortkväll hos Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige i kväll.

…spelaren var dock inte så nöjd med att bli fotograferad i bygghjälm och gummistövlar.

Yes, yes, yes. Liverpool-Arsenal i Champions League. Precis det jag efterlyste.
Defensiv mot offensiv fulländning. De två matcherna missar jag inte.

Min nya kompis David Zaudy mejlar igen:
”Proffsigt att du publicerade mitt mail. Tyder på journalistisk heder. Trevlig helg!
VH
/D”

Anders Bengtsson på Offsiden mejlar också:
”Och vi bugar för ditt fina beröm. Skoj.
Allt gott.”

Det blir alltid reaktioner när man tippar allsvenskan. Vilket lags supportrar gnäller mest, tror ni? Om någon dag utser jag svenska mästarna i gnäll, ni kan gissa under tiden.

Tror inte att det var något mer just nu.

César Santín? Césàr Sàntín? ´Cè´sà`r `Sà´ntín?

Nej, CESAR SANTIN. Inga jävla streck åt något håll. Jag har frågat honom. Gör om, gör rätt, Kalmar.

Skön kille, för övrigt.

Det blev ändrade planer. Jag träffar Malmö FF:s svar på Ayatollah Khomeini i morgon, och fick därför kasta mig på tåget till Malmö medan Grannen tog sin Alfa Romeo och styrde de 40 ganska tråkiga milen tillbaka till Stockholm igen.

Själv ska jag ta en bier (?) med australiska snowboardesset Simon på nån irländsk malmösylta om en stund.

Läste nya Offside på tåget. Ni vet att jag tycker att den blir mer hyllad än den förtjänar. Därmed inte sagt att den är dålig. Reportaget om Ken Fagerberg kan vara det bästa som gjorts om en svensk fotbollsspelare på många år…väldigt många år. Anders Bengtsson och Peter Widing – jag bockar.

Apropå journalister. Konkurrentens reservkrönikör har dessutom skaffat blogg. Men har han inte blivit lite fet? Ja ja, det blir lätt nya vanor när man börjar jobba på en kvällis. Jag ser fram emot bloggen, han kan ju i alla fall inte göra det sämre än konkurrentens förre fotbollsbloggare.

Två mejl:

”Hästpojken – eller Hästapojken som jag brukar kalla dem (det blir roligare så) – är Martin, sångaren från Bad Cash Quartet och Lars, även kallad Poplars, från Broder Daniel.
Hästapojken förgyller min vinter. Det är naivt, stundtals rent av barnsligt och det är gjort med stort hjärta och mycket energi. Det är nästan så jag skulle leta fram mina svenska punkplattor från mitten av 90-talet.
Det kan låta lite skränigt vid första lysningarna men är riktigt melodiöst när man kommer in i det.
Ska faktiskt och se de på lördag, på Sticky Fingers, så hör av dig om du är i Göteborg så tar vi en öl.
Ha det gott Laul.
/Kalle”

”Hej,
jobber på Hästpojkens skivbolag och som läsare av din blogg såg jag ditt inlägg. Klart du ska ha en platta med Hästpojken – albumet och nu aktuella singeln heter Caligula.
Vart ska jag skicka skivan?
Hej så länge
Filip”

Till Kalle säger jag: vi kanske ses därinne (på Slicky Fitters som vissa säger). Då kan du bjuda på ett par öl. Till Filip säger jag: Robert Laul, Ankdammsgatan 5C, 171 43 Solna.

Till alla andra säger jag: En tätort på en slätt är fortfarande bäst just nu.

Om ni står där på bion och inte kan bestämma er; skippa först och främst Rambo, skippa sedan No Country for Old Men och gå på There will be Blood – bäst av många bra filmer just nu. Ärligt talat har jag aldrig varit någon Bröderna Cohen-fantast och blev inte övertygad i kväll heller.

Rambo – L l
No Country for Old Men – L L L
There will be Blood – L L L L l

Så, nu ska jag inte tjata mer om biofilmer på ett tag…i alla fall inte förrän jag varit på 3:10 to Yuma. När det för en gångs skull går upp en western på stora scen får man hedra initiativet.

Min allsvenska tabell? Det enda jag känner mig lite orolig för är Helsingborg. Mest svårbedömda av alla lag. Kan floppa helt eller ta hem hela skiten. Andreas Granqvist är naturligtvis en jätteförstärkning, kolla bara uttalandet från managern Steve Bruce på Wigans hemsida. Å andra sidan återvänder han ju till England till sommaren.

I övrigt hittar jag inga större fel på tabellen, den är glasklar.

Däckbytet på Vianor kostade 360 kronor, som hittat. Men sedan behövde sommardäcken balanseras vilket gick på en fyrahundring till. Samt att jag åkte på en trehundring i parkeringsböter i går och var tvungen snygga till Vesslan för en sexhundring. Plus boendeparkering i tre månader = 400 kronor. Hade glömt hur dyrt det är att ha bil. Snabb affär, någon?

Kan någon uppdatera mig på vad Hästpojken är för en lirare? Han/dom har en rätt skön låt som snurrar på radion, lågtempopunk med obegriplig text.

I morgon bitt 08.00: Alfa Romeo till Kalmar.

…missa inte att skaffa Sportbladet på söndag, då inleds min allsvenska intervjuserie.

Tillbaka i Stockholm, men det blir en blixtvisit. I morgon Gävle, torsdag Kalmar och fredag Borås och sedan Göteborg igen. Mitt allsvenska projekt ska gå i rosa papperstidningen samt på nätet. Håll utkik, snart dags.

Vesslan gjorde Gbg-Sthlm på dryga fem timmar, Pärlan hade svårt att hinna under sex. Efter 32 år och en och halv månad har jag också äntligen lyckats bestämma mig för vilken väg som är bäst att köra: Göteborg-Borås-Jönköping-Norrköping-Stockholm-vägen är bättre än Göteborg-Alingsås-Skara-Örebro-Stockholm-vägen.

…om någon jävel nu var intresserad av mina åsikter kring det.

I dag har jag inte varit på bio.

Vesslan…

…ser ut så här.

Den som listar ut vilken bensinstation vi är på vinner en åktur.

Precis hemkommen från bion och Rambo. Det var inte mycket till film om någon nu trodde det.

Snacka om att ha maximal otur. Och skulle inte Ronaldo haft straff i början?

…ganska långt från ”They drew first blood, not me” om man säger.

Kul krönika av Magasinchefen i Sportbladet i dag.

…men cafét på Bergakungen hade den största morotskaka jag nånsin sett. Och ätit. Fick inte ens plats med biogodis efter detta monster:

Var ju och intervjuade en spelare i IFK Göteborg i fredags. Andrej på Kamratgården skickade med mig en DVD om Blåvitts SM-guld 2007.
– Den här kan du ge till din farsa. Han verkar ha bra smak, menade Andrej.
Vi kollade filmen i eftermiddags och jag måste säga att det var en synnerligen välproducerad och genomarbetad dokumentär, kryddad med Alexanderssons kloka analyser och Wernblooms charmiga kommentarer. Mer sånt.

I natt är jag och Vesslan fylletaxi.

Månsson skriver:
Vincent kommer urpsrungligen ifrån Vincero. Vincero betyder seger. Vincent blir därmed ”den segrande”.

Touché.

Bank påpekar i ett beskt mejl att Vince Neil är född Vincent Neil Wharton, men jag tycker inte att det räddar honom, eftersom jag sedan bad honom nämna Mötleys mest kända låt och han fick varken fram Looks that Kill eller Shout at the Devil på fem sekunder så i sak hade jag rätt.