Jag har inte fått ett enda svar som ens varit i närheten av att träffa rätt på vem som är den andre förbundskaptenen efter Benny Lennartsson att tacka nej till förbundskaptensjobbet.

Men så här var det att efter Lars ”Laban” Arnesson sökte SvFF en utåtriktad person som kunde sälja svensk fotboll (vilket inte var ”Labans” starkaste gren). Valet föll på Kalmars FF:s Kjell Nyberg – än i dag i KFF, ansvarig för spetsgruppsträning och talangscouting. Vid den här tidpunkten, sent 80-tal, hade Nyberg precis slutat som manager i Kalmar och tränade Nybro IF.

Som spelare stod Nyberg på gränsen till A-landslaget och hade just ”Laban” som tränare under en period i Kalmar. Skador satte dock stopp för spelarkarriären, och som tränare fick han ibland kritik för att tänka för defensivt. En kritik han viftade bort:
– Sanningen är att 99 procent hänger på talangen. Vi kan ge en bra miljö att utvecklas i för spelaren, men det mesta hänger på grundtalangen, särskilt när det gäller anfallsspelet. Där är det mycket som måste finnas av sig själv, som inte går att lära ut. Försvarsspel går mera att påverka, där går det att skola en spelare mera, menade Nyberg som 1997 handplockade Nanne Bergstrand till KFF.

Varför tackade Nyberg nej? Enligt Lars-Åke Lagrell var han inte ens intresserad och i stället gick budet till Olle Nordin och resten är en historia som handlar om storsegern mot Finland, VM:et i Italien och 1-2-förlusten mot Costa Rica.

Benny Lennartsson och Kjell Nyberg…de enda två personer i modern tid som tackat nej till att bli förbundskapten för Sveriges landslag.

Till sist; jag gör ett nytt försök med en rolig historia som Jenni hörde i Turkiet:

”Polisen stoppar en bil och gratulerar föraren:
– Grattis, ni är den tusende bilisten som kommer ihåg säkerhetsbältet. Ni har vunnit 10 000 kronor. Vad tänker ni göra med pengarna?
– Jag tror att jag ska skaffa körkort, säger föraren.
Då säger kvinnan på passagerarplatsen:
– Lyssna inte på honom! Han säger så mycket dumt när han har druckit för mycket.
Då säger en man i baksätet:
– Klantskallar! Jag visste att vi inte skulle komma långt i en stulen bil.
Pinsam tystnad tills man hör dovt från bagageutrymmet:
– Har vi kommit över gränsen ännu?”

Nu dags att kliva på planet mot Stockholm.

Rubriken har fullständig täckning, tvivla inte på det utan läs vidare. När Bank, Duracellkaninen och jag slog oss ner i cafét på Conrad Hotel Istanbul där Blågult bor utspelade sig ett drama i ordets rätta bemärkelse.

Vi hade dukat upp med club sandwich och hamburgare, mineralvatten och cappuccino i väntan på presskonferensen när en mindre råtta, eller möjligen en mus, kom springande på golvet mot oss. När Duracellkaninen skrek högt styrde denna Istanbuls Rattatouille om kursen och försvann i stället in under ett bord…

…ursäkta den dåliga bildkvaliteten, jag var av förklarliga skäl ganska skakad, men Rattatouille ser ni under sladden till vänster.

Hotellpersonalen var snabbt på plats för att fånga in den på ett lyxhotell mycket objudna gästen…

…uppdraget gick till Conrad Hotels mest erfarne råttfångare som rutinerat hämtade ett badlakan modell större som han likt ett nät kastade över Rattatouille. Första försöket misslyckades och på lätta fötter tog musen sikte på konditoriavdelningen där han till slut kunde infångas och bäras iväg för sitt sista pip.

Hotelmanagern Özlem Engin kom omgående fram för att be om ursäkt och berättade att Rattatouille dykt upp på hotellet redan för två kvällar sedan och varit på fri fot fram till nu.

Om Lagerbäck, Källström eller någon annan i landslaget hör något som krafsar under sängen i natt så bli inte oroliga – det är förmodligen bara en kompis till Rattatouille och han är inte alls så elak som han ser ut.

Händer sjukt mycket överallt just nu och mest intressant är att Sebastian Eguren lånas ut till Villarreal, en affär värd tre miljoner i ett initialt skede, en affär som lär ta Rami Shaaban till Hammarby innan denna veckan är slut. Förhandlingar väntas starta upp under dagen.

Det mest tråkiga med att Eguren lämnar svensk fotboll är att den bästa supporterramsan försvinner.

Mejl från Filip Gårdstam på konkurrenten:
Hej Laul!
Kul inlägg!
”Vilken reporter på konkurrenten – och hur gammal är han – var det egentligen som inte ens blinkade när Lagerbäck plötsligt förväxlade Suleyman Sleyman med Sulo Vaattovaara (av alla!) i webb tv-intervjun från presskonferensen? En klassiker.”
* Nu vet du mitt namn!
* 27 och ett halvt år gammal! (fortfarande ung i Roland Anderssons ögon alltså).
Ha en trevlig dag!
MVH
/Filip

Elfsborg har inga anfallare men de har pengarna. Kan bli en spännande historia mellan klubbarna om nu Kalmars César Santin själv vill göra flytten vilket lär visa sig närmaste dagarna. Det finns fler namn på Elfsborgs lista, eller för att travestera en agent jag precis pratade med: ”De letar så in i helvete just nu”.

Nästa del i min ”kan-någon-förklara för mig” kommer här: kan någon förklara för mig varför OCR-nummret på Svenska Journalistförbundets medlemsavgiftsräkning består av inte mindre än tjugo (!) siffror, medan normala räkningar som CSN bara har typ tio?

Även detta år stänger det internationella transferfönstret samma sekund som en annan historisk händelse inleds. Nämligen min födelsedag. Den ska givetvis firas i Göteborg.

Vi nöjer oss så tills vidare.

Sunderlands köp av Rade Prica har jag ännu inte kommenterat, men nu fick jag plötsligt en anledning. Jag trodde att managern Roy Keane vill ha Prica för dennes huvudspel – Prica är troligen Sveriges bäste huvudspelare offensivt. Men nu får jag höra att Sunderland redan har en av Premier Leagues bästa huvudspelare, nämligen Kenwyne Jones.
– Ett monster, enligt Niva.
– Varför har de värvat Prica då?
– Jo, men Sunderland gör ofta konstiga värvningar men kommer undan för att ingen vågar kritisera Roy Keane.
Tydligen är Prica värvad som den rörlige forwarden bredvid monstret från Trinidad, och det kan man ju definitivt ställa sig undrande till.

Berörde handboll i ett tidigare inlägg. Till er som fick mersmak: besök gärna min senaste Lillebror.

Rubrik i Sportbladet i dag till artikeln om Bajen-Petters eventuella flytt till FC Midtjylland: ”Hammarby kan köpa Shaaban – med norska pengar”. FC Midtjylland – en klubb mitt i…Norge? Men på nätet är det rätt.

Kan någon förklara för mig varför jag vaknade med världens huvudvärk i morse? Måste kolla receptionen om de har några bra piller.

Rättegången mot agenten Kent Carlzon började i dag och det ska bli intressant att se hur TV-kanalens fotbollshemsida väljer att behandla nyheten. Vad tycker Ledstjärnan om agent Carlzons affärer och skriver Lund analysen?

Har haft dagensmedia.se efter mig eftersom jag publicerade ett skämt här på bloggen som cheferna plockade bort medan jag låg och sov på andra sidan jordklotet. Men skämtet var knappast så rasistiskt som det påstås, det var snarare ett skämt om rasism. Men jag ber om ursäkt om någon tog illa upp, det var onödigt att lägga ut det.

Nu dags att bege sig mot landslagets presskonferens.

Det bästa med att ha en blogg är att man kan skriva inlägg där man skrävlar ogenerat om sig själv. Sedan blir det många goa skratt när man läser kommentarerna som ramlar in. Är det något som många svenskar retar sig på, så är det skryt och skrävel. Oerhört underhållande.

Fitness (av alla) ringde precis för att klaga på att den samlade bild vi landslagsbloggare skickar ut är att vi bara hänger på våra hotellgym. När jag tänker efter har Fitness kanske en poäng…i går blev det tre pass och nu är jag snart på väg igen.

Restaurangen vi käkade på i går, Bakea, verkade utifrån vara ett ganska anspråkslöst ställe på en hyfsat risig gata men herregud…för trehundra spänn fick jag tortilla till förrätt, red tuna till huvudrätt samt en öl, en halv flaska vin och en kopp kaffe.
Och det ska jag säga er mina vänner att det var så sagolikt jävla gott att jag inte minns när jag åt så gott senast.
Blanco, Leffe Boy och TT-Skiöld var lika nöjda med sina rätter, så om ni nån gång hamnar i Costa Rica – besök Bakea. Vi träffade två tjejer som jobbade för Ericsson och de hade fått tips av en person som varit där tre år tidigare, så restaurangen är en pärla.

Återstår att se om Lagrells bjudning i kväll håller samma klass.

Blev en sväng på stan i går, bland annat till en krog/casino där alla kvinliga besökare var prostituerade. I alla fall enligt de två Costa Rica-emigrerade jänkare jag snackade med. Och något skumt var det med placet, jag har aldrig varit på en krog där alla kvinnor flörtar skamlöst med mig. Det blev en rätt snabb drink och sedan därifrån.

…utan sällskap bör kanske påpekas.

Jag korrigerar min startelva från i går och slänger väck Niclas Alexandersson och sätter in Behrang Safari på vänsterbacksplatsen.

Läser en vilsen spekulation i konkurrenten om Lagerbäcks framtid. Det unika med det nyligen tecknade avtalet är ju inte att Lagerbäck kan fortsätta till 2012, utan att förbundet gjort klart att man tänker söka hans efterträdare till 2010. Det här är sista perioden med Lagerbäck, så är det.

Lider med mina kollegor på TV4. I onsdags fick ju Lund sin dator stulen, i dag var det Sofias tur att bli av med kamerautrustningen. Dessutom fick Blanco ett par kameror snodda. För jävligt.

Jag såg inte röken av min nyfunne piccolo-vän under hela gårdagen, men i morse hojtade han plötsligt på mig när jag var på väg ut från hotellet:
– Robert, need any help?

Det behövde jag visserligen inte, men Roberto (som han heter) erbjöd sig att ta ett foto på mig.
– Nice photo, sa jag när vi tittade på digikamerans display.
– You are the nice one, sa Roberto.

Jag drar givetvis inga slutsatser på så grumliga grunder och några timmar senare i hotellets restaurang vinkade en servitris adjö med orden:
– See you later, sweetie.

Det känns lite som om man har hittat hem…är ju het som Costa Ricas sol här nere…eller också är det bara sådana folk är mot varandra i detta vänliga lilla land, ett av få som avskaffat sin armé helt och hållet.

…men det finns som sagt gator nära vårt hotell där man inte ska vandra ensam om natten. På dagarna ser det trevligt ut men på natten växer sopbergen och horor och andra ljusskygga personer träder fram. Som i så många andra länder skylls den ökade kriminaliteten på en ökad invandring; här är det personer från Nicaragua, Panama och Colombia som är trollen och häxorna.

Utsikten från mitt hotell är däremot ganska trevlig, inte bara på dagen:

Jag trodde att det tillhörde en annan tid, ett annat liv, men i dag föste förbundsbasen Lagrell ihop mig och Lur på konkurrenten och undrade om vi kunde tänka oss en middag tillsammans. Förbundet vill nämligen bjuda alla hitresta journalister på en bit mat i morgon kväll, kunde vi tänka oss det?

Fram till Hongkong 2004 var detta en januari-tradition och då satt jag och salig Hans Linné sida vid sida och smörjde kråset medan informationschef Nystedt tog hand om notan (läs; skickade den till Lagrell). Inga problem då och inga problem nu. Det enda problemet är att förbundet slutat att bjuda på dessa middager under januariresorna, men nu har traditionen återupplivats vilket ska bli trevligt.

Annars hänger vi journalister i två olika läger här nere: jag själv, Markus Eriksson från Bildbyrån (aka Blanco), Leif Jansson från Scanpix (aka Leffe Boy) och TT-Skiöld från TT (aka (TT-Skiöld).

Det andra gänget består av Lur på Expressen samt Lund, Wenström, Kåmark och Sofia Broberg från TV4.

En five-a-side match mellan de två lägren hade nog slutat med knapp seger för vårt gäng, i alla fall om vi fått låna in Lasse tick-tack i mål. Kåmark står visserligen i en klass för sig, Lur är skaplig i mål, Wenström kan behandla en boll och Sofia hade säkert klarat sig bra – men Lund är bland det sorgligaste jag har sett på en fotbollsplan och i smålagsspel räcker det med två träben för att sänka sina egna.

Förbundsbasen Lagrell dök alltså upp vid träningen i dag och jag frågade om han inte skulle göra något utspel med anledning av att Behrang Safari stoppades av den amerikanska gränspolisen.
– Jag har fått den frågan tidigare och någon uttalade sig till och med om att jag borde föra upp det här på högre nivå. Det är väl i så fall Bush jag ska ringa men jag är tveksam till att jag släpps fram. Och skulle jag göra det tror jag inte att Bush låtit sig påverkas särskilt mycket, sa Lagrell med ett snett flin.

En vild gissning hur Sverige spelar på på söndag:

Rami Shaaban
–
Fredrik Stoor, Peter Larsson, Mattias Bjärsmyr, Niclas Alexandersson
–
Stefan Ishizaki, Louay Chanko, Anders Svensson, Samuel Holmén
–
Rade Prica, Dusan Djuric

Detta är ett kort inlägg, men jag tror att många kommer reta sig på det. Det är också själva poängen.
Jag åt precis frukost utomhus i bar överkropp, 28 grader varmt och stekande sol. Vad har ni för väder där hemma?

Planet mot New York för byte till ett annat plan mot San José, Costa Rica, lyfter om fyra timmar, god morgon.

När det gäller packningen har jag dubbelkollat och 24 säsong tre är med – resten löser sig. Jag menar…skulle man glömma passet eller biljetten vill man ju ha något att skingra tankarna med på flygtåget tillbaka in till stan.

Bestämde mig kvart i sju i går kväll för att sätta min plan i verket. Gick med bestämda steg rätt in på Apoteket, köpte nikotintuggumi för 300 spänn. Det blir inget snus i Costa Rica/USA och inte efteråt heller. Nu är det dags. Jag får inget bättre tillfälle.

Fast sedan ångrade jag mig och smet ner på ICA och köpte en dosa. Jag tänkte att det måste bli en värdig avslutning. Så jag köpte en General. En riktig General, inga jävla påsar. Det var så det började en vinter när man var 15. Cirkeln är sluten och bla bla bla.

I går kväll satt jag i min soffa och njöt av mina sista prillor medan The Thrilla in Manila (Ali vs Frazier -75) rullade på ESPN Classic. Dosan räcker troligen på planet också. Men när vi tar mark i Costa Rica…praise lord…så är det över. Så blir det.

Tvivlar ni på min karaktär?

Det gör ni i så fall rätt i.

I min mejlkorg i dag, liksom i 25 andra AB-journalisters mejlkorgar: ett fyra A4-sidor långt kompendium med rubriken: ”Hur länge ska vi behöva leva med en medioker svensk fotboll??”.

Enligt avsändaren har frågeställningen gått ut till cirka 250 (!) personer inom svensk fotboll och hela listan presenteras – från Lars-Åke Lagrell till Claes Åkesson.

Bland förslagen kan nämnas att Svenska Fotbollförbundet bör ”konsultera välmeriterad kompetens från någon stor latinsk fotbollsnation, som kan förmedla sina insikter och färdigheter vad beträffar en alltigenom helgjuten bollbehandling”.

Detta ska enligt avsändaren bland annat leda till ”helt synkroniserade aktioner där två eller flera spelare sveper genom motståndarens försvarslinjer som ett medvetande, i ett slags inspirationens rike, där de exploderar i ren magi”.

Men med tanke på alla timmar och tusen kronor i porto detta projekt kostat är det lite synd att utskicket gått till följande ”chefstränare” i allsvenskan:
* AIK – Anders Almgren.
* Gais – Lars Göthfeldt.
* Hammarby – Lars Eriksson.
* Kalmar FF – Kent Bohman.
* Örebro – Anders Karlsson.