Är det bara jag som lite nostalgiskt börjar nynna på Barbados när jag hör om ”Svennis” senaste käftsmäll i stora, vida fotbollsvärlden?
”Kom hem, vi börjar om igen, vi glömmer allt, där ute är det så kallt…”.

Då detta är en seriös sporttidning som har ytterst lite med dansgolvet på Golden Hits att göra står jag inte bredbent upp och ylar.
Inte ännu i alla fall.
Men håll med om att det är en intressant idé:
* Sverige är klara för EM med en förbundskapten utan erfarenheter från stora mästerskap.
* Sven-Göran Eriksson – Sveriges mest meriterade klubblagstränare genom tiderna – är ledig och i akut behov av ett uppdrag som putsar hans fasad.

1+1 i det här fallet borde betyda en roll åt ”Svennis” som EM-bollplank, grå eminens, manager eller assisterande: det defensiva hököga jag nyligen föreslog att Sverige bör söka efter. Skit samma vad det blir för titel, Erik Hamrén, 54, har varit bra på att uppfinna sådana tidigare (tänker på ”players managern” Marcus Allbäck, 38).

I ”Svennis” får Hamrén någon som kan knacka honom på axeln i stressade och pressade situationer och lågmält flika in: ”Möcke möcke bra, Erik, men har du tänkt på det hära, va…”.
På köpet kommer världens mest meriterade fotbollsspion Tord Grip, 73, som sett 636 450 fotbollsmatcher.
I höst.
Jag vet inte om ”Kom hem” går att spela på dragspel men är det någon som kan det, så är det Tord.

Den glade och den smarte, den unge och den gamle – där har ni ett intressant team runt Sverige i Polen/Ukraina 2012.
För många ledare?
Nej.
Redan i dag snurrar U21-kapten Håkan Ericson, ex-Djurgårdstränaren Kjell Jonevret och Elfsborgs assisterande Peter Wettergren runt truppen med olika spion- och assistentuppdrag. De får stå på tillväxt under EM.

Sven-Göran Eriksson var på tapeten hösten 2009 när förbundet med Lars-Åke Lagrell i spetsen jagade Lars Lagerbäcks efterträdare. Den gången ville ”Svennis” ha ett slags managerroll där han skulle kombinera jobbet i Notts County med förbundskaptensuppdraget och flyga in till matcherna medan Hasse Backe och Tord Grip skötte markservicen.
Det var inte någon bra idé och Lagrell gick mycket riktigt på Hamrén-spåret i stället.
Vilket har varit lyckat så här långt.
Dock inte utan komplikationer och det krävdes till slut en mirakelmatch mot Holland för att nå EM.

Nu däremot, med europamästerskapet för dörren, är det dags att Lagrell och Svennis drar knivarna ur varandras ryggar som stacks dit efter att Hamrén fått jobbet och historien skulle skrivas om vem som egentligen velat vad.
Samstämmigt kan de ta vid strax före andra refrängen:
”Kan du förlåta, kan du förstå, vill du försöka, det kanske går?”.

Snacka om att man unnar Kim Källström det här – uttagen i tidningen Goals drömlag efter EM-kvalet. 

Om det är rätt vet jag inte men Kim är en av de mest misshandlade svenska landslagsspelarna i modern tid, minns bara att han var petad i höstas, nu är han en del av ryggraden och det är naturligtvis så det ska vara.

Jag blev överraskad att Kim orkade stanna kvar efter petningen i höstas, men han tvekade uppenbarligen aldrig, knöt näven i fickan som det heter. Nu står 29-åringen på toppen av sin landslagskarriär med goda goda förutsättningar att klättra ännu högre.

Guldbollen till Kim Källström?

Ja, ge Kim Guldbollen. Jag vet att Milan vann Serie A till skillnad från Lyon som kom trea i Ligue 1 och att båda lagen nådde åttondelsfinal i Champions League.

Men Kims insatser i EM-kvalet övertrumfar Zlatan Ibrahimovics. Kim vann poängligan (tillsammans med Sebastian Larsson) och svarade för avgörande mål och assist i viktiga matcher.

Vad finns det mer…Olof Mellberg är med i diskussionen också, han är landslagets viktigaste spelare, det blev två förluster under EM-kvalet (Holland och Ungern) och Mellberg saknades i båda dessa matcher. Hans Olympiakos vann dessutom grekiska superligan i våras.

Johan Elmander? Han får den 2012 efter att ha sprungit Sverige vidare till kvartsfinal i EM.

…men det blir väl Zlatan som vinner som vanligt.

Det får bli mina slutord för några dagar, har spelat in ”Oj vilken vecka” (där jag rider ut till Zlatans försvar btw) och tänkte vara ledig ett tag.

Trevlig helg.

Ett inkast från en vänsterback blev symbolen för det svenska 1-4-fiaskot i Amsterdam.
Ett år senare är det ett inkast från en högerback som tar Sverige till EM.
Mikael Lustig kastade snabbt, Johan Elmander bröt sig loss, Ola Toivonen skickade upp bollen i krysset och Sverige flög med hela vägen till Polen/Ukraina.
Du är så välkommen, kära mästerskapssommar.

Till sist träffade förbundskapten Erik Hamrén hundra procent rätt i både taktik och laguttagning. Sverige gjorde sin bästa kvalmatch när det behövdes som mest.

Elvan kröp hem till mittlinjen, laget hölls kompakt och framåt litade Sverige till att utnyttja de chanser som skulle dyka upp. För chanser får man alltid, även mot världens näst bästa landslag. 

Kim Källström kom perfekt in i matchen, spelade klokt, lugnt och toppade insatsen med en frispark som gamle Lyon-kompisen Juninho måste blivit stolt över att se.

Målet kom efter en knapp kvart och fick till följd att Holland ökade takten och straffade Sverige på det sätt man kan straffa ett lag som spelar med extrema överflyttningar: genom att växla kant. Robin van Persie crossade från höger, Erik Pieters inlägg från vänster landade på Klaas Jan Huntelaar som fick nicka ostört när Martin Olsson halkade. Då var drygt 20 minuter spelade och resten av halvleken lunkade på med stort holländskt bollinnehav, strålande svenskt försvarsspel och en jättemiss av Ola Toivonen.

Det var en halvlek som lovade något stort – om Sverige bara skulle orka.

I andra halvlek small det tidigt:
* 1-2 av Dirk Kuijt på retur efter Andreas Isaksson-räddning, denne Kuijt som ständigt gör mål på returer.
* Replik direkt på straff av Sebastian Larsson, iskallt nedvinklad Michel Vorms högra hörn.
* Och sedan 3-2-målet som lär vevas den närmaste framtiden, ett klassiskt svenskt kvalmål. Isaksson får tag i bollen, kastar ut till Olof Mellberg. Toivonen tar löpningen till höger, vinner inkast. Lustig snabbt framme, Elmander ser ytan och får kastet, Joris Matthijsens holländska backlinje är inte vakna. En Kurre Hamrin-räd av Elmander, snett inåt bakåt, touch på en holländare, framför fötterna på Toivonen.

Mål.
Vrål.
Skål.

Sista halvtimmen ett konstant tryck från Holland, Isaksson briljerade med en benparad på nick från Huntelaar, det var nära några gånger men det viktiga: Sverige kom aldrig i panik utan fortsatte att följa planen.
Många värda att hyllas en kväll som denna så klart, jag lyfter fram Johan Elmander: han fixade frisparken som Kim hängde in, han ordnade straffen som Larsson satte, han bäddade för Toivonens avgörande. Elmander var så bra att inte ens Zlatan Ibrahimovic saknades.

Isaksson +++++

Lustig ++++
Mellberg +++++
Majstorovic +++
Olsson ++
–
Svensson +++
Källström +++++
–
Elm +++
Toivonen ++++ (74)
Larsson ++++
–
Elmander +++++

ERSÄTTARE

Wernbloom +++ (74)

Det verkar vara vår förbundskaptens devis.

Problemet är inte att han petar någon som är dålig eller tappat formen.

Problemet är att Erik Hamrén gång på gång dömer ut sina egna idéer.

Senast skulle han i någon populistiskt iver pressa in Rasmus Elm i startelvan, det blev på Anders Svenssons bekostnad och inte särskilt lyckat. 

Nu är Anders tillbaka och Rasmus pressas ut till höger vilket förvisso var mitt eget förslag inför Finland men han gör det samtidigt som Chippen ryker på andra kanten, som Sebastian Larsson flyttas över, som Ola Toivionen ska in på Johan Elmanders plats och Elmander ska in på Zlatans.

Är det bara jag som ser att många av hans ändringar kommer av att han själv tagit tveksamma beslut tidigare?

Vi är uppe i 34 ändringar på nio matcher.

Det är hela havet stormar med landslaget, spelarna måste undra ”Vad är det som händer?”.

Å andra sidan: seger i kväll och det går inte annat än att hylla Erik Hamrén. Kanske inte just för hattandet men för något annat.

Missade att läsa DN-Esk i går men blev snabbt informerad om att jag dragit vinstlotten. DN-Esk skriver om medier och idrottsstjärnor och illustrerar med en fantasifull bild av en framtida grillskiva hemma hos Zlatan:

”Vem vet om, om några år står flocken kanske hemma hos Zlatan på en grillfest och Laul penslar vildsvinet, Lundh lirar progglåtar, jag blandar grymt goda gripenbergare och Bank högläser fotbollsdikter”.

…jag menar, vem vill läsa fotbollsdikter, spela progglåtar eller blanda drinkar när man kan pensla vildsvinet?

Men nu är det Sverige-Holland. Erik Hamrén ville på presskonferensen inte svara på vilken typ av matchbild han vill se. Det tolkar jag som att han har gjort sin läxa, att Sverige tänker spela lite mer försiktigt, kompakt och tillbakadraget än normalt. Annars antar jag att Hamrén svarat att ”vi ska spela vårt spel”.

I Finland pratade Hamrén mer om Nalle Puh och hans vänner. ”Jag gillar honom väldigt mycket som person”, sa Hamrén om Tiger…

…21 oktober har en ny tecknad film om Nalle Puh premiär på bio, då kan Hamrén ta med sitt landslag på den som uppladdning inför ett eventuellt playoff.

(Om ni undrar vilka som är på bilden ovan är det jag, Bank och Niva).

”Chippen” gjorde en svag insats mot Finland men att börja skifta på vänsterkanten nu när han och Martin Olsson spelat ihop två matcher vore visserligen typiskt Hamrén men är inte rätt för det.

Jag tror att Hamrén väljer – borde välja – mellan följande tre elvor…

Isaksson

Lustig, Mellberg, Majstorovic, Olsson

Svensson, Källström

Larsson, Toivonen, Wilhelmsson

Elmander

…eller…

Larsson, Elmander, Wilhelmsson

Hysén

…eller…

Larsson, Wernbloom, Wilhelmsson

Elmander

Ännu en dag i mängden landslagsdagar men en ganska rolig sådan.

Det började med att Andreas Isaksson bjöd upp i mixade zonen, det hör inte till vanligheterna. Först sågade han den Adidas-boll som var matchboll mot Finland (Sverige spelar med bollar från Umbro).
– Man undrar om de köpt den på OK, muttrade Isaksson.
Hur var det att stå i mål med tanke på vädret, stormen? undrade jag lite senare.
– Som att stå i en tvättmaskin, sa ”Isak” som är mer känd för att leverera bra räddningar än oneliners.

…man vill ju veta om det finns någon empiri att luta sig emot här men den följdfrågan kom aldrig. Det hade annars varit en udda fråga att ställa: ”När befann du dig senast i en tvättmaskin?”:

Vi frågade också om Andreas kunde komma på några tavlor under sina 88 A-landskamper. Han nämnde två: ett distansskot mot Island för massa år sedan och det där nedriga Jakob Poulsen-skottet mot Danmark på Parken för exakt två år sedan. Jag har funderat men kommer inte på så många fler, möjligen de två insläppta mot England VM 2006 men de är knappast att betrakta som tavlor, möjligen svagare ingripanden.

Andreas Isaksson och Olof Mellberg är, vid sidan av Zlatan, mest givna i landslagets startelva. Men Zlatan är avstängd på tisdag. Något jag resonerar om i den här krönikan…blir Tobias Hysén överraskningen i tisdagens startelva, som spets framför Johan Elmander? Så hade jag startat.

…eller väljer Erik Hamrén att starta med en mittfältare som nummer tio vilket han gjorde mot Tyskland i höstas (Pontus Wernbloom)?

Frågar du spelarna verkar de flesta tro på det förväntade valet – Ola Toivonen bakom Elmander.

Apropå Hamrén: efter dagens träning höll han en liten pratstund med ett pojklag/skolklass som var på besök på Råsunda. Småkisarna ställde frågor och Hamrén svarade. Någon frågade om nästa match:
– Vi ska möta Holland, det är världens näst bästa lag, de har inte förlorat en enda match på fyra år. Fyra år! berättade Hamrén inlevelsefullt.
Då räcktes en späd, liten hand upp:
– VM-finalen då?

Tre poäng, Andreas Isakssons målvaktsinsats, Martin Olssons offensiv och EM-biljetten i egna händer – då har vi klarat ut det positiva med gårdagens landskamp.

Det negativa kan ta dagar att reda ut om vi ska gå på djupet.

Värst var vädret. Det som började som en behaglig höstdag övergick i något som påminde om en bortklippt scen ur Day After Tomorrowi exakt samma sekund Sebastian Larsson sköt 1-0.

Söte Jesus, en sådan vind och ett sådant regn har jag inte upplevt i fotbollssammanhang sedan en kvallandskamp på Island för några år sedan. Till och med isbjörnarna pratar om den kvällen än i dag.

Varför en så svag svensk insats mot ett Finland med tre allsvenska spelare i startelvan och fyra på bänken? Som alltid finns förklaringar även om de inte är särskilt acceptabla på den här nivån.

Första halvlek blev ett bra exempel på vad fotbollstränare menar när de pratar om att försvarsspelet börjar med forwards. Zlatan Ibrahimovic och Johan Elmander var inte bara osynkade med varandra, de var även osynkade med mittfältet. Ibland pressade en, ibland pressade två, ibland pressade tre – men nästan inte vid något tillfälle kom alla upp i en samlad press. Det gjorde att Finland kunde spela sig förbi hela vägen till svenskt straffområde. Roman Eremenko är en kvalitetsspelare och när han får så fria tyglar och stora ytor som i går ställer han förr eller senare till bekymmer. Finland borde haft ledning 2-1 i paus men både Teemu Pukki och Kasper Hämäläinen blev för stressade i avgörande moment.

I stället svensk ledning 1-0, en begåvad chipp av Kim Källström, en begåvad djupledslöpning av Larsson, en mindre begåvad offsidefälla av den finska backlinjen. Sverige borde sökt djupledsspelet oftare men jag tror faktiskt bara att det kom en löpning till på 45 minuter, ”Chippen” Wilhelmsson men han blåstes av för offside.

Det var riktigt illa och svagast av alla var Zlatan, ”Chippen” och Rasmus Elm – de får ett L.

Tillsammans.

Det blev bättre i andra halvlek. Zlatan och Elmander hade tjafsat färdigt och började samarbeta, Anders Svensson byttes in och erbjöd trygghet. Sebastian Larsson låg bakom ännu ett mål, Martin Olsson gjorde ännu ett mål, Andreas Isaksson fortsatte att ta alla bollar han skulle ta.

Att många ändå upplevde matchen som en 90 minuter lång, svensk pissinsats handlade i andra halvlek mycket om de yttre förhållandena. Det var förstås inte lätt där ute, framför allt inte när Finland flyttade fram positionerna och jagade kvittering mot slutet, tända av Joona Toivios reduceringsmål.

Olof Mellberg beskrev det bäst:
– Med sådana här förutsättningar blir allt farligt. På en sådan plan, med den vinden och en Adidas-boll blev det nästan parodi på fotboll. Bollen är extremt fladdrig. Allt blev extremt chansartat. Man fick anpassa spelet efter bollen.

…jag köper bortförklaringen som beskrivning av sista kvarten.

Vid ledning 2-0 och normala förhållanden hade Sverige kontrat in 3-0 i 82:a, nu blev det dramatik ända till att den petige domaren Mark Clattenburg missade Daniel Majstorovics livtag på Timo Furuholm på tilläggstid, en rätt given finsk straff. Tur att det inte ligger i det finländska kynnet att filma/förstärka.

Förbundskapten Erik Hamrén kommer undan med sin Svensson-petning tack vare segern men hans bänk går också att ifrågasätta. Givetvis skulle Pontus Wernbloom suttit där – och bytts in i stället för Ola Toivonen. Kanske behöver landslagsledningen förstärkas upp med en meterolog? 

Sverige är nära EM nu. Seger mot Holland och det är klart. Annars kan Danmark komma i vägen och det blir ett ovisst play off. Ständigt dessa danskjävlar.

Det är vinnaren som skriver historien, Sverige lär vinna i kväll, det är de flesta överens om, alltså kommer diskussionen efteråt att landa i att förbundskapten Erik Hamrén gjorde rätt som petade Anders Svensson och spelade Rasmus Elm centralt. Men jag tycker att diskussionen är intressant – vad gör dessa ständiga förändringar med ett lag? Finns det kvar en stomme att hålla i när det blåser? Är det Isaksson–Mellberg–Källström–Ibrahimovic som är Sveriges centrallinje? Ja, kanske.

Andreas Granqvist går från given Mellberg-ersättare till läktaren. Där har han sällskap av Pontus Wernbloom som startade de fyra första kvalmatcherna. Pierre Bengtsson, noll tävlingslandskamper, sitter på bänken, beredd att hoppa in om Hamrén ska kassera ännu en vänsterback men det tror jag inte behövs även om Martin Olsson kunde fått en smidigare väg in i laget. 

Det svänger om Hamréns startelvor – nu 29 ändringar på nio matcher.

…men vi ska inte glömma att det mesta i startelvan känns naturligt: Isaksson är given etta-keeper, rätt att spela vidare med Majstorovic bredvid Mellberg, Mikael Lustig är truppens enda högerback (Seb vill inte spela där), Källström är en poängspelare som ska vara på planen, ”Chippen” har varit mycket bra i senaste landskamperna, Elmander är bästa ”nummer tio” och Zlatan är Zlatan. Plus Sebastian Larsson och Rasmus Elm då.

Helsingfors i dag: ett soligt och friskt höstväder, fina färger, trädkronor som gungar i vinden.

Vi satte oss i bastun och spelade in ett uppsnacksprogram, jag varnar känsliga tittare redan nu.

Vikingstad tippade 1-0, Niva 2-0, jag 3-0 – vad tror ni?

PS Efter bastun insåg jag att jag slarvat bort mitt nyckelkort till hotellrummet. Ner till repan i bar överkropp, shorts, inga skor. Kliver ur hissen och möts av hundra (nåja) svenska fans som är på väg att checka in. Dyker in i hissen igen och far uppåt. När den stannar nästa gång, oklart på vilken våning, kommer sex svenska män i vikingahjälmar in i hissen:
– Kolla, det är ju han, Laul Calling.

Blev ett bra snack. 

Hellsingfors gör skäl för sitt namn – vi pratar om vädret gud glömde. Regn och frisk vind, mörkt klockan sex och rått i luften.

Delade taxi med Glenn Strömberg från flygplatsen till hotellet, tyvärr hann vi aldrig ta upp min bästa Glenn-artikel.

…min insats är i och för sig inte särskilt stor, allt bygger på Glenns briljanta kommentar om när Atalanta gick dåligt för några år sedan:
– Folk ropar på gator och torg: Ge Glenn laget.

Landslaget tränade på Olympiastadion, de flesta i långbyxor, Martin Olsson i handskar.

Vad gäller startElmsdiskussionen är jag inte helt säker på hur Erik Hamrén gör – Rasmus centralt i stället för Anders Svensson, till höger i stället för Sebastian Larsson eller på bänken? Kring övriga elvan råder inga frågetecken.

…ge Glenn laget ändå.

Skulle Sverige inte göra resultat alternativt inte få resultaten med sig på tisdag (jag förutsätter tre poäng i morgon fredag) då kan det bli play off i november. Det kan i sin tur innebära sämre möjligheter vad gäller boende under EM då gruppettorna bokar först. Med sämre boende menar jag att bo i Ukraina och inte i Polen.

… å andra sidan brukar Hamrén prata mycket om attityd, att skjuta fram bröstet. Efter några veckor i närheten av Tjernobyl kommer spelarna vara fulla av (ut)strålning.

Fysiologen Paul Balsom lär redan ha bytt ut pulsklockorna mot geigermätare…eller också är det bara jag som är för långt från Göteborg.

Nu blir det jobb.

I morgon torsdag lyfter planet till Helsingfors och Sveriges EM-kval mot Finland på fredag. Som alltid målas den här typen av matcher upp som ”väldigt tuffa” och det är klart att jobbet måste göras på planen. Men gör Sverige bara det, vinner de med ett par tre bollar, det är jag helt övertygad om. Oavsett vad Erik Hamrén, spionen Peter Wettergren och spelarna säger.

Så här het var Wettergren i mixade zonen förresten…

…ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten.

Jag ställde frågan efter Ungern-förlusten om Sverige har något i EM att göra? Jag är beredd att backa lite på det svar jag själv lutade åt då. Faktum är att många svenska spelare var uppenbart ur form och jag tror att Finland på fredag och Holland på tisdag kan bli utmärkta tillfällen att studsa tillbaka. Svaret är naturligtvis att Sverige har i EM att göra om Sverige kvalificerar sig för EM.

…vilket jag tror och har trott ända sedan lottningen, även om min tro fick sig en rejäl törn under förra samlingen.

Vilken Alm? Det vete fan…

…ett utdrag från en bloggare på Allehanda, lite roligt.

Vilken Allehanda? Det vete fan.

Diskussionen om startelvan är mer av en startElmsdiskussion: var ska han spela, vem ska han peta? Min personliga åsikt – till höger i stället för Sebastian Larsson – redogjorde jag för tidigare i veckan. De flesta är dock övertygade om att Rasmus startar centralt och att Anders Svensson petas. Tufft mot trotjänare Svensson men Hamrén brukar ta populistiska beslut och ett sådant vore just Svensson ut – Elm in.

Vi får se, det ska gå vägen mot Finland oavsett.

Till sist: en självklarhet att Sverige begär att avsparkstiden på tisdag flyttas. Även om sändande bolag (TV4) skakar på huvudet. Är det därför TV-kanalens Fotbollshemsida inte skriver om situationen som kan uppstå? Jag förstår att det kan ställa till vissa problem för folk som köpt biljett till Råsunda men hellre lite extra krångel än att Danmark och Portugal får spela på Sveriges resultat – det är vi väl överens om?