Udda incident på landslagsträningen i går. Finska fotbollsförbundet hade skickat dit en reporter för att göra en webb tv-intervju med Kim Källström. Källström var inte särskilt pigg på att intervjuas av finska förbundet vilket han tydligt påtalade för presschefen Hans Hultman. Till slut ställde Kim upp på intervjun med reportern som ironiskt nog hette Kim Kallström.

Fotbolls-Kim var alltså mindre road till en början, däremot tyckte mr Flinch och jag att det var en slump för intressant att förbise. Efteråt tog mr Flinch (till höger) ett snack med webb tv-Kallström…

…det visade sig att Kim Kallström har spelat fotboll en gång i tiden och hans position var…trumvirvel…vänsterback.
Om du får välja, vem skulle du helst spela tillsammans med på ett svenskt mittfält? undrade mr Flinch.
– Anders Svensson, sa Kim Kallström utan att tveka.

Att fotbolls-Kim ställde sig tveksam till intervjun tyckte webb tv-Kim var lite underligt:
– Jag har intervjuat holländaren Klaas-Jan Huntelaar och Dirk Kuyt tidigare och det har inte varit några konstigheter. Men själva intervjun i dag var det inga problem med. Han tyckte att jag hade ett bra namn, säger Kallström och ler.

Bloggen bestämde sig för att gå på djupet med Källström vs Kallström:

STIL
Källström: L L
Kallström:  L L L L
Kommentar: Källström bor i Frankrike, Kallström bär basker. Första ronden till finländske Kim.

ATTITYD
Källström: L L
Kallström: L L L L
Kommentar: Källström kommer ofta ut på planen på gränsen till överladdad, Kallström är avspänt bakåtlutad även i de mest pressade situationer.

SPELSINNE
Källström: L L L
Kallström: L L L L
Kommentar: Källströms crosspass har öppnat för många svenska spelvändningar, Kallström bär solglasögon även i skugga – han har redan sett det han behöver se.

SKOTT
Källström: L L L L
Kallström: L L L L
Kommentar: Skottet är Källströms kanske främsta egenskap på fotbollsplanen. Kallström, å sin sida, tvekar aldrig att skjuta fram intervjumikrofonen under näbben även på det buttraste av intervjuobjekt.

SLUTSTÄLLNING
Källström – Kallström: 11-16.
Kommentar: Ja vad ska man säga? En jordskredsseger för Kim Kallström.

Erik Nivas analys: ”Låter som rättvisande siffror”.

Slutsatsen må kännas självklar – Rasmus Elm bör spela från start i ett svenskt fotbollslandslag.
Frågan är värre att besvara – vem ska han peta?

Historien om förbundskapten Erik Hamréns EM-kval 2010/11 skrivs utifrån hur det slutar:
* Om Sverige går till EM i Polen/Ukraina kommer han att hyllas för sitt mod att förändra, att direkt peta den som gjorde en svag insats.
* Missar Sverige sommarens fotbollsfest låter tvärtom: då har Hamrén ändrat för mycket, han lyckades aldrig skapa en stabil grund, en stomme.
Två ödesmatcher återstår till bokslut, fyra vid ett eventuellt play off, men att Hamrén kastar om en hel del i sina startelvor går att slå fast redan nu.

Martin Olsson blir tredje förstaval på vänsterbacksplatsen, framför honom har också tre spelare använts även om Christian ”Chippen” Wilhelmsson känns som förstavalet i dagsläget. Till höger brukar Sebastian Larsson och Johan Elmander turas om, i den släpande forwardsrollen har Elmander fajtats med Ola Toivonen och på mitten har Kim Källström, Anders Svensson, Pontus Wernbloom och Rasmus Elm gjort upp om de två platserna.

Lägg därtill sådant Hamrén inte kunnat styra över, skador och avstängningar på till exempel Zlatan Ibrahimovic och Olof Mellberg, och ni förstår att det svänger om Sverige – åtminstone på startelvspapperet.

De flesta förändringar har kommit när spelare inte levererat, mer sällsynt att någon knackat på bakifrån och klivit fram som ett alternativ genom inhopp/bra prestationer i klubblaget.
Nu står Erik Hamrén inför just en sådan situation.
Rasmus Elm är troligen Sveriges formstarkaste spelare. Han öser in mål på fasta situationer i klubblaget AZ Alkmaar. Inhoppet mot Ungern för en månad sedan vände matchen (under en period) och Elm fick chansen mot San Marino som en liten belöning (men det var ärligt talat en match Sverige skulle vunnit med landslagschefen Lasse Richt på planen).

Det är lätt att tycka att Elm måste in på det centrala mittfältet, hans naturliga position, men ska Hamrén då bänka ett av fundamenten i Blågult senaste tio åren, vice lagkapten Anders Svensson, 35? Eller plocka bort Kim Källström, 29, som vecka efter vecka är ordinarie i internationella topplaget Lyon?

Frågan är om inte Rasmus Elm gör bäst nytta på en kant där Hamrén ännu inte hittat helt givna alternativ. Minns att 23-åringen spelade större delen av VM-kvalet 2008/09 som högermittfältare och därigenom kan Sverige dra nytta av hans frisparksfötter, inkasthänder och möjligen skicka fram honom till straffpunkten – om kapten Zlatan går med på det.

För att besvara min egen fråga i ingressen: Rasmus Elm in, Sebastian Larsson ut, Johan Elmander centralt framför Anders & Kim.

Mitt startElmsförslag alltså…

Isaksson
Lustig, Mellberg, Majstorovic, Olsson
Svensson, Källström
Elm, Elmander, Chippen
Zlatan

En tre timmar långt LIVE-sändning om Zlatan Ibrahimovics fotbollskarriär, det är vad vi har gjort i dag.

Länk här för er som inte kunde hänga med direkt. Sändningen håller att se i efterhand också, det vågar jag nog lova.

Att sända LIVE i tre timmar var värre än att åka Vasaloppet i dryga nio. Jag hade ont i kroppen efteråt.

Fördelen med att ha gjort det, är att jag slipper skriva en lång text här på bloggen med anledning av Zlatans 30-årsdag och kan ta mig en kopp grönt te framför TV-sporten i stället.

Håll till godo – miss Modin, Bank, Vikingstad, Jeffan, Fröken Frändén, Niva, Anrell, Wennman den store och mode-Nina medverkar i olika roller.

På många sätt en tung och jobbig fredag. Vaknade till nyheten att 65-85 tjänster ska bort på Aftonbladet, majoriteten på redaktionen. Anledningen ska vara att papperstidningens upplaga fortsätter falla, allt fler läser på nätet och i mobilen i stället där intäkterna är mindre. Samtidigt har Aftonbladet genererat vinster till norska ägaren Schibsted på flera hundratals miljoner kronor senaste åren, ja vi kommer göra stor vinst i år också. Det är svårt att förstå en så kraftig nedbemanning då.

Framåt kvällen for jag till Södertälje och såg Syrianska-Djurgården 0-0. Det mest spännande var att en andra boll kastades in på planen i första halvlek och domaren Jonas Eriksson bröt matchen under några sekunder. Syrianskas tränare Özcan Melkemichel såg ut att vara hundra procent säker på att bollen kastades från AIK-klacken.

Sedan var det presskonferens och Mats Strandberg var förstås på plats med sin jättelika bandspelare. En sådan hjälte.

Vad gäller nedskärningarna hoppas jag att Sportbladet inte drabbas så hårt. Nästa år är mästerskapsår med både fotbolls-EM och OS. Om Sverige går till Polen/Ukraina är det en bra kommersiell möjlighet. När Zlatan & co möter Finland och Holland i kvalet spelar de alltså inte bara för sig sjävla och sina fans, de spelar för bibehållen personalstyrka på Sportbladet också.

…och exakt DÄR fick Zlatan väldigt ont i ljumsken igen?

Dagen började alltså med ett dystert besked, tidigt följande morgon kom nästa när Sven Tumba somnade in. Han blev 80 år.

I eftermiddag går livet vidare med AIK-Gais på Råsunda. Eftersom Helsingborg slog ut Elfsborg i kvartsfinalen i torsdags kommer Svenska Cupen att vinnas av HIF, Örebro eller Kalmar. Det innebär att det inte blir någon Europa League-kvalplats för allsvenska fyran. Vinner Helsingborg (trippeln) går EL-platsen till cuptvåan. I dag är Gais sista chans att hänga på i kampen om en tredjeplats.

Den tidigare så trygga defensiven svajar och förbundskapten Erik Hamrén byter vänsterback oftare än vanligt folk skiftar åsikt vem som ska spela där.
Är det dags att förbundet stöttar upp Hamrén med en assisterande tränare?
Varför inte en som kan försvarsspel på sina fem fingrar, till exempel Helsingborgs P-O Ljung.

Den stora överraskningen i förbundskapten Erik Hamréns trupp till EM-kvalmatcherna mot Finland och Holland är att både Oscar Wendt och Behrang Safari petas helt. Safari inledde kvalet förra hösten men åkte ur startelvan efter inkastet mot Holland. Wendt tog över men hamnade på läktaren efter plattmatchen mot Ungern.

Tredje förstaval verkar nu bli Martin Olsson som spelat de flesta ligamatcherna i Blackburn, de senaste som yttermittfältare. I truppen finns också Pierre Bengtsson, ordinarie vänsterback i FC Köpenhamn.

Hamrén motiverar förändringarna med att Safari och Wendt saknar speltid i sina klubblag samt att det inte ”lyst om dem” senaste samlingarna. De har inte skjutit fram bröstet, visat att bron är stängd. Den varan tycker Hamrén sig få mer av i Olsson och Bengtsson vilket enligt förbundskaptenen väger tyngre än den landslagserfarenhet Safari och Wendt kunnat bidra med. Ungefär så kan man sammanfatta det samtal vi hade med Hamrén efter gårdagens presskonferens. 

Som avrundning frågade jag:
Vad hade du för position när du spelade själv?
– Ja, jag fick inte spela i så många år. Som junior var jag mest mittfältare, när jag kom upp i A-laget som 16-åring spelade jag högerback. När jag gjorde comeback efter några operationer som 20-åring spelade jag forward, sa Hamrén.

Förutom en kort sejour som högerback var vår förbundskapten alltså en utpräglat offensiv spelare, antingen som mittfältare eller anfallare. I nuläget har Sverige ingen assisterande, det närmaste är players managern Marcus Allbäck som fungerar som ett bollplank kring uttagningar, träningsupplägg, matchcoaching och byten. Det är med Allbäck Hamrén diskuterar inför och under matcher. ”Mackan” var en klok fotbollsspelare men sällan nere på egen planhavla. 

Ni kanske anar vilka frågeställningar det här resonemanget leder mot?
* Har de svenska landslagstränarna den kompetens vad gäller försvarsspel som krävs? 
* Förstår de vikten av att spela ihop en fyrbackslinje? 
* Är det mer fokus på att hitta syndabockar än att hitta ett fungerande samarbete mellan yttermittfältare-ytterback och innerback-ytterback? 
* Är det bara attityd och framskjuten bröstkorg som betyder något i lagbygget? 
* Det sägs från gamla spelare om Hamrén att det inte läggs särskilt mycket vikt vid det här med taktik. Att halvtidssnacken oftare handlar om att visa vilja, hjärta, attityd. 

Korkade spekulationer, kanske – Hamrén och Allbäck kan förstås mer fotboll än både du och jag – men det är något som inte stämmer, annars hade landslaget aldrig försatt sig i en situation där EM-kvalet går mot sin upplösning och de vänsterbackar som ska göra jobbet har gjort sju A-landskamper tillsammans, varav en tävlingsmatch från start (Olsson mot San Marino). 

Erik Hamrén hävdar att han tror på Safari och Wendt för framtiden men resonemanget går inte hop. Om förbundskaptenen verkligen gjort det hade han rimligen satsat vidare på någon av dem och gnuggat samarbetet med närmaste innerback och yttermittfältare under de träningstillfällen som finns fram till avspark. Lagt mer fokus på defensiven på den icke-fungerande kanten, instruerat ”Chippen” (som brukar spela framför) att titta i backspegeln lite oftare.

Nyligen blev Uefas tekniska rapport om Champions League 2010/11 officiell och en siffra som är intressant är antalet mål som görs på rena inlägg: 57 stycken. Det är det enskilt näst vanligaste sättet att göra mål i den moderna fotbollen (vanligast är frispelningar centralt, 82, som ofta hänger ihop med omställningar/bollåtererövringar).
En slutsats man kan dra är att snacket om ”offensiva, moderna ytterbackar” behöver skruvas ner på sina håll. Det blir allt viktigare att förhindra inlägg för att undvika baklängesmål, och hellre ha bra inläggsfötter i positionen framför.

Jag har studerat Erik Hamrén under ett antal kvallandskamper. Han agerar vid bänken då han anser att någon spelare behöver väckas, det är vevande gester och ett kroppsspråk som signalerar det han oftast pratar om: attityden. 
Allbäck brukar nicka och se fundersam ut när något diskuteras men vilka inspel kommer han egentligen med när det gäller försvarsspelet?

Här saknar jag ett defensivt hököga, gärna en taktiskt skolad gammal ytterback som snabbt kan se om formationen behöver svängas, vilka ytor motståndarna har siktat in sig på, hur kan ytor kan förstärkas genom små justeringar.

Varför inte Helsingborgs P-O Ljung som tillsammans med Conny Karlsson skapat allsvenskan starkaste defensiv. Ljung som leder många av HIF:s träningspass, är aktiv på bänken och dessutom en stor entusiast av den mer försvarsinriktade italienska fotbollen.

Sannerligen en händelserik söndag. Jag drar till med en topp sex-lista med bra, dåliga och mer svårbedömda händelser:

6. Det svenska vänsterbackstraumat fortsätter. Martin Olsson, Oscar Wendt, Behrang Safari – alla tre bänkade i sina respektive klubblag. Olsson byttes in i paus när Blackburn kryssade mot Fulham borta (1-1). En liten mardröm för förbundskapten Erik Hamrén om det fortsätter så här till nästa EM-kvalmatch (Finland).

5. Andreas Isaksson bänkad i PSV som spelade 3-3 mot bottenlaget VVV Venlo borta (Ola Toivonen hamrade in ett fint distansskott). PSV vill inte förlänga ”Isaks” kontrakt och på sikt kan det bli ett problem för landslaget om han inte får spela. Annars finns ingen idé att spräcka triangeln Isaksson-Mellberg–Majstorovic – det är rörigt som det är i den svenska defensiven. På sikt är Helsingborgs Pär Hansson en efterträdare som har ytterligare en nivå i sig.

4. Mattias Jonsons karriär verkar vara över. Tråkigt förstås men den skulle tagit slut om några månader ändå. Jag kommer aldrig att glömma 90:e minuten på Estádio do Bessa i Porto 22 juni 2004 när Sverige och Danmark säkrade en plats i Portugal-EM:s kvartsfinal efter att Jonson fläkt in ”due due”.

3. Moestafa El-Kabir målskytt för Cagliari som besegrade Roma med 2-1 borta. Hoppsan.

2. Ex-Helsingborgarna dominerar i fotbolls-Europa. Joel Ekstrand från start för Udinese (2-0 borta mot Lecce), Alexander Gerndt från start för Utrecht (3-2 borta mot Excelsior) och Rasmus Jönsson från start direkt för sitt Wolfsburg. Den lille spädgrisen svarade för ett kliniskt inlägg till Mario Mandzukic som nickade bollen i mål i segermatchen mot Schalke 04.

1. John Guidetti debuterade för Feyenoord som besegrade NAC Breda med 3-1. Super-Guidetti dealade till sig tröja nummer tio, tog en straff, slog den i mål och hyschade publiken. Allt inom loppet av en halvtimme då han började på bänken. På ren svenska: vilken jävla artist.

Erik Hamrén tar inga fångar, den saken är klar.

Wendt upp på läktaren (igen, kan man säga), Svensson och Seb Larsson bänkas. In med Martin Olsson, Elm och Toivonen.

Kul för Elm om än lite oväntat och konstigt att peta vice lagkapten Svensson efter endast 53 dåliga minuter i det pågående kvalet men det är San Marino som väntar, det går att förstå att framtidsmannen får speltid då. Toivonen/Elmander/Larsson-skiftet är också lite småskumt men Hamrén vill ha in Olas fina fötter, då ryker Seb eftersom Elmander alltid är given i en Hamrén-elva.

Jag förstår däremot inte alls hur Olsson kan gå från läktaren till startelvan och Wendt göra motsatt resa samtidigt som Behrang Safari sitter kvar på bänken.

Nånstans har saker och ting inte blivit riktigt som Hamrén ens varit i närheten av att kunna föreställa sig. Han litar uppenbarligen inte alls på Safari, Wendt straffas med en läktarplats och Olsson, som egentligen passar bättre som ytter i lansdlaget, får plötsligt starta (gillar Olsson men han är inte direkt spelaren som ger landslaget den defensiva trygghet de behöver till vänster).

Spela ihop en backlinje inför Finland/Holland? Inte det nej.

…eller menar Hamrén att Olsson plötsligt är där efter att inte ens ha platsat på bänken senast?

Till sist: om det blir en megaskräll i kväll och San Marino vinner med 1-0, då sitter rubben San Maskino perfekt.

…vilket inte kommer att hända men ändå.

Landslagssamlingen är över för den här gången, i alla fall för mig som stämplar ut efter en intensiv vecka. När ett svenskt landslag ställs mot världens sämsta fotbollsnation finns bara ett värde med den matchen – om Sverige råkar tappa poäng. Resten är kosmetika.

…folk spekulerar i om vårt journalistlandslag hade fixat tre pinnar och fan vet alltså. Jonas Olsson jobbar för Viasat, själv kan jag ta hand om det centrala och Marcus Allbäck har en bakgrund på SVT – där har vi en stark centrallinje. Simon Bank i målet är en potentiell akilles men med intensiv press och Ralf Edström som vänsterback kan det nog gå vägen.

Inga journalister i San Marinos elva, däremot en hel del andra yrkesarbetare. Reportage här.

”Fotbollens sista proletärer” var en liten besvikelse, det blir bara L L L L, och det beror på dramaturgin som var ihopflätad med Palmes socialdemokratiska Sverige. Inget fel på Palme, han var nästan lika stor som Torbjörn men faktum är att Blåvitts framgångar fortsatte långt efter Palmes död, redan 1987 vann IFK Uefacupen för andra gången. Och framgångarna i Champions League på -90-talet är nästan ännu mer imponerande ur ett sportsligt perspektiv med tanke på hur den internationella fotbollen utvecklades.

Vikingstad nämner på sin blogg en sekvens från dokumentären där en spelare ropar efter sitt snus precis innan straffavgörandet mot Barcelona 1986 och historien förtjänar att förstås i sin helhet. Det är Stig ”Stickan” Fredriksson som ligger i svåra krampplågor och ropar till Röde-Ruben Svensson: ”Jag måst ha en snus…Ruuuuuben”.

…som alla vet är snus det enda effektiva botemedlet mot svår kramp vilket bevisades vetenskapligt där och då på Camp Nou.

Ledig i dagarna tre alltså och prio ett är att uppdatera höstgarderoben. Frågan är med vad.

Till sist: noterar att min blogg tillsammans med Johan Orrenius på konkurrenten är underlag för en C-uppsats från Mittuniversitetet. Fastnade för följande formulering: ”Robert Laul använder, tillsammans med sina läsare, sin blogg på ett liknande sätt som de borgerliga klasserna i forna tiders feodalsamhällen, använde sina salonger. Här kan diskussioner föras liksom synpunkter och kommentarer får frodas”. 

Briljant. Ta med äpplet så halstrar jag grisen, bröder.

Det är nånstans en fantastisk historia, att förbundskapten Erik Hamrén frågade om Zlatan kunde fixa middag åt spelare och ledare i familjens 30-miljonersvilla i Malmö.

– Mitt hus hade fått plats i deras vardagsrum, som Tobias Hysén uttryckte det.

Kim Källström fick frågan om han var sugen på att skaffa en liknande kåk:
– Då får jag börja springa ännu fortare, sa Kim.

Sagt och gjort.

När landslagsbussen anlände till jättevillan i går kväll hade Helena med personal dukat upp ett grillat vildsvin som Zlatan skjutit själv, oklart var men troligen i Sydafrika dit paret åkte för att jaga i somras (det kan förstås ha varit ett skånskt svin också).

Enligt Källström smakade vildsvinet bra, Zlatan själv tyckte inte att det var någon märkvärdig historia:

– Mitt hem är deras hem. Nästa gång kanske ni är välkomna, sa Zlatan i riktning oss journalister.

Det ska man nog ta med en saltgruva.

…men visst, pax för att vara Obelix i så fall.

Kanske är det sådant stora spelare gör för när Bank och jag satt och drömde oss bort på träningen kom vi fram till att Klose måste ha gjort något liknande för sitt tyska mannschaft i går. Han lär ha lånat slottet Kaltenberg där han bjöd på den noshörningshona han dräpte med bara händerna innan bronsmatchen VM -10. Djuret skickades hem med båt och lastbil, Klose frös ner det i sin inomhuspool innan det grillades med hjälp av eldkastare och napalm på Kaltenbergs stora scen. Under tiden möttes dagens landslag och VM -90-hjältarna i ett tornerspel där Özil besegrade Lothar Matthäus med en välriktad lans i sista omgången.

Nåväl.

Mycket snack från ”folket” om spelare som måste ut ur startelvan efter 1-2 mot Ungern. Ut med Wendt, ut med Granqvist, ut med Svensson. Men jag vet inte…här måste Hamrén visa vilket ledarskap han föredrar. Tror han på de spelare han valt att tro på tidigare – eller är han en ledare som petar de som misslyckas?

Jag hade petat Wendt och startat med Behrang Safari eftersom Wendt är uppenbart ur slag. Sedan ett tidigt byte nånstans för att ge Rasmus Elm speltid.

…till alla som vill se Martin Olsson: är ni helt säkra på att han är ett bättre defensivt alternativ än Wendt och Safari? Jag är inte så säker på det alls, hur mycket han än spelar i Blackburn. Men självklart, mot San Marino går han inte bort sig.

Zlatans kapning av Ungern på dagens presskonferens var inte nådig. Fast han kapade Sveriges insats ännu mer utan att hänga enskilda spelare eller sig själv. I stället hyllade han Rasmus Elm. Som jag varit inne på tidigare: de två hittar varandra fint på planen, de har ett särskilt öga för varandra och tänker fotboll på samma sätt. Alla som spelat fotboll själva vet att man ibland får sådan kemi med vissa personer.

…Elm förresten. Jag tror jag noterade redan mot Tyskland i vintras att han har utvecklat sitt närkampsspel och det är egentligen hans enda svaghet sett till den position han har. Efter årets försäsong är Elm ännu starkare, berättade han när jag pratade med honom i dag. Det är spännande.

Innan träningen hade Hamrén och Zlatan ett långt snack ute på plan. Zlatan var med på uppvärmningen och klev sedan av för att vila sina ljumskar efter order från medicinska teamet. Åker han med till San Marino?

Det var garv och stoj mest hela tiden under de flesta övningar. Upplägget var anpassat för att glömma den tunga förlusten. Vill man spetsa till det kan man säga att det var provocerande glatt för att precis ha åkt på en betydelsefull käftsmäll. Samtidigt känner Hamrén spelarna bättre och har gjort bedömningen att detta är bästa vägen framåt. Med tanke på att San Marino väntar gör han förmodligen helt rätt.

Nu ett par texter att skriva men däremellan samling på rum 211 på Elite Plaza i Malmö: Sportbladets utsända plus en bättre hink löst framför ”Fotbollens sista proletärer” på SVT.

Till sist: det som också talar för att Zlatan missar San Marino är att älgjakten börjar i morgon, första måndagen i september.

Hemsk dag detta. Först en svidande förlust, färdigjobbad vid 03, sedan taxi 05.30 till flygplatsen och klockan 12.00 mixed zone/presskonferens på Swedbank Stadion i Malmö.

Om vi är trötta? Allt är relativt.

Spelarna reagerar olika på förlusten, den hårt kritiserade Oscar Wendt svarar tappert på alla frågor och hade till och med sinnesro att skämta angående hur lagkamraterna har stöttat honom:
– Allihopa sov i min säng i natt, sa Wendt.

En stund senare frågade miss Modin Oscar om han hade pratat med Erik Hamrén:
– Han kom också och la sig i sängen.

Då hade den till läktaren förvisade Emir Bajrami fler taggar utåt. Enligt Bajrami berodde petningen på att hans fot inte är hundra procent.
– Vad tror du? Det är väl inte logiskt att jag gör mål mot Finland och sedan hamnar på läktaren? fräste han till TV-kanalens Fotbollhemsida.

Sedan frågade jag – apropå SMS-växlingen med Zlatan som vi skrev om i torsdags – om Emir ville skoja ihop ett SMS tillbaka apropå Z:s bleka insats mot Ungern. Då lackade Emir ur:
– Du snokar för mycket, sa han och gick.

…själv funderar jag på att sätta ihop ett SMS till fotograf hetero-Bardell:
– Fokus nu.
Rimligen svarar hetero-Bardell: ”Vadå?” och då kommer smashen:
– Det enda du gjort bra den här veckan var att du förbeställde en taxi till Kastrup.