En eftermiddagsmatch mellan Sverige C och Botswana B på en folktom jättearena i Sydafrika.
Till tonerna av en och annan vuvuzela gick årets januariturné mot att bli ett utskrattat fiasko.
Ett drömmål av Anders Svensson och en mini-succé av Alexander Gerndt gör att landslaget slipper svarta rubriker i dag.

Skrev texten nedan inför matchen mot Botswana (2-1) och ser ingen anledning att ändra så mycket. Möjligen kan jag lägga till att trots beskedligt motstånd var Alexander Gerndts insats så inspirerad och bra att han är ännu mer given i vårens första EM-kvaltrupp (Moldavien i mars). Gerndt skapade fyra målchanser, gjorde ett mål, rörde sig över stora ytor, skapade spelutrymme i anfallen. Kort sagt: han gjorde det en startdebutant som vill vidare ska göra under en januariturné-match i hög värme med halvsvajiga lagkamrater i ringrostig försäsongsform.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Det finns som alltid ett par intressanta namn i truppen. Kortsiktigt är det naturligtvis Gerndt och Adam Johansson som har störst chans att slå sig in i en EM-kvaltrupp redan i mars. Johansson borde kunna ta sikte på en ordinarie tröja till och med, Gerndt är i första hand en inhoppare. Om Ivo Pekalski inte blivit ”skadad” hade han också hört till det här gänget. Här har ni varför.

Bakom finns spelare som Sebastian Eriksson, Guillermo Molins, Michael Almebäck och Jiloan Hamad. Förr eller senare kommer de få chansen i en ”riktig” landslagstrupp. Beroende på vilka steg som tas får vi se om de går hela vägen till en ordinarie plats. Omöjligt att veta.

En av mina personliga favoriter, Rasmus Jönsson, är intressant. Antingen byggs det nya U21-landslaget runt honom. Eller så bedöms han redan så mogen att han ska finnas med i A-truppen under EM-kvalet för att se och lära. Jönsson är rutinerad med tre spelade allsvenska säsonger i ryggen. Det betyder mer än man tror. Enligt rapporterna från Sydafrika är både utsända murvlar och Erik Hamrén överraskade. DET gör mig förvånad. Jag hade aldrig bjudit in den blyge 20-åringen till Laul Calling-studion om jag inte trodde att det kunde bli något av honom.

Efter Petter Furuseth är Hammarby på väg att värva ytterligare en norrman med en historia kring sitt namn. Fast storyn om Jan Banan Tömmernes är ännu bättre.

Jan Tömmernes såg Torsk på Tallin i sällskap med polare och erbjöds 10 000 kronor för att ändra sitt namn till Jan Banan Tömmernes efter Robert Gustafsson karaktär i komedin.

Sagt och gjort.

Min egen favorit-Jan Banan är den loser som dyker upp i Stefan Sundströms låttexter då och då:

”Jan Banan han hängde med på ett bananskal in på plan,
en medlem av ett proletariat.
Som ville bli något inom media, det finns mången likadan.
Men han blev vald för han var så väldigt lat”

…Sundström är bajare så Jan Banan har alla möjligheter att bli en kultfigur i Söderklubben.

Agera Hammarby.

David Elm till Elfsborg – skriver om övergången här. Jag borde dock gjort jämförelsen mellan Stefan Andreasson och mr Cobb: Andreasson brukar ta kontakt med eventuella nyförvärv i ett tidigt skede, långt innan spelaren själv börjat fundera på hemflytt. Där sås ett frö – en inception – om att Elfsborg är ett bra alternativ. Sedan växer detta frö och blir till slut ett eget val.

En reflektion jag snor av Emil Diego: om AIK värvar Slavkovski från Bochum kan de starta matcherna med Goran och Bangura – och sedan byta in Goran och Bangura i andra halvlek.

Hört på redaktionen: ene sportchefen till den andre: ”Varför jagar vi klick?”.

Två helt andra frågor:

Hur fan kan man lägga en fotbollslandskamp klockan 16.00 på en vardag?

…och hur ser Sladjan ut egentligen…?

Intressant att först nu reagerar alla på det jag skrev om i söndags – att Zlatan nobbades av Radiosportens jury eftersom han är för populär.

Mer skryt. Att Joel Ekstrand skulle lämna Helsingborg förutsåg jag redan i november även om jag trodde på spel i Holland. Nu blev det Udinese, en intressant chans för en duktig mittback.

Cool bild på Alexander Gerndt i konkurrenten i dag: Vikingstad–Blanco 0-1.

Till sist: det är väl klart att just simmare ägnar sig åt röstFISKE.

…äh vad fan, vi kör en till: att allt färre röstar på Jerringpriset, är inte det dåligt Skött av ansvarige Bengt?

I dagens tidning skriver jag om Zlatan och Idrottsgalan och Jerringpriset. Problemet är att jag kallar legendariske radiojournalisten Sven Jerring för STIG Jerring. Krönikan lästes inte bara av miss Modin, nattchefer och redigerare i går kväll före publicering, den har också lästs av en helvetes massa människor på nätet i dag. Ändå dröjde det fram till 13.30 innan en pensionerad kriminalkommissarie från Uppsala ringde redaktionen och påpekade mitt ribbskott. Vår generation måste göra upp med sin historielöshet.

Sven…Stig…förvisso inte hela världen…men rätt ska vara rätt.

Däremot blir jag upprörd när jag läser Konkurrentens ende krönikör som skriver om Anna Mannheimer. Krönikören hyllar Mannheimer för att hon 2009 ”ifrågasatte varför alla accepterade att Göteborg var en belägrad stad bara för att IFK Göteborg och AIK skulle spela fotboll”. Att använda sig av ”varför accepterar alla?”-greppet är möjligen en bra teknik för att överleva en TV-debatt men att upphöja det till någon sorts förebildsjournalistik, då har man haft idétorka ett bra tag.

For the record:

1. Jag och många med mig accepterar inte att Göteborg belägras. Så det är helt åt helvete fel att skriva ”alla”.

2. Enligt Wikipedia menas med belägring ”en inneslutning av en fientlig fästning eller stad, med syftet att förbereda en stormning av denna eller tvinga den att kapitulera. Belägring var vanligt i framförallt antik och medeltida krigföring. I belägringen ingår att fästningen eller staden skärs av från tillförsel av underhåll som livsmedel, vatten, krigsmateriel och manskap. Samtidigt som detta sker försöker belägrarna förstöra fästningsverken med murbräckor, belägringstorn och andra belägringsvapen”. 

…jag såg vare sig murbräckor eller belägringstorn denna kväll, vattnet rann utmärkt i kranarna och det enda manskap vi höll på att förlora var stackars Glenn Hysén som ett gäng Gnagare gick onödigt hårt åt. Kapitulerade gjorde vår stad rakt inte även om AIK vann själva fotbollsmatchen välförtjänt.

Söndagsläsningens höjdpunkt blev i stället – som alltid – Lasse Anrell även om det tog emot att man tvingades tugga i sig en hyllning av Niklas Strömstedt, den andra på kort tid. Häromkvällen gick även miss Modin igång på alla cylindrar på mannen som kan sjunga om fåglar. Oklart varför.

…och om vi ändå ska jämföra tidningar kan hålla koll på rapporteringen från januariturnén också: Vikingstad–Lur 1-0. Kul grepp att testa vad nykomlingarna kan om ”riktiga” landslaget.

Jag är naturligtvis ute på tunn is här men om man inte vill att vargen ska äta upp ens får, kan man inte sätta upp ett stängsel då? Ungefär som att jag låser dörren om jag inte vill att någon ska stjäla min platt-TV – jag skjuter inte potentiella tjuvar på måfå.

…apropå jakt har Bank och jag bestämt att till sommaren ska vi införskaffa ett helt vildsvin som vi flår, styckar och grillar på The female version of Mariusz Czerkawskis klotgrill här på baksidan av Ankgatan. Målsättningen är att få till samma bruna griljering som Obelix. Helst vill vi kunna äta köttet direkt från ett ben också.

Och apropå Bank så tog det åtta år men här sågar han äntligen Erik Niva. Sista frågan.

…Niva som lite förvånande börjat svänga sig med Viasats snabba klyschor:
– Ett viktigt mål för förlorar Villa den här matchen är krisen total.

Lite nyfiken är man ändå Scream 4. Dags att damma av de tre första igen, det var ett tag sedan.

Alla köper förresten inte att jag rycker ut till Zlatans försvar. Aarne mejlar:

”Du pratar om världens dyraste lyktstolpe. Han som inte platsade i Barcelona. Henke fick skit för att han spelade i en liga som bara två lag kan vinna. Serie A då? Z spelar bra mot lag som Andorra och Malta. Mot ett medelbra motstånd går han bara runt och gnäller. Fanns inte offcide regeln skulle han röra sig mindre än reservmålvakten”.

…prisjämförelsen är Aarne helt rätt på. På bygghemma.se får du en utmärkt lyktstolpe för endast 621 riksdaler. Men när det kommer till hur ”offsideregeln” egentligen skrivs tycker jag att vi kan kräva mer av Aarne.

Till sist tre anledningar att inte resa ur soffan i dag: Liverpool-Everton (15.00), Tottenham-United (17.05), Lecce-Milan (20.40).

Jag hade missat en detalj i röran kring Sebastian Larssons framtid: schweiziska TV-rättighetsupphandlaren och agentbolaget Kentaro sover tydligen i samma säng som de indiska kycklinggigaterna Venky’s som sedan en tid äger Blackburn. Kentaro ska ha stått för krediterna i samband med köpet och agerar nu som någon form av rådgivare åt indianerna.

Sebastian Larssons agent heter Per Jonsson. Hans företag heter Northern Sky och är ”Part of the Kentaro group”.

Anledningen till att Larsson nu ser ut att hamna i Blackburn snarare än Newcastle, som fotbollsmässigt vore ett bättre val, handlar alltså inte bara om pengar utan om samarbetet mellan ägare och agentfirma. Det är inte ovanligt att det går till just så här: ett agentbolag placerar sina spelare i en och samma klubb med målsättningen att nå framgång, sportslig som ekonomisk.

Problemet är bara att medan Blackburn är en liten Premier League-klubb är Newcastle, trots senaste årens miserabla resultat, en storklubb som snart kan fajtas om en Champions League-plats igen. 

Den indiska kycklingsatsningen i Blackburn då? Tja, den är säkert bra. Men ärligt talat, om man ska göra en jättesatsning; är det verkligen Sebastian Larsson på free transfer som är värvningen som dyker upp först då?

Jag är inte övertygad om att kycklingattacken från öst blir så bra som Blackburn hoppas.

Ni hör Erik Niva fördjupa sig om detta i dagens Viasat-sändningar inför Chelsea-Blackburn.

En efter en kliver kandidaterna fram i matchen om att ta över efter Lars-Åke Lagrell. Nu är fem stycken ute och fler blir det inte: Susanne Erlandsson, Lars-Christer Olsson, Karl-Erik Nilsson, Bosse Johansson och Jörgen Eriksson. Den 15 februari väntas SvFF:s valberedning offentliggöra namnen.

Precis som jag avslöjar i dagens tidning är Olsson det hetaste alternativet. Den förre Uefa-VD:n har fått frågan, är själv intresserad, har stöd inom förbundet och av klubbarna, och ses som en motvikt till Lagrells vapendragare Susanne Erlandsson. Lars-Christer backas även upp offentligt av gammel-Lennart så i dagsläget ser jag inte hur det kan sluta på annat sätt än att Lars-Christer Olsson blir ny ”Lagrell”.

Eller som Lennart sa till mig i telefon häromdagen:

– Han har dessutom humor och kan sjunga.

Om det stämmer är det färdigheter Lars-Christer dolt väl genom åren. Men det skadar förstås inte om det bakom den strama streberytan vilar en go gubbe.

Lars-Christer Olsson – ordförande för Svenska Fotbollförbundet från 2012. Där har ni stalltipset januari 2011.

Om någon vet vem Maddes New York-flört är, skicka gärna ett mejl. I synnerhet om det är en idrottspersonlighet. Vore ett fint scoop att ta helg med.

Aftonbladet eller Expressen? Tja, jämför Johan T Lindwalls krönika om Madde-bilderna med Mattias Sandbergs – och valet torde vara enkelt.

Att miss Modin och jag var sådana trendsättare, det visste jag inte.

Förstår inte varför folk gnäller på Peter Englund och Björn Ranelid. Vad spelar det för roll om de tjafsar med varandra? Det är bara underhållande. Till er som hävdar att ni inte bryr er: läs inte om det, kommentera det inte, återgå till era tjocka böcker och tunga samhällsmagasin och framför allt – håll käften.

…Ranelids citat om Let’s Dance-tittarna som ”en ny underklass med fän och lättledd boskap” är ju genialt i sitt sammanhang.

Själv laddar jag upp inför kvällen med läsk, pizza och en bättre påse löst – och självklart På Spåret på TV:n.

En annan snackis är onekligen Vargkriget. XVI är på jägarnas sida, då sluter bloggen upp bakom vargarna.

Måste säga att Kim Ekdahl imponerar i handbollen. Mogen i sitt spel trots han är orutinerad. Väljer oftast rätt, gör få fel. Spelar klokt.

Fotboll på fredagar är inget problem. Inte heller att fotboll spelas på olika dagar i veckan. Problemet är att allsvenskan 2011 kommer att spelas på ALLA veckodagar. Årets spelschema är en enda stor röra.

Efter Joel Ekstrands avhopp åker Sverige till Sydafrika med AIK:s mittbackspar. Känns tryggt.

…å andra sidan: motståndet under årets januariturné (Sydafrikas U23-lag och Botswana) känns ungefär lika hett som när Sverige mötte Saudiarabien och Jordanien häromåret.

Apropå januariturnén är det klart skumt att Ivo Pekalski lämnade återbud tidigare i veckan på grund av skada men var bäst på plan under Malmö FF:s tvåmålsspel i går. Gör MFF en ”FC Köpenhamn”?

…och apropå udda fotbollsnationer: den där ligan i Indonesien som vill värva Magnus Hedman, hör gärna av er. En säsong kan jag köra. Det ekonomiska gör ni upp med min agent och hovskribent Erik Niva.

Turerna kring Sebastian Larsson är märkliga. Att han skulle nobba Newcastle för att lönen som erbjöds var för dålig låter obegripligt. Tror inte sista ordet behöver vara sagt där. Ska snart reda ut saken åt er men Blackburn, trots indiska kycklingpund, är inget  fotbollsval. I så fall handlar det bara om just indiska kycklingpund. Larsson fyller 26 i år och är för ung för att tänka cash.

Till sist ishockey: Luleå Hockeys nyförvärv Vili Sopanen kan få en och annan jobbig rubrik mot sig om det blir fiasko i debuten.

Om vi ska bli seriösa kring nya sedeln är det väl självklart att Olof Palme bör fronta? Den yngre generationen kanske har missat hans jultal från 1972 eller stödet till ANC 1985 bara några månader innan mordet. I år är det 25 år sedan Palme dog, nog förtjänar han en plats på sedeln. Har ni något tips på vem som sköt går det bra att posta i kommentarsfältet.

Blev uppringd av Lennart Johansson igår som hade en del intressant att säga, framför allt vill han inte se Uri Geller i svenska landslaget. Jag tror att Lennart kan vara lugn där.

…vi pratade om Lagrells efterträdare också. Att Lennart vill se Lars-Christer Olsson kom knappast som en överraskning. Att Lennart, 82, sent omsider skaffat mobiltelefon var ändå samtalets tyngsta nyhet.

När det gällerordförandeposten i SvFF är Lars-Christer ett bra namn men vi är många som fortfarande hoppas på Pa Dembo.

Persson på Hörnet är tf nyhetschef i några dagar och det förhåller vi oss till genom att ta sovmorgon, gå på lunchbio (Svinalängorna) och boka in ett eftermiddagspass på gymet.

Till sist börjar väl handbolls-VM i dag och då snor jag denna från (före detta) TT-Johanssons FB: ”Svårt att gå loss på sport där man får ta bollen med handen och inte har något mittfält”.

Om Fredrik Ljungberg någon gång under sin fotbollskarriär lärt sig skjuta hade han blivit matchhjälte i ligadebuten för Celtic.
Nu blev det varken succé eller fiasko.
Men en sak är säker: Freddie är redan en ledare i nya klubben.

Det var inte helt lätt att se gårdagens möte i skotska Premier League mellan tabelljumbon Hamilton Academical och ligaledaren Celtic. Alla svenska TV-bolag – även de som kallar sig fotbollskanaler – nobbade Fredrik Ljungbergs ligadebut. Eftersom en resa till New Douglas Park ett par mil utanför Glasgow kändes som överkurs fick det till slut bli en halvsuddig internetstream på datorn.

Ljungberg, vars flytt från Chicago Fire till Celtic uppmärksammats stort i svensk media, byttes in i 75:e minuten och ställningen 1-0 till hemmalaget. Trots bollinnehav på 70 procent spelade Celtic besvärande dålig fotboll och bästa kvitteringschansen så långt var en Hamilton-rensning som träffade en Celtic-spelare i ryggen och målvakten Tomas Cerny tvingades reflexrädda till hörna.
På den nivån var det.

Jag överdriver inte när jag säger att Hamilton-försvaret öppnades upp först när Freddie kom in på planen.
Nummer sju tog plats som offensiv mittfältare bakom strikern Anthony Stokes och det hände saker direkt. Ljungberg rörde till en början inte bollen särskilt ofta men hans patenterade ”Arsenaldjupledslöpningar” rörde till det för Hamilton som tidigare kunnat stå i linje och rensa.

Med bara sekunder kvar av ordinarie tid väggspelade vänsterbacken Emilio Izaguirre med Ljungberg inne i straffområdet för att ögonblicket senare vräkas omkull. Domaren Willie Collum, som godkänt ett solklart offsidemål för Hamilton i första halvlek, bjöd igen när han pekade på straffpunkten och samtidigt delade ut matchens tredje röda kort.
Anthony Stokes dunkade dit 1-1 lågt i målvaktens högra hörn.

Tre minuter senare fick Fredrik Ljungberg den stora chansen. I princip oattackerad med bollen vid straffområdesbågen kunde han lägga tillrätta för högerfoten och avsluta ostört. Det lama skottet gick rakt på målvakten. 

En av den svenska fotbollshistoriens största gåtor handlar om just det, varför en av våra största stjärnor aldrig har lärde sig att skjuta. Ljungberg skott är – på fullaste allvar – i nivå med en ordinär damfotbollsspelares.

Nu fick Ljungberg i stället visa upp andra kvaliteter, i första hand sina ledaregenskaper. Freddie hade hade inte varit på planen i många minuter innan han skällde ut domaren för en tveksam varning på en lagkamrat. En stund senare klev han ner på egen planhalva, drev upp bollen och manade fram rörelse.

Den matchotränade Fredrik Ljungberg har inte klippet i steget som en gång gjorde honom till ett världsnamn. Men spelsinnet och ledaregenskaperna finns där. Han kommer att ta en ordinarie plats och göra nytta i ett Celtic som dessvärre är en skugga av det fotbollslag de var för några år sedan.

Det är mycket möjligt att det ändå slutar med en comeback i Erik Hamréns landslag.

Nu har jag inte hunnit kolla upp det här utan skjuter från höften: visst fan måste personen som blir bild på nya 200-lappen vara avliden? Spelbolagens kupp med Zlatan kan i så fall bara sluta på ett sätt: antingen får de knäppa Z eller betala tillbaka eventuella spel.

EP-Månsson avslöjar att Jörgen Eriksson fått en intresseförfrågan att bli ny ”Lagrell”. Eriksson – som tog över i förbundsstyrelsen efter Börje Sandgren och nu suttit i två år – är en realistisk kandidat till 2012. Låter ganska piggt, måste jag säga. Jag tror mer på Eriksson än Bosse Johansson även om det kan vara lite tidigt. Favoriter är fortfarande Susanne Erlandsson, Lars-Christer Olsson och Karl-Erik Nilsson. I den ordningen.

Mr Flinch har utnämnt rubriken på mitt förra inlägg till årets rubrik. Jag protesterar inte.

Fick i dag möjlighet att uttrycka en känsla jag har haft ett tag – att 2011 är ett svettigt ödesår för svensk fotboll. Jag utvecklar tankarna här…och får med Uri Geller på ett hörn också.

…närmast för Blågult väntar januariturnén i Sydafrika och match mot någon lokal stam. Vikingstad är Sportbladets utsände, därmed bryts en sjuårig tradition: jag har bevakat resan sedan 2004. Nu var det dags att förnya och föryngra. Återstår att se om Vikingstad kan fylla kostymen.

Ligadebut för Fredrik Ljungberg mot tabelljumbon Hamilton i kväll. Och coachar Celtic gör Johan Mjällby då Neil Lennon är avstängd (en överklagan är under behandling). Börjar 20.45 men ingen TV-kanal visar. Får bli nätet.

I vanliga fall skriver jag bara herrfotboll. Det är mot den bakgrunden detta blogginlägg ska läsas.

Tisdagen blev en intressant arbetsdag som jag fick ägna åt att diskutera två krönikor som bägge delvis handlar om kvinnor på olika sätt.

Jag skrev om Magnus Hedman till nyhetstidningen (papper). Det var inte många som reagerade. En artikel berättade om det sexköp Magnus dömdes för, min krönika bredvid gav en fördjupning av hans tidigare liv som fotbollsstjärna. Det var uppgörelsen och direktivet från nyhetscheferna – jag skulle skriva om Magnus fotbollskarriär och berätta vem han var innan rättegångar och skandalartiklar. Jag tycker att krönikan är saklig och nyanserad.

Men när den under kvällen lades ut på nätet blev det ett himla liv.

Birgitta F mejlade:

”Har du tappat ner hjärnan i kuken som de flesta män har gjort? Magnus Hedman är inget annat än en skitstövel som utnyttjar kvinnor som handelsvara. Naturligtvis är han inte ett fotbollsgeni i första hand. I första hand är han ett svin som utnyttjar kvinnor i andra hand är han en mansgris som tycker att kvinnor skall betjäna honom sexuellt. I tredje hand liknar han dig som fortfarande har en plats i Aftonbladet.
/Birgitta”.

Nåväl, min andra krönika handlade om Pia Sundhage. Jag drog en lans att det är dags för kvinnliga chefstränare i herrallsvenskan – varför inte Pia? Här fick jag också många reaktioner. Förra förbundskaptenen för herrarnas innebandylandslag Kristina Landgren Carestam, som jag nämner i krönikan, skickade ett mejl:

”Hej!
Kul att du minns mig och bra artikel. För egen del är man numera sportchef för Pixbo Wallenstam IBK både för dam och herrlaget, återigen inte många kvinnliga sportchefer som har herrsidan. Jag ville bara säga att med lite ironi att det är fantastiskt att fotbollen kommit så lång att man har så många påtänkta kompetenta elittränare att man inte ens har Sundhage i sina register som elitklubb. Är jag förvånad, tyvärr inte.
Med vänliga hälsningar
Kristina Landgren Carestam
Sportchef Pixbo Wallenstam”.

Se där. En liten känga som ramlade in framåt natten. Piggar alltid upp.

Nu är det onsdag. Ny dag, nya diskussioner.