Så har man blivit med blogg, bara så där. Tack för förtroendet, Laul och ha det gott i alperna!
För er som väntat hela helgen på något spännande kan jag bara säga: this is what you get. En två barns mamma som närmar sig 40 med hysteriska steg (kris? absolut!). Antalet landskamper slutade jag räkna på 90-talet.
Och om du föredrar den grabbiga stilen får jag vänligen hänvisa vidare, det finns ju en del att välja på…

Graz ja! Med på planet var både GP:s utsända, SVT-teamet och U21-kaptenen Jörgen Lennartsson (som skulle vidare till Italien för match). Ja, bara Anders Svensson saknades egentligen.
Men jag hade gott sällskap av Anders lagkamrat Emir Bajrami. Vi snackade fotboll och journalistik. Men vad är det med dessa elfsborgare och flyg – det var inte långt borta att U21-landslagets fått sin egen ”flygskandal”, Emir och Elmin Kurbegovic checkade in en kvart före avgång…

Graz var det ja!
Har varit i Graz en gång tidigare, 2000. Det ösregnade hela matchdagen och på kvällen slet Stefan Schwarz av sin hälsena. Jag minns hur jag efter matchen jagade den stackars mittfältskämpen i spelargången. Han lämnade arenan på kryckor och hoppade in i en framkörd bil. En kommentar, Stefan? sa jag och förväntade mig några tårdrypande ord. Men Stefan böjde sig fram och viskade: Ja, en sak. Jag vill tacka Andreas (Herzog spelare i Österrike) pappa som kör mig till sjukhuset.
Vilken hjälte!
Presskonferens klockan fem. En annan hjälte är tillbaka, välkommen Erik Edman.
/Petra Thorén, Graz

Det är en ganska intressant diskussion, den här om att se och föutspå talang, samt värdera olika spelares skicklighet. Jag och TT-Skiöld diskuterade detta under en promenad i solnedgång på Santa Monica beach.

I vissa fall är det hur lätt som helst. Jag hade inte sett mycket av Rasmus Elm när jag åkte på januariturnén. Han var valpig och försiktig de första träningspassen men tog mer och mer plats och växte till en jätte. Mitt citat ”Vi kommer att luta oss mot Elm gånger två tidigare än ni anar” var ingen chansning efter att ha sett Rasmus i träning och ett inhopp mot USA. Sedan kunde jag skriva det en gång till efter Mexiko-matchen.

Sedan har vi en kille som Anttonen som vissa retar sig på att jag skojade med eftersom han gjorde en bra insats mot Mexiko. Jag tycker att Anttonen är en spelare som håller hög allsvensk klass. Men jag tror inte att det blir så mycket mer. Jag förstår varför förbundskaptenerna tar ut honom – det ger stadga åt en ung trupp och det behövs för att träningar och matcher inte ska bli test utan värde för Elm och andra stora talanger. Lik förbannat finns en poäng i att konstatera att spelare som Markus Jonsson, Dahlberg, Anttonen, Andreas Johansson och Marcus Lindberg knappast har så mycket i ett riktigt landslag att göra.

…Andreas Johansson invänder ni kanske nu. Visst, överraskande bra mot Mexiko. Men inte tillräckligt bra för att komma med till en träningslandskamp mot Österrike. Jag sträcker mig till att säga att det ska bli intressant att följa honom i allsvenskan som läget är nu.

Alexander Farnerud och Daniel Nannskog är två spelare som efter resan fick höga betyg av såväl media som förbundskaptener. Ni vet att de egentligen inte skulle ha varit med alls? De kom med som reserver. Nu är Nannskog – som vi i media tjatat om i många år – till och med uttagen i landslagstruppen mot Österrike och har goda chanser att spela VM-kvalet i vår. Trots att förbundskaptenerna alltså inte ens var intresserade av att testa honom på januariturnén från början.

Exemplet Nannskog finns det självklart inget försvar för, där gjorde förbundskaptenerna bort sig, men ingen har facit, det är ibland omöjligt att veta hur en spelare reagerar när han plötsligt kommer till en bättre miljö. Du kan dominera i ditt klubblag – när tempot skruvas upp ett snäpp är du ingenting. Andra bara lyfter och lyfter i takt att nivån höjs – som Teddy Lucic.

Adam Johansson är ett bra exempel. 26 bast, inga A-landskamper fram till i år, likt Anttonen en spelare som håller hög allsvensk klass men inte så mycket mer. Sedan placeras han plötsligt i en bättre miljö och växer och växer. Omöjligt att veta på förhand.

Eller är det tjänstefel av förbundskaptenerna att inte ha tagit ut denna spelare tidigare? Nej, jag tycker inte det. Johansson gav under fjolårssäsongen en fingervisning om att det fanns mer än han visade. Högerbacken placerades plötsligt som vänsterytter och löste uppgiften bra. Förmågan att spela på olika positioner vittnar om kapacitet. Då fick han chansen under januariturnén. Och tog den.

Ledstjärnan: ”Adam Johansson har alltid varit min man”.

En presskonferens som börjar med att Lars-Åke Lagrell och TV4:s Max Grindahl diskuterar SMS-teknik kan aldrig bli tråkig.
– Det här T9, använder du det? undrar Grindahl.
– Nä, jag har bara hört talas om det, säger Lagrell.
– Ja nä, jag förstår det inte heller.
– Jag kan bara skriva JA och OK. Jag är bättre på mejl, avslutar Lagrell den fascinerande diskussionen.

Sedan klev Roland Andersson upp på scenen. Att han skulle inleda med att såga medierna för bevakningen av januariturnén var ingen högoddsare.
– När jag kom hem ringde min dotter och undrade hur det varit på ”lallarresan”, sa Roland och sedan hänvisade han minst fem gånger till hur medierna beskrivit detta som en ”lallarresa” – vilket det minsann inte är utan den är väldigt viktig för svensk fotboll.

Fem gånger!

Efteråt frågade Lund om det var jag som skrivit ”lallarresa” men det har jag inte, inte Lur heller. Så jag frågade Roland men han visste inte exakt:
– Nä, det var min dotter som hade läst det nånstans.

Slutsats: ni ska inte tro på allt förbundskapteners döttrar får för sig.

…eller är det trots allt Lur som är den skyldige?

Sedan började rubrikerna radas upp: ingen Henke (knasigt!), Rasmus Elm (klockrent)!, Adam Johansson (skrällen!), Nannskog (äntligen!), Fredrik Stoor (petningen!) och Erik Edman (comebacken!).

En riktigt spännande trupp om ni frågar mig, bortsett från att cirkusen kring Henke Larsson rullar ett par varv till.

…jag gillar inte utropstecken men här får ni ett till!

Jag fick en del skit under januariresan om min artikel om ett HEMLIGT MÖTE mellan Gråskallen och Lagrell i USA. Men de hade mycket riktigt haft ett möte om framtiden, Gråskallen ville inte säga så mycket om det och det får väl därmed betraktas som ganska hemligt.

Efteråt stod förbundsfolket i en klunga och några journalister i en annan och vi pratade över gränserna:
– Alla klara redan? sa Richt.
– Ja, det var raka besked, sa jag.
– Tolkar man det som att det var inget av värde? undrade Richt.
– Det går alltid att hitta något, sa jag.
– Typisk journalistkommentar, skrockade Gråskallen.

Ungefär så.

Broder Birro vann bloggpriset, det är bara att gratulera. Nu när inte Ledstjärnans blogg var med tycker jag att Rydström skulle vunnit. Han står för något nytt och breddar perspektiven. Vi andra är ganska jämngrå och gapar från vår del av dammkanten medan Rydström befinner sig mitt bland näckrosorna. Som journalist varken kan eller vill jag byta med honom. Bloggen är ett komplement till tidningsarbetet snarare än en huvudsyssla. I mitt fall alltså. Priset i sig brydde jag mig inte så mycket om, jag gick inte ens på galan.

Radiosporten toppade i morse med att Henke Larsson kanske ska fortsätta med fotbollen. Eh…vem är det som har missat något här? Det blev väl klart i förra veckan. I dag är han med i den Österrike-trupp Gråskallen presenterar. Om Henke nu ska fortsätta med fotbollen, är det bästa för landslaget att han får en ordentlig match i kroppen innan VM-kvalet. Att resonera på annat sätt vore märkligt.

…Daniel Nannskog bör också vara med, och Rasmus Elm. Intressant att se hur Gråskallen resonerar med Samuel Holmén vs Alexander Farnerud. Farnerud gjorde ju en klart starkare vinterturnering.

Anttonen?

När det gäller Henrik Larsson har jag tänkt på en annan sak: pratar inte folk med varandra? Häromveckan skrev vi artiklar om anfallskrisen och Gråskallen sa att han inte tänkte ringa Henke. Då skickade Henke ett SMS till Gråskallen och började träna med Helsingborg. Då sa Gråskallen till media att ”Ska han spela fotboll, kan han inte spela innebandy”. I dag ska truppen presenteras, samtidigt kommer Henkes besked via media att han slutar med innebandyn som ett slags ”Lasse! Jag vill vara med i din trupp”. Det verkar som att dialogen styrs av olika händelser och utspel i media och sedan görs tolkningar och tas beslut utifrån det. Nog för att både Gråskallen och Henke var med på den tiden telegrafen var ny, men de borde väl ändå veta hur en telefon funkar?

I dag ska jag klippa mig. Nu vet cheferna varför jag inte är på jobbet. Jag menar…det vore ju besvärligt att ringa och säga det.

…men tänk om de inte läser bloggen? Jag får nog elda upp lite gamla kläder och skicka en röksignal också.

Har känt mig trött och hängig under dagen eftersom jetlagen vägrar släppa. Men det var fram till jag läste Örebro-målvakten John Alvbåges blogg.

Alvbåge – en skön snubbe som både kan ta och dra ett skämt – var ju även med i januaritruppen och höll nollan mot Mexiko efter en stabil insats. Han skriver riktigt roligt om mig – jag tackar för käftsmällen som fick mig att vakna till.

Det är precis så här spelarbloggar ska fungera; när de levererar sin syn på det vi i media rapporterar om.

Det verkar till och med som att mina krönikor fungerande som landslagets tändvätska inför Mexiko-matchen. Och Alvbåges blogg fungerar som tändvätska för mig! Han ska aldrig mer få se en knubbig Lauler i för liten t-shirt. Men jag skyller allt på den dåliga maten i USA och att vi hela första veckan bodde på ett hotell som saknade gym.

Matchen? Läs min krönika och alla andra texter som jag dunkade ut direkt.

”Svennis” var lugn och harmonisk på presskonferensen efteråt. Tyckte att Mexiko hade gjort en ganska bra match mot ett bra Sverige. Det var ett spel för galleriet.

…lugna var nämligen inte de 46 000 mexare som bjöd upp till fest på läktaren men fick se sitt lag chanslöst på planen. Burop och öl haglade. Inombords lär ”Svennis” känna ungefär samma sak, det här var ju en match då många spelare behövde kliva fram eftersom flera utländska stjärnor är skadade och avstängda i VM-kvalet mot USA i februari. Det här var fjärde raka utan seger. Pressen kommer att bli enorm nu, sedan kan Svennis” skylla på att den bara förekommer i tidningarna hur mycket han vill.

…om svensktrion sitter kvar vid en förlust mot USA? Inte en chans.

Sliter med de sista texterna till papperstidningen. Det är ett fantastiskt jobb jag har, men det ska bli jävligt skönt att inte behöva skriva ord som ”januariturné”, ”januaritrupp” och ”januariresa” på ett år.

Mest imponerande med den svenska insatsen var att det oprövade gänget gjorde så bra ifrån sig inför en jättepublik som i princip enbart bestod av festladdade mexare.

Frågade Richt vad notan för bjudmiddagen landade på:
1300 dollar?
– Nä, det var inte mer än 800, sa Richt.

…gissar att Elm och Farnerud håller i kortet i natt. För inte vågar Richt ge det till Nannskog?

Ny förbundskapten om Sverige går till VM? Det lutar mer och mer åt Roland Andersson. Missar Sverige är det en öppen fråga. Hasse Backe, kanske? Jörgen Lennartsson kan vara aktuell om han gör succé under U21-EM. Och förutsättningarna finns, han har ju Rasmus Elm i laget.

Hur bra var Mexiko? Frågar ni mig – inte alls bra. Därför ska vi försöka att hålla i hatten lite när vi nu hyllar Anttonen och Andreas Johansson (även om Johansson faktiskt var jävligt bra).

…Elm som ville ge mig en känga för något jag skrivit i bloggen om hans kokbok. Men en intervju kom i vägen. Jag är lite nyfiken på vad det var. Hans bror får blogga om det.

– Jag får hålla på i många år framöver om jag ska lyckas besegra Lagerbäck någon gång, sa ”Svennis”.

Det sved nog. Igen.

Om några timmar rullar vår kolsvarta Ford Expedition med sylvass motor kustvägen tillbaka till Los Angeles. Sedan flyger vi hemåt.

Citat:
– Ibland är det kul att ha fel.
Slut citat:

I dag gjorde vi som landslaget – vi besökte Alcatraz. Fängelseön bara Clintan och hans två vapendragare lyckats rymma i från. Det var värt varenda dollar (26 stycken).

Vi frågade Gråskallen häromdagen vad han tyckte om besöket, han sa att det gav perspektiv. Han sa också:
– Jag har varit där förut.

Det förvånar mig inte.

Prickade nästan Sveriges startelva mot Mexiko. Lämnade en preliminär till tidningen, vi hann inte få in den rätta på grund av tidsskillnaden, och jag missade bara Adam Johansson. Jag hade Max von Schlebrügge på vänsterbacken. Elvan var faktiskt inte helt lätt att läsa.

…frågan är hur han tog sig ut. Med sked?

Gråskallen som precis la handen på ”Svennis” axel, de står och snackar bredvid mittcirkeln ute på Alameda County Coliseums rätt risiga gräsmatta. Hasse Backe är med också.

Mexiko startar med Matias Vuoso på topp samt Lucas Ayala och Leandro Augusto på mitten – fler namn känner jag inte igen.

Har bullat på mig skidjackan med tanke på att Oakland är kyligt om natten. Då syftar jag inte bara på de bakgator där TT-Skiöld, Blanco och Leffes stand in bevittnade en vålddsam gänguppgörelse (eller något i den stilen) igår.
– This is Oakland, sa taxichauffören och kryssade lugnt vidare mellan polisbilar och TV-bolag som var på plats at the crime scene.

Blanco och Leffes stand in ska vara glada att de åkte med TT-Skiöld som är lång och grov och har ett jävla humör om det behövs.

…skidjackan hade jag dock inte behövt. Vi sitter inomhus bakom glasrutor, ett halvt ljusår från planen. Vilken stämning – eller inte.

På läktarna är det bättre drag. Det har pratats om fullsatt (så låter det ofta inför den här typen av matcher) men så mycket folk är det inte. 40 000 kanske? Mexarna gör det till en fest oavsett.

Mexiko-Sverige – 4-1?

TT-Skiöld tror på 3-0.

Bra tugg på Lagrells bjudmiddag i går. Förbundets representanter vek ner sig tidigt, vi andra fortsatte till en närbelägen bar för en sängfösare. Blev ändå tidig hemgång, Oakland by night chansar man inte med. Inte ens om TT-Skiöld är med.

Nu: avspark. Känns tryggt med Anttonen på högerbacken.

I två och en halv timme satt vi i lobbyn på Oakland Marriott och väntade. Vi hann både bli utkörda och smita in igen innan ”Svennis” kom. Hasse Backe var mellanhand (faktiskt beundransvärt i den värld dessa herrar rör sig i) men han ville inte väcka sin chef för tidigt. På något sätt fick Backe ner ”Svennis” till lobbyn och när han väl slog sig ner i en fåtölj blev de utlovade tio minuterna snabbt tjugo. Det blev ett bra snack, inget revolutionerande, men intressant, avslappnat och – säkert – alldeles för långt för tidningen.

Jag noterade att Backe snusar och frågade hur han fixar snus till Mexiko. Han drog en story vars slutsats var att en stock kostade honom 450 kronor. Efter intervjun med ”Svennis” gav jag tips på hur man fixar snus till Mexiko för halva det priset.
– Kolla här, sa Backe till ”Svennis” som sken upp eftersom han tydligen också har denna last.

Lauler rycker in?

…men egentligen är det Spanjorens brorsa som ska ha all cred för detta, han bor i San Diego och vet hur slipstenerna ska dras.

Nu tror jag inte att stålarna är Backe & ”Svennis” största problem, men det här sättet är framför allt enklare.

Sedan lämnade vi Marriott och det sista vi hörde av ”Svennis” och Backe var att de skulle till gymmet. Dit ska jag också nu, första träningspasset på den här resan, vårt förra hotell saknade gym. Nu bor vi på ett riktigt tjusigt place i hjärtat av San Francisco, antagligen så dyrt att redaktionschefen kommer blänga lika surt på mig som när Bank och jag råkade flyga första klass under EM och hamnade snett bakom Cesare Maldini.

Bilresan mellan LA och San Fran är egentligen värd ett eget kapitel. Vi åkte genom berg och över vidsträckta vidder. Kalifornien är i princip obebyggt visade det sig.
– De har äppleodlingar som är lika stora som Liechtenstein, sa TT-Skiöld och det ligger något i det.

Plötsligt spred sig en stank i bilen. Vi tittade åt höger och där stod anledningen till att jänkarna kan trycka i sig 13 miljarder hamburgare per år. Vi såg ett hav av kreatur och det tog aldrig slut. De hade inte fått plats i Liechtenstein om man så staplat de på varandra. En fruktansvärt stor yta med kor eller oxar eller vad det nu var.

I kväll drar vi vårt strå till stacken för att minska flocken. Lagrells årliga bjudmiddag för ”januarijournalisterna” börjar klockan 21.00 och Richt lär ha bokat ett bättre steakhouse.

Men först gym och landslagets sista presskonferens inför Mexiko-matchen.