Skrev om dyra plaststolar igår…här kommer en story som toppar det. Från SVT:s text tv:

”Clevelands superstjärna LeBron James får böta 25 000 dollar, motsvarande cirka 183 000 kronor. Anledningen? Han sparkade till en vattenflaska. Det var i onsdags, när Cleveland slog Minnesota med 109-95, som James ilsknade till i slutet av första quartern och sparkade till flaskan”.

…dyra flaska, som sagt.

Har ni saknat Fitness-Wagner i spalterna senaste tiden? Han avslöjade visserligen Jos Hooivelds övergång till Celtic men det gjorde han från Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, strax innan morfinet slog till. Stackaren har fått diskbråck. Naturligtvis ett ödets ironi att Fitness-Wagner av alla jävlar får problem med ryggen men för mycket träning kanske inte heller är hälsosamt… ? Vi hoppas i alla fall på ett snabbt tillfrisknande och att han snart är tillbaka för att hålla ordning på klubbarnas ekonomi, behövs mer än nånsin just nu.

Vad har hänt annars i dag då? Jo tack, de där jävla jeansen Ledstjärnan sålde på mig i samband med en reklamtrailer förra våren sprack i grenen och jag fick rusa ner till Carlings för att tjacka nya. Jeansen kostade mer än en biljett till Superbowl men höll alltså knappt ett år. För dåligt. Vad hette affären nu igen…? Ska se om namnet poppar upp.

…Carlings-tjejen sålde dessutom på mig en vit linneskjorta som inte fått skyhöga betyg på redaktionen, precis.

Om vi ska ta Bosse P på allvar – det ska vi egentligen inte göra men vad fan – så har han uttalat sig om Zlatans framtid.

”Kan Hamrén påverka Zlatans beslut?

– Nej. En förbundskapten måste prata med sina spelare, men möten och samtal med Zlatan känns mest som kosmetika. Det är möjligtvis bara hans fru som kan övertala honom. Beslutet är helt och hållet hans eget”.

…in Helena Seger we trust.

På Spåret i kväll. Broder Birro tävlar inte, däremot hittade jag ett kul gammalt klipp med honom och Eddie Meduza. Råder inga oklarheter vem som gick segrande ur debatten. 

Så har de dykt upp, de klassiska bilderna från 1985 när Sverige missade Mexiko-VM på det mest djävulska sätt.

Jag var bara nio år men minns det som igår…

…”se på T-shirten: ’Laban’ i sombrero’. Men helt klart var det ju inte…”.

Nä, det var ju inte det. Mest minns jag faktiskt ”Masses” kvittering mot Västtyskland, kanske för att Torbjörn spelade fram. Och vilken framspelning.

Nog om det, tillbaka till framtiden.

Tillsammans med Lund på TV-kanalens Fotbollshemsida och förre chefredaktör Gerdin har jag tillbringat en heldag på Bosön för samtal och diskussion med allsvenskans och superettans sportchefer.

Heldagen var ett led i sportchefsutbildningen men bland det roligare som hände var att Stefan Andreasson i Elfsborg vände på begreppen och tyckte att vi journalister borde gå en utbildning i fotboll i stället (han syftade kanske inte på just Lund och mig men säkert på Gerdin och en hel del andra). Idén är bra och en kurs ska Sef och SvFF nu styra upp, jag anmäler mig direkt. Framför allt är jag nyfiken på hur tränarutbildningen i Sverige fungerar…men blev inte mer än reserv när jag sökte höstens kurs för före detta elitspelare.

Det var en intressant dag. Förhoppningsvis ännu mer intressant för sportcheferna men det vet man aldrig. När det var min tur att beträda scenen la jag fokus på att det kommer krävas mer av klubbarna själva framöver för att få samma medieutrymme som senaste åren, allsvenskan har varit ett självspelande piano på det området – nu har kurvan börjat vända nedåt, då spelar det ingen roll att klubbarna säljer fler årskort än i fjol, har tidningscheferna bestämt sig för att andra idrotter känns hetare, ja då är det mycket upp till fotbollsklubbarna att vända den trenden, tidningarna innehåller det cheferna tycker känns hetast för stunden oavsett det är skidskytte, hockey eller curling – eller all internationell fotboll som också är en utrymmeskonkurrent till allsvenskan. 

Att klubbarna vill synas i media (och då även i Sportbladet) råder inga tvivel om, även om vissa fans inte alltid begriper detta grundläggande faktum.

…om jag fått bestämma hade jag givetvis kastat ut all annan idrott än fotboll…typ…men framför allt hade jag kastat ut Lillebror sett till allt dravel som står på hans blogg.

På sin plats med ett stort grattis till Niva som tog storslam i Guldskölden och till och med sänkte Lasse Granqvist vilket var på tiden. Nu kan man faktiskt börja ta priset på allvar när en skrivande journalist lyckas vinna före TV-profiler och dagsländor. Niva har sin plattform i det skrivande; reportage, krönikor, blogg och en tjock bok. Han syns även i Laul Calling men det är skrivandet vi förknippar honom med, dessutom skriver han för Sportbladet vilket gör det extra kul att han vann.

…om ni undrar varför Lasse Anrell inte ens var nominerad i någon kategori räcker det kanske att läsa hans senaste söndagskrönika så har ni svaret. Han lever fortfarande i en verklighet som den var för för 20-30 år sedan. Det gör ont att säga det men den debatten kunde Ledstjärnan hämta hem redan i första ronden.

Kollade med ett halvt öga på Guldbaggegalan och funderar över två saker: varför går alla galor – oavsett det är idrott, film eller musik – på måndagar? Och: förutom en cool outfit och rollkaraktär, gör Noomi Rapace verkligen någon större skådespelarinsats i Stieg Larsson-serien? Jag tycker att Malin Crepin borde ha vunnit, och att I skuggan av värmen borde fått pris som bästa film.

…å andra sidan; vad fan vet jag om film?

Vi är i alla fall lyckligt hemkomna från Damaskus som i ärlighetens namn var en rätt nedgången stad…

…framför allt deras fotbollsarena, spana bara in ljustavlan…

…eller första krurvan i 400 meter, för att inte tala om toaletten…

…var glada att ni slipper se hur det ser ut där inne.

Bättre match i dag, bättre motstånd, mer som hände. Allt från Johan Dahlins supertabbe till storfiskaren Renégie som till slut fick in en boll.

– Tack och lov, som han uttryckte det.

Skön snubbe, för övrigt. Tror nog att Håkan Mild ändå ångrar att Ranégie inte fick fler chanser.

– Jag kanske inte passar in i Blåvitt, sa han med ett snett leende.

Emir Bajrami var inte lika vass i dag, vilket även förbundskapten Erik Hamrén påpekade. Michael Almebäck däremot, turneringens lilla wow. Ge honom ett år eller två så kanske det kan bli något. Ni noterade väl att Syrien knappt skapade en enda målchans?

…inte helt säker på att Bajrami är med mot Wales, vi får se. Han har en del kvar att bevisa.

Här har man hyllat Anders Svensson i några dagar, sedan gjorde han en tvåplusmatch på sin höjd.

– Vissa matcher är jävligt roliga, andra jävligt tråkiga, den här hörde till det senare, sa Anders.

Kaotiskt efteråt. Publik rusade in på planen, spelarna fick skynda på in i omklädningsrummet som skyddades av en syrisk insatsstyrka och en gallergrind. Där tog även TT-Skiöld och jag ”skydd”, vi var nere på innerplanen för att göra intervjuer och hade ingen lust att stå kvar där när det regnade in folk från alla håll och kanter.

Men publiken rensades snabbt bort av en annan insatsstyrka eftersom Lennartsson & Söderberg skulle leda ett träningspass för de som inte spelade.

Lagrell var nöjd:

– Här gör de något i alla fall, sa han och syftade på polisinsatsen.

Någon större dramatik var det egentligen aldrig. Det var ingen hotfull stämning. Jag har sett värre i allsvenskan. Men landslagspolisen Janne Hammarbäck fick visa sin styrka när han höll rent utanför omklädningsrumsdörren. Han röt så folk blåste bort.

Det verkar inte bli något Damaskus by night för spelarna. De verkar inte överdrivet förtjusta i stan. Jag förstår lite hur de tänker och överväger att strunta i det jag också. Får se om Hussfelt är laddad.

Och nej, Mikael Dorsin levde inte upp till tröja nummer nio i dag heller. 

Vi är på plats på Al-Abbasiyin, en av de ruffigare fotbollsarenor jag varit på. Ska försöka få ut lite bilder men måste ha bättre kräm i uppkopplingen. Mirakulöst nog finns trådlöst bredband här på arenan, ett svajigt sådant dock.

Överallt på husväggar och byggnader sitter bilder på president Bashar al-Assad och hans far, framlidne ex-presidenten Hafez al-Assad. Arenan är inget undantag: högst upp på ena långsidan parallellt med mittlinjen, bild på far & son Assad. I innandömet fotografier överallt.

Folk släpps in gratis på grund av syriska fotbollförbundets 60-årsjubileum (?) och det är ordentligt tryck på den syriska klacken. Människor strömmar till och vi blir nog en del till slut.

Svenska fans är också på plats. De är fem-tio stycken och sitter framför oss på pressläktaren.

Arenan speglar staden Damskus som känns nedgången och ruffig med våra mått mätt. Arvet från Sovjetunionen är tydligt sett till infrastruktur och byggnader. Känslan är gammal öststat. Enligt Syriens författning ska halvsocialistiska Baath-parti ha en ledande roll i landets styre (Baath-partiet är panarbiskt och Saddam Hussein var tidigares dess ledare i Irak om ni reagerar på namnet).

Vi har blivit vänligt bemötta överallt även om taxiresan från flygplats till hotell var nervig. Samt att det är svårt att göra sig förstådd. Franska vanligare än engelska, Syrien var fransk protektorat under delar av tidiga 1900-talet innan Sovjet fick stort inflytande.

Majoriteten av Syriens 19 miljoner invånare är sunnimuslimer.

Om fotbollslaget har jag inte fått fram mycket mer än att bästa elvan ska vara på plats och att de spelar 3-5-2. Rankade 91:a enligt Fifa senast jag kollade (Oman 79:a och Sverige 42:a som en jämförelse). Mig veterligen inga större stjärnor. 

Tommy Söderberg och Mats Svensson sitter här bredvid men hade inte mycket mer koll. Söderberg hade noterat att en syrisk ledare filmat Sveriges uppvärmning för att ”få inspiration” samt att målvakterna jobbade mycket med fötterna.

Laguppställningen kom precis och för Hussfelts & Kåmarks skull får vi hoppas att nummer sju Abd Alrazakalhosin inte gör får många mål. Knivigt namn att uttala i direktsänd TV.

Om det nu – som det sägs – är Syriens ordinarie elva kan bli en tuff match för Sverige. I så fall får Svensson & kompani nog vara nöjda med kryss.

Men Ranégie kanske visar samma fina form som under fisketuren och tar ett par skalper till?

Måste rusa ner i gymmet men som ni såg stämde den startelva jag spekulerade i tidigare. Tipsar också om två intressanta artiklar:

Sifo-undersökningen om förtroendet för Erik Hamrén.

…och…

Min längre intervju med Anders Svensson.

Blir mer efter matchen.

Bra debatt i kommentarfältet till inlägget om Anders Svenssons och min pressetiska diskussion. De flesta som kommenterar är tyvärr lite snett på det. Ett citat – eller pratminus som vi kallar det – är väldigt sällan exakt återgivet. Anledningen? Det går inte, talspråk blir för konstigt i text. Vi ändrar om och snyggar till, det gör alla, TT-Skiöld inräknad (tror jag), det blir omöjligt att läsa annars. Till exempel svarade Anders Svensson så här efter Oman-matchen på frågan vad han tyckte om den enögde domaren:

– Svårt svårt att spela här nere så får man inte så många domslut emot sig lite hoppigt många lång ledighet börjat uppbyggnad med fys.

Det är direkt uppspelet från bandspelaren när vi står med Anders efter matchen, självklart måste det där göras om. Jag skulle gjort så här:

– Det är svårt att spela här nere, man får inte så många domslut med sig.

Och:

– Många har haft en lång ledighet och precis börjat uppbyggnadsträningen.

Ungefär som Anders pratar i exemplet ovan kan de flesta fotbollsspelare prata efter en match – tycker ni att vi ska återge ordagrant?

Jag tycker också det är helt okej att frågan till Anders…

Varför petade Harry Redknapp fyra spelare?

…och svaret…

– Jag vet inte.

…blir…

– Jag vet inte varför Harry Redknapp petade fyra spelare.

…i en rubrik eller ingress. I brödtexten (själva artikeln) ska det dock framgå hur frågan ställts och vilket svar som givits. Så tycker jag och nog många journalister med mig – men inte alla, uppenbarligen.

En gång gick jag kanske över gränsen, det ska jag erkänna. VM 2006, spelarfruarna skulle sova en natt på landslagets hotell, jag frågade dåvarande presschefen Thomas Saleteg:

Är det fritt fram för spelarna att ha sex?

– Tja, ja…

Rubriken:

”Det är fritt fram för spelarna att ha sex”.

Här ser ni Lagrell utan förbundets kostym…

…det är inte så vanligt.

Jag är nyss hemkommen från förbundets bjudmiddag, en libanesisk buffé på en av Damaskus bättre restauranger där Lagrell alltså både bjöd och smörjde kråset själv…

…även om det nu var Lasse Tick-Tack som fick plocka fram TV-avtalskortet när hovmästaren kom in med notan samt en miniräknare stor som en laptop som jag tyvärr inte fick på bild…

…däremot fatsnade Tick-Tack, presschefen Hultman och TT-Skiölds kran.

Ämnen som kom upp med Lagrell & kompani var Bengt Madsen, Roland Anderssons Saudi-cirkus, hela VM 2006 samt Pelle Svensson och det nya TV-avtalet. Alltid intressant att diskutera utan att bandspelarna är påslagna. Min filosofi är att det jag vet, ska ni läsare veta, men jag tror inte det dök upp något nytt i sakfrågorna, bara att det uttrycktes lite friare, mellan skål och vägg.

Vi bor på Sheraton Damascus som blev årets hotell i mellanöstern 1991. Att det är 19 år sedan märks defintivt, framför allt i badrummet. Men jag klagar inte…

I hotellobbyn träffade jag en syriansk journalist som berättade att Syrien kommer med sitt starkaste lag samt att de spelar 3-5-2. Journalisten trodde att Henke Larsson var svensk förbundskapten, bad mig peka ut Marcus Allbäck men hade koll på Anders Svensson.

Sveriges startelva tas ut först i morgon på grund av de pakistanska pilgrimerna som stoppade Sveriges träning. Men jag känner mig hyfsat säker på att elvan blir så här:

Johan Dahlin

Mikael Lustig, Michael Almebäck, Joel Ekstrand, Emil Johansson

Anders Svensson, Samuel Holmén

Stefan Ishizaki, Alexander Farnerud, Emir Bajrami

Mathias Ranégie

Jag gick upp för 21 timmar sedan, nu ska det bli jävligt gött att sova.

Framme i Damaskus efter en smått kaotisk dag. När vi äntligen kom på planet fick vi förklaringen varför flajten blivit framflyttad med sex timmar: ett stort antal pilgrimer från Pakistan skulle med samma flyg – men hade blivit försenade på grund av ett oväder. Gulf Air valde att flytta avgångstiden sex timmar. Sällskapet lär vara på väg till Umayyadmoskén, en av världens största och äldsta moskéer som lockar tusentals pilgrimer varje år.

Det var en märklig och mycket annorlunda kulturkrock när vi alla – pilgrimerna, landslaget och journalistpacket – skulle samsas om sittplatserna. 

Landslagsledningen satt som vanligt längst fram i första klass och märkte kanske inte så mycket av det. Men Tom Söderberg, Häckens reslige mittback, flyttades bort från sin plats. Han hade hamnat bredvid en kvinna. Lund på TV-kanalens Fotbollshemsida fick också maka på sig när någon kom med en handskriven lapp och menade att han skulle sitta just där.

Det var en gigantisk skillnad på kläder, språk och dofter.

Jag satt bredvid två herrar och vi försökte kommunicera så gott det gick men deras engelska var om möjligt ännu svagare än min.

Lur satt längst bak och kunde vittna om att det här med vattentoaletter vet nog inte alla vad det är.

Det är lätt att tycka att vi är normen och dom undantagen och så kanske det är på ett flygplan…men när planet nu har landat i tvåmiljonersstaden Damaskus och vi tagit oss genom den småkaotiska trafiken till vårt hotell är det bara att konstatera att det är vi som är de främmande fåglarna.

Tillbringat förmiddagen i en business lounge på Manamas flygplats i Bahrain. Intervjuat Hamrén, några spelare och levererat nyheter till nätet och en längre Anders Svensson-intervju till papperet.

Lite roligt var det att Svensson satt precis här bredvid när jag skrev intervjun, landslaget är i samma lounge. Vi hamnade i en diskussion om journalistik och Anders berättade en story om när han spelade i Southampton, jag hade ringt upp och frågat varför Southampton satt in fyra nya spelare och placerat Anders och tre lagkamrater på bänken. 

– Jag vet inte, svarade Anders vilket i Sportbladet dagen efter blev:

– Jag vet inte varför Harry Redknapp petade fyra spelare.

Citatet nådde England och Anders åkte in på managerns kontor. Känslig snubbe Harry Redknapp kan tyckas – men Anders poäng var en annan: att spelarna kan få problem när vi journalister gör ett citat utav en fråga som i exemplet ovan.

För att förtydliga: om jag frågar en spelare ”Äter du fisk” och han svarar ”Nej” så ska jag inte sedan i texten skriva: ”Jag äter inte fisk, säger spelare X”.

Jag menar att man kan göra det men fick inte medhåll av vare sig Svensson, TT-Skiöld eller presschefen Hultman.

…däremot fick TT-Skiöld beröm av landslagets nye kostrådgivare Henning Svendsen för en text, sedan av nye målvaktstränaren Lasse Eriksson för en annan text och till sist av nye förbundskaptenen Erik Hamrén för en tredje.

– Har landslaget fått en ny hovskribent? undrade jag men det gillade inte TT-Skiöld att höra.

Nu ska vi förhoppningsvis snart lyfta mot Damaskus och kvällens bjudmiddag. Landslagets träning är inställd så det blir att gå all in där i stället. Lagrell är på plats men fick skicka TV-avtalsplånboken i ett separat plan. Den överskred maxvikten.

Nu när det börjar bli dags att lämna landet skickar jag ut några bilder från vår resa…

…här tränade det unga landslaget varje dag medan vi satt och solade på läktaren.

En av de stora frågorna inför avresan var om Mats Svensson skulle vara på plats, och jodå, jag fångade honom till och med på bild…

…här tillsammans med Tommy Söderberg och vad jag skulle tro är Omans motsvarighet till Tommy Söderberg.

Vi har bott bra…

…Hussfelt har kunnat fokusera på arbetsuppgiften ute på hotellets veranda…

…och själv är jag nöjd så länge jag får en ny burk badsalt varje dag.

Sultan Qaboos har vakat över oss överallt…

…till och med på denna rätt sjaskiga indier.

Själv byggde han den här kåken häromdagen…

…som en gåva till folket som på vissa ställen bor ungefär så här…

…vattenpipa har vi rökt också…

…både jag och Månsson på eurosport.se…

…dock med vanlig tobak och inget höghusgräs.

Tror jag.

Ministersonen ringde för övrigt igår och undrade var hans matchställ var. En sådan gubbe vill man inte ha efter sig, så jag lovade att kolla upp saken, men landslaget hade ingen möjlighet att sälja. Jag fick ringa tillbaka till Ministersonen för att be om hans adress och ett löfte att skicka en dräkt så fort jag kommer tillbaka till Sverige. Ministersonen lät nöjd med detta men för att verkligen vara på den säkra sidan och inga hard feelings avslutade jag med:

And if you come to Sweden…you must give me a call!

– Inshallah, svarade Ministersonen.