Lokalpressen i Uppsala har gått vidare på ryktet om att Simon ”Svennis” Bank, Erik ”Grip” Niva och Robbie ”Backe” Lauler kan vara aktuella för ett tränaruppdrag i Sirius. Breaking news.
… dock är rubriken att vi inte är aktuella lite missvisande, Sirius-VD:n svarar faktiskt så här på frågan om trion är aktuell som tränare:
– Det törs jag inte svara på.
Grejen lever. Kan fansen bidra med ett par plakat under nästa hemmamatch är vi hemma.
Fröken Frändén bloggar underhållande om Barcelona, i dag utvecklar hon följande guldkorn från gårdagens mixade zon:
– Zlatan, några frågor på svenska? undrade konkurrentens reporter.
– Ni får lära er italienska, sa Zlatan och vandrade vidare.
Italienska? I en mixad zon i Spanien? Med en svensk reporter? Högt underhållningsvärde på den dialogen hur som helst. Min italienska är för övrigt rätt blek, däremot har jag precis varit på en ”de eller dem”-kurs på Aftonbladet. 13 personer var anmälda. Vi har alla våra akilleshälar.
…mer av fröken Frändén i fredagens Laul Calling-premiär. Ännu mer Bank & Niva. Och lite Zlatan. Programmet planeras för fullt och vi pausar endast för att slänga ett getöga på Bayern München-Juventus.
Ledstjärnan har redan publicerat denna reaktion på artikeln om Roland Andersson vs media men det var adresserat även hit. Jag kör också mejlet under vinjetten ”Dagens mejl”:
”Hej Patrick, samt Ola, Robert och resten av sportjournalistkåren och för den delen.
Jag har all förståelse för era reaktioner. De är befogade. Jag råkade nämligen följa SvFF:s webbutsändning idag. Jag slogs av två saker. Dels att man inte behöver vara Nostradamus för att förutspå Roland Anderssons utspel, som jag också betraktat i skämtsamma termer. Dels av att han, i och med sina referenser till att fortboll inte är som på Playstation, inte bara tillintetgjorde er, alla närvarande journalister, utan även oss andra supportrar som följde SvFF:s webbutsänding, som om vår enda relation till den sköna sporten fotboll antingen är som konsument eller Playstation (!). Nä, jag tror att det stora flertalet av oss som följer fotboll tillhör den kategori som SvFF gärna gör sig som talesmän för, det vill säga gräsrots-, gärsgårds- ultimalirare, ja majoriteten inom den så kallade fotbollsfamiljen. Det innebär att de flesta av oss inte bara är intresserade, utan vi har en egen relation till såväl laguttagningar, taktiktavlor som vad som karakteriserar en bra, mindre bra och till och med usla insatser. Framför allt har vi en relation till spelet, före, under och efter. Vi kan med andra ord känna igen oss i när allt inte blir som det var tänkt, när de schyssta planerna som ritades upp inte kunde omsättas.
Visst, vi kan alltid få emot oss att det stora flertalet av oss inte varit i närheten av elit- och landslagsnivå. Det verkar också vara så Roland Andersson ser det hela. Att det är endast då man kan se och förstå det han och många andra SvFF har insikt i. Det är inte bara en föraktfull hållning, den är dessutom oerhört elitistisk. En elitism som åtminstone leder mina tankar till en tid när experter och andra myndighetspersoner ansåg sig ha rätten att diktera hur människors vardag skulle te sig, hur den skulle levas men också förstås. Jag vet inte. Det kanske är så att SvFF, representerad av en lagedning, talar om en annan idrott. Då är det fine, eftersom vi då talar om olika saker. Men jag tycker mig dock känna igen vissa ingredienser av den sport jag aktivt utövade i 25 års tid.
Nä, Patrick, och Ola och Robert, Lühr, Lundh, Olsson, Bank, Orrenius och allt vad ni heter. Jag tycker gott att ni kan strunta i att bevaka SvFFs presskonferenser i fortsättningen. Låt SvFF göra sin webbutsändning, de kan skicka ut en presskommuniké, sedan kan ni välja om ni vill kommentera den eller inte. Ni kan säkert använda er tid till något bättre, för så förbannat bra bullar kan de knappast servera på Råsunda att de är värda den Bagdad-Bobtillställning jag tvingades åhöra och beskåda idag.
Bästa hälsningar
Thomas Dahl”.
…Ola Wenström bloggar om det här.
