Niva reser runt i Sverige och intervjuar allsvenska spelare. Liknande det jag gjorde förra året med Lauls Elva. I dag har Niva träffat min gamle lagkamrat Kenny Pavey i AIK för ett intressant snack och Niva ställer faktiskt frågan hur det var att spela med mig.

Pavey svarar:
– Haha, jo, jag spelade ju med din kollega i Ljungskile förut. He’s a top man, Robert. Uppenbarligen så kan han fotboll och jag ska säga dig en sak – han var rätt tuff. Han spelade forward, och var en bra targetspelare. Han är ganska kort, men stadig – och han hade ett par rejäla vader, den pojken. Nu har han lagt på sig lite annat, men… Han var ingen dålig spelare, men mer intresserad av mediesidan.

…rejäla vader?

I morgon 20.45 bänkar vi oss naturligtvis. Man har ju samlat på sig en hel del förväntningar på det här. Hur funkar till exempel Noomi Rapace som Lisbeth Salander? Det är förhandsvisning av Män som hatar kvinnor.

…Inter-Manchester United? Jag nöjer mig med returen i Manchester. Har svårt att se att Inter ska ha någon chans, men större mirakel har ju skett.

Apropå film, bara två Oscar till The Dark Knight. Bedrövligt.

Snart dags att hugga tag i nästa projekt men i dag känns som en mellandag.

Heder till Svab på Henkeborgs Dagblad och Lund som nu tar upp granskningen av advokat Martin Klette. Det kan ni läsa om här och här.

Hade också en diskussion med TT angående deras nyhetsvärdering. Men trots reportrar som ville köra storyn tyckte chefen att det inte gick att göra det, eftersom Klette inte var fälld ännu, bara under prövning. Jag förutsätter att den principen även gäller för andra områden än sport, alltså att TT till exempel aldrig mer skriver om kriminalfall där folk är anmälda utan väntar med att publicera till dom fallit. Det ska bli spännande att följa.

…problemet är att TT-chefen är förbundskapten för journalistlandslaget så jag har egentligen inga synpunkter på det. Man vill ju inte tappa sin plats på det centrala.

Mitt livs första svensexa igår. Vi var på Cinderella, ni ser säkert resultatet i Färjan om några veckor. Men det man inte minns har inte hänt.

…en ingrediens i svensexan var att Baren/Färjan-Håkan fick lära Farsan (som ska gifta sig) hur man blandar drinkar.
– Vi har setts förrut, sa Håkan till mig och jodå – två sidor oralsexsnack på den tiden jag jobbade på Slitz.
Håkan sa bland annat i den artikeln:
– Det är inte farligt att svälja, det är bara B-vitaminer.

Om det nu är sant att chefredaktör Helin sagt till Broder Birro att han ogillar honom som person och inte vill ha honom i tidningen kan man konstatera en sak: det var på tiden. Jag hade inget otalt med Broder Birro fram till att han började bluffa om att Sportbladet skulle ha erbjudit honom jobb. Totalt skitsnack. Han skulle skriva för huvudtidningen. I Sportbladet skulle han ha en sida i veckan, vi har som jag tidigare sagt ingen användning för honom, det kan en blind förstå.

Ikväll kan bli en Batman-kväll, känns som en sådan.

Ibland måste alla goda krafter sjunga tillsammans. Vi sjunger nu, vi sjunger tillsammans med Fredrik Virtanen, för denna tolkning har inte fått det utrymme den förtjänar, jag ryser. Ge ut den på singel.

Patrick Ekwall driver med allt och alla men något får mig att tro att han är seriös i sitt senaste inlägg, det är stort. En hedersman när det verkligen gälller och betyder något. Det är därför jag gillar Patrick Ekwalls blogg, den är Sveriges bästa, helt ärligt, humor när det är humor – bra humor – men när det betyder något så är Patrick Ekwall Sveriges bästa och överlägset tyngste bloggare, no doubt. Fristående, oberoende, ärlig.

Jag kan bara uppmana alla andra bloggar och tidningar, ni vet ju vad det handlar om, för fan, agera. Fem spelare gick ut och gav sitt namn och bild, det är modigt.

Lund, Lur, Svab, Rydström, Elm, Orrenius och alla andra – visa lite. Eller varför inte? Ni vet ju vad det handlar om. Gör som Ekwall.

Och som Virtanen. Hur fan du sjunga så fett, Fredrik? Farsan gav detta till mig och det är så jävla bra.

Någonstans högst däruppe började vi…

…sedan avancerade vi nedåt, här har Malin från Örebro precis tagit en paus…

…medan Adde från Örebro står beredd att kasta sig utför i den mer eller mindre orörda snön mot civilisationen som ni skymtar långt bort i höger hörn…

…här har hela gänget precis kommit ner helskinnade…

…till vänster i discobrallor vår guide Steph T som trots att han likt alla andra fransmän bara äter baguetter samt kedjeröker, studsade fram mellan alptopparna utan att bli andfådd.

Det var 20 minuter kvar av av Milanoderbyt när jag kom hem. Inter ledde med 2-1. Hann knappt sätta mig ner i soffan, ännu mindre lägga graniten på plats innan Inzaghi kvitterade till 2-2.

Vilken hemkomst! Att få mötas av denna fantastiska mans glädje.

Nu blev det motsatsen – en rasande Inzaghi såg målet dömas bort för offside. Korrekt dömt enligt regelboken men det borde naturligtvis ha godkänts ändå.

Kaninen skötte bloggen under tiden jag var borta, tack för det. Har läst igenom inläggen men tycker inte att det är något vidare. Hon borde hålla sig till att granska maktkampen om svensk idrott i stället.

Veckans tidningar i en hög på mitt skrivbord. Noterar att systrarna Elm tog plats från start mot Österrike och att framför allt Rasmus skötte sig med den äran. Utan att ha sett matchen tror jag ändå att att Viktor ligger närmre en startplats mot Portugal. Men hur man än vänder och vrider på det kommer vi att luta oss mot Elm gånger två tidigare än ni anar.

…skämt åsido. Kanien axlade det oerhörda ansvaret att hålla liv i min blogg på ett imponerande sätt. Jag hade knappt gjort det bättre själv.

Jag har åkt snowboard i Val Thorens i en vecka. Vi snackar off pist med lavinsändare och spadar och rep i branter där ingen mänsklig varelse nånsin satt sin fot. Förutom en och annan Yeti fanns här bara klippor och snö innan vi nådde slutdestination vid bergets fot. En upplevelse.

Snart stora saker på gång.

Nu kanske ni tror att den här bloggen tar semester bara för att jag gör det. Helt fel. En annan bloggare tar vid. Håll utkik på måndag.

När Sverige möter Österrike i Graz sitter jag på en alptopp i Val Thorens och halsar jäger framför TV:n.

Men bloggen kommer att vara igång.

Var snälla mot min temporära ersättare som kanske inte är lika hårdhudad som jag.

Jag är tillbaka 16 februari.

Allt gott.

På fredag sticker min nya skidjacka och jag till Val Thorens för en dryg veckas brädåkning.

Som ett litet välmenande tips till andra vinterresenärer tänkte jag avslöja vilka böcker, filmer och skivor jag packar ner i mitt bagage…

* Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Jag har läst halva, men för att ha en bra bussbok försöker jag nu hålla mig ifrån resten. Det är inte så lätt. Ajvide Lindqvist sätter stämningen direkt. Efter det två sidor långa förordet är man fast. Prova själva.

* Öken av J.M.G. Le Clézio. Av mormor och morfar får jag varje år i födelsedagspresent en bok av årets nobelpristagare i litteratur. Det är inte ofta jag tar mig igenom dem, men det ser bra ut i bokhyllan. Le Clézio får dock åka med till Val Thorens.

* Day and age. The Killers fjärde (?) album håller klassen.

* Once upon av time in America. I fjol Gudfadern-triologin, i år Sergio Leones fyratimmarsepos som är nästan lika tungt.

* The assassination of Jesse James by coward Robert Ford. En tre timmar lång western med Brad Bitt som jag ännu inte fått tillfälle att se.

Drömmen vore förstås 24 säsong VII. Men den går väl inte att få tag på…?

Men tre dagars hårt slit återstår, till att börja med förbundets presskonferens på Råsunda 14.00. Rapport kommer.

Broder Birro vann bloggpriset, det är bara att gratulera. Nu när inte Ledstjärnans blogg var med tycker jag att Rydström skulle vunnit. Han står för något nytt och breddar perspektiven. Vi andra är ganska jämngrå och gapar från vår del av dammkanten medan Rydström befinner sig mitt bland näckrosorna. Som journalist varken kan eller vill jag byta med honom. Bloggen är ett komplement till tidningsarbetet snarare än en huvudsyssla. I mitt fall alltså. Priset i sig brydde jag mig inte så mycket om, jag gick inte ens på galan.

Radiosporten toppade i morse med att Henke Larsson kanske ska fortsätta med fotbollen. Eh…vem är det som har missat något här? Det blev väl klart i förra veckan. I dag är han med i den Österrike-trupp Gråskallen presenterar. Om Henke nu ska fortsätta med fotbollen, är det bästa för landslaget att han får en ordentlig match i kroppen innan VM-kvalet. Att resonera på annat sätt vore märkligt.

…Daniel Nannskog bör också vara med, och Rasmus Elm. Intressant att se hur Gråskallen resonerar med Samuel Holmén vs Alexander Farnerud. Farnerud gjorde ju en klart starkare vinterturnering.

Anttonen?

När det gäller Henrik Larsson har jag tänkt på en annan sak: pratar inte folk med varandra? Häromveckan skrev vi artiklar om anfallskrisen och Gråskallen sa att han inte tänkte ringa Henke. Då skickade Henke ett SMS till Gråskallen och började träna med Helsingborg. Då sa Gråskallen till media att ”Ska han spela fotboll, kan han inte spela innebandy”. I dag ska truppen presenteras, samtidigt kommer Henkes besked via media att han slutar med innebandyn som ett slags ”Lasse! Jag vill vara med i din trupp”. Det verkar som att dialogen styrs av olika händelser och utspel i media och sedan görs tolkningar och tas beslut utifrån det. Nog för att både Gråskallen och Henke var med på den tiden telegrafen var ny, men de borde väl ändå veta hur en telefon funkar?

I dag ska jag klippa mig. Nu vet cheferna varför jag inte är på jobbet. Jag menar…det vore ju besvärligt att ringa och säga det.

…men tänk om de inte läser bloggen? Jag får nog elda upp lite gamla kläder och skicka en röksignal också.

Har känt mig trött och hängig under dagen eftersom jetlagen vägrar släppa. Men det var fram till jag läste Örebro-målvakten John Alvbåges blogg.

Alvbåge – en skön snubbe som både kan ta och dra ett skämt – var ju även med i januaritruppen och höll nollan mot Mexiko efter en stabil insats. Han skriver riktigt roligt om mig – jag tackar för käftsmällen som fick mig att vakna till.

Det är precis så här spelarbloggar ska fungera; när de levererar sin syn på det vi i media rapporterar om.

Det verkar till och med som att mina krönikor fungerande som landslagets tändvätska inför Mexiko-matchen. Och Alvbåges blogg fungerar som tändvätska för mig! Han ska aldrig mer få se en knubbig Lauler i för liten t-shirt. Men jag skyller allt på den dåliga maten i USA och att vi hela första veckan bodde på ett hotell som saknade gym.

Ännu en födelsedag över, den trettiotredje, och den går knappast till historien. Vaknade kvart över tre, jetlagad som en månsändare. På med mjukisbrallan, ner till greken, gyros i frigolitlåda, hem till Liverpool-Chelsea och Lazio-Milan.

Beckham hyllas väl överallt nu, med all rätt. Ändå handlar diskussionen ofta om att han är överskattad, och det har den gjort ända sedan han kom till Real Madrid 2003. Jag var utsänd på hans första El Clásico och tycker samma sak nu som då: Beckham är snarare underskattad som fotbollsspelare.

…men läs inte krönikan. Jag blandar nämligen ihop Becks med en öl. Jag skyller på att det är över fem år sedan.

TT-Skiöld vill inte få Djurens Brevlåda efter sig och förtydligar att han inte lustmördade räven. Den var påkörd av en bil och svårt skadad när han höjde kamerastativet.

I dag är det galakväll i Stockholm. Eller i alla fall för alla bloggare. Broder Birro, Baraben, Rydström, Svab och kompani på Henkeborgs Dagblad eller jag – vem vinner priset i kategorin Bästa sportblogg? Det får vi reda på någon gång runt klockan åtta. Jag hoppas att det inte blir jag, har nämligen ingen större lust att gå upp för att hålla ett förbannat tal.

Min vinnare, nu när inte Ledstjärnan är med (som alltså är en riktigt bra bloggare men lite sämre i TV): Rydström. Det är mycket snack om att bidra med något nytt och i samlingen ovan är det väl bara Rydström som står för något nytt; nämligen ett inifrånperspektiv.

Till sist; kul kommentarduell till mitt hyllningsinlägg om Ingo:

C-J Varför ens hylla boxare? Skitsamma hur bra dom är… Ska vi hylla alla andra som är jävligt bra på att göra idiotiska saker också?

DP Bra ide, C-J Vi kan börja med att hylla dig!