Planet mot New York för byte till ett annat plan mot San José, Costa Rica, lyfter om fyra timmar, god morgon.

När det gäller packningen har jag dubbelkollat och 24 säsong tre är med – resten löser sig. Jag menar…skulle man glömma passet eller biljetten vill man ju ha något att skingra tankarna med på flygtåget tillbaka in till stan.

Bestämde mig kvart i sju i går kväll för att sätta min plan i verket. Gick med bestämda steg rätt in på Apoteket, köpte nikotintuggumi för 300 spänn. Det blir inget snus i Costa Rica/USA och inte efteråt heller. Nu är det dags. Jag får inget bättre tillfälle.

Fast sedan ångrade jag mig och smet ner på ICA och köpte en dosa. Jag tänkte att det måste bli en värdig avslutning. Så jag köpte en General. En riktig General, inga jävla påsar. Det var så det började en vinter när man var 15. Cirkeln är sluten och bla bla bla.

I går kväll satt jag i min soffa och njöt av mina sista prillor medan The Thrilla in Manila (Ali vs Frazier -75) rullade på ESPN Classic. Dosan räcker troligen på planet också. Men när vi tar mark i Costa Rica…praise lord…så är det över. Så blir det.

Tvivlar ni på min karaktär?

Det gör ni i så fall rätt i.

Så där ja.

En och en halv veckas ledighet är avklarad och den avslutades med en ganska tung 90-talsfest hemma hos Fröken Frändén och The female version of Mariusz Czerkawski.

Själv var jag utklädd till punkare, och bakifrån såg det ut ungefär så här…

…och framifrån så här…

…Spice Girls var givetvis på plats…

…liksom värdinnorna: Fröken Frändén…

…och The female version of Mariusz Czerkawski…

Över till något helt annat. Största värvningsbomben så här långt in på Silly Season är helt klart Teddy Lucic från Häcken till Elfsborg. Jag minns att Häckens sportchef Carl Fhager slog igenom med dunder och brak genom att värva Lucic mitt framför näsan på IFK Göteborg för tre år sedan, nu avslutar han sin tid i klubben med att sälja samma spelare till Elfsborg. Så kan det gå.

Först och främst: en dag som denna går tankarna till Gif Sundsvalls klubbchef Urban Hagblom och hans nära. Jag känner inte Urban privat, men det har naturligtvis blivit ett och annat yrkesrelaterat samtal genom åren. Det högg till när jag hörde om olyckan i natt och jag kan bara hoppas att allt blir bra.

Detta är annars ett gästspel under ledigheten med anledning av nyheten att Rami Shaaban och Hammarby är överens om ett fyraårskontrakt. Precis som Sportbladets expert på skånska, Stefan Alfelt, konstaterar i sin analys brukar det innebära att affären i praktiken är klar, klubbarna kommer ju oftast överens så småningom. Men vi får inte glömma att det är Bajen vi pratar om…

Johan Oremo-affären blev mycket riktigt en soppa och eftersom jag är ledig har jag inte lagt någon energi på att ta reda på hur den för tillfället är blandad, mer än att Helsingborg är på och Djurgården av.

Tomtens säck innehöll precis som jag hoppades 24 säsong tre…

…apropå film såg jag Guldkompassen på bio med familjen i går och den går knappast till historien för sin kvalitet, men nu har man i alla fall sett en isbjörn dricka whisky för att sedan gå ut från baren och sopa bort underkäken på en annan isbjörn. Stor humor även om det nog inte var tanken.

…apropå julklappar fick jag även en hårtrimmer, kanske dags att ta en ny bylinebild?

Jag tittar ut genom mitt vardagsrumsfönster och ser en iskallt blå himmel, det är vackert men kyligt i Stockholm i dag. Jag har bott här sedan maj 2000, jag minns när vi körde flyttbilen från Ljungskile till Nynäshamn. Det är länge sedan nu och det är definitivt svalare idag. Ska bli skönt att åka hem till Göteborg för en och en halv veckas julledighet.

Det här slog ner som en bomb i min skalle när jag fick informationen i går, manegen har ju varit krattad för Djurgården, men plötsligt visade det sig att Helsingborg fått Gefles tillåtelse att prata med Johan Oremo. Så har också skett.
Ett sätt för Johan och hans agent Gunnar Grynner att sätta press på Djurgården att höja budet – eller blir det verkligen en flytt till Henkeborg för Oremo?
Jag skulle bli jävligt förvånad, men uppenbarligen är  något på gång.
– Det är förvånande att vår exklusiva rätt att förhandla med spelaren har brutits när vi väntar på svar från honom, säger Djurgårdens ordförande Bosse Lundquist vilket indikerar att det kan bli en riktig soppa av det här.

Jag säger inte att Henke kommer att fortsätta, jag säger bara att han inte har bestämt sig för att sluta.

Blir nog inte så mycket bloggar under julhelgerna, det skulle vara om det bränner till nånstans, nu ska jag snart sätta mig på tåget till Göteborg och jag misstänker att jag inte blir ensam i vagnen…har inte köpt julklapparna vilket jag ska göra i morgon lördag och jag lär knappast vara ensam på stan heller…men jag klagar inte, förhoppningsvis kommer man ner från bålet en stund.

Jag vet inte om jag varit särskilt snäll i år, men jag hoppas i alla fall på 24 säsong tre.

Skriver i dag om Henrik Larsson eftersom jag fått vissa antydningar inifrån Helsingborg att det inte är riktigt så hugget i sten som det tidigare verkat att Henke slutar på elitnivå.
Enligt sportchefen Bosse Nilsson ska HIF i dag samtala med Larsson, men definitivt besked lär dröja, Henke och familjen firar julen i Sydafrika.
Själv har Henke varit inne på att lämna sitt svar efter nyår. Det kan ju också handla om att det faktiskt ska klaras av en ekonomisk förhandling om han nu fortsätter.

Dagens andra artikel som jag skrivit handlar om Hammarbyfansens reaktion på Rami-intervjun och är ganska rolig. Folk har hört av sig till kansliet och lovat att teckna upp sig för extra mycket souvenirer om ledningen ror affären är i hamn. Jag tror som sagt att de lyckas. Hammarby tar själva upp saken på sin hemsida.

Mer gjort blev det ärligt talat inte i går men vad fan…det är ju snart jul. I stället såg jag den tredje Pirates of the Caribbean (At World’s End), och det känns som att Pirates-trilogin är undantaget som bekräftar regeln i min tes att del-två-alltid-är-bäst-i-en-trilogi. När det gäller Pirates-filmerna är det bara ettan som håller.
Eller är det jag som äntligen börjar bli vuxen?

Näst sista arbetsdagen i dag, sedan en och en halv vecka ledigt – underbart.

Wennman den store nyhetsbreakar i dag med scoopet att ”Svennis” bestämt sig för att satsa på Joe Hart, och inte på Andreas Isaksson. Lite annorlunda strategi av en tränare kan tyckas (att så tydligt torgföra den i alla fall). Samtidigt får ”Isak” en ärlig chans att börja söka ny klubb i januari. Då kanske det trots allt kommer något gott utav en situation som ingen varit nöjd med.

Nu ska jag ner och bunkra upp med snus, sedan dags att sätta tänderna i inspelningen från den intervju jag precis gjort och som är planerad att gå i morgondagens tidning.

Det gäller att tro på sin sak. Även om det går åt helvete i tio raka år. Så här skriver division ett-handbollsklubben Stavsten på sin hemsida:
”Efter elitserieåren 1995-1997, har nu tio år passerat, satsningen att komma tillbaka till elitserien inleddes i samma stund som vi åkte ur och nu kan vi se att vägen vi valde -97, för att komma tillbaka dit, är helt rätt”.
Det ska alltså poängteras att Stavsten ligger tvåa i division ett, vilket är två serier under elitserien.

Fick detta tips av min vän och kollega Johan Flinck, som precis avslöjade sitt nyårslöfte: han ska se Scarface. Återstår nu att se vad som inträffar först – Stavsten tar klivet upp i elitserien eller Flinck lyckas peta in Scarface i sitt pressade schema.

Mitt eget nyårslöfte håller jag på ett tag till.

Telefonnumret var ett experiment som gjordes under gårdagens årliga herrmiddag. Vi slog vad om hur lång tid det skulle ta innan någon ringde och det dröjde två minuter.

Förstärkta med Erik Niva lyckades cheferna besegra arbetarna i NE och förlusten är inte så mycket att säga om, vi hade otur med frågorna.

Lämnar knappast soffan i dag, först Liverpool-United, nu Arsenal-Chelsea.

Sedan sista arbetsveckan innan julledigheten.

Grönt te, snus och bra placering i soffan. På med Viasat 1 – Källström vs Rangers. Sedan sänkte sig mörkret över min Champions League-kväll. Varför har jag inte Viasat 1 längre? Genomled första halvlek av Roma-United på TV6 och det var en riktigt risig match ska ni veta. Så långt i alla fall. Jag läser en bok i stället.

Det här yrket har sina sidor. Jag har precis fått kasta mig ut till Arlanda för att flyga mot kontinenten igen. Jag som hade planerat en lugn dag på jobbet och sedan slöa framför TV:n, men icke.

Den årliga spelkvällen där två av Sportbladets chefer möter två av Sportbladets arbetare i ett kunskapsspel rycker allt närmre. I år har vi dock drabbats av ett tungt frånfall. En av cheferna måste ställa in – han är dubbelbokad på en middag med svärföräldrarna. Erik Niva ersätter och det återstår att se om cheferna därmed kan ta sin historiska första seger.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men efter att den här bloggen i två och ett halvt år prydits med samma bild på mig i rosa skjorta är kritiken plötsligt massiv i kommentarsfältet. Jag publicerar därför följande klargörande:
Jag äger ingen rosa skjorta, har aldrig ägt en rosa skjorta och kommer aldrig äga en rosa skjorta. Jag använder inte heller rosa skjorta, har (nästan) aldrig gjort och kommer (nästan) aldrig göra.

Samma visa varje gång man kommer till Arlanda; man tar sig en fika och tänker ”just jävlar, det var här det var så dyrt”. Sedan tänker man ”fast så jävla dyrt kanske det inte var ändå” och man beställer sin macka, kaffe och färskpressade juice och tvingas sekunderna senare hala upp 135 spänn. Sedan sitter man där och svär igen: hur fan kan det vara så dyrt på Arlanda? Och varför går jag på det varje gång?

Men jag ska inte klaga. Det finns de som har det värre. Terror-Torben fick till exempel sitt straff skärpt till 20 dagars fängelse. Det låter kanske inte så farligt, men utöver det har danska fotbollförbundet också stämt honom på 1,9 miljoner danska kronor för uteblivna intäkter. Det är ungefär en dag på kåken och 100 000 dkk per öl om Torben nu drog i sig 20 stycken.