Som ni vet görs det nedskärningar i vårt mediehus och vi ställer om till ett nytt sätt att arbeta. Det innebär en del förändringar när man är på fältet.

Som i dag när jag var på Jönköpings Södra-Gif Sundsvall.

Under matchen rapporterade jag på Twitter som publiceras i vår LIVE på sportbladet.se.

Direkt efteråt skrev jag en snabbanalys här på bloggen.

Efter presskonferensen filmade jag när Sören Åkeby kastades i duschen vilket miss Modin förvandlade till ett webbtv-inslag från Stockholm.

Sedan skrev jag ett nyhetsknäck om Gif Sundsvalls pestfest efter slutsignalen.

…följt av en krönika om deras chanser i allsvenskan 2012.

…till sist en kortis om J-Södras skyttekung Branimir Hrgota, 18.

Vad jag vill ha sagt med det här blogginlägget? Tja, tänk efter före om ni ska utbilda er till sportjournalister. Den nya verkligheten kräver en hel del av oss – men vad blir det för kvalitet?

I dag rullar jag vidare mot Helsingborg för avslutningen i allsvenskan mot AIK.

Under tiden kan ni fundera på de här TP-frågorna.

FOTO: Sjölund.

Snacka om att man unnar Kim Källström det här – uttagen i tidningen Goals drömlag efter EM-kvalet. 

Om det är rätt vet jag inte men Kim är en av de mest misshandlade svenska landslagsspelarna i modern tid, minns bara att han var petad i höstas, nu är han en del av ryggraden och det är naturligtvis så det ska vara.

Jag blev överraskad att Kim orkade stanna kvar efter petningen i höstas, men han tvekade uppenbarligen aldrig, knöt näven i fickan som det heter. Nu står 29-åringen på toppen av sin landslagskarriär med goda goda förutsättningar att klättra ännu högre.

Guldbollen till Kim Källström?

Ja, ge Kim Guldbollen. Jag vet att Milan vann Serie A till skillnad från Lyon som kom trea i Ligue 1 och att båda lagen nådde åttondelsfinal i Champions League.

Men Kims insatser i EM-kvalet övertrumfar Zlatan Ibrahimovics. Kim vann poängligan (tillsammans med Sebastian Larsson) och svarade för avgörande mål och assist i viktiga matcher.

Vad finns det mer…Olof Mellberg är med i diskussionen också, han är landslagets viktigaste spelare, det blev två förluster under EM-kvalet (Holland och Ungern) och Mellberg saknades i båda dessa matcher. Hans Olympiakos vann dessutom grekiska superligan i våras.

Johan Elmander? Han får den 2012 efter att ha sprungit Sverige vidare till kvartsfinal i EM.

…men det blir väl Zlatan som vinner som vanligt.

Det får bli mina slutord för några dagar, har spelat in ”Oj vilken vecka” (där jag rider ut till Zlatans försvar btw) och tänkte vara ledig ett tag.

Trevlig helg.

I morgon torsdag lyfter planet till Helsingfors och Sveriges EM-kval mot Finland på fredag. Som alltid målas den här typen av matcher upp som ”väldigt tuffa” och det är klart att jobbet måste göras på planen. Men gör Sverige bara det, vinner de med ett par tre bollar, det är jag helt övertygad om. Oavsett vad Erik Hamrén, spionen Peter Wettergren och spelarna säger.

Så här het var Wettergren i mixade zonen förresten…

…ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten.

Jag ställde frågan efter Ungern-förlusten om Sverige har något i EM att göra? Jag är beredd att backa lite på det svar jag själv lutade åt då. Faktum är att många svenska spelare var uppenbart ur form och jag tror att Finland på fredag och Holland på tisdag kan bli utmärkta tillfällen att studsa tillbaka. Svaret är naturligtvis att Sverige har i EM att göra om Sverige kvalificerar sig för EM.

…vilket jag tror och har trott ända sedan lottningen, även om min tro fick sig en rejäl törn under förra samlingen.

Vilken Alm? Det vete fan…

…ett utdrag från en bloggare på Allehanda, lite roligt.

Vilken Allehanda? Det vete fan.

Diskussionen om startelvan är mer av en startElmsdiskussion: var ska han spela, vem ska han peta? Min personliga åsikt – till höger i stället för Sebastian Larsson – redogjorde jag för tidigare i veckan. De flesta är dock övertygade om att Rasmus startar centralt och att Anders Svensson petas. Tufft mot trotjänare Svensson men Hamrén brukar ta populistiska beslut och ett sådant vore just Svensson ut – Elm in.

Vi får se, det ska gå vägen mot Finland oavsett.

Till sist: en självklarhet att Sverige begär att avsparkstiden på tisdag flyttas. Även om sändande bolag (TV4) skakar på huvudet. Är det därför TV-kanalens Fotbollshemsida inte skriver om situationen som kan uppstå? Jag förstår att det kan ställa till vissa problem för folk som köpt biljett till Råsunda men hellre lite extra krångel än att Danmark och Portugal får spela på Sveriges resultat – det är vi väl överens om?

En tre timmar långt LIVE-sändning om Zlatan Ibrahimovics fotbollskarriär, det är vad vi har gjort i dag.

Länk här för er som inte kunde hänga med direkt. Sändningen håller att se i efterhand också, det vågar jag nog lova.

Att sända LIVE i tre timmar var värre än att åka Vasaloppet i dryga nio. Jag hade ont i kroppen efteråt.

Fördelen med att ha gjort det, är att jag slipper skriva en lång text här på bloggen med anledning av Zlatans 30-årsdag och kan ta mig en kopp grönt te framför TV-sporten i stället.

Håll till godo – miss Modin, Bank, Vikingstad, Jeffan, Fröken Frändén, Niva, Anrell, Wennman den store och mode-Nina medverkar i olika roller.

På många sätt en tung och jobbig fredag. Vaknade till nyheten att 65-85 tjänster ska bort på Aftonbladet, majoriteten på redaktionen. Anledningen ska vara att papperstidningens upplaga fortsätter falla, allt fler läser på nätet och i mobilen i stället där intäkterna är mindre. Samtidigt har Aftonbladet genererat vinster till norska ägaren Schibsted på flera hundratals miljoner kronor senaste åren, ja vi kommer göra stor vinst i år också. Det är svårt att förstå en så kraftig nedbemanning då.

Framåt kvällen for jag till Södertälje och såg Syrianska-Djurgården 0-0. Det mest spännande var att en andra boll kastades in på planen i första halvlek och domaren Jonas Eriksson bröt matchen under några sekunder. Syrianskas tränare Özcan Melkemichel såg ut att vara hundra procent säker på att bollen kastades från AIK-klacken.

Sedan var det presskonferens och Mats Strandberg var förstås på plats med sin jättelika bandspelare. En sådan hjälte.

Vad gäller nedskärningarna hoppas jag att Sportbladet inte drabbas så hårt. Nästa år är mästerskapsår med både fotbolls-EM och OS. Om Sverige går till Polen/Ukraina är det en bra kommersiell möjlighet. När Zlatan & co möter Finland och Holland i kvalet spelar de alltså inte bara för sig sjävla och sina fans, de spelar för bibehållen personalstyrka på Sportbladet också.

…och exakt DÄR fick Zlatan väldigt ont i ljumsken igen?

Dagen började alltså med ett dystert besked, tidigt följande morgon kom nästa när Sven Tumba somnade in. Han blev 80 år.

I eftermiddag går livet vidare med AIK-Gais på Råsunda. Eftersom Helsingborg slog ut Elfsborg i kvartsfinalen i torsdags kommer Svenska Cupen att vinnas av HIF, Örebro eller Kalmar. Det innebär att det inte blir någon Europa League-kvalplats för allsvenska fyran. Vinner Helsingborg (trippeln) går EL-platsen till cuptvåan. I dag är Gais sista chans att hänga på i kampen om en tredjeplats.

Dagen började på Bokmässan.

Aftonbladets monter ligger intill en annan monter som jag glömt namnet på. However, i Aftonbladets monter höll den fantastiska Åsa Linderborg och jag vårt lilla snack om fotboll & journalistik klockan 12.00, i den andra montern klev Marcus Birro på 12.30.

Eller Broder Birro som jag brukar kalla honom.

Vi har haft våra duster i fotbollsankdammen. Men han kastade inga ägg på mig och jag hade tyvärr bråttom i väg efteråt och kunde aldrig ta del av hans anförande.

Däremot var jag tidig dit och lyssnade på Alex Schulman som pratade om sina nya bok ”Att vara med henne är som att springa uppför en bla bla bla bla”.

Alex är kanske inte en god vän men en ytligt bekant och han pratade fint om hur det är att vara kär i någon på jobbet (om jag förstod det rätt). Det har jag aldrig varit men det var ändå träffande eftersom det påminde om skoltiden då man var kär i folk till höger och vänster (nuförtiden blir jag mest kär i tjejer som pratar i radio, de låter alltid fantastiska).

Sedan kom Åsa och visade en bild hon tagit på sig själv och Håkan Juholt. Alex och jag var överens om att det såg ut som om de hittat varandra kvart i tre på Valand.

Man får vakta sin tunga när man pratar på mässan. Jag fick en fråga från Åsa om vi på Sportbladet alltid håller sams på redaktionen. Jag svarade med en liten kuriosa om hur Erik Niva och jag rök ihop en gång. En timme senare hade jag Niva i luren som nåtts av ”rapporter” som talade om en ”hatattack”. Det är inte min rubrik på det.

Efteråt rusade jag vidare till sportbaren Glenn som ligger precis intill Aftonbladets lägenhet i Göteborg för att följa Mjällby-Elfsborg framför TV:n.

Elfsborg var inte nära att orka prestera i en match till och är nu helt borta från guldstriden (jo, jag vågar slå fast det) medan Mjällby säkrade sitt allsvenska kontrakt (jag vågar slå fast det också).

I morgon blir följaktligen en intressant dag.

Om Helsingborg har vunnit mot Gais i matchen som börjar 14.00 kan Malmö FF säkra HIF:s guld genom att vinna mot AIK i matchen som börjar 16.30. Samtidigt som Rikard Norling i så fall spelar bort sitt gamla AIK från sista guldchansen.

…är det det som kallas säker tvåa på kupongen?

Nja, mer troligt att det faktiskt blir guldfest i Helsingborg i morgon. Även om du inte springer över Gais hur som helst.

Om ni vill värma upp med mitt sista framträdande på Bokmässan börjar det klockan tolv. Men det kostar fyra bärs att gå in. Kanske ett dumt förslag.

Inte vilken kväll som helst detta, utan Champions League-premiärkväll.

Därför:

Löst – check.

Chips – check.

Vätska – check.

…sedan bara att köra…trodde jag. Då dök den här snubben upp i rutan…

…Lasse Lagos – check.

Det hade jag inte tänkt på att man ska behöva lyssna på vår gamle förbundskapten en hel Champions League-säsong också.

…här kan Island göra en insats och knyta upp honom på ett fett kontrakt, då kan han bli Lasse Lava med hela Vatnajökull i stället.

Jag tror att det tog 29 minuter innan Lagos ville spy på Rit-Ola Andersson första gången. Han höll sig ganska länge ändå.

Nåväl, mitt matchval blev Barcelona-Milan – utan Zlatan Ibrahimovic, men är det egentligen en förlust? Förra säsongen såg facit ut så här: med Zlatan vann Milan 58 procent av matcherna. Utan Zlatan 78 procent vinster. Vill man vara elak kan man säga att Milan är bättre utan Zlatan…

…eller att man kan bevisa vad fan som helst med hjälp av lite statistik.

När TV-kameran svepte över spelarna vid inmarschen kände jag att ”fan, jag tror jag saknar Zlatan för första gången i mitt liv”.

Skämt åsido, men det hade så klart varit kul om han kunnat vara med mot sina gamla lagkamrater.

Sådana tankar störde inte Milan-spelarna som knappt lät Barcelona känna på bollen innan Pato hade lämnat kvar Busquets och Mascherano på Ramblan och slagit en tunnel på Victor Valdés.

Lite förvånande att man inte ser fler mål av den typen. Backlinjer som försöker ställa offside/kliver upp hamnar allt som oftast på hälarna och bollförande spelare kan många gånger trampa på själva i stället för att söka instick. Men jag vet hur man känner där, det sitter liksom i ryggmärgen att hitta en öppnande passning. Dock inte i Patos system.

Milan gjorde sedan det italienska lag är bäst på – försvara sig – och det tog ungefär en halvtimme innan Barcelona hade tryckt tillbaka dem tillräckligt djupt för att det skulle bli farligt varje gång Messi kom med i spelet. Vilket han gjorde mest hela tiden sista kvarten av första halvlek.

Vid Pedros kvittering handlade Messis förarbete dock mer om att Abate och övriga Milan-backlinjen trodde att situationen var under kontroll – det är den nästan aldrig mot Messi i straffområdet.

Fem minuter in på andra halvlek kom 2-1 för Barcelona via en fin frispark av David Villa efter att Milan hamnat i handbollsförsvar direkt (ja till och med Cassano var nere för att hjälpa till, tyvärr för Milans skull då han orsakade frisparken…).

Resten av matchen blev lite av ett sömpiller. Milan kändes inte nära att hota om en kvittering, men fortsatte att försvara sig bra, Barcelona är fortfarande inte på topp, varken offensivt eller defensivt…och så släppte de till en onödig hörna på övertid, Busquets chanslös i luftduellen med Thiago Silva och 2-2 – kryss i taket.

Om Barca behöver lära sig något om fotboll, kan de lära sig att enmålsledningar alltid är bräckliga i den här sporten: hur tryggt det än känns ute på planen kan en fast situation alltid bita dig i röva.

Grattis Milan som vann en poäng medan Barcelona förlorade två lite i onödan.

Kvällens L:

L L L L L
Patos mål. Kom efter 24 sekunder, CL-historiens femte snabbaste. Bara Makaay (10), Silva (20), Del Piero (20) och Seedorf (21) har varit snabbare. Men vad tycker Berlusconis dotter om att det går så fort för honom?
Förlåt.

L L L L
Messi. När det krampade för Barca första halvtimmen la den store lille argentinaren i växel två så. Till och med Jan Diego Guillou skrockade belåtet i TV-soffan.

L L L
Bilderna inifrån spelargången strax innan avspark är ofta fascinerande. Framför allt roligt att se hur glatt van Buffel och Inihästa hälsade på varandra med tanke på överfallet i VM finalen -10.

L L
Ola Anderssons självbehärskning. När Lasse Lagos för nionde gången sa ”Här håller jag inte med Ola riktigt” trodde jag att penna skulle söka axel. Men ”Rit-Ola” behärskade sig. Enligt obekräftade uppgifter satte Ola den i sitt eget lår i stället.

L
Fabregas. Det har tjatats om övergången sedan Fredrik Ljungberg var rödhårig men när det väl gällde, ja då satt han på bänken trots att Barca saknade flera ordinarie spelare och hade skickat ner Busquets som mittback. Men Cesc gjorde ett helt okej inhopp – check.

Sannerligen en händelserik söndag. Jag drar till med en topp sex-lista med bra, dåliga och mer svårbedömda händelser:

6. Det svenska vänsterbackstraumat fortsätter. Martin Olsson, Oscar Wendt, Behrang Safari – alla tre bänkade i sina respektive klubblag. Olsson byttes in i paus när Blackburn kryssade mot Fulham borta (1-1). En liten mardröm för förbundskapten Erik Hamrén om det fortsätter så här till nästa EM-kvalmatch (Finland).

5. Andreas Isaksson bänkad i PSV som spelade 3-3 mot bottenlaget VVV Venlo borta (Ola Toivonen hamrade in ett fint distansskott). PSV vill inte förlänga ”Isaks” kontrakt och på sikt kan det bli ett problem för landslaget om han inte får spela. Annars finns ingen idé att spräcka triangeln Isaksson-Mellberg–Majstorovic – det är rörigt som det är i den svenska defensiven. På sikt är Helsingborgs Pär Hansson en efterträdare som har ytterligare en nivå i sig.

4. Mattias Jonsons karriär verkar vara över. Tråkigt förstås men den skulle tagit slut om några månader ändå. Jag kommer aldrig att glömma 90:e minuten på Estádio do Bessa i Porto 22 juni 2004 när Sverige och Danmark säkrade en plats i Portugal-EM:s kvartsfinal efter att Jonson fläkt in ”due due”.

3. Moestafa El-Kabir målskytt för Cagliari som besegrade Roma med 2-1 borta. Hoppsan.

2. Ex-Helsingborgarna dominerar i fotbolls-Europa. Joel Ekstrand från start för Udinese (2-0 borta mot Lecce), Alexander Gerndt från start för Utrecht (3-2 borta mot Excelsior) och Rasmus Jönsson från start direkt för sitt Wolfsburg. Den lille spädgrisen svarade för ett kliniskt inlägg till Mario Mandzukic som nickade bollen i mål i segermatchen mot Schalke 04.

1. John Guidetti debuterade för Feyenoord som besegrade NAC Breda med 3-1. Super-Guidetti dealade till sig tröja nummer tio, tog en straff, slog den i mål och hyschade publiken. Allt inom loppet av en halvtimme då han började på bänken. På ren svenska: vilken jävla artist.

Landslagssamlingen är över för den här gången, i alla fall för mig som stämplar ut efter en intensiv vecka. När ett svenskt landslag ställs mot världens sämsta fotbollsnation finns bara ett värde med den matchen – om Sverige råkar tappa poäng. Resten är kosmetika.

…folk spekulerar i om vårt journalistlandslag hade fixat tre pinnar och fan vet alltså. Jonas Olsson jobbar för Viasat, själv kan jag ta hand om det centrala och Marcus Allbäck har en bakgrund på SVT – där har vi en stark centrallinje. Simon Bank i målet är en potentiell akilles men med intensiv press och Ralf Edström som vänsterback kan det nog gå vägen.

Inga journalister i San Marinos elva, däremot en hel del andra yrkesarbetare. Reportage här.

”Fotbollens sista proletärer” var en liten besvikelse, det blir bara L L L L, och det beror på dramaturgin som var ihopflätad med Palmes socialdemokratiska Sverige. Inget fel på Palme, han var nästan lika stor som Torbjörn men faktum är att Blåvitts framgångar fortsatte långt efter Palmes död, redan 1987 vann IFK Uefacupen för andra gången. Och framgångarna i Champions League på -90-talet är nästan ännu mer imponerande ur ett sportsligt perspektiv med tanke på hur den internationella fotbollen utvecklades.

Vikingstad nämner på sin blogg en sekvens från dokumentären där en spelare ropar efter sitt snus precis innan straffavgörandet mot Barcelona 1986 och historien förtjänar att förstås i sin helhet. Det är Stig ”Stickan” Fredriksson som ligger i svåra krampplågor och ropar till Röde-Ruben Svensson: ”Jag måst ha en snus…Ruuuuuben”.

…som alla vet är snus det enda effektiva botemedlet mot svår kramp vilket bevisades vetenskapligt där och då på Camp Nou.

Ledig i dagarna tre alltså och prio ett är att uppdatera höstgarderoben. Frågan är med vad.

Till sist: noterar att min blogg tillsammans med Johan Orrenius på konkurrenten är underlag för en C-uppsats från Mittuniversitetet. Fastnade för följande formulering: ”Robert Laul använder, tillsammans med sina läsare, sin blogg på ett liknande sätt som de borgerliga klasserna i forna tiders feodalsamhällen, använde sina salonger. Här kan diskussioner föras liksom synpunkter och kommentarer får frodas”. 

Briljant. Ta med äpplet så halstrar jag grisen, bröder.

Det är nånstans en fantastisk historia, att förbundskapten Erik Hamrén frågade om Zlatan kunde fixa middag åt spelare och ledare i familjens 30-miljonersvilla i Malmö.

– Mitt hus hade fått plats i deras vardagsrum, som Tobias Hysén uttryckte det.

Kim Källström fick frågan om han var sugen på att skaffa en liknande kåk:
– Då får jag börja springa ännu fortare, sa Kim.

Sagt och gjort.

När landslagsbussen anlände till jättevillan i går kväll hade Helena med personal dukat upp ett grillat vildsvin som Zlatan skjutit själv, oklart var men troligen i Sydafrika dit paret åkte för att jaga i somras (det kan förstås ha varit ett skånskt svin också).

Enligt Källström smakade vildsvinet bra, Zlatan själv tyckte inte att det var någon märkvärdig historia:

– Mitt hem är deras hem. Nästa gång kanske ni är välkomna, sa Zlatan i riktning oss journalister.

Det ska man nog ta med en saltgruva.

…men visst, pax för att vara Obelix i så fall.

Kanske är det sådant stora spelare gör för när Bank och jag satt och drömde oss bort på träningen kom vi fram till att Klose måste ha gjort något liknande för sitt tyska mannschaft i går. Han lär ha lånat slottet Kaltenberg där han bjöd på den noshörningshona han dräpte med bara händerna innan bronsmatchen VM -10. Djuret skickades hem med båt och lastbil, Klose frös ner det i sin inomhuspool innan det grillades med hjälp av eldkastare och napalm på Kaltenbergs stora scen. Under tiden möttes dagens landslag och VM -90-hjältarna i ett tornerspel där Özil besegrade Lothar Matthäus med en välriktad lans i sista omgången.

Nåväl.

Mycket snack från ”folket” om spelare som måste ut ur startelvan efter 1-2 mot Ungern. Ut med Wendt, ut med Granqvist, ut med Svensson. Men jag vet inte…här måste Hamrén visa vilket ledarskap han föredrar. Tror han på de spelare han valt att tro på tidigare – eller är han en ledare som petar de som misslyckas?

Jag hade petat Wendt och startat med Behrang Safari eftersom Wendt är uppenbart ur slag. Sedan ett tidigt byte nånstans för att ge Rasmus Elm speltid.

…till alla som vill se Martin Olsson: är ni helt säkra på att han är ett bättre defensivt alternativ än Wendt och Safari? Jag är inte så säker på det alls, hur mycket han än spelar i Blackburn. Men självklart, mot San Marino går han inte bort sig.

Zlatans kapning av Ungern på dagens presskonferens var inte nådig. Fast han kapade Sveriges insats ännu mer utan att hänga enskilda spelare eller sig själv. I stället hyllade han Rasmus Elm. Som jag varit inne på tidigare: de två hittar varandra fint på planen, de har ett särskilt öga för varandra och tänker fotboll på samma sätt. Alla som spelat fotboll själva vet att man ibland får sådan kemi med vissa personer.

…Elm förresten. Jag tror jag noterade redan mot Tyskland i vintras att han har utvecklat sitt närkampsspel och det är egentligen hans enda svaghet sett till den position han har. Efter årets försäsong är Elm ännu starkare, berättade han när jag pratade med honom i dag. Det är spännande.

Innan träningen hade Hamrén och Zlatan ett långt snack ute på plan. Zlatan var med på uppvärmningen och klev sedan av för att vila sina ljumskar efter order från medicinska teamet. Åker han med till San Marino?

Det var garv och stoj mest hela tiden under de flesta övningar. Upplägget var anpassat för att glömma den tunga förlusten. Vill man spetsa till det kan man säga att det var provocerande glatt för att precis ha åkt på en betydelsefull käftsmäll. Samtidigt känner Hamrén spelarna bättre och har gjort bedömningen att detta är bästa vägen framåt. Med tanke på att San Marino väntar gör han förmodligen helt rätt.

Nu ett par texter att skriva men däremellan samling på rum 211 på Elite Plaza i Malmö: Sportbladets utsända plus en bättre hink löst framför ”Fotbollens sista proletärer” på SVT.

Till sist: det som också talar för att Zlatan missar San Marino är att älgjakten börjar i morgon, första måndagen i september.