Eftersom det bara är fyllon, studenter och amatörer som festar på valborg låg jag parkerad i soffan för att kolla ”Hassel – Privatspanarna” (somnade) och Champions League-semin Real Madrid-Dortmund (vaknade).

Därmed kunde jag åka till redaktionen med klara ögon i morse för att följa dagens svenska cupen-semifinaler via SVT: Öster-IFK Göteborg och Djurgården-Öis. Jag lämnade fanan hemma men frågeställningen var given: Skulle det bli en röd dag även på fotbollsplanerna?

”Vi ska till Friends!”, sa Östers tränare Andreas Thomsson i Sportbladet.

”Vi ska till Friends!”, upprepade Thomsson i försnacket i SVT.

”Vi ska till Friends!”, fortsatte Kenny Pavey i halvtidssnacket.

Och så blir det – fast först i september när AIK tar emot.

Utöver en kort sekvens i början av andra halvlek var det nämligen inget snack – blått (och vitt) besegrade rött. IFK Göteborg var det bättre laget och vann komfortabelt med 4-1.

Östers svaghet är försvarsspelet och mot ett fungerande anfallspar som Tobias Hysén–David Moberg Karlsson blir de förr eller senare avslöjade. Den här gången tog det bara några minuter innan Philip Haglund hittade Hysén i djupled som sprintade i från Juan Robledo och vrickade in 1-0.

…Jakob Johansson var som vanligt numera en gigant och 4-1-målet var vackrast: ”klapp klapp”-spel mellan ”Tobbe” och ”DMK” som avslutade distinkt.

I final väntar Djurgården som hade vissa problem hemma på Stockholms Stadion mot superettanlaget Öis men blårandigt besegrade rött även här – 1-0 till Dif efter nickmål på hörna av Andreas Johansson. Djurgården missade en straff samt fick Erton Fejzullahu skadad (borta cirka två veckor).

…Djurgården är nu en seger från kvalspel till Europa League i höst och mot den bakgrunden är det förstås ännu mer svårbegripligt att ett par huliganer klev ner på träningen för att meddela dåvarande tränaren Magnus Pehrsson att om det skulle bli förlust mot Syrianska i lördags (vilket det blev), då skulle alla vändas emot honom, då skulle han bort så som man fått bort oönskade personer tidigare.

6000 åskådare på Myresjöhus Arena, drygt 7000 på Stadion är okej siffror, nu återstår att se hur mycket folk det blir på Friends Arena 26 maj – är det för optimistiskt att tro på över 20 000?

Tydligen inte.

”Det är precis så här vi vill ha cupen!”, tjöt SVT:s Daniel Nannskog när han hyllade änglakören som rest till Växjö. Nannskog hoppades sedan på 30 000-35 000 i finalen.

Det blir en utmaning för SvFF och finalklubbarna att rabattera biljettpriser och hjälpa supportrarna med researrangemang till Solna för att åtminstone göra ett försök att bräcka bandyfinalens 38 700 åskådare.

…men jag är tveksam till om det blir så många fler än 20 000. Vilket ändå är fem gånger så många som en final mellan Öster och Öis hade dragit i Solna, eller hur?

Men jag vet några som hade jublat över en final mellan två mindre klubbar, nämligen de som bor längs promenadvägen till Friends Arena. Lokalpressen uppmärksammade i veckan följande problem…

Till sist: precis som för de flesta engagerade socialdemokrater var första maj farfar Leif Rödskäggs stora stund på året. Han gick bort i höstas och jag ägnar honom därför en extra tanke denna vackra, röda dag…

Så är premiäromgången av nya svenska cupen avklarad och även om det är svårt att tala om succé tycker jag att vi kan sammanfatta det som ett fall framåt…

Malmö-Öster (1-1) – 4 531 åskådare.

AIK-Halmstad (1-2) – 3 753 åskådare.

Helsingborg-Assyriska (1-1) – 3 493 åskådare.

IFK Göteborg-Brage (2-0) – 2 120 åskådare.

Erton Fejzullahu-Umeå (3-0) – 1 840 åskådare.

IFK Norrköping-Landskrona Bois (0-0) – 1 453 åskådare.

Örebro-Värnamo (2-0) – 1 012 åskådare.

Öis-Syrianska (2-1) – 958 åskådare.

Elfsborg-Ljungskile (5-1) – 670 åskådare.

Häcken-Falkenberg (1-2) – 477 åskådare.

…högsta betyg för Helsingborg, Malmö och AIK klart godkända, Djurgården, IFK Norrköping och IFK Göteborg knappt godkända, Elfsborg direkt underkända och vad gäller Häcken är siffran naturligtvis för låg men så ligger deras allsvenska hemmasnitt inte högre än drygt 4 000 heller.

Jag talar alltså om supporteruppslutningen, inte lagens insatser.

* HIF drog nästan hälften av sitt allsvenska hemmasnitt.

* MFF och AIK lockade omkring en fjärdedel (på Malmö Stadion respektive fullsatta miniarenan Skytteholms IP).

* Djurgården (på reservarenan Grimsta) och Kamratföreningarna en femtedel (Blåvitt spelade på lilla Valhalla IP).

* Elfsborg nådde inte ens en tiondel av fjolårets hemmasnitt (på ordinarie Borås Arena).

I lördags skrev jag en krönika om att det är nu eller aldrig för svenska cupen, om inte detta upplägg får fart på turneringen lär inget få det.

Samma dag fick jag ett mejl från Stefan Lundin, intresseorganisationen Svensk elitfotbolls (Sef) sportdirektör och en av arkitekterna bakom upplägget (tillsammans med Elfsborgs klubbdirektör Stefan Andreasson men det fick jag inte skriva så säg inte det till honom).

Direktörernas tanke med upplägget är i första hand sportslig, menar Lundin:
– Det är viktigt att huvudmålet för cupens utformning är att förlänga säsongen. Så att Sverige lämnar den pinsamma skaran av länder som inte har tävlings/seriespel i mars månad. Men eftersom intresset är stort i mars för den inhemska fotbollen så hoppas vi ändå att publiken skall komma till arenorna, men låt oss inte tro att vi får allsvenska siffror och låt oss inte nedslås om inte blir så. Kan vi få till bra matcher med nerv så kommer supportrarna.
– Dessutom skall det bli spännande att se om det lag som vinner SC har någorlunda samma spelartrupp när de sedan går in i EL:s kvalspel, tillägger Stefan Lundin.

…å ena sidan är det lite talande för hur det brukar resoneras kring svensk klubblagsfotboll: fokus är att utveckla det sportsliga mot bättre resultat i Europa snarare än att ha perspektivet på händelsen, arrangemanget, matchen. Att ge upplevelsen ett värde i sig.

I det här fallet tycker jag dock inte att världarna kolliderar, jag tror att startpunkten – mars månad då det bubblar av förväntningar – kan bli en vårtradition om det hanteras på rätt sätt (här är SVT:s roll viktig).

Många supportrar har reagerat på biljettpriserna på runt 150 kronor vilket är mer än det kostar att se en match i dam-EM till sommaren. En 50-lapp hade kanske gjort valet enklare för familjer och andra. Värt att se över.

Tills vidare kan vi ändå se premiäromgången som ett försiktigt steg i rätt riktning och fortsättningen blir intressant att följa: från nästa helg kliver SVT in vilket lär innebära en större medierapportering från andra redaktioner och mer snack på stan. Det är klart att några alltid väljer att se sitt lag på tv i stället för att ta sig till arenan men alla matcher visas inte och i ett större perspektiv är jag övertygad om att det är bättre med tv-bevakning för att få upp intresset än ingen tv-bevakning alls. Av det har vi många exempel i den moderna historien, som Palme sa.

Fastnade framför svenska cupen-matchen Åtvidaberg-AIK på TV:n och efteråt är jag inte särskilt förvånad att ”Åtvid” knappt förlorat en tävlingsmatch på Kopparvallen sedan konstgräset lades dit under VM-uppehållet i somras.

AIK såg nämligen ut att ha väldiga problem med underlaget. Helgi Danielsson gjorde misstag han aldrig annars gör, Kevin Walker slängde bort ett friläge när han tajmade bollens rörelse fel, Teteh Bangura sträckte sig efter en boll och föll obegripligt.

Listan kan göras lång på situationer där AIK:arna såg obekväma ut medan Åtvidaberg rullade boll som en vanlig dag på jobbet.

Jag säger inte att det avgjorde – Ganaget ska vinna ändå, Gnaget ska inte överraskas av ett udda underlag, Åtvidaberg gjorde tre fina mål av egen kraft – men jag tror nog att det påverkade.

…å andra sidan grillade jag korv under matchen och hade inte full koll på varje sekund. En fin sak med att vara vuxen är nämligen att man kan köpa exakt hur många korvar och korvbröd man vill – och sedan äta allihopa.

Oscar Möllers knäattack på Martin Lorentzson var bland det sjukaste jag sett…sedan Kenny Paveys attack på Hisingen i lördags. Möller skulle haft rött, Pavey skulle haft rött, båda fick gult.

– Det jämnar ut sig, som Jonas Olsson, IFK Göteborg, skulle sagt.

En skräll i svenska cupens tredje omgång, även om siffrorna 3-0 inte speglar matchbilden. Det var lite som AIK-Mjällby för en månad sedan.

Som sagt: det jämnar ut sig.