Jag vet, jag är sist i världen, eller i alla fall långsammast i Sverige, men i kväll såg jag äntligen Snabba Cash på bio. Diggade boken skarpt – gillade filmen. Men var Lapidus bok verkligen så mörk och tragisk? Det är inte mitt minne. Ofta när man ser gangsterrullar brukar man komma ut från bion och känna att ”Fan, det vore ganska coolt att vara gangster ändå”, men från Snabba Cash kom jag ut och kände mig nöjd med att jobba på Aftonbladet. Filmen var en brutal skildring över alla människoliv som kriminaliteten förstör – och hur.

Det var dagens moraliska pekpinne. Nu till en annan betraktelse, läs ingressen från den här artikeln på resume.se:

”I söndags publicerade DN en Peter Wolodarski-signerad ledare kring Jan Guillous KGB-affär och PO Yrsa Stenius agerande. I artikeln nämndes den välkända journalisten Göran Elwin som framliden. Problemet är bara att Göran Elwin lever”.

…är problemet verkligen att Göran Elwin lever? Vad har han gjort Resumé för ont? Problemet är väl snarare att Peter Wolodarski skrev fel. Men kanske jag som är finkänslig.

Vi har fått en första trend i årets allsvenska, nämligen missade straffar. Wilton Figueiredo brände mot Örebro, den fjärde missen på två omgångar. Gemensamt för de flesta är att skytten försökt vänta ut målvakten – det har gått så där. Själv tar jag alltid kort sats och drar till med högern. Bollen brukar oftast sitta i närheten av krysset, utan chans för målvakten om han så ställde sig i det hörnet i går.

…en annan röd tråd är att tre straffmissare är brassar: förutom Wilton även Wanderson och Sobralense. Ragnar Sigurdsson är däremot från Island, på gott och ont.

All(a-missar-straff)svenskan?

…nu spelade Wiltons straffmiss mindre roll eftersom Malmö körde över ÖSK ändå. 3-0 imponerar, liksom det mäktiga tifot som fansen arbetat med i sex månader och som kostat 220 000 kronor. Det behövde allsvenskan. Gjorde jag kanske fel som ändrade mitt guldtips från MFF till Elfsborg?

Då har jag inte ens nämnt Agon Mehmeti.

Dags att börja gissa gäst(er) till fredagens Laul Calling. Ledtråd 1: Malmö AIK. 

…har ni missat att gå med här så är det inte försent. Få extramaterial och programmet före alla andra.

Åre-resa över påsk bokad: upp tisdag, hem söndag kväll. Fyra dagar på brädan, ett antal timmar i relaxavdelningen på Åre Continental Inn och möjligen en snabb sväng förbi Bygget någon kväll. I utgångsläget betraktar vi det som en hälsoresa. 

Som jag misstänkte får det konsekvenser direkt att Viasat tar över Premier League. Enligt resume.se flyttas allsvenskan och La Liga till Canal + från och med hösten. Därmed står TV4 – FOTBOLLSKANALEN – kvar med endast svenska landslaget (och VM men det är en engångsgrej). Det är naturligtvis en jättesmäll. TV4 – FOTBOLLSKANALEN – har inte ens magasinet på måndagar, det har SVT.

Om jag betraktar mig som en vanligt fotbollskonsument resonerar jag så här: jag förlänger inte mitt utgående abonnemang på Canal +, förlänger i stället med alla jävla Viasat Motor-kanaler där jag nu får både Premier League och Champions League. Vill jag se allsvenska matcher kan jag göra det på krogen eller via PPV.

Det jag tycker är mest synd är att Tipslördag försvinner från TV4 – FOTBOLLSKANALEN. Jag gillar känslan att alla kan se samma match på lördagarna, du kan träffas hos vem fan som helst för att kolla och känslan när man tittar är att ”den här matchen ser alla andra också, jag kan ringa vem som helst och tjöta om vad som hände”.

Ur ett jobbperspektiv kan jag ändå se vilken match jag vill, bara att åka in till redaktionen. Dessutom är det naturligtvis bra för Sportbladet att vår ”samarbetspatner” Viasat nu sitter på de tunga och mest attraktiva fotbollsrättigheterna.

Men jag tror att Viasat måste jobba ordentligt på personalsidan för att göra tittarna nöjda med Premier League-bevakningen. Ola W och Ola A är bra, Niklas Holmgren och Glenn Strömberg så klart, Frida Nordstrand gör ett starkt jobb men sedan…? Canal+ har levererat suveräna sändningar i några års tid och det är vad folk kommer att jämföra med. Dags för Bank och Niva att kliva in i TV-rutan på allvar?

Det var länge sedan jag var så laddad inför en La Liga-match som i går kväll, när Pep Guardiola gjorde det enda möjliga och slängde in Zlatan i startelvan igen. Dels för att döda senaste dagarnas diskussion, dels för att få Zlatan i form igen.

…tyvärr somnade jag efter 25 minuter, när Messi gjort 1-0 och jag började ana vartåt det barkade. Under de 25 minuterna såg man tydligt att Zlatan vill så gärna men inte har det så kallade självförtroendet med sig.

Jag känner igen känslan, man tänker ”nu ska jag gå in här och inte tänka så jävla mycket, bara låta det flyta på, fungera”…sedan lyckas man ändå inte göra sig fri från tanken att varje mottagning är viktig, varje dribbling måste gå rätt, varje avslut i mål. Det där släpper efter ett tag men har inte gjort det för Zlatan ännu, om jag tolkar rapporterna rätt från de som såg hela matchen.

…vad tycker förresten Kim Källström om att Messi gav straffen till Zlatan?

Faran med att räkna ut Sven-Göran Eriksson är att han alltid kommer tillbaka när man minst anar det. Nu är ”Cirkus Svennis” tydligen högaktuella för VM-nationen Elfenbenskusten, ett lag som de flesta menar är starkare än Nigeria. Var det så att ”Svennis” hade ytterligare en räv bakom örat och drog sig ur diskussionen med Nigeria när cashen var för dåliga eftersom han anade att det skulle dyka upp utmaningar som var mer lockande både sportsligt och ekonomiskt? Lasse Lagos och ”Cirkus Svennis” i VM, man kanske skulle ackrediterat sig ändå. Fast då hade jag missat bröllopet.

…sedan står jag stenhårt fast vid att namnet Sven-Göran Eriksson inte är vad det en gång var. Han är alltjämt inblandad i högriskprojekt som de mer etablerade namnen verkar fnysa åt.

Manchester United vann möjligen ligatiteln i går men det jag tar med mig från matchen är något helt annat, nämligen Fernando Torres 1-0-nick. Så nära sex fotboll kan komma, scenen hade platsat i 24 Carat. Kraften i upphoppet, tajmingen i mötet med bollen, vridningen av huvudet när han lägger bollen hårt och bestämt utom räckhåll för målvakt…ursäkta frågan, men gick det för er också nu?

Om ni missat reportaget med David Elm i Laul Calling tycker jag ni ska ta en titt på det. Inte riktigt lika sexigt men en intressant inblick i äldsta tredje Elm-broderns Premier League-liv (framspelat direkt till klippet här).

Till sist; har ni sett den fina lilla twitter-rutan som jag har lagt ut till höger? Häng gärna med på twitter också om ni orkar.

Ett vanligt fenomen inom journalistiken – och kanske framför allt inom sportjournalistiken – är att nyheter kommer tillbaka med jämna mellanrum. Ett exempel är Alexander Östlund som fick stora rubriker när han sågade Lasse Lagos för tredje gången (om än med nytt ordval). Ett annat är att Thomas Bodström är aktuell som efterträdare till Lars-Åke Lagrell. Det avslöjade jag för ungefär ett år sedan. Pratade då länge med Bodström om detta. Men jag avslöjade också att sossadvokaten är långt ifrån hetaste kandidat, det är Lars-Christer Olsson och Susanne Erlandsson. Enligt mina källor har detta inte förändrats.

Varför blir det så här? Tja, SVT är inte direkt kända för sin nyhetsnäsa och hittade väl min artikel när de googlade något annat. Sedan sitter det ibland färska redaktörer på olika sajter som inte har koll på vad som skrivits tidigare och och snart är upprepningen ett faktum. Hur som helst ingen stor sak.

I dag gjorde jag min andra insats som hovreporter – och nu höjs röster för att jag ska ta hand om SVT:s exklusiva intervju med Victoria & Daniel. Kanske kan de komma till Laul Calling? De är ju fotbollsintresserade båda två.

Till dagens allsvenska match då…

…jag har som ni vet inget emot filmningar men det var korkat av Sebastian Eguren att försöka sig på en med gult kort. Går inte att klaga på domare Martin Ingvarsson där. Kenny Paveys våldsamma satsning mot duktige Benny Lekström är inte heller så mycket att säga om sett till vad regelboken säger; Paveys satsning kunde orsakat allvarlig skada – dobbar mot knä. Ni såg väl BP-målvaktens blodiga knä? Det man möjligen kan invända är att även Lekström gick in i situationen med full kraft. 

…Ingvarsson, eller rättare sagt en av hans assisterande, vinkade däremot felaktigt bort Martin Mutumba för offside i fritt läge i första halvlek. Vi kan efter denna match konstatera att AIK inte får extra fördelar av domarna i år. 

Jag tycker att AIK i grunden gjorde en hyfsad match, var det bättre laget (fram till slutkaoset) och borde vunnit. De regerande mästarnas största fiende är människorna som har skött Råsundas gräsmatta senaste åren. Deras hemmaplan är ovärdig, den är ett skämt, det ser för jävligt ut. AIK har många skickliga fotbollsspelare men inte fan kan Bojan & kompani åstadkomma något vettigt i en grusgrop. Herregud, gräsmattan utanför mitt vardagsrum är tio gånger bättre, jag bor också i Solna. Vad har hänt under vintern, har monstertruckarna repat på Råsunda i hemlighet? Är det en djurgårdare som sköter planen? Har Håkan Mild hällt förgiftad pytt-i-panna över gräset? 

…men efter utvisningarna och två raka 0-0-matcher testas nu tränaren Mikael Stahre även i motgång. Det ska bli intressant att se hur han får rövarbandet att hantera detta. Eguren har gjort två svaga insatser, nu är han avstängd, sedan är det bara elva omgångar kvar. Jag är rätt nöjd att jag aldrig ställde mig i jubelkören när AIK la pengar och kraft på att värva honom.

Brommapojkarna är jag inte alls imponerad av, undantaget min gamle lagkamrat i målet då. De får det tufft i år.

Oj oj oj. Vilken tung smäll för Canal+ eller speciellt TV4 – Ledstjärnans så kallade FOTBOLLSKANAL – att tappa Premier League-rättigheterna till Viasat. Med tanke på hur intresset för allsvenskan och landslaget dalar kraftigt känns det inte så sexigt för TV4 att sitta på rättigheter till just detta fram till 2015 som man pröjsat 1,6 miljarder för. Osmanbegovic är säkert nöjd med att kanalen även har La Liga-rätten men snart är inte suget så stort efter spansk fotboll heller, tro mig. Här skriver jag om det vikande intresset för svensk fotboll, hockeyn har gått om, enligt en undersökning.

…jag menar, bara drygt 4000 på Råsunda i dag.

Någon som vet om Tommy Jacobson gick på SvFF:s årsmöte? Eller var inte frågan intressant längre när han gjort sig populär bland fansen genom att elda på mot förbundet? Du kan ju dra iväg ett mejl Tommy, vet att du gillar bloggen. Fast Jacobson har väl fullt upp med att låna loss John Guidetti, ungdomsproffs i Manchester City som verkar bli klar inom kort. En klart intressant och smart värvning.

Nya Laul Calling ute med…

…besök hos David Elm i glödheta Fullham som slog ut Juventus i går (även om Elm blivit olyckligt sjuk och hamnat utanför laget).

…Zlatan-gate part II – därför bänkas han sett till de fotbollsmässiga bitarna.

…Leffe på läktar’n – spelar upp de sämsta, allsvenska klubb- och inmarschlåtarna. Samt de bästa.

…Simon Bank löser problemen på arenorna – klubbar och förbundet positiva – vad säger fansen?

…och sist men inte minst; domen mot Djurgården. Vi diskuterar den viktiga principfrågan – vad skulle Dif som förening gjort mot bakgrund av polisens rekommendation? – med förbundets högste tjänsteman Mikael Santoft som faktiskt är svarslös och till sist bjuder in Tommy Jacobson med flera till förbundets årsmöte för att i så fall argumentera för ett förändrat regelverk. Jag tycker att Tommy ska ta chansen och inte bara skriva inlagor på Difs hemsida. Nu på lördag klockan 13.00 på Norra Latin i Stockholm.

Här ser ni Laul Calling i stor skärm, och i lite mindre nedan…

PS Om ni gillade programet, gå gärna med här.

PS 2 Som jag skrev redan i onsdags, långt innan Champions League-lottningen: Barcelona, Manchester United, Inter och Lyon till semifinal. Varningsflaggen: Bordeaux. Matchen att ladda för: Barca mot Arsenal.

Den första ledtråden var alltså att vår Laul Calling-gäst på fredag har ”Radio nowhere” med Bruce Springsteen som ringsignal på sin mobiltelefon.

Nästa ledtråd är då följaktligen: vilken ”förbundspamp” kan tänkas ha det?

Vem är gäst i fredagens Laul Calling?

Ledtråd 1: Han har ”Radio nowhere” med Bruce Springsteen som ringsignal på sin mobiltelefon.

…som det ser ut i Laul Calling. Miss Modin, som sett mig i bara mässingen både en och två gånger, kan intyga:

– Du är inte så tjock ”på riktigt”, sa miss Modin efter att hon sett programmet. Men du ser tjock ut på skärmen.

Det måste alltså bero på att jag har en minisparris på ena sidan (Erik Niva) och en normalsparris (Anders Svensson) på den andra.

Grejen är att jag har tränat stenhårt för att komma i form till premiären – men kanske har jag tränat fel? Jag har kört mycket styrka, mindre förbränning, vilket resulterat i att skyddet mot kylan sitter kvar samtidigt som jag har bröstmuskler som påminner om en B-kupa. Dessutom måste skjortan krympt i tvätten.

I alla fall, vi är ganska nöjda med dagens nypremiär, vi är nöjda med extramaterialet där Anders drar sköna stories från Premier League-tiden. Vad tycker ni? Landslagskaptenen bjöd verkligen till, och det ligger en hel del i det som branschpressen nu rapporterar om, att landslagets gått från Lagerbäcksk slutenhet till Hamrénsk öppenhet.

Men jag läser också en välformulerad kritik mot Svenska Fotbollförbundet i ett annat ämne. Inget vi hann ta upp i Laul Calling denna gång men räkna med att ämnet dyker upp redan i nästa avsnitt. 

Här ser ni programmet i stor skärm, här ser ni extramaterialet, och här nedan ser ni det i liten skärm…

Till sist; Broder Birro uppges vinna kvällens På Spåret-final. Ryktet har florerat länge. Han sägs till och med avgöra allt i någon slags utslagsfråga. Det vore ödets ironi eftersom han levt på sin kupékamrat hela resan och knappt svarat på en fråga av egen maskin. Men, om ryktet nu stämmer, måste jag tillstå att det är stort att ha vunnit På Spåret. Grattis, Marcus.

Klockan 12.00 i dag nypremiär för Laul Calling med Anders Svensson som gäst.

Inför årets säsong har jag gjort i ordning en Facebook-sida där alla tidigare avsnitt går att att hitta. Ett hästjobb men någon var tvungen att göra det.

Bli fan till Laul Calling på Facebook och sprid ordet.

Där kommer senaste programmet läggas upp, nyheter presenteras, extramaterial visas med mera, med mera. Nu hoppas jag att Niva, Bank, Projektledaren, miss Modin, madame Amanda, fröken Frändén, Vikingstad och BoBo hänger på och gör sidan levande. Wennman den store har redan varit inne och levererat ett bittert instick men åkte på mothugg direkt.

Följde Arsenal-Porto framför TV:n och tycker att Arsenal hade full kontroll hela tiden. Visst, 1-0 var klar offside (Arsjavin i förstaläget), tvåan bjöd Fucile (?) på och i början av andra halvlek skapade Porto ett par hyggliga chanser men…det var aldrig något snack, Portos försvar inte nära att hålla på den här nivån. Möter du Arsenal borta bör du i alla fall sätta defensiven, inte komma in på planen som rädda harar, två meter från motståndaren i varje situation.

Som Gordon Gecko säger i Wall Street:

– I don’t throw darts at a board. I bet on sure things. Read Sun-tzu, The Art of War. Every battle is won before it is ever fought.

Portos vänsterforward Hulk var en ny bekantskap för mig. En kraftig pjäs med ett tungt namn men som inte levde upp till förväntningarna. Jag väntade på att den där sirenen skulle börja tjuta och att Hulk skulle visa sitt rätta, radioaktiva jag – men icke.

Min man: inte Nasri utan Arsjavin. Direkt lysande i första halvlek, anonym i andra men till kommande instruktionsvideos för att beskriva ”släppa bollen i rätt läge” kan Arsjavins assist till Eboues 4-0 användas. 

…men kära Henrik Strömblad, vi har gått igenom det här, vi säger inte ”den lille tsaren” längre. Du vet ju detta, vad hände?

Två lag vidare till kvartsfinal i Champions League – Arsenal och Bayern München. Jag hade båda i mitt kritiserade tips efter lottningen i december. Vad jag förstår var det på håret för Klose och kompani…men fördel nu också Tyskland mot de stackars italienarna.

Alla som hade spelat på att Bendtner skulle bli tremålsskytt räcker upp en hand. Jag hade inte gjort det.

Hur långt kan Arsenal räcka? Tja, svårt att säga, det kommer inte att gå så här lätt i fortsättningen och backlinjen lär få problem mot bättre motstånd. Jag är även skeptisk till Bayerns chanser att nå semin…Miroslav till trots.

I morgon blir det värre att välja match…lutar åt att jag väljer bort (redan klara?) Manchester Uniteds möte med Milan för att se om Kim Källström och Lyon kan skrälla vidare mot Real Madrid. Som Kim sa när jag pratde med honom i Wales:

– Jag har spelat många stora matcher men det här är den största jag kan se för mig.

…återstår att se om Kim får spela bara…given i ligan, petad i hemmamötet med Real. Risken finns att Kim får komma in för att försöka vända matchen när spanjorerna gjort 2-0.

Ni kanske undrar över citatet från Gordon Gecko förresten? Tja, han är tillbaka. Vill man inte missa.

Hasse Aro kliver in i debatten. Han är dessutom på min sida, känns tryggt.

Här får ni en till ledtråd att klura på om Laul Calling-gästen: Walt Whitman.

Nu bänkar vi oss framför Bank i Viasats eftersnack.