Veckans Laul Calling är säsongen sista. I alla fall fram till VM börjar – då drar vi igång Laul Calling VM-special. 11 juni är datumet att lägga på minnet – samma dag som festen i Sydafrika startar.

Veckans program är också en VM-special, bland annat har vi gjort ett reportage om en ordinär fredagkväll hemma i Solna där Bank, Niva, Leffe på Läktaren och jag tittar på världens genom tiderna bästa VM-match – Frankrike-Brasilien från Mexiko -86. Reportaget innehåller en hel del bildgodis från matchen.

…sedan är vi inte riktigt överens om att detta är VM-historiens bästa match. Jag kan sträcka mig till att semifinalen 1970 (Italien-Västtyskland 4-3), semifinalen 1982 (Västtyskland-Frankrike 3-3, Västtyskland vann på straffar) eller semifinalen 2006 (Italien-Tyskland 2-0) kanske är snäppet vassare, men Frankrike-Brasilien är på många sätt en mer klassisk och mytomspunnen fajt för vår generation.

Bank & Niva drar i stället till med finalen 1954, Västtyskland-Ungern 3-2, en match ingen av dem knappt ens sett highlights ifrån, det kan man tycka vad man vill om. 

Vad tycker ni?

Programmet i stor skärm här, och i lite mindre här…

Vi lär alla av våra misstag. Det fick jag ett bevis för på Råsunda i går. Den här gången blev Dulee Johnson utskälld av sina lagkamrater för tveksamt agerande vid andrabollsjobbet på defensiva fasta, men när tränare Björn Wesström efteråt fick frågor svarade han:

– Jag tycker inte att det är något att tjata om. Det är nog snarare en organisationsfråga än en personfråga.

Lex Tomi Maanjoa. AIK har slutit leden. I alla fall ledarna. Så långt allt bra.

Problemet är att Wesström ändå lyckas misslyckas med sin kommunikation.

Han tyckte nämligen inte att det var någon stor sak att Dulee tjurade över att bli utbytt i 90:e minuten, gå rakt in i omklädningsrummet och ge fan i att tacka fansen. Det borde Wesström så klart haft kulor nog att ha en åsikt om, speciellt med tanke på den inramning supportrarna skapade: över 20 000 åskådare, tifo på samtliga läktare, bra tryck, derbyklass mot ett lag som Åtvidaberg – imponerande.

Wesströms kommunikation utåt kanske inte är så mycket att hänga upp sig på, men jag tror att det visar på en osäkerhet och svaghet i hans ledarskap – han har helt enkelt svårt att avgöra när foten bör sättas ner och när den inte ska sättas ner.

Här en lathund:

* Om en spelare gör sitt bästa på planen men ändå misslyckas – kritisera honom inte offentligt.

* Om en spelare pissar på fans och lagkamrater – kritisera honom gärna offentligt. Annars är signalen till alla AIK-knattar att det är bra, coolt och helt okej att bete sig hur fan som helst.

Som tur är får Dulee ändå den kritik han förtjänar, den kommer nämligen här:

Allvarligt talat, hur kan man bli förbannad över att bli utbytt i 90:e minuten, direkt efter att Miran Burgic avgjort matchen med sin 3-1-straff? Totalt obegripligt. Det återstod tre tilläggsminuter. Inte ens Stoitjkov hade blivit upprörd över det på sin tid. Är det möjligt att spela så mycket för sig själv och så lite för laget, att man i samma stund som Burgic gör mål tre i sin avskedsmatch, protesterar mot ett byte som saknar betydelse?

Tydligen.

Med tanke på hur mycket AIK-spelarna skällt på sin målvakt den här säsongen, förutsätter jag att de binder fast Dulee vid militärens klättervägg på Karlberg och övar prickskytte. 

…med fotbollar alltså. Inget annat.

AIK-Åtvidaberg slutade alltså 4-1. Men alla vi som såg matchen vet att Åtvid hade en boll i insidan av stolpen vid ställningen 2-1. Det höll på att gå åt helvete för Gnaget – igen. Nu blev det tre poäng och en rejält förbättrad målskillnad och det kan vara nog så viktigt att gå till sommaruppehåll med.

Örebro gjorde komfortabla 2-0 på Trelleborg vilket gör att Helsingborg och Malmö har två oerhört viktiga avslutande vårmatcher: HIF möter Halmstad, MFF möter BP. Förluster där och allsvenskan är plötsligt hyfsat öppen inför hösten.

I dag premiär för Sportbladets VM-DVD. Första mästerskap ut är Tyskland 2006 och ni köper det timslånga sammandraget med papperstidningen…

…försnacket till de åtta DVD:erna sköter Bank, Arne Hegerfors och jag. Måste naturligtvis rekommendera alla fotbollsintresserade att slå till. Kommentarfältet är öppet för åsikter om satsningen.

Ett par namn man levt länge med i stora fotbollssammanhang kommer att saknas i sommarens VM. Det står klart efter att flera länder i dag presenterat preliminära trupper inför fotbollsfesten.

Ingen Ronaldinho och ingen Pato, inte heller nya stjärnskottet Neymar får åka med förbundskapten Dunga till Sydafrika. Brassarnas trupp känns defensivt stark – svagare offensivt. Nåväl, vi ska nog vinna ändå. Anfallsfyran som åker blir nu Robinho (aldrig gillat), Nilmar (finns bättre), Luis Fabiano (helt okej) samt Wolfsburgs Grafite som vi får hoppas slår igenom med samma kraft i landslaget som han gjorde i Bundesliga i fjol. Men ingen Pato alltså…

…och jag hade så klart även velat se Ronnie på den största scenen en sista gång. Nu får vi säga tack för allt i stället – om han inte slår sig in som reserv…

Andra (gamla) stjärnor vi inte får se i VM är Del Piero, Totti och Luca Toni (Italien), van Nistelrooy (Holland) samt Karim Benzema och Patrick Vieira (Frankrike).

Däremot verkar Miroslav Klose mer eller mindre given i Tysklands anfallssexa, det gillar vi.
– Vår plan är att ha med alla sex för vi vill kunna vara flexibla. Med Podolski, Müller och Cacau har vi tre anfallare som också kan spela på kanterna, säger förbundskapten Joachim Löw. 
Övriga två är Gomes och Kiessling. 

Ingen Charlie Davies, men väl Örebros Bedoya bland USA:s 30 preliminära namn. Hög tid att skippa chipsen, Alejandro.

Drömmen lever också för AIK:s Miran Burgic (Slovenien) och Sebastian Eguren (Uruguay). Det hade varit fint om nästjumbon som enda allsvenska lag får med två man. Kanske till och med tre, nämligen vår vän Jerry Bengtson från Honduras. 

IFK Göteborgs målvakt Kim Christensen är med i racet fortfarande.

Lance Davids och Siyabonga Nomvete är med i en sydafrikansk 29-mannatrupp, spelare som för några år sedan knappt platsade i Djurgården, framför allt inte Nomvete som inte riktigt fick chansen. Hur firar Super-Bosse detta?

På grund av röd dag på torsdag spelade vi in veckans Laul Calling redan i dag. Ni kommer inte att bli besvikna på gästen som ”sedan 2009 på allvar är med i den svenska landslagstruppen”.

I morgon premiär för Ridley Scotts Robin Hood med Russel Crowe som mannen som stal från de rika och gav till de fattiga. Scott och Crowe är också männen bakom Gladiator, jag har svårt att se att detta kan bli dåligt.

Till sist; branschpressen kör storyn om DN-Lunkans numera världsberömda bild på Zlatan och Piqué. Dagensmedia.se här och realtid.se här och här. Som sagt en otrolig historia.

Så har de dykt upp, de klassiska bilderna från 1985 när Sverige missade Mexiko-VM på det mest djävulska sätt.

Jag var bara nio år men minns det som igår…

…”se på T-shirten: ’Laban’ i sombrero’. Men helt klart var det ju inte…”.

Nä, det var ju inte det. Mest minns jag faktiskt ”Masses” kvittering mot Västtyskland, kanske för att Torbjörn spelade fram. Och vilken framspelning.

Nog om det, tillbaka till framtiden.

Tillsammans med Lund på TV-kanalens Fotbollshemsida och förre chefredaktör Gerdin har jag tillbringat en heldag på Bosön för samtal och diskussion med allsvenskans och superettans sportchefer.

Heldagen var ett led i sportchefsutbildningen men bland det roligare som hände var att Stefan Andreasson i Elfsborg vände på begreppen och tyckte att vi journalister borde gå en utbildning i fotboll i stället (han syftade kanske inte på just Lund och mig men säkert på Gerdin och en hel del andra). Idén är bra och en kurs ska Sef och SvFF nu styra upp, jag anmäler mig direkt. Framför allt är jag nyfiken på hur tränarutbildningen i Sverige fungerar…men blev inte mer än reserv när jag sökte höstens kurs för före detta elitspelare.

Det var en intressant dag. Förhoppningsvis ännu mer intressant för sportcheferna men det vet man aldrig. När det var min tur att beträda scenen la jag fokus på att det kommer krävas mer av klubbarna själva framöver för att få samma medieutrymme som senaste åren, allsvenskan har varit ett självspelande piano på det området – nu har kurvan börjat vända nedåt, då spelar det ingen roll att klubbarna säljer fler årskort än i fjol, har tidningscheferna bestämt sig för att andra idrotter känns hetare, ja då är det mycket upp till fotbollsklubbarna att vända den trenden, tidningarna innehåller det cheferna tycker känns hetast för stunden oavsett det är skidskytte, hockey eller curling – eller all internationell fotboll som också är en utrymmeskonkurrent till allsvenskan. 

Att klubbarna vill synas i media (och då även i Sportbladet) råder inga tvivel om, även om vissa fans inte alltid begriper detta grundläggande faktum.

…om jag fått bestämma hade jag givetvis kastat ut all annan idrott än fotboll…typ…men framför allt hade jag kastat ut Lillebror sett till allt dravel som står på hans blogg.

Den här hade jag missat under min ledighet…som någon påpekade; de första 15 sekunderna skulle bli en fin ringsignal till mobilen.

Afrikanska mästerskapen är igång, Togo har åkt hem (och blev diskvalificerade på köpet), fotbollen är åter i fokus och för en gångs skull är Broder Birro spot on: Afrika är inte redo för ett VM nästa år.

Jag tvivlar inte på att Per Zander – mr Spansk Fotboll II?– har bra koll på vad som händer och sker där nere. Zander är kunnig och skriver initierat. Jag ska bemöta hans inlägg om Wanderson…men ge mig några dagar att slipa på formuleringarna.

…däremot har jag inga större problem med att fotbolls-VM 2010 spelas i Sydafrika.

Har inte Wenger helt rätt denna gång? Hellre ett gult kort än ett mål i röva. 

Det var inte solorajden som var mest imponerande med Micah Richards balja mot Blackburn i kväll – utan att han sedan fullföljde och slog stolpreturen i mål. Vaket agerande för att vara mittback.

Apropå mittbackar; på Jos Hooivelds position kan Nils-Eric Johansson kliva in, då får AIK betydligt större problem med att ersätta Iván Obolo.

Nätchefen låg på om Stora Bloggpriset i dag och tyckte att jag skulle ge det lite reklam. Så in och rösta på er favoritblogg! Synd att inte Ledstjärnan gick till final, det hade varit bra reklam för priset med tanke på den massiva reklamkampanj han precis kört för Guldskölden. Kan det vara så att de här utmärkelserna bara är intressanta om Ledstjärnan själv har chansen att vinna? Känns lite genomskinligt.

…jag deltog i nomineringsfasen och la en röst på Ledstjärnans blogg, tyvärr hjälpte det inte. Tycker han är riktigt bra som bloggare men lite sämre i TV.

Grupp A

Jag – och drevet

Frankrike-Portugal

Vem vinner kampen?

Enkel match

Sportbladet på väg

Tysk murvel

Jag, Bank och Homot

Skulle skallat honom

Things to do in Bremen 1

Things to do in Bremen 2

Things to do in Bremen 3

Vi som é från Göteborg…

Sverige-England

VM:s…

…match:
Tyskland-Italien
Tempot var enormt högt och alla 28 spelare som beträdde planen behärskade det. Otroligt imponerande. Lasse Granqvist och Ralf Edström på Radiosporten var ganska ensamma om att tycka att matchen inte var något speciellt. ”För få målchanser” menade dem. Men då har de inte hängt med särskilt noga i fotbollsutvecklingen. För mig är det den bästa match jag har sett live. Någonsin.

…mål:
Fabio Grosso, 1-0 för Italien mot Tyskland
Det kanske fanns vackrare mål, men sammantaget är detta det mest minnesvärda. Pirlos klack som lurade hela Tyskland, Grosso som sköt direkt, Lehmann som var där men bollen som vred sig runt honom. I 118:e minuten dessutom. Och vilken ofattbar lycka för vänsterbacken.

…spelare:
Zinedine Zidane, Frankrike.
Trög och osynlig i gruppspelet, men sedan – oj, oj, oj.
* Åttondelsfinalen mot Spanien – slog frisparken som betydde 2-1 och gjorde själv matchavgörande 3-1.
* Kvartsfinalen mot Brasilien – Zidane överlägset bäst på plan, gjorde allt utom mål, men det fixade Henry.
* Semifinalen mot Portugal – inte lika dominerande som mot brassarna, men under enorm press slog han en av de säkraste straffarna i fotbollshistorien. Ricardo gick åt rätt håll och han gick tidigt – men han hade inte en chans.
* Finalen – jag blir inte förvånad om Zidane avgör den också.

…lag:
Italien
Det är fortfarande möjligt att Frankrike vinner, men Italien måste – utan facit i hand – ha VM:s mest kompletta och breda trupp sett till alla lagdelar.

…förbundskapten:
Luis Felipe Scolari, Portugal
VM-guld 2002 (Brasilien), EM-silver 2004 och VM-semi 2006. Brasilianaren som tränar Portugal har ett enastående mästerskapsfacit – och en ganska unik stil. Han är enormt delaktig i vad Portugal gör på planen; han dirigerar spelarna hur de ska slå frisparkar, vart de ska kasta inkasten, vilket sida då ska börja anfallen på, hur högt de ska pressa osv, osv. ”Normala” förbundskaptener bestämmer sådant innan och låtar spelarna sköta resten på planen, men Scolari coachar – COACHAR – i 90 minuter i varje match. Offensivt, alltså. Defensiven bryr han sig inte mycket om. Sedan skäller han också. Konstant. Har aldrig sett en människa bli så utskälld som den stackars Fifa-representant som hade i uppgift att hålla koll på portugisiska bänken under semifinalen mot Frankrike.

…miss:
José Pekerman, Argentina
Förbundskaptenen bytte Riquelme vid ställningen 1-0 och 20 minuter kvar av en VM-kvartsfinal mot Tyskland. Använde sig heller inte av Messi eller Saviola under de 120 minuterna. Fullständigt obegripligt. Inte ens Lars Lagerbäck hade gjort samma överdrivna försiktighetsåtgärd.

…skada:
Jan Koller, Tjeckien.
Vi trodde Tjeckien skulle bli världsmästare. Då blev Koller skadad. I första matchen.

…besvikelse 1:
Brasilien
Varför sprang de inte?

…besvikelse 2:
England
Hade ett lag värdigt semifinalen, men straffar är inte engelsmännens grej.

…överraskning:
Portugal
Starkt att nå VM-semifinal. Om laget bara haft en riktigt vass anfallare, hade de kanske varit i VM-final nu.

…citat 1:
Eric Abidal, Frankrike
– Italien är favoriter, men vi har Zidane.
Ligger förmodligen en hel del i det.

…citat 2:
Alessandro Del Piero, Italien
– En riktig kavaljer lämnar inte sin dam.
På frågan om han byter klubb om Juventus flyttas ner till Serie C.

…citat 3:
Riacardo, Portugal
– Semifinalen mot Brasilien blir den största matchen i min karriär och sedan går vi till VM-final.
Sa målvakten efter kvartsfinalsuccén mot England. Men Portugal fick stryk med 1-0 i semin – mot Frankrike.

…petning:
David Trezeguet, Frankrike
En av anledningarna till att ”Trez” inte får spela är hans stjärntecken. Anfallaren är skorpion och skorpioner vill förbundskapten Raymond Domenech inte ha i startelvan – det betyder nämligen otur.

…personlighetsförändring:
Lilian Thuram, Frankrike
Den stenhårde mittbacken lägger inga fingrar emellan när motståndarna är i närheten och skäller som en bannhund på sina medspelare när de förtjänar det. Efteråt, i pressfållan, är han lugn, bär ett par mycket intellektuella glasögon och pratar alla möjliga språk. En trevlig, öppen och varm människa.

…betyg:
++. Två plus.
Det har blivit bättre mot slutet, men det finns sammantaget för lite stora händelser att hänga upp VM 2006 på.
Tyckte att Fifas kampanj mot rasism är värd alla uppskattning (även om det blev lite parodiskt när Tyskland och Argentina började slåss strax efter att lagkaptenerna läst upp manifestet).
Mitt främsta minne från VM blir en låt, ”Love Generation” av Bob Sinclair. Den spelades inför alla matcher:
”From Jamaica to the world, this is just love, this is just love.
Why must our children play in the streets, broken hearts and faded dreams.
Listen up to everyone that you meet, don’t you worry, it could be so sweet.
Just look to the rainbow, you will see sun will shine till eternity.
I’ve done for much love in my heart, no-one can tear it apart”.

SVERIGES VM:s…

…mål:
Fredrik Ljungberg 1-0 mot Paraguay
Det enda riktigt starka, svenska fotbollsminnet från VM 2006. ”Freddie” nickar in målet som ger liv åt Sveriges VM-dröm. Nära 50 000 svenskar var på plats på Olympiastadion i Berlin. Otrolig stämning. Otrolig.

…spelare:
Fredrik Ljungberg
Den enda av de ledande spelarna som gjorde det han skulle och mer därtill. Har utvecklats oerhört sedan EM 2004 och bör bli Sveriges speluppläggare i framtiden också. Ett föredöme på planen, mot medierna och som taktiker. Samtidigt en stjärna med lyskraft. Smart på många områden.

…överraskning 1:
Niclas Alexandersson
Tog död på en tre år gammal diskussion, den om det svenska högerbacksproblemet. Nu fortsätter ”Alex” till 2008 och det känns tryggt.

…överraskning 2:
Marcus Allbäck
”Mackan” har ju knappt varit fjärdeforward senaste åren, men i VM var han Sveriges genomgående bästa anfallsspelare, trots mindre speltid än både Zlatan och Henke.

…överraskning 3:
Johan Elmander
Pigga inhopp överlag och matchavgörande insatser mot Paraguay.

…överraskning 4:
Petter Hansson
Vilka härliga, svepande uppspel när han kom in mot Tyskland!

…besvikelse 1:
Henrik Larsson
Jobbade visserligen hårt och sprang mycket, men det räcker inte i ett VM. Som en av de viktigaste spelarna måste man leverera också. Larsson var ovän med bollen, försvann ur matcherna och hade svårt att acceptera kritiken efteråt. Fjantigt. Förmodligen var Henke proppmätt efter Champions League-succén med Barcelona.

…besvikelse 2:
Zlatan Ibrahimovic
Alla utom förbundskaptenerna förstod att Zlatan var ur form efter en svag säsong i Juventus. Men förbundskaptenerna brydde sig inte om att ta itu med problemet, utan lät Zlatan tro att det blir säkert bra ändå. I stället blev det fullständigt fel alltihop.
Det är Zlatans huvudansvar att hitta sin formtopp, men Lagerbäck och Andersson gjorde bort sig kraftigt. Allt tjat om att ”vi förbereder oss så noga vi kan” föll platt när man såg hur Zlatans formsvacka hanterades. Amatörmässigt.

…besvikelse 3:
Den svenska taktiken
I flera år har det varit helt uppenbart att Sverige inte har tillräckligt skickliga innermittfältare för att bara spela med två man centralt i de riktigt stora matcherna. Förbundskapten Lagerbäck har ignorerat problemet fullständigt, vilket syntes i VM, oavsett Anders eller Kim spelade. Att tjurskalligt hålla fast vid något som man vet är dödsdömt mot ett av världens bästa mittfält (Tyskland) är snudd på tjänstefel.

…märkligaste inställning:
Lars Lagerbäcks till svensk media
När DN:s Lars Grimlund frågade Olof Mellberg om han hade för mycket boll mot Trinidad och Tobago hånskrattade Lagerbäck och väste att det var den märkligaste fråga han hört.
Sedan gav Mellberg ett uttömmande svar på den kloka och intressanta frågan.
Borde inte en svensk förbundskapten stå över att hålla på med sådant?
Problemet är att Lagerbäck inte kan låta bli, han ogillar svensk media för mycket. Radiosporten och Canal Plus är de enda som är okej, enligt Lagerbäck. Tror jag, alltså.

…löjligaste debatt 1:
Läckan i landslaget
Expressen och några andra tidningar (utländska) gjorde sig skyldiga till det största övertrampet i sportjournalistikens historia (i alla fall så länge jag varit med) när de började röja bland vem som kunde tänkas vara ”läckan i landslaget”.
Alla som jobbar med fotbollsjournalistik VET att det inte finns EN läcka. Det sitter inte någon bitter spelare och släpper ut information till media, det fungerar inte så.
Det är ett evigt pusslande bland tipsare, folk runt landslaget, sunt förnuft och journalistiska bedömningar.
Expressen struntade i att de visste detta och hängde ut Anders Svensson som ”läckan i landslaget”. Visserligen anonymt, men ändå!
Ett av de största lågvattensmärkena i världshistorien, skulle jag nästan kunna dra till med.
Ett exempel; Sportbladet var helt ensamma om att få fram rätt startelva till varje svenskmatch, och så mycket kan jag säga, att inte fan var det Anders Svensson som ringde upp och lämnade den.
Att inte branschtidningarna huggt på detta är obegripligt.

…löjligaste debatt 2:
Om domaren Carlos Simon
Teddy Lucic blev utvisad – och? Jag har sett många spelare få kort i den typen av situationer. Fegt av förbundskaptenerna att försöka låta utvisningen överskugga utspelningen.

…betyg:
Knappt godkänt
Det är klart godkänt att gå till åttondelsfinal i ett VM men fotboll är känslor och känslan av sättet det gjordes på är magsur. Därav det knappa godkända betyget.

MITT VM:s…

…möte:
När jag snek åt mig en autograf och ett par citat av Zinedine Zidane på hotellet i Hannover. Brukar inte kännas att träffa fotbollsstjärnor, men Zidane är något extra. Det var stort.

…ingress:
HANNOVER. En hel värld säger att det är hans sista match.
Till Sportbladet säger Zinedine Zidane, 34:
– Jag tror vi vinner mot Spanien.
Tack, Simon.

…scoop:
Fyra svenska startelvor – fyra rätt. Direkt från Lagerbäcks mun och in i Sportbladet. Expressen gissade rätt två gånger av fyra. Ekwall på TV4 prickade inte in en enda, trots idogt arbete.

…smygbild:
Sveriges första stängda träning i Bremen. Det patrullerade vakter runt arenan med en minuts intervall. Stängslen var höga och täckta med presenningar.
Mission impossible? Nej då.
Jag och homo-Bardell hade kvällen innan hittat ett hål i presenningen, lagom stort för ett kameraobjektiv. Under den stängda träningen smög vid dit, jag höll utkik efter vakter medan homo-Bardell plåtade. Vi hade öppen lina på mobilerna och jag väste avbryt (typ) när vakterna kom. Bilderna på Rami Shaaban som skulle ersätta Andreas Isaksson blev kanon i tidningen.

…bluff 1:
Började en bit in på VM misstänka att några av de tipsare som mejlar och ringer in information till oss dubbeljobbar. Alltså att de även tipsar Expressen och TV4.
När dessa personer började höra av sig till mig för att få reda på den svenska startelvan tog jag en rövare och kvällen före Paraguay-matchen sa jag att det blir Anders Svensson och inte Kim som spelar (jag lurades, alltså) till mejlarna.
Expressens rubrik matchdagen: Skrällen i startelvan – Anders Svensson.
Sportbladet hade – givetvis – att Kim spelar. Det gjorde han också.

…bluff 2:
Dagen efter kunde jag inte låta bli att testa igen. Jag släppte ut ett rykte bland de dubbeljobbande tipsarna att Zlatan eventuellt var i Turin och undersökte sin ljumske.
Det var mitt helt egna påhitt (att Zlatan skulle lämna truppen under VM finns naturligtvis inte på kartan om han inte är helt obrukbar för lång tid framåt).
På söndagskvällen hade min bluff nått TV4 som basunerade ut uppgifterna – utan att kolla med landslagsledningen. Expressen hängde på på nätet.
Landslaget var upprörda över osanningarna, jag skrev en artikel om det och Aftonbladet kunde ha ”TV4 i bråk med landslaget” på löpet. Ett löp som tydligen sålde bra, också.
Att det skulle ta den utvecklingen hade jag dock ingen aning om när jag började spela ut pjäserna.

…förnedring:
Anledningen till att jag lurade Patrick Ekwall var denna: genom att först låta påskina att han hade fått bra kritik av tittarna, och sedan ställa frågan om man ska ta sådana undersökningar på allvar, tänkte jag binda ris åt TV4-profilens rygg. Hederligt journalistiskt arbete, med andra ord.
Ekwall kände sig sedan tvungen att flytta fokus genom att kalla det att jag förnedrat honom.
Men sanningen att säga var Ekwall aldrig särskilt ledsen, han fick ju synas i Resumé.

…sorg:
Inte att jag missar VM-finalen, det är inte så noga, jag hade ju kunnat se den om jag velat och orkat (jag har fortfarande chansen).
Nej, den stora sorgen med att åka hem var att lämna homo-Bardell, Bank och Niva. Det kändes som att bli dumpad. Man kommer ganska nära varandra på en sådan här långresa och alla tre är underbara människor.

…raggningsknep:
Jag får nästan aldrig mejl från tjejer, men i dagens tidning och på nätet har jag skrivit om Cristiano Ronaldo, Portugal.
Och nu regnar det in mejl från flickor i hela landet. Dessvärre vill de bara diskutera Ronaldo…

…sista pengar:
Taxin till flygplatsen i München kostade 80 euro, efter det hade jag 21 euro och 65 cent kvar.
En Jack Daniel’s (saknar sån i min whiskysamling) på flygplatsen kostade 21 euro och 50 cent. Sedan kan ni räkna ut själva hur många cent jag har kvar.
Har nu skrivit reseräkningen för 34 dagar på resande fot, det är ett och annat kvitto och en och annan krona man ligger ute med, runt 40 000 skulle jag tro.

…betyg:
Jag är nöjd med min egen insats, men inte med lagets.

PS Nu går jag på sex veckors semester.

Då har jag alltså lämnat den sista texten det här VM:et. Den handlar om situationen som avgjorde VM-semifnalen mellan Frankrike och Portugal – när Carvalho och Henry slog ihop och domaren blåste straff.

Var det straff? Ingen aning, jag satt längst ner vid planen och specialstuderade Luiz Felipe Scolaris agerande vid bänken. Det hade blivit en helt fantastiskt världsexklusiv artikel – om Portugal vunnit, vill säga.
Det gjorde de inte, för så här långt in i en VM-turnering vinner man inte om man inte har några anfallare.
Mitt specialstuderande av Scolari gjordes alltså helt i onödan. Synd, för jag hade ju kunnat se matchen i stället, men sånt är inte lätt att veta på förhand (artikeln var alltså bara aktuell om Portugal skulle vinna).

I dag åker jag hem, klockan 13.15 går planet. Ska bli otroligt skönt.

Mitt sista blogginlägg det här VM:et kommer under kvällen; en sammanfattning av tiden här.

VM:s sista Mats Olsson kommer däremot nu; ”Sveriges bästa fotbollskrönikör” är i Stockholm när VM avgörs. Där var han i alla fall i går.

Sveriges VM tog slut på Allianz Arena i München, 0-2 mot Tyskland. Det gör mitt med. Semifinalen mellan Frankrike-Portugal blir min sista match på mitt första fotbolls-VM. Det är fyra år till nästa gång och det är ytterst tveksamt om jag är på plats då.

Kommer under morgondagen att sammanfatta VM i lite roliga punkter, men det tar vi som sagt i morgon; nu är det dags att fixa den mixed zone-biljett som Erik Niva inte ens varit nära att ordna fram.

En svettig mixed zone kvar, sedan ska jag rätt hem till Sverige. Det är min 34:e dag på resande fot och jag har jobbat i stort sett varenda dag. Då förstår ni hur skönt det ska bli att hyra en film, köpa en påse grillchips och ett halvt kilo lösgodis och krypa upp i soffan.