Säkerheten måste bli bättre

Det har ännu inte gått två månader sedan Karen Gebreab mördades på sin arbetsplats vid häktet i Flemingsberg söder om Stockholm. I går misshandlades ännu en vakt i Flemingsberg, den här gången på polisens arrest. Det är omöjligt att inte fundera över parallellerna.

Det handlar om en annan arbetsgivare, en annan anställningsform, och en annan arbetsplats.

Men det sker på nästan samma plats och handlar om samma besinningslösa våld.

Framför allt är det ännu ett exempel på hur en ensam väktare lämnas att hantera en farlig och oförutsägbar situation.

Vid gårdagens misshandel var det dessutom helt i enlighet med planerna. Rikspolisstyrelsens beställning till bevakningsföretaget Securus handlar om en ensam väktare.

I går hann hjälpen fram. Det gjorde den inte när Karen Gebreab öppnade dörren för Erik Ljungström.

Nu ska polisen och företaget se över rutiner och arbetsorganisation. Det måste naturligtvis göras.

Men frågan är om det inte också behövs en ny attityd hos myndigheternas chefer. Efter mordet på häktet i Flemingsberg gav ledningen för kriminalvården gång på gång prov på bristande inlevelseförmåga i förhållande till de anställda. I går förklarade polisens talesman Lars Byström att riskerna ska minimeras, men att det som hänt tyvärr är ”något vi får lära oss att leva med”.

Det duger verkligen inte. Speciellt inte mindre än två månader efter dödsmisshandeln i häktet några tiotal meter bort.

Ingvar Persson