Spegel, spegel på väggen där

Den lilla skara som i onsdags orkade vänta ut regeringens presentation av Klas Eklund som framtidsorakel fick se en föreställning med alla inslag från en dyr och professionell konferens.

Framför den specialritade och färgglada loggan uppträdde en alltför mångordig presentatör, en alltför välkammad panel och en inte längre så ung fotograf. Och allt bara som uppvärmning för regeringspartiernas fyra ledare.

Naturligtvis sändes det hela på nätet.

De stackars gymnasieelever som kommenderats in som fond till föreställningen såg en smula chockade ut, men ingen behövde betvivla att regeringen satsar på sin informationsavdelning.

Det är det väl å andra sidan ingen som gör. Att det inrättats en speciell statssekreterartjänst med ansvar för ”kommunikation och dialog” som det heter på hemsidan talar sitt tydliga språk. När Per Schlingmann fick tjänsterum i Rosenbad tog svensk politik ytterligare ett steg mot ren marknadsföring.

Uppenbarligen blir det dock inte det sista. En tjänstemannautredning vill nämligen ha ytterligare en informationsdirektör i statsministerns närhet. Någon måste samordna de 150 personer som arbetar med att informera om regeringens verksamhet.

Till skillnad från Schlingmann ska den nya tjänsten vara opolitisk, men uppdraget blir ändå att från statsrådsberedningen samordna regeringens kommunikation.

Av detta följer två slutsatser:

Vi har en regering som tycks vara mer upptagen av bilden av sig själv än av verkligheten i det land de regerar.

Och vi har en statsminister som till varje pris vill kontrollera – eller samordna – vad hans ministrar och deras anställda säger eller skriver.

Det är inte riktigt bra.

Ingvar Persson