Lärarna blåsta på högre lön

När friskolereformen infördes 1992 utlovades guld och gröna skogar. Friskolor skulle vara mer kostnadseffektiva för skattebetalarna, höja skolresultaten och ge högre löner och ökad yrkesstatus för lärarna. 20 år senare ser facit annorlunda ut.

Friskolorna har blivit en jätteindustri som kostar Sveriges kommuner drygt 22 miljarder kronor – lika mycket som den kommunala skolan. Skillnaden är att friskolor kan spara pengar på att de inte är tvungna att ha till exempel kuratorer eller gymnastiksalar. Trots att alla skolenheter ska ha tillgång till skolbibliotek enligt skollagen saknar hälften av landets elever ett bemannat sådant. I till exempel Stockholms län står 67 skolor utan ett skolbibliotek, 88 procent av dem är friskolor.

Skolverket har dessutom under flera år varnat för hur det fria skolvalet – och friskolorna – ökat segregationen i skolan. Det är en av förklaringarna till sämre skolresultat, för alla.

Och vad hände med den höjda lönen för lärarna? Den blev de blåsta på.

Enligt Lärarnas riksförbund har löneutvecklingen gått åt andra hållet, rapporterar Ekot. Gymnasielärare i allmänna ämnen i friskolorna har halkat efter de senaste de senaste sju åren. I dag tjänar de 1 000 kronor mindre i månaden än gymnasielärare i kommunala skolor.

Gymnasieläraren Cecilia Sommerfeld vittnar i Ekot om en ökad arbetsbelastning på grund av arbete på mässor och öppna hus, som dessutom var obetalt. ”Kundfokuset känns större på friskolor”, berättar hon. I dag har Cecilia Sommerfeld bytt arbetsplats till en kommunal skola.

På friskolor är det inte heller självklart att arbetsgivaren betalar in pensionsavsättningar eller försäkringar, eftersom kollektivavtal ofta saknas.

Den ökade konkurrensen med friskolereformen skulle lyfta läraryrket och kårens löner. Så blev det inte. Falsk marknadsföring, kallas det.

Jonna Sima