Lägg foliehatten på hyllan, Carl B Hamilton

Carl B Hamilton (FP) torgför i dag en debattartikel i Dagens Industri (ej på nätet) en fullkomligt fantastisk konsprationsteori.

Teorin är följande. Efter att sjukförsäkringen reformerades 2008, och cancersjuka tvingades arbeta, minskade kostnaderna i sjukförsäkringsdelen i de kollektivavtalade försäkringarna. Detta skapar ett överskott i försäkringen från inbetalningarna 2007 och 2008 på 17,5 miljarder som AFA Försäkring nu ska återbetala.

Hamilton uppger att hela 5,6 miljarder betalas till organisationerna LO och Svenskt Näringsliv. Detta oroar honom:

Till exempel, kommer återflödet att leta sig in i Socialdemokraternas kassor att användas i deras opinionsbildning och valrörelse 2014?

Förra S-valrörelsen kostade 70 miljoner och alla partier plus valmyndigheten la tillsammans en halv miljard på valet. Så för 5,6 miljarder får man nog en hyfsad valrörelse. Inte undra på att Carl B Hamilton är orolig.

Problemet med Carl B Hamiltons resonemang är att varken LO eller Svenskt Näringsliv får några pengar alls. De betalas nämligen istället tillbaka till de arbetsgivare som betalat in premierna, helt enligt avtalet. Hamilton har helt enkelt missat att det är arbetsgivarna som betalat in pengarna enligt kollektivavtalet och därmed är de som ska få tillbaka dem.

Hamilton skriver om återbetalningarna som ”hemlighetsmakeri”. Lite skojigt eftersom allt står i den pressinformation från juni som ligger på AFA Försäkrings hemsida. Senaste gången media rapporterade i frågan var  Sveriges Radio Ekot i går.

Att Carl B Hamilton helt missuppfattat kollektivavtalssystemets konstruktion för försäkringar är något pikant. Särskilt om man bygger en hel debattartikel på denna missuppfattning. Men alla kan inte veta allt. 

Föreställningen att AFA Försäkring indirekt skulle ge överskottet på flera miljarder i de kollektivavtalade försäkringarna till Socialdemokraternas valrörelse hör dock hemma på någon konspirationsteoretisk sida på nätet, inte i riksdagen.

Carl B Hamilton har en historia av att helt enkelt hitta på siffror om hur mycket pengar LO stödjer Socialdemokraterna med. Med åren har siffrorna blivit allt större och allt löjligare. Själv tappade jag intresset när han var uppe i flera hundra miljoner för några år sen.

På senaste pressträffen, när han inför valet 2010 skulle presentera sin senaste rapport i frågan, kom inte en enda journalist. Den enda som kom var socialdemokraternas partispion.

Nästa gång behöver nog inte den heller komma.

Anders Lindberg