Du gör mig förbannad Tobias Billström

Det är klart att jag som varje anständig människa blir förbannad när man ser Uppdrag Granskning i kväll. Förbannad över att en cynisk arbetsgivare utnyttjar människor under slavrika villkor. Förbannad över ett system som faktiskt sätter rättslösheten i system och som bara kan beskrivas som en ren uppmaning till människohandel, och förbannad över ett statsråd som utan att skämmas sitter och säger att problemet är på väg att lösas.

Och dessutom beklämd över den vanmakt som präglar det svenska samhällets reaktion. GS-facket har försökt, men utan verktyg går det inte att ge människor rätt.

Jag är förbannad, men jag är inte förvånad.

Skogsarbetarna från Kamerun är inte ensamma. Från andra branscher har rapporterna om hur systemet för arbetskraftsmigration missbrukats har återkommit gång på gång, liksom berättelserna om hur skrupellösa personer tjänar på människors utsatthet.

Facken, inte minst GS, har dessutom gång på gång försökt sätta ljuset på hur illa det faktiskt sår till.

Lösningen är inte heller okänd. De fackliga organisationerna har gång på gång ställt kravet att det avtal som svenska myndigheter godkänner också ska få en rättslig verkan. Det skulle inte lösa alla problem, men det skulle lösa en del. Och det är dessutom förutsättningen för nästa steg, att svenska myndigheter börjar följa upp de tillstånd som så lättvindigt utfärdas.

Det finns dessutom ett exempel, bärplockningen. Vi har sannolikt inte sett den sista skandalen med utländska arbetare i bärskogen, men efter att Migrationsverket skärpt kraven tycks det i alla fall ha blivit ett tillfälligt stopp för utnyttjandet av vietnameser och thailändare.

I stället handlade höstens avslöjanden om hur fattiga människor från EU utnyttjades, och det är trots allt en annan historia.

Och när det gäller det medkännande statsrådet så har jag själv suttit i precis den där soffan där Janne Josefsson intervjuade Billström och pratat med Billström om precis samma sak. För mer än två år sedan.

Billström tyckte redan då att det var alldeles för besvärligt att ställa krav på att de löften arbetsgivare hade givit till migrant arbetarna – och till de svenska myndigheterna – faktiskt skulle följas. Och redan då talade han om ”avtalsfriheten”.

Vilken avtalsfrihet har en fullständigt rättslös människa, vars rätt att vara i Sverige bygger på arbetsgivarens godkännande? Och varför begär Migrationsverket alls in de här pappren, om regeringen ändå tycker att det är upp till arbetsgivaren att betala den lön han eller hon tycker passar?

Billström må uttrycks sin starka sympati för arbetarna som Uppdrag Granskning berättat om. Men allt han gör visar att han faktiskt struntar i dem.

Ingvar Persson