SD angriper ABF. Det är ingen slump

I onsdags deltog jag i en debatt i SVT Aktuellt mot Dick Erixon från SD-ägda Samtiden.

Klipp kan ses här.

Bakgrunden är en kampanj från SD mot ABF efter att en person som jobbade extra för ABF i Ockelbo gick ut media och berättade att han var Sverigedemokrat.

Eftersom han alltså inte delade ABF:s värderingar fick han inte fler timmar.

Detta försöker SD framställa som ett åsiktsförtryck.

Alltså samma ”förtryck” som att en person som dricker alkohol knappast kan vara anställd av nykterhetsrörelsen, eller en kärnkraftsförespråkare kan räkna med jobb på Greenpeace.

Inga djurrättsaktivister är anställda av Svenska Jägareförbundet och antalet vapenlobbyister på Svenska freds och skiljedomsföreningens kansli är exakt noll.

Eller tusen andra exempel. Det civila samhället i liberala demokratier, som Sverige, är nämligen i regel fritt.

Att en idéburen organisation, eller intresseorganisation, skulle tvingas ha meningsmotståndare anställda strider helt mot föreningsfriheten.

SD vill nu att kommunen ska tvinga ABF att ha sverigedemokraten anställd, annars vill de dra in de offentliga pengar ABF får.

Och eftersom nästan hela föreningslivet, och för övrigt även delar av media, uppbär olika former av bidrag, stöd, eller projektpengar är detta ingen liten sak.

Det vi ser är ingen snyfthistoria från Ockelbo utan en variant av samma attack på det fria civilsamhället som högerpopulister genom historien alltid ägnat sig åt.

Orsaken är enkel.

Den liberala demokratin bygger på pluralism och att det finns många maktcentra i ett samhälle.

Det vill säga: själva kärnan är att staten inte ska kunna styra allt.

Om du inte delar ABF:s värderingar kan du gå med i ett studieförbund vars värderingar du delar. Eller starta ett eget.

Konsekvensen av SD:s politik blir motsatsen. Inte en enda organisation i det fria föreningslivet skulle i princip själva få bestämma sin inriktning.

Den dagen har vi inget fritt föreningsliv. Och sannolikt inte heller någon vidare demokrati att tala om heller.

SD:s linje bygger naturligtvis på hyckleri. SD uppbär offentligt stöd, organisationens närstående medier likaså. De skulle aldrig anställa politiska motståndare där.

Attacken på ABF är den lägst hängande frukten. Men SD kommer inte att nöja sig med det. Hela folkbildningen liksom en stor del av det fria föreningslivet står i skottgluggen.

SD:s demokratisyn liknar det som Ungerns diktator Viktor Orban kallat illiberal demokrati.

En av de viktigaste delarna i detta styrelseskick är att radera ut alla andra maktcentrum utanför det styrande partiet. I Ungern har i dag i princip hela civilsamhället kuvats.

I de kommuner som SD tagit över makten har samma politik inletts i mindre skala. Man angriper studieförbund, föreningsstöd och bibliotek.

Trelleborg och Sölvesborg är två aktuella exempel.

Även i sitt förslag på statsbudget inför 2021 angrepp SD just folkbildningen och föreslog stora neddragningar. Man vill minska 905 miljoner 2021, 940 miljoner 2022 och 788 miljoner 2023.

Det vore självklart ett dråpslag.

Jag tror det är väldigt viktigt att man inte är naiv inför detta.

Retoriken är ofta försåtlig, som i fallet med Ockelbo där SD på olika sätt försöker framställa sig som ett ”offer”.

Men strategin bakom är kristallklar. SD:s demokratisyn är att om de har fått majoritet för att styra så har de mandat att styra allt.

Ingen har röstat fram journalister, föreningsaktiva eller för den delen domare eller tjänstemän. De ska rätta in sig i ledet och göra som SD vill, annars är det inte ”demokratiskt”.

Angreppet på ABF är bara början. Tro inget annat.

Och genom att försvara föreningsfriheten idag, så försvarar vi det öppna samhället i morgon.

Anders Lindberg

Texten är hämtad från Aftonbladet ledares nyhetsbrev. Prenumerera på nyhetsbrevet här. I din mail varje söndag.

Senaste inläggen