I dag presenterade Anders Borg regeringens vårbudget. Jag skrev om budgetpresentationen i morse och i morgon kommer vi utveckla våra tankar lite ytterligare. Men vad tycker andra om Borgs budget?

–  Att hålla igen när ekonomin viker och arbetslösheten ökar är fel.
Eva Nordmark, TCO.

– Jag saknar tydligt ledarskap och ett reformprogram för att förbättra våra möjligheter att skapa ett företagsklimat i världsklass.
Urban Bäckström, Svenskt Näringsliv.

– Det går inte att driva en jobbpolitik med passivitet.
Anders Ferbe, IF Metall.

– För mig framstår den som mer som en utredningskatalog och verksamhetsberättelse än en vårbudget.
Magdalena Andersson, Socialdemokraterna.

–  i första hand ser vi ett utbildningsmisslyckande […] Där borde regeringen lägga krutet, satsa långsiktigt och komma ifrån ständiga projekt och ad hoc lösningar.
Göran Arrius, Saco.

– Man blir lite förvirrad när man lyssnar på Anders Borg.
Robert Bergquist, SEB.

– Vi går mot en klimatkatastrof […].  Notan lämnar Reinfeldt och Borg åt våra barnbarn. De är ansvarslösa.
Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningen.

– Regeringen ägnar sig åt manaña-politik, allt skjuts på framtiden.
Per Bolund, Miljöpartiet.

– Regeringen brukar skryta med att vi har världens starkaste offentliga finanser. Men vad ska vi ha dem till om de inte ska användas nu?
Ulla Andersson, Vänsterpartiet. 

Daniel Swedin 

I dag i Sverige har vi ett enda regeringsalternativ, det är alliansen. Det kvarstår en hel del frågor för vänstersidan som jag tror de kommer behöva svara på, bland annat hur deras regeringsalternativ ser ut.

Det är Sofia Arkelsten som pratar, den moderata partisekreteraren, ni vet. Hon kommenterar dagens opinionssiffror från Aftonbladet/United Minds och hon gör det på samma sätt som hon gjort varenda gång S fått högre siffror än M i en opinoinsmätning.

Nu är United Minds mätning verkligen inget riksdagsval, men det är deras siffror Arkelsten ombetts att kommentera.  Och när hon gör det tycks hon ha glömt ett par saker. Det regeringsalternativ hon själv företräder (M, FP, C, KD) samlar i United Minds mätning 40,8 procent av väljarna. 

Men eftersom både Centern och Kristdemokraterna åker ur riksdagen med dagens siffror så samlar Arkelstens regeringsalternativ plötsligt bara 33,3 procent av väljarna. S ensamt samlar 35,6 procent. Räknar man mandat på United Minds siffror så samlar den borgerliga alliansen ihop 127 mandat. Socialdemokraterna får ensamma 137 mandat. 

Ett enda regeringsalternativ, Arkelsten? Verkligen?

Daniel Swedin 

I morgon klockan 12 lanserar LO sin nya digitala kampanj ”Mitt Sverige”. Fokus är regeringens misslyckade arbetsmarknadspolitik och en förhoppning om att lyfta fram LO-förbundens medlemmar och deras livssituation.

Daniel Swedin

MAKTFIKA. Miljöpartiets Maria Ferm och migrationsminister Billström bullar upp.

Miljöpartiets Maria Ferm och migrationsminister Tobias Billström (M) skålade i te. En överenskommelse kring asylpolitiken var i hamn. Nu skulle somaliska familjer få återförenas i Sverige och papperslösa skulle få rätt till skolgång. Alldeles särskilt nöjd var Ferm och Miljöpartiet över att man nu stängt ute Sverigedemokraterna från allt eventuellt inflytande i frågorna. Medmänskligheten hade segrat!

I dag avslöjade DN att en dom i Migrationsdomstolen gjort det möjligt för somaliska barnfamiljer att återförenas i Sverige. Det gör att Miljöpartiets och regeringens lagförslag – där även adoptivbarn och barn som fyllt 18 skulle omfattas – nu skjuts upp. Moderaterna tycker inte att en lagändring behövs.

– Klart att jag är besviken, säger Maria Ferm till DN.

Beskedet är bara en i raden av besvikelser för vänner av human migrationspolitik. I julas avslöjades det att den offentliga utredning om vård för papperslösa – som ska ligga till grund för en lagändring – underkändes direkt av Tobias Billström. Migrationsministern har inte ens skickat ut den på remiss.

Säga vad man vill, men Reinfeldt och Billström verkar inte särskilt intresserade av att vårda sin uppgörelse med Fridolin och Ferm.

Miljöpartisterna är däremot väldigt angelägna och har lagt ner all opposition mot regeringen i asyl- och migrationsfrågorna. I socialförsäkringsutskottet röstade man med de borgerliga för att stoppa generösare migrationslagar eftersom man värnade sin kompromiss högre än människor som Ganna Chyzhevska.

För att överenskommelsen skulle kunna genomföras i fjol var Miljöpartiet tvungna att acceptera regeringens tvångsutvisningar till terror och tortyr i Irak. Bodil Ceballos, Miljöpartiets utrikespolitiska talesperson, beskrev den verksamheten som känslokall för ett par år sedan.

Nåja, det är ju en himla tur att Miljöpartiet åtminstone hållit Sverigedemokraterna utanför migrationspolitiken.

Daniel Swedin 

Inom loppet av två månader har två av landets tyngsta och mest erfarna försvarspolitiker fått lämna det politiska rampljuset. I slutet av januari avgick Håkan Juholt som partiordförande för Socialdemokraterna. I dag förpassades försvarsministern Sten Tolgfors (M) till gubbhyllan. 

En rolig detalj i sammanhanget är att Sten Tolgfors skrev en bloggpost om att Håkan Juholt ljög i Sälen – en bloggpost som bidrog till att S-ordföranden avgick. Nu fick Tolgfors avgå för att han inte talar sanning. ”Den som tar till svärd skall själv förgås av svärdet”, som de kristna brukar säga.

Daniel Swedin

”Vi har mängder av människor som inget hellre vill än att kliva upp på morgonen, åka till jobbet och bidra till samhällets gemensamma välfärd” skriver Hanna Wagenius, förbundsordförande för Centerpartiets ungdomsförbund, på SVT Debatt i dag.

Jasså? Så har de ju inte traditionellt låtit från det borgerliga lägret. En verklighetsbeskrivning där varje svensk är en potentill bidragsfuskare som ska klämmas åt är ju vad man har vant sig vid. Nu är vi plötsligt mängder av människor som stiger upp i otta, fyllda av glädje över allt gott vi kan göra för samhället?

Plötsligt inser jag vad den här beskrivningen av människor som arbetar av altruistiska skäl syftar till. Wagenius gör oss redo för nästa Centerpartistiska utspel: ingångslönerna ska sänkas till 0 kronor. Känslan av att bidra till samhällets gemensamma välfärd är väl lön nog.

Daniel Swedin

I morgon har Malmös kommunstyrelse bjudit in justitieminister Beatrice Ask (M), polisen, tullen och samtliga riksdagsledamöter från riksdagsvalkretsen för en diskussion om trygghet och brottslighet i landets tredje stad. 

Inför mötet har ”en bred majoritet” i kommunstyrelsen skickat ut ett brev där man tar upp några frågor man anser ska upp på bordet inför diskussionen: hårdare straff för vapenbrott, kameraövervakning, en översyn av lagstiftningen kring asylsökandes rätt att välja sitt boende. Bland andra Miljöpartiets Maria Ferm har bloggat om detta i dag.

Det är frågor som man ofta hör diskuteras i Malmö och det är i sig ingen överraskning att Ilmar Reepalu (S), kommunstyrelsens ordförande, undertecknat.

Det riktigt häpnadsväckande är vilka som signerat brevet, vilka det är som anser sig representera ”en bred majoritet” i Malmös kommunstyrelse. Utöver Reepalu har brevet undertecknats av företrädare för Moderaterna, Folkpartiet, Sveriges pensionärers intresseparti och – Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna? Är det ett parti som Reepalu är bekväm med att räkna in i sin majoritet? Vänsterpartiet och Miljöpartiet – de partier som Reepalu styr Malmö med till vardags – ska ha valt att inte underteckna brevet på grund av missnöje med det politiska innehållet.

Grunden för socialdemokratin är alla människors lika värde och rätt. Det är vad arbetar­rörelsen kämpat för i över hundra år. Jämlikheten är hjärt­at i partiprogrammet och grunden för en socialdemokratisk vision om det goda samhället.

Att en av Socialdemokraternas främsta företrädare då finner det för lämpligt att göra en gemensam skrivelse med Sverigedemokraterna – ett främlingsfientligt parti som S helt enkelt inte ska ha något med att göra – om asylsökande är riktigt oroväckande.

Men det är inte första gången Reepalu går bort sig och spräcker den socialdemokratiska strategin att ”aldrig, aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång” sällskapa med Sverigedemokraterna.

I höstas lanserade han ett förslag om att införa A- och B-medborgarskap med olika rättigeter beroende på vilken bakgrund man har. Den idén var Sverigedemokratisk från början.

Det här duger inte.

Daniel Swedin

Läs också: ”Ilmar Reepalu fiskar i grumligt vatten” (Politikerkollen)

Vi har skrivit om Lundingruppen flera gånger på ledarplats. Aftonbladet skrev i förra veckan en artikelserie om Lundingruppens förehavanden i några afrikanska länder. I helgen skrev bröderna Lundin en debattartikel i Dagens Nyheter där de berättade att de aldrig kommer be om ursäkt för något.

I dag publicerar Aftonbladets kulturredaktion ett svar på debattartikeln, signerad chefredaktör Jan Helin. Helin ställer åtta frågor, åtta frågor som bröderna Lundin borde svara på.

Daniel Swedin

Svenska lokalmedier fylls av berättelser om upproriska sjuksköterskestudenter. För ett år sedan tröttnade sjuksköterskestudenter i Umeå på yrkets låga ingångslöner och man startade en Facebook-grupp för att manifestera sitt missnöje. Nu sprider sig löneupproret – där nyutexaminerade sjuksköterskor vägrar jobba för en ingångslön lägre än 24 000 kronor – över Sverige.

I Jönköping, i Kristianstad, i Karlstad, i Luleå, i Norrköping, i Lund och Halmstad säger man nu ifrån, bland annat. Vårdförbundet, som organiserar sjuksköterskor, stödjer upproret och ger organisationsråd. På förbundets sajt kan man i realtid följa hur upproret sprider sig. 

Till TT säger förbundsordförande Sineva Ribeiro:

Jag tycker inte att det är ett orimligt krav. Vi har aldrig haft en ingångslön i vårt avtal förutom 2008 då vi skrev in 21 100 kronor som lägstalön. På fyra år har det inte hänt någonting, tvärtom har vi backat – i dag erbjuder arbetsgivare 20 000–20 500. Sjuksköterskeyrket måste uppvärderas.

Och nu tar sig missnöjet och protesterna nya former. Från och med i dag vägrar 70 sjuksköterskor på hjärteneheten vid Gävle sjukhus att jobba extrapass. De protesterar mot låga löner och dålig bemanning. I Varberg har barnmorskorna inlett ett eget uppror mot de låga lönerna.

Under de senaste åren har vi sett hur man kan mobilisera kring politiska frågor genom sociala medier. Anti Scampi, Påskuppropet mot utförsäkringarna och massdemonstrationer mot Sverigedemokraterna är tre exempel. Det sägs till och med att den borgeliga alliansen förlorade sin majoritet i de sociala medierna. 

Att metoderna tar steget in i det fackliga arbetet är intressant. Det kanske inte är ett helt nytt sätt att driva politik, men ett sätt att utanför de fasta institutionerna snabbt få genomslag och stöd kring löntagarfrågor.

Daniel Swedin 

I förra veckan publicerade New York Times ett öppet avskedsbrev från Greg Smith, fram till nyligen toppchef på investmentbanken Goldman Sachs. Smith anklagar företaget för att vara principlösa och helt ointresserade av sina uppdragsgivare. På företaget odlas en destruktiv kultur där girigheten helt tagit över.

Smith skriver:

”Kundens intressen sätts åt sidan för att firman ska tjäna pengar. Firman har svängt så mycket från den arbetsplats jag kom till efter högskolan att jag inte längre med gott samvete kan säga att jag identifierar mig med vad den står för.”

Brevet har fått stor spridning på nätet och har även fått andra att öppet ta avsked från organisationer där de inte känner sig hemma längre. På The Daily Mash publicerar man ett öppet brev från den onde sithlorden Darth Vader där han förklarar varför han nu lämnar Rymdimperiet.

Vader skriver:

”Rymdimperiet i dag handlar för mycket om att ta genvägar och för lite om fjärrstyrda strypningar. Det känns helt inte rätt för mig längre.”

Det hela är förstås ett skämt, en begåvad drift med investmentbanken som anklagas för att, bland annat, ha skuld i  den europeiska skuldkrisen.

Jag kommer att tänka på det här när jag läser bröderna Lundins debattext i Dagens Nyheter. Bröderna är mycket missnöjda med att de i Aftonbladet utmålats som ”opportunistiska, diktaturkramande affärsmän” (vilket är precis vad de är).

Texten, först och främst ett brandtal för en helt oreformerad imperalism, innehåller mycket knepigt. Till exempel en deklaration om att de aldrig tänker be om ursäkt för att de arbetat i diktaturer,  ”tvärtom”. Till exempel att det finns ”mängder av praktiska exempel” på att de gjort livet lättare för människor i Etiopien, Sudan och Kongo men att ”i stället för att redovisa dem i detalj tror vi att det är mer meningsfullt att ta en närmare titt på den anmärkningsvärde man som skapade företagsgruppen som bär vår familjs namn”.

Det går nästan inte att göra sig lustig över det här, men visste vore det läge för Darth Vader att skriva en debattartikel där han försvarar sitt Rymdimperium, en långsiktig och ansvarsfull aktör, mot det elaka Aftonbladet?

Daniel Swedin