Inlägg av Helle Klein

Lång väg kvar till EU-medlemskap för Turkiet

Efter riksdagens omröstning om folkmordet på armenierna har Turkiet uppmärksammats i Sverige, nu också för landets roll som medlare i frågan om Irans eventuella kärnvapen. Samtidigt är Turkiet ett land med stora interna splittringar och en kaosartad inrikespolitik, inte minst rörande den kurdiska befolkningens rättigheter.

I torsdags föll domen mot Vedat Kurşun, före detta redaktör för Turkiets enda kurdiskspråkiga dagstidning, Azadiya Welat. Han dömdes till 166 år och sex månaders fängelse för medlemskap i en olaglig organisation och för spridning av terroristpropaganda. Kurşun stod åtalad på 103 punkter för att ha undvikit att benämna PKK som ”terroristorganisation” samt för att ha kallat Abdullah Öçalan för ledare i stället för terrorist. Han hotades med 525 år i fängelse, ett straff som kortades betydligt men som fortfarande sträcker sig långt bortom en människas livslängd.

Reportrar utan gränser och Internationella Pressinstitutet har båda gått ut och fördömt domen. Organisationerna håller med Vedat Kursuns före detta arbetsgivare Azadiya Welat om att det rör sig om ett politiskt spel och kräver att Turkiet ska avskaffa de lagar som inskränker landets yttrandefrihet. De påpekar också att domen strider mot den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter som Turkiet har förbundit sig att följa. 

Turkiet har genomfört stora ansträngningar för att anpassa sig till EUs normer under 2000-talet. Trots detta har den beryktade artikel 301 i brottsbalken, som förbjuder kritik mot bland annat den turkiska nationen, militären och rättsväsendet, inte avskaffats. Och den turkiska antiterror-lagstiftningen används flitigt för att tysta ner just kurdiska tidningar.

Vedat Kurşun må ha fått en ovanligt lång dom, men hans fall är långt ifrån unikt. Enligt den turkiska människorättsorganisationen IHD åtalades 596 personer i Turkiet under 2009 för sina åsikter eller yttranden. Den siffran vittnar om att det är långt kvar till ett turkiskt EU-medlemskap.

Karin Bromander

Journalistpraktikant hos oss

Den här veckan och nästa har vi en praktikant från JMG (journalistutbildningen i Göteborg), Karin Bromander. Hon ska särskilt studera opinionsjournalistiken och hur det går till på en ledarredaktion.

Karin kommer att gästblogga då och då i denna blogg.

Varmt välkommen till Aftonbladet, Karin!

Helle Klein

Satirteckningen lever i Aftonbladet

Kulturnytt gjorde igår ett reportage om den politiska satirteckningen och ställde frågan om den gått i pension?

Hos oss har den inte det. Tvärtom lever den i högsta välmåga.

På Aftonbladets ledarsida har den politiska teckningen alltid haft en plats, alltsedan EWK:s fantastiska bilder. Vi upptäckte tidigt den begåvade Joanna Rubin Dranger som tecknade sina speciella feministrutor för ledarsidan och gjorde speciella jul- och midsommarteckningar.

Under den förra amerikanska valrörelsen (Bush-eran) lät vi Bud Grace teckna en serie unikt för oss.

Och sedan ett par år tillbaka har vi Robert Nyberg som tecknar då och då på ledarplats men framförallt gjort vår satirserie ”Vilgot på arbetslinjen” som går varje söndag på ledarsidan.

Länge leve den politiska satiren!

Helle Klein

Osaklig kritik mot Reepalu

Granskningsnämnden har fällt radiokrönikören Svante Weyler för hans grova personpåhopp mot Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu i Godmorgon Världen tidigare i vintras.

Så här skriver granskningsnämnden i sitt utlåtande:

Granskningsnämnden konstaterade att krönikan innehöll långtgående kritik mot Ilmar Reepalu. Även med beaktande av den vidsträckta yttrandefriheten och krönikörens ställning som fristående krönikör ansåg nämnden att hans uttalanden närmast fick karaktären av ett personangrepp mot kommunalrådet och att de gick utöver vad som kunde accepteras med hänsyn till opartiskhetskravet.

Regeringspiskan viner

Regeringen vill bygga ny kärnkraft. Tyvärr har den borgerliga alliansen fått med sig Centerpartiet i detta vansinniga energiprojekt.

Frågan ligger nu för behandling i riksdagen.

Två modiga centerpartister – Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren- håller fast vid sitt partis gröna själ och har deklarerat att de inte tänker rösta med regeringen i denna fråga.

En tredje centerpartist, Sven Bergström, är också i själ och hjärta upprörd över sitt partis omsvängning. Han tycks dock inte riktigt veta på vilket ben han ska stå. Å ena sidan anser han att alliansregeringen sviker sitt eget vallöfte att förbudet mot att uppföra nya reaktorer inte ska upphävas under mandatperioden.

Å andra sidan kan han tänka sig att rösta för regeringens proposition om där ingår förslag till ”lagstiftning eller andra åtgärder” som säkerställer att utfästelsen att ny kärnkraft inte ska få statligt stöd står fast.

Ordföranden i riksdagens näringsutskott, Carl B Hamilton (FP) säger till TT att han är försiktigt optimistisk om att en lösning finns, dvs att regeringen ska få med sig Bergström. Han hänvisar til att Bergström skriver om lagstiftning ”eller andra åtgärder…”.

Regeringspiskan viner och den stackars Sven Bergström verkar lydigt gå in i fållan.

Det vore verkligen bedrövligt om regeringens atomkramande får stöd i riksdagen. Vad ska Centern finnas då för?

Ge dig inte, Sven Bergström!

Helle Klein

 

Folkpartiets förlorade själ

I dagens Korseld pressas EU-minister Birgitta Ohlsson hårt. Ledarsidans Katrine Kielos frågar henne bland annat hur folkpartiets försvar för socialförsäkringarna och inkomstbortfallsprincipen går ihop med Anders Borgs och regeringens arbetslinje (där sänkningarna av ersättningsnivåerna ingår som en bärande del av politiken).

Ohlsson verkar inte förstå frågan.

Samtidigt säger hon längre fram i programmet att den socialliberala profilen måste stärkas. Men hon ”håller med om arbetslinjen till hundra procent”. Hm?

I ett inslag av självkritik erkänner Birgitta Ohlsson att inget radikalt FP-förslag på jämställdhetsområdet har lagts sedan 1995 då förslaget om pappamånad kom.

Folkpartiets förlorade själ kan inte bli tydligare än i dagens Korseld.

Helle

 

Svenskt Näringsliv svarar: Vi är inte kunskapsfientliga

I går skrev vi på ledarplats om regeringens och Svenskt näringslivs märkliga utbildningspolitik – Bakläxa.

I dag svarar Svenskt Näringsliv med följande inlägg:

Det är få förunnat lyxen att kunna studera endast för nöjets och bildningens skull. De allra flesta som studerar gör det i förhoppningen om att det ska ge dem bättre försörjnings- och karriärmöjligheter.

Syftet med Svenskt Näringslivs undersökning Högskolekvalitet är att blivande studenter ska kunna jämföra olika utbildningars grad av samverkan med arbetslivet, samt få indikationer på hur det gått för examinerade efter deras studier. Ingen annan undersöker detta idag. Många studenter har hört av sig till oss och varit glada för undersökningen och att vi uppmärksammat problematiken. Att Svenskt Näringsliv gör denna undersökning på eget bevåg borde välkomnas även av Aftonbladet.

Svenskt Näringsliv hävdar inte att kvalificerade jobb skall vara den enda kvalitetsparametern för resurstilldelning. Däremot anser vi att det ska vara en av parametrarna. Det är tydligt att samverkan leder till att examinerade snabbare får kvalificerade jobb och högre lön.

Barn från familjer utan tradition av högre utbildning är de som drabbas mest av den bristfälliga informationen om jobbmöjligheter efter studierna. Därför är det minst sagt förvånande att Aftonbladet hävdar att utbildning inte ska leda till resultat, utan att all utbildning urskillningslöst är bra.

Svenskt Näringsliv har inte en bildnings- eller kunskapsfientlig syn; vi bryr oss om studenterna och vad den högre utbildningen leder till.

Kristina Scharp

Ansvarig för skola och utbildning

Svenskt Näringsliv

Stoppa samhällsslöseriet

I dag skriver Aftonbladet på nyhetsplats om RUT-avdraget. Till skillnad från Almegas vinklade statistik visar SCB:s siffror svart på vitt att detta är ett skatteavdrag för höginkomsttagare.

På ledarplats skriver vi i dag om kvinnorna som röstar rödgrönt – för välfärdens skull. Det är bra om valdebatten kan handla om just detta – vad vi ska göra med våra gemensamma resurser?

Ett fördelningspolitiskt galet skatteavdrag som varken skapar särskilt många nya jobb eller hjälper de som har störst behov är verkligen ett samhällsslöseri som måste stoppas.

 

 

Sida 1 av 8
Senaste inläggen