Så kom den då, dagen när landets finansminister skulle stå i talarstolen som en vanlig man, eller i alla fall som en vanlig politiker.

Med ovanlig känsla för tajmning lyckades Riksdagens kammarkansli trycka in den debatt om eurokrisen som Vänsterpartiet begärt i en liten lucka i finansministerns krismötesschema.

I stället för den roll han tycker så mycket om – den som pratande kommentator i medierna – skulle Anders Borg nu få förklara vad han och regeringen faktiskt vill med Sveriges och Europas framtid.

Med sig till kammaren hade Borg tagit sin bästa kompis, finansmarknadsminister Peter Norman. Tyngsta möjliga uppställning med andra ord.

Så vad sa Anders Borg – med en kaffekopp i näven – då när han äntligen fick chansen att debattera den fråga som just nu upptar det mesta av europeiska politikers vakna tid.

Här följer ett axplock:

– Europa och eurosystemet befinner sig i ett besvärligt läge.

– Vi har en skuldkris som är resultatet av långsiktiga misstag. I goda tider är det många som inte har sparat i ladorna.

– Vi kan förvänta oss en karg och mycket hård miljö framöver.

Anders Borg uppträdde precis som vanligt som en kännare av förhållandet i allt från grekisk tillväxtpolitik till franska budgetfrågor.

– Vi i Sverige har infört en stabilitetsavgift. Obama och andra har följt efter.

Men när det kom till framtiden krympte Borg åter till en vanlig nationell politiker. Visserligen talade han om att Sverige skulle vara en del av samarbetet i Europa, och att de tumregler som gäller här också gäller för Europa, och världen. Starka statsfinanser, hårdare krav på bankerna och politik för tillväxt.

Men naturligtvis vill han inte ha någon internationell skatt på finansiella transaktioner. Den tanken får alla svenska borgerliga politiker att resa ragg.

När det kom till kritan gäller planerna för framtiden inte längre Europa eller världen. Nu handlade det om vardagen i regeringskvarteren.

– Vi kan bygga skyddsvallar, sa Borg.

Och komma med ännu fler beskäftiga kommentarer till tillståndet i andra länder, får vi förmoda.

För nu är riksdagsdebatten avslutad, och finansminister Borg kan återvända till Bryssel för nästa krismöte med Europas finansministrar.

Det lär dröja innan han åter nedlåter sig till att diskutera den europeiska krisen med kollegorna i riksdagen.

Ingvar Persson

Det finns stunder när jag undrar i vilken värld vår statsminister lever i, som när jag läser dagens intervju i Svenska Dagbladet. Där berättar Fredrik Reinfeldt bland annat att han anser att regeringen inte bara ”säkrat välfärdsuppdraget” utan dessutom ”byggt ut resurser”.

Det är knappast den bild som framträder när man till exempel läser Stefan Svallfors rapport om hur förtroendet för socialförsäkringarna urholkats.

Men Fredrik Reinfeldt har kanske andra referensramar. Det låter i alla fall så när han pratar om a-kassan.

Statsministern är övertygad om att de flesta som lämnat försäkringen gjort det därför att de bedömt risken att bli arbetslös som liten.

”De stora grupper som lämnat är de som upplever att de har mycket låg arbetslöshetsrisk”, säger Reinfeldt till svenska Dagbladet.

Det är knappast den bild de som arbetar med a-kassorna ger. Där är man övertygad om att de flesta som sagt upp försäkringen gjort det för att de inte har råd, eller därför att de insett att villkoren gör att de ändå inte skulle få någon ersättning.

En majoritet av de öppet arbetslösa får i dag inte en krona från a-kassan, och oftast beror det på att reglerna gör det omöjligt att kvalificera sig.

Inte ens detta tycks rubba statsministerns lugn. Han anser nämligen att ”det finns andra trygghetssystem som fångar upp människor”.

Med det menar Reinfeldt – om jag förstår honom rätt – att den som blir arbetslös ska låna av sina föräldrar eller leva på sin partner. Och för den som saknar rika släktingar återstår ju alltid socialkontoret.

Det är ju också ett slags besked, men jag undrar som sagt i vilken värld vår statsminister lever.

Ingvar Persson

Nu kan finansminister Anders Borg tänka sig att klämma åt riskkapitalbolag som smiter från skatten. I alla fall om de bedriver skattefinansierad verksamhet som skola eller sjukvård.

Borgs lösning tycks vara att begränsa ränteavdragen för riskkapitalisterna.

Men kanske är tekniken underordnad. Att en moderat finansminister känner behov av att kliva fram som den främsta kritikern av skattetrixande finansentreprenörer måste tolkas som ett tecken i tiden.

Det borde kanske uppmuntra alla som upplever hur spekulation, girighet och marknadsfundamentalism fått bre ut sig över samhället. Alla som protesterat mot hur skattepengar har blivit privata vinster, och välfärdstjänster förvandlats till finansiella placeringar.

Om till och med Borg inser att han ska framstå som systemkritiker har vinden onekligen vänt.

Å andra sidan.

Att Anders Borg antagligen lyckas få många att tro att den nya rolltolkningen är på allvar borde göra oss alla bekymrade.

Ingvar Persson

När jag i vintras satt på riksdagsläktaren och lyssnade på debatten om vargjakten kunde jag inte låta bli att fundera på framtiden.

Enligt miljöministern handlade den om licensjakt på varg. Enligt bland annat Naturskyddsföreningen handlade den i stället om skyddsjakt.

Vi vet att det blev Naturskyddsföreningen som fick rätt, i alla fall för tillfället. Ett av Andreas Carlgrens sista framträdande blev beskedet att licensjakten ställs in just nu, för att blidka EU.

Samtidigt lovade Carlgren frikostig skyddsjakt i ett försök att hålla folk på landsbygden på gott humör.

Som allt annat Carlgren har gjort i vargfrågan blev det naturligtvis haveri. Naturvårdsorganisationerna är sura, jägarorganisationerna har sagt upp samarbetet och Carlgren själv har fått lämna regeringen.

Kvar finns dock beslutet. Skyddsjakt på vanartiga vargar alltså, och precis om det kretsade mina tankar där på riksdagsläktaren.

Jag misstänkte nämligen att en sådan ordning – som kan låta nog så förnuftig – i praktiken skulle få en mycket speciell konsekvens. Ett slags kommunarrest för vargar till Värmland, Dalarna och de närmaste länen.

I trakter där det sedan länge finns varg har människor tvingats anpassa sig. Hundarna hålls kopplade så långt det är möjligt, och boskapshägn är uppförda av kraftfulla elstängsel.

Där vargen är ny finns inget av detta. Det betyder att den varg som befinner sig där blir en problemvarg, utan att för den skulle bete sig konstigt på något sätt.

Vi vet hur det fungerar från renbeteslandet. Där har skyddsjakt på varg regelmässigt beviljats i åratal. Men nu handlar det om södra Sverige, om Eskil Erlandssons och Annie Lööfs Småland och om Anders Borgs Östergötland.

I år har nämligen en ung varghane markerat revir på Vikbolandet i Östergötland, och i södra Kronberg har en ung tik – som dessutom anses värdefull för stammen – bestämt sig för att stanna.

Självklart har det skapat problem, och rivna får. Och självklart har myndigheterna beslutat om skyddsjakt.

I förra veckan sköts hannen i Östergötland, och dagen före beviljade Naturvårdsverket tillstånd för jakt på tiken i Småland.

Hur det blir med den jakten återstår att se. Jägarorganisationerna är inte så intresserade av att verkställa beslutet, och Naturskyddsföreningen är nu starkt kritisk mot beslutet.

Kommunarrest alltså, precis som jag misstänkte i vintras.

Hur det kommer att gå är inte lätt att veta, men ett par saker kan vi nog trots allt vara ganska säkra på.

Det kommer inte att bli lättare att få människor i de ”gamla” varglänen att acceptera de skador vargen trots allt skapar om myndigheterna förbjuder jakt där men tillåter jakt på alla djur som vandrar åt norr eller söder.

Och så länge vargar som kommer till Småland eller Östergötland skjuts lär det aldrig komma upp några vargsäkra stängsel kring fårhagarna där.

Bara det skulle kunna vara skäl nog att låta tiken i Småland leva vidare.

Det är bara att konstatera. Annie Lööf gjorde klokt i att välja bort miljöministerposten, och vargfrågan.

Ingvar Persson

Förtroendet för socialförsäkringarna – och alldeles särskilt för sjukförsäkringen – har minskat under 2000-talet. Det visar den rapport som Stefan Svallfors vid Umeå universitet skrivit för den statliga socialförsäkringsutredningen.

Särskilt misstänksamma är de som har egen erfarenhet av sjukdom, arbetslöshet eller fattigdom.

De senaste åren har ingen kunnat missa de upprörande effekterna av skärpta regler och urholkade ersättningsnivåer.

Det har handlat om en a-kassa i fritt fall, där bara några procent av de arbetslösa får en rimlig ersättning. Det har också handlat om sjuka som blivit utförsäkrade, om arbeten som inte finns i verkligheten och om människor märkta av livshotande sjukdomar som förväntas återvända till jobbet.

Aftonbladets vinjett ”Det nya tuffa Sverige” har använts flitigt.

Förtroendet för socialförsäkringarna har urholkats, av verkligheten själv.

Ofta har det sett ut som ett politiskt haveri, där konsekvenserna fått visa sig i efterhand.

Men frågan är om det är ett haveri vi bevittnar, eller om det sviktande förtroendet för trygghetssystemen inte i själva verket är precis det politiken skulle åstadkomma?

I en elegant ironi uttrycker Svallfors det så här:

”Om avsikten med förändringen i socialförsäkringssystemet varit att öka avståndet i levnadsstandard och trygghet mellan de som har arbete och de som lever på ersättningar från välfärdsstaten, för att på detta vis stärka arbetsincitamenten, kan det naturligtvis ses som positivt att otryggheten ökar bland de marknadssvagaste grupperna”.

En sammanfattning av det regeringen beskriver som sin arbetslinje, till sist formulerad i underlaget till en statlig utredning.

Ingvar Persson

Enligt Håkan Juholt har det ju varit lite huller om buller i den socialdemokratiska riksdagsgruppen, och tydligen har nu villervallan också drabbat direktörerna på Svenskt Näringsliv.

I organisationens nyhetsbrev är i alla fall överdirektören själv – Urban Bäckström – djupt kritisk mot REGERINGENS skuggbudget. Rena 70-talet tycker Bäckström, som kanske tänker på tiden innan den borgerliga valsegern 1976.

Ibland kastar historien långa skuggor.

Ingvar Persson

LO kommer att använda 150 miljoner ur sin mediafond för att stötta ”duktiga entreprenörer” som vill vrida debatten åt vänster. Det berättar Resumes nätupplaga i dag.

Pengarna ska gå till projekt som så småningom ska stå på egna ben. Dessutom vill LO ledningen undersöka om fackförbundspressens resurser kan samlas till ett eget ”mediahus” för att öka genomslaget.

Vi på Aftonbladets ledarredaktion välkomnar naturligtvis förslaget.

Aftonbladet har inte bara arbetat ihop pengarna. Vi kan behöva ett handtag i debatten också.

Ingvar Persson

Det har varit hårda förhandlingar sedan de danska väljarna för två veckor sedan bestämde sig för att vräka den borgerliga regeringen. Men i dag kunde Helle Thorning-Schmidt ändå berätta för drottningen att hon kan bilda en regering med ministrar från Socialdemokraterna, Radikale och Socialistisk folkparti.

Enligt planerna presenteras regeringen i morgon.

Thorning-Schmidt säger själv att hon är oerhört nöjd med förhandlingarna, och det har hon nog anledning att vara. De gör henne trots allt till Danmarks första kvinnliga statsminister, och bryter åratal av borgerlig dominans i dansk politik.

Men frågan är vad väljarna kommer att säga. Enligt Danmarks Radio innebär överenskommelsen bland annat att den gamla regeringens beslut att ta bort efterlönen – det förmånliga systemet för förtidspension – ligger fast.

Med tanke på att en stor del av Socialdemokraternas kampanj just handlade om att försvara efterlönen är det inte svårt att föreställa sig en svekdebatt.

Ingvar Persson

Göran Hägglunds mandat fortsätter att ifrågasättas av partikamrater. Partidistriktet i Stockholms län vill av någon – för mig obegriplig – anledning se Mats Odell på posten.

Å andra sidan får Hägglund stad av partikamraterna i Stockholms stad, som helt ställer sig bakom sin ordförande.

I ett avseende är i alla fall riksdagens största och minsta parti lika varandra.

Partidistrikten i Stockholms stad och län har svårt att dra åt samma håll.

Ingvar Persson

Till helgen kommer flera av Vänsterpartiets distrikt att ta ställning till vem som ska efterträda Lars Ohly.

– Jag skulle inte ännu våga sätta någon krona på vem som blir vinnare, säger valberedningens ordförande Elise Norberg Pilhem till TT.

Valberedningens ordförande borde nog inte alls spela på ordförandevalet.

Ingvar Persson