Representanthuset väntas i natt svensk tid rösta om president Obamas viktigaste projekt: den historiska vårdreformen. Demokraterna har under söndagen sagt sig ha de röster de behöver för att lagen ska gå igenom. 

USA är det enda västland som inte har en allmän sjukförsäkring som omfattar alla invånare, samtidigt går 16 procent av BNP till sjukvård vilket gör det amerikanska systemet till världens dyraste (räknat per person). Omkring 46 miljoner amerikaner saknar helt sjukförsäkring. Ytterligare 25 miljoner är bristfälligt försäkrade och många förlorar sitt försäkringsskydd om de blir arbetslösa.

Reform av sjukförsäkring är något som det politiska systemet har försökt genomföra sedan 60-talet. Idag ser det alltså ut att hända. Det förslag som nu ligger på bordet beräknas innebära att ytterligare 32 miljoner människor försäkras. Det sker genom att det nu blir obligatoriskt att teckna en privat sjukförsäkring. 

Barack Obama höll igår det här känslomässiga talet om sjukförsäkringen. Ett väldigt bra tal om politikens betydelse (enligt Ezra Klein på Washington Post var tydligen de sista fem minuterna helt improviserade)

Statsministerns pressekreterare Edvard Unsgaard skrev så här på sin Facebook igår:

Vårt program med miljöminister Andreas Carlgren blev ett av våra livligare. Vi hade i alla fall väldigt kul i studion och avhandlade kärnkraftsvek, förbifart Stockholm, klimatmötet, vem som är snyggaste miljöministern i EU, samt Markusevangeliet. Programmet går att se här.

En halv miljon kvinnor varje år dör i barnsäng. Det är lika många som får 25 år sedan. Inte mycket har alltså hänt och det är en skam.

Vi vet att en handfull grundläggande hälsovårdsinsatser skulle räcka. Vi hade kunnat rädda livet på över 400 000 kvinnor och 1,6 miljoner nyfödda barn varje år. Det är politisk vilja som har saknats. 

I dag släpps en rapport från FN:s befolkningsfond UNFPA. Rapporten visar att om världens länder valde att satsa 12,8 miljarder dollar extra om året på familjeplanering, mödra-, förlossnings- och spädbarnsvård skulle mödradödligheten minska med 70 procent, spädbarnsdödligheten med 44 procent och antalet kvinnor som drabbas av allvarliga komplikationer skulle gå från från 8,5 miljoner till två miljoner. Frågan är vad vi väntar på? 

Rapporten ”Adding It Up: The costs and benefits of invetsting in family planning and maternal and newborn health” kan laddas ner här:
http://www.guttmacher.org/pubs/AddingItUp2009.pdf

Vi frågade ut försvarsminister Sten Tolgfors i Korseld. Främst om den svenska insatsen i Afghanistan, men även om det svenska försvarets oförmåga att införskaffa helikoptrar samt vilket land Sverige egentligen skulle kunna försvara sig mot, om de anföll oss. Se programmet här.

Äntligen! Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund lanseras som klädlinje rapporterar SSUs tidning Frihet.  

För första gången någonsin tilldelas Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne en kvinna. Ellinor Ostrom får priset tillsammans med Oliver Williamson för forskning kring ekonomisk organisering, det som brukar kallas för Ny Institutionell Ekonomi.

Ny Institutionell Ekonomi behandlar frågor som uppkomsten av marknader, effekterna av äganderätt, regleringar och konkurrenspolitik. Man tittar på statsmaktens roll för ekonomin och hur olika institutioner och spelregler påverkar relationerna mellan individer, organisationer och det offentliga. Det i många år dominerande neoklassiska ramverket  (associerat till universitetet i Chicago och marknadsliberaler av typen Thatcher/Reagan) tar alla dessa ekonomins enheter för givna. Man är bara intresserad av att studera hur de agerar på marknaden – inte hur de blev vad de blev. 

Peter Nobel (släkt med ni- vet- vem) har kritiserat att ekonomipriset numer associeras till de ursprungliga Nobelpriserna. Han menar detta vara en PR-kupp från ekonomernas sida. De använder Nobelpriset för att förbättra sitt eget rykte, men ekonomi blir ingen vetenskap för det. Och många har nog hållit med honom.  Särskilt under de år då priset kallades för ”Stockholm-Chicago Expressen”, eftersom det så ofta gick till neoklassiskt skolade ekonomer från just Chicago.

När Friedrich Hayek fick priset 1974 hjälpte det till att göra hans bok ”Vägen till Träldom” till en internationell bestseller. Två år senare belönade man Milton Friedman vilket satte hans extrema monetarism i fokus. Roligast var onekligen 1997 då priset gick till  Robert Merton och Myron Scholes, för att ha upptäckt vad man då trodde var ett sätt att eliminera risker vid finansiella investeringar. Men ett år senare gick deras hedge fond snöpligt nog omkull. Den fick räddas av den amerikanska riksbanken och många tyckte då att även Ekonomipriset borde räddas av någon. 

Att ingen kvinna tidigare tilldelats priset visar tydligt hur maktstrukturerna inom ämnet ser ut. Kvinnliga forskare inom ekonomi återfinns sällan som professorer och förhoppningsvis är erkännandet av Ellinor Ostrom därmed en början på något nytt. 

Ännu ett bakslag för Gordon Brown kom idag när tidningen The Sun deklarerade att man slutar stödja Labour efter 12 år. The Sun ägs av Rubert Murdochs News Corporation och har en större upplaga än någon engelskspråkig tidning. Över tre miljoner. 

På 80-talet stödde tidningen Margaret Thatcher men gick sedan under buller och bång över till Tony Blair och Labour. En epok som nu är över.

The Guardian har ett intressant bildspel om den mäktiga kvällstidningens politiska ställningstaganden genom åren och Blairs gamle spinndoktor Alistair Campbell funderar på sin blogg över hur stor betydelse tidningens senaste sidbyte egentligen kommer att få. 

Förövrigt uttalar sig även The Suns sidan- tre modell Keeley nu mot Labour. 

En moderat politiker i Arlöv föreslår att unga som begår skadegörelse ska gå tvingas runt i avskräckande västar. Fräsch och modernt? Effektivt?

Sven- Otto Littorin sa en väldigt bra sak när han var gäst i Korseld för ett antal veckor sedan. Sanna Rayman frågade honom vad som var det sämsta med de gamla moderaterna och Littorin berättade då om valet 2002. Partiet publicerade under valrörelsen 52 rapporter som alla gick ut på att tala om att sossarna var dumma och det var den ”sossefixeringen” som man sedan försökte göra sig av med när man förändrade partiet.  

Sensmoralen av historien är förstås att ett parti som vill forma verkligheten inte kan vara fixerat vid sin motståndare. Politik är inte en intern tennismatch, utan en kamp om framtiden. Moderaterna borde kanske dra sig detta till minnes när de nu analyserar sin valkampanj…

Hursomhelst tänker jag på detta nu när socialdemokraterna försöker försvara sitt resultat i EU-valet. Igår runt midnatt twittrade Marita Ulvskog samma budskap som hördes från Sahlin med flera under kvällen:

”är nöjd med att vi krossade m-strategin att de skulle bli största parti. Och att sverigedemokraterna inte kom in. Två viktigaste målen!”

Victor Bernhardtz skriver med anledning av detta:

”Som om det är socialdemokraternas, eller Ulvskogs, förtjänst att moderaterna gjorde ett dåligt val, eller att sverigedemokraterna inte gjorde ett succéval. Inför riksdagsvalet kanske det skulle vara på sin plats att ha som de två viktigaste målen att öka antalet mandat för det egna partiet, och för blocket man ingår i som helhet. Men jag vet inte, det är bara en idé sådär.”

Och Bernhardtz har förstås rätt. Fixeringen vid moderaterna är kanske det mest oroväckande hos dagens socialdemokrati. Partiet verkar ha förlorat förmågan att föreställa sig vid den politiska makten: alltså i en position av att självständigt peka ut en riktning för samhället.

Och resultatet i gårdagens val är katastrofalt: dels på en europeisk nivå där socialdemokratin backar i princip överallt, dels inför riksdagsvalet 2010. I Stockholms stad är socialdemokraterna fjärde största parti och i Stockholms län tredje största. Där har ni valförlusten, både 2010 och 2014. 

I morse twittrade Marita Ulvskog:

”har sovmorgon. Fortfarande nöjd med att ha spelat 1-1 under en politisk vår med AMF-pension och diverse annat. Men nästa match kräver 1-0.”

Apropå att politik inte är en tennismatch mot moderaterna….