Ufo-filmerna är äkta. Det rasslade till rejält bland ufo-fantaster när Pentagon i veckan bekräftade att de tre filmer som visar flygande föremål är autentiska.
Det första klippet är från 2004, och de två andra från 2015. Stridspiloter på träningsuppdrag över Florida hörs på filmerna uttrycka förvåning över flygande objekt som plötsligt byter riktning, och rör sig emot vinden.
“De kunde accelerera, sakta ner och sedan nå hypersoniska hastigheter”, berättade löjtnant Ryan Graves för New York Times.
“Det luftburna fenomenet är fortfarande oidentifierat”, meddelar det amerikanska försvarsdepartementet.
Mer behövdes inte för att spekulationerna om utomjordingar på regelbundna besök skulle få förnyad kraft i forum och poddar världen över. The truth is out there!
Frågan är: om utomjordingar kikade ner på oss nu, vad skulle de se? Efter att tidigare ha besökt en illa sargad planet, där klimatkrisen är ett faktum, glaciärerna smälter och oljespill fläckar världshaven. Samtidigt som vetenskapliga framsteg avlöst varandra, har också klyftorna ökat och krigen fortsatt att skörda människoliv.
Så vad ser de när de nu tittar ner? Om de dokumenterat klimatkrisen, så skulle förändringen i vårt beteende kunna kopplas till nödåtgärder. Flygplan som står på marken, jättelika färjor som långtidsparkerats i hamnar, trafikmuller som tystnat. Fabriksskorstenar som slutat spy ut föroreningar.
“Kanske försöker människorna bromsa krisen”, skulle de kunna resonera.
Men så skulle de notera ett annat märkligt skifte. Tomma torg, ödsliga gator, och där det finns folk – tendensen till att hålla avstånd. En plötslig distans mellan människor.
Den fysiska kontakten verkar på många håll ha upphört, kindpussar och kramar har försvunnit vid möten. Hela världen har satts i ett märkligt pausläge. Samtidigt fortsätter på många håll väpnade konflikter, och i flyktingläger, fängelser och ghetton har inte människor alternativet att hålla avstånd.
Vad skulle små gröna män dra för slutsatser om detta märkliga standby-läge?
“Kanske grubblar de och försöker finna rätt väg framåt”, skulle de kunna spekulera.
Det skulle i så fall vara ett riktigt antagande. Vi människor har satts på en ofrivillig paus, och hur lång den blir vet vi inte än.
En paus är en chans att ifrågasätta det man gjort, och kanske byta riktning. Så att när vi kommer ur det här, gör vi det till något mycket bättre. En smartare skött, bättre omhändertagen planet.
Så att små gröna män, vid nästa besök, får något betydligt mer glädjande att rapportera hem om.

Öde gator i Paris, Frankrike, i april.

Tyska 19-åringen Naomi Seibt – kallad Anti-Greta – som med änglalik framtoning framför klimatkrisförnekande budskap på Youtube, kan komma att bli av med finansieringen. Hon marknadsförs av The Heartland institute, en amerikansk tankesmedja finansierad av olje- och gasindustrin, och har stort stöd av bland annat tyska främlingsfientliga partiet Alternative für Deutschland, AfD.
Men The Heartland institute, som enligt egen utsago brinner för att främja “fria marknadslösningar på sociala och ekonomiska problem” har svårt att hålla i slantarna. Nära ett dussin medarbetare har nu varslats, avslöjar HuffPost.
“Heartland är panka”, skrev en koordinator på tankesmedjan. Skulden läggs på tidigare republikanske politikern, numera direktören för Heartland, Frank Lasée.
“Han har gjort av med alla våra pengar på sex månader”, skriver medarbetaren i ett meddelande.
Just nu rasar oljepriserna och priskrig har brutit ut, en påminnelse om den instabila ekonomiska grund vår värld står på i en pågående virus- och klimatkris. Det är inte konstigt att den konservativa 19-åringen inte har vind i seglen.
Vägen mot mer hållbara lösningar har aldrig varit mer öppen.

“You can’t be what you can’t see” myntade aktivisten Marian Wright Edelman. I så fall har Sveriges kvinnor svårt att se att de ska få komma till tals. Att de räknas, att de har rätt att ta plats.

Kvinnor får  inte synas i svenska medier i lika stor utsträckning som män – oavsett ålder, yrke eller funktion, visar rapporten Rättvisaren 2019 som ges ut av Mediekompaniet. 3000 artiklar i lokal- och riksmedier har analyserats av Kantar Sifo. Allra mest underrepresenterade är gruppen kvinnor i åldern 50+.

– Hur ska media rapportera om samhället? Ska de spegla befolkningen eller samhällsmönstren? Och om mediernas roll är att spegla samhällets mönster – bidrar de då till att reproducera och förstärka skevheter i samhället? Det är frågor som vi vill lyfta och skapa diskussion kring, säger Ricki Rebecka Petrini, marknads- och
kommunikationschef på Mediekompaniet, i ett pressmeddelande.

Den nu sorgligt avsomnade Rättviseförmedlingen grundades av en orsak. Representation spelar roll. Och vad vi ser i Sveriges medier är främst män. Män som förklarar sin syn på läget, som tar plats, män som är tillfrågade, citerade, som får etiketter som experter och profiler. Alla redaktioner i hela Sverige bör ta åt sig av vad Rättvisaren 2019 visar. Upprätta nya ringlistor. Syna sajterna och sidorna. Vilka är det som får synas? Befolkningen består av ungefär lika delar män och kvinnor. Spegla det.

Bryggeriföretaget Apotekarnes lanserade en ny must – Vintermust – och ilskan i sociala medier visste inga gränser.
Nu skulle m-i-n-s-a-n-n svenskarnas älskade julmust ersättas av nåt politiskt korrekt neutralt trams. Underförstått: det är muslimernas fel.

Bryggeriet meddelar då raskt att vintermusten bara är ett komplement, julmusten blir kvar.
Arga rasister kan andas ut.

Framkallar ilska.

”Det här är #TayJefferson Hon var en vänlig, vacker, generös själ. Hon spelade tv-spel I SITT EGET HEM när Fort Worth polisdepartement gick rakt fram till hennes sovrumsfönster och sköt och dödade henne, genom fönstret.”
Så skriver aktivisten Shaun King på Instagram, i en serie inlägg för att belysa vita polisers dödliga våld mot afroamerikaner.

Uppgifter florerar om att Atatiana Jefferson ska ha hållit i eller haft ett vapen på plats, samt att polisen Aaron Dean inte ropade ut att han var från polisen innan han sköt det dödliga skottet. Aaron Dean sade upp sig från poliskåren strax innan han åtalades för mord. Åtalet följde massiva protester mot polisens agerande, och för rättvisa i de här fallen.

Fem mil därifrån utspelade sig i fjol ett annat fasansfullt fall av en vit polis som sköt ihjäl en afroamerikan – i personens eget hem. Dallaspolisen Amber Guyger gick in och sköt sin granne, 26-årige revisorn Botham Jean, som satt i soffan och åt glass. Guyger uppgav i rätten att hon gick in in i fel lägenhet. Hon dömdes till tio års fängelse, ett straff som aktivister påpekar är jämförelsevis lågt.

1 på 1 000 afroamerikanska män och pojkar dör av polisvåld i USA, rapporterar Los Angeles Times. Detta samtidigt som den ekonomiska klyftan mellan vita och svarta amerikaner fortsätter att växa.
De senaste åren har vi sett obeväpnade afroamerikanska män skjutas av polisen liggande med händerna i luften, sittande i bilar, nakna och i panik, med ryggen emot skytten. En 12-åring har skjutits till döds. Listan bara fortsätter.

Ingen behöver undra över varför så många afroamerikaner känner en genuin rädsla inför att stoppas av polis. Ett skrämmande fenomen som får allt mer uppmärksamhet, när även offentliga personer vågar tala öppet om sin rädsla.

En dödlig rasism inom amerikanska rättsväsendet, som måste belysas för att kunna hejdas.

Tomiko Shine håller upp en bild på Tamir Rice, 12-åringen som sköts till döds. Foto: TT

Temat för Musikhjälpen 2019 är ”Sex är inte ett vapen”.
Det handlar om sexuellt våld i krig. Årets insamling stöttar välbehövlig psykisk och fysisk hjälp för överlevande, hjälp att driva rättsprocesser och utbildning i ämnet. Dessutom vill arrangörerna stödja förebyggande arbete. Sexualiserat våld i konflikt är ett fruktansvärt vapen, och det används på alla sidor.

Under andra världskriget våldtogs hundratusentals kvinnor världen över. Under Vietnamkriget förekom massakrer där amerikanska soldater våldtog, torterade och massavrättade vietnamesiska kvinnor och barn. IS-soldater massmördade yazidier, och kidnappade yazidiska flickor och kvinnor, men även kristna och shiamuslimer, för att hålla dem som sexslavar under fasansfulla omständigheter. Det sexualiserade våldet skedde systematiskt i kriget i Rwanda på 1990-talet, likväl som i Europa under kriget i Bosnien-Hercegovina samma årtionde. Listan fortsätter, och sträcker sig lång.

Det är övergrepp som lämnar ohyggliga spår hos överlevarna, så väl fysiska som psykiska. Splittrar familjer, hela byar, skadar fertiliteten så väl som ger upphov till oönskade graviditeter. Sexuellt våld används som ett pris bland soldater. Kvinnor och flickor betalar det.
Det är också ett vapen som tystar. Många drabbade upplever svår skam efter brottet, och är mindre benägna att rapportera och anmäla det. Det krävs mod att driva frågan. Nobels fredspris har tilldelats just två personer som med enorm styrka och drivkraft kämpar mot sexuellt våld i krig, läkaren Denis Mukwege och yazidiska aktivisten Nadia Murad.
Temat för årets Musikhjälpen är viktigare än någonsin. Och vi måste alla ta chansen att bidra till kampen.

Fredspristagare som offrat mycket. Foto: TT

Byggbranschen kommer att självdö om den inte blir mer inkluderande. Det säger Maria Hernroth, chef på byggföretaget Peab, till SVT Nyheter. Hon berättar att så väl unga kvinnor som moderna män väljer bort branschen, som fortfarande genomsyras av hierarkier och machokultur. Där märks sexism, rasism och mobbning.

Maria Hernroth har blivit kontaktad av gymnasieelever som varit ute på praktik i företaget, säger hon. Eleverna berättade att jargongen varit så pass psykiskt påfrestande att de inte ville jobba kvar.

Sedan dess har åtgärder vidtagits. 15 000 medarbetare utbildas i jämställdhets- och likabehandlingsfrågor.

Viktigast är modet att säga ifrån, och det ger de unga som intervjuas av SVT prov på. Lukas, som går andra året på bygg- och anläggningsprogrammet, berättar om hur han möter en ”gubbig stil”. Skämt som ofta handlar om kön och ursprung.

”Men jag brukar alltid säga ifrån när jag hör sådant, säger Lukas.

Han gör sitt skrå en stor tjänst. Byggbranschen behöver som alla andra hänga med sin tid. Alla vinner på att fler känner sig inkluderade och lockas av yrket.

Foto: TT

Konflikten i klimatkrisen mellan vad som borde göras och vad som är politiskt möjligt har sällan varit så tydlig.
Klimat- och miljöminister Isabella Lövin får frågan om när ett förbud mot fossila drivmedel skulle kunna bli verklighet i Sverige, på Naturskyddsföreningens seminarium med just det temat.

“Som miljöpartist vill jag gärna se ett förbud”, slår hon fast. Men sedan tvingas hon konstatera den krassa verkligheten. Att ett sådant skulle behövas stöd i riksdagen.

Nu följer en utredning i ämnet. Men vi vet redan var bromsen sitter.

Foto: Björn Lindahl

Ännu ett terrordåd. Stor sorg, all medkänsla till de drabbade.
Men fredagen bjöd också på ljus, i form av kampvilja och en strävan mot förändring. Världen över deltog unga i klimatstrejken ”Global strike for future”. I allt från Italien till Nepal. I Sydney, Australien, samlades över 30 000 unga. Budskapet var tydligt: ”Det är inte vi unga som skapat den här krisen. Vi strejkar för att ha en framtid och vi kommer att fortsätta”, som klimataktivisten Greta Thunberg sa i sitt tal.

Frågan är bara: är världens ledare modiga nog att anta utmaningen – medan tid finns?

Stockholm. Foto: Pontus Lundahl/TT

Mynttorget i Stockholm. Foto: Lotte Fernvall

Hongkong, Kina. Foto: TT

Bergen, Norge. Foto: TT

New Delhi, Indien. Foto: TT

Flickan trodde att hon skulle resa till London med sin pappa – men hamnade i Irak. Hon slog larm i en sluten facebookgrupp, och polisen misstänker nu att hon kidnappats för att giftas bort. Hon uppges vara fråntagen sitt pass. ”Hon är avskuren kontakt”, säger kammaråklagare Charlotte Ottosen. Flickans mamma är nu häktad, misstänkt för olaga frihetsberövande. Mamman är sedan tidigare dömd för att tillsammans med pappan ha misshandlat den misstänkt bortrövade flickan.

Att det har kunnat hända igen är fasansfullt. Varje människa som drabbas av hederskultur – och får sin tillvaro styrd eller begränsad, men hänvisning till heder – blir en påminnelse om vikten av effektiva åtgärder. När väl en utsatt person vågar slå larm måste det gå fort, och vi som samhälle måste vara lyhörda för varningssignalerna. Här har flickans vänner i ett tidigt skede uttryckt oro. Det finns hjälp att få, och det måste gå fram.

Först och främst: flickan ska hem till Sverige igen.

Flickans mamma i Malmö tingsrätt.
Foto: Krister Hansson