Denna vecka har S och M berättat om sina valstrategier. I båda fallen ser det ut som om partierna utgått ifrån väljarnas prioriteringar och försöker exponera sina starka sidor som svar på dessa. Inget av partierna lyfte fram några reformer eller egna sakfrågor att gå till val på.

Det blev en uppvisning i ”valtaktik” snarare än ”valstrategi”.

Typiskt sett är det striden om dagordningen snarare än om enskilda sakfrågor som skiljer politisk strategi från politisk taktik.

Strategi handlar om att på lång sikt styra vilka frågor som diskuteras och positionera in sitt parti som svaret på dessa. Det handlar om att förutse väljarnas prioriteringar men även att svara på frågor de inte idag vet att de ställer. Och det handlar om att ha reformer och fungerande svar på de frågor man lyfter.

Taktik däremot är förmågan att på kort sikt hantera de frågor som redan dominerar och lösa kriser ur hand i mun.

Maxtaxa och språktest

När Göran Persson i valet 1998 föreslog maxtaxa i barnomsorgen, när Lars Leijonborg 2002 byggde valrörelsen på språktest för medborgarskap eller när Fredrik Reinfeldt slog fast att han var de Nya Moderaterna så var det strategiska val.

Strategierna byggde på konkreta förslag, bars av en tydlig berättelse med problem och lösningar och blickade framåt. Och de satte alla tre dagordningen för valrörelserna.

Sedan skiftade taktiken, med utspel, valaffischer och krishantering.

”Vi tycker lag och ordning är viktigt” som i princip var Moderaternas budskap på presskonferensen är ingen strategi – det är en åsikt.

”Så här blir Sverige ett tryggt land” följt av X, Y och Z reform hade kunnat vara en strategi men något sådant har vi inte hört denna vecka.

Men språktest och maxtaxa kom senare i valcykeln, kanske någon invänder. Gott så, men valrörelserna 2010 och 2014 bars mer av känsla och storytelling än av verklig politik. Jag kan ha fel, men det vi ser nu är misstänkt likt dessa val.

Politik är hopp

I dag är politik ofta mest signaler och bildsättning med ilsket surrande av sociala medier i bakgrunden. Jag tror det finns en stor möjlighet för det parti som väljer att gå på tvärs mot den logiken.

När alla andra spelar på rädsla skapar det ett sug efter hopp och möjligheter, när alla andra känns medietränade till döds vinner den som är och känns äkta.

Vem säger ”Yes we can” i Sverige idag?

Jag tror den som först gör det med trovärdighet har oerhört mycket att vinna, om den själv tror på det.

Anders Lindberg

Robert Nyberg, som tecknar på Aftonbladets ledarsida, har idag tilldelats ABF:s litteratur och kulturstipendium på bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Summan är på 100 000 kronor.

Han fick stipendiet ”för bilder som med humor och värme belyser och diskuterar vilket samhälle vi vill bygga”.

Vi träffade Robert Nyberg för en kort intervju.

Hur känns det?

– Jättebra, stolt och glad. Det blir ett kvitto på att mina bilder betyder något för många människor.

Hur tänker du när du tecknar?

– Jag brukar börja med ämnet, jag funderar på vilka ska vara med. Det är lite som en teateruppsättning. Sen skissar jag och talar med Lena (Robert Nyberg fru) om bilden är något att ha. När vi båda tycker att det funkar skickar jag till min redaktör. Först när skissen är klar och godkänd gör jag ett original.

Hur vill du själv att bilderna ska uppfattas?

– Att välja ämnen som inte är så omskrivna, som arbetslivet, är ju ett ställningstagande. Sen måste det finns humor, en knorr som gör att läsarna förlöser bilden. I bästa fall kan en bild sammanfatta ett större kraftfält, fast i en vardaglig situation. Om läsaren skrattar så har vi etablerat ett ”vi”, då kan vi fortsätta diskutera frågorna. Det kanske låter högtidligt, men det är så det är.

Vad önskar du din mest av allt just nu?

– Ska jag säga cykel eller fred på jorden? Ärligt talat, då skulle jag vilja säga att de oumbärliga jobben, de ”enkla jobben” som man säger, börjar värderas efter hur mycket de faktiskt är värda.

Anders lindberg

2013 sedan drog vi igång den första omgången av Aftonbladets ledarskribentutbildning, #ledarskriv.

Tanken var att Aftonbladets ledarredaktion, som den största i landet med S-profil, skulle kunna arrangera ett utbildningsprogram. Vi ville hjälpa till att stötta och utbilda en ny generation fria opinionsbildare med hjärtat till vänster.

Det blev succé redan första året. Elva fantastiska personer valdes ut av 79 sökande. Över 100 texter skrevs och publicerades. Nu har över 40 personer genomgått utbildningen. De finns idag på ledar- och kulturredaktioner, som fria opinionsbildare, i organisationer och på andra ställen.

Nu är det dags för en ny säsong. Den femte!

Om #ledarskriv

Utbildningen syftar till att ge fler personer verktyg och nätverk för progressiv opinionsbildning. Den ger också nyttiga kunskaper och erfarenheter för den som i framtiden vill arbeta som exempelvis ledarskribent.

Utbildningen omfattar två helginternat under hösten med teoripass och praktiska skrivövningar. Under våren följer två praktikperioder om två veckor vardera på s-märkta eller rödgröna redaktioner. Där får man prova att skriva texter under handledning.

Vem kan söka och får man betalt?

Du som söker ska vara mellan 21 och 30 år, och ha relevant utbildning och/eller erfarenhet. Det kan handla om journalisterfarenheter, aktivt bloggande eller annan skrivvana.

Utbildningen är avgiftsfri för dem som deltar, och ersättning enligt SJF:s praktikavtal utgår under praktikperioderna.

Vem finansierar #ledarskriv?

De större redaktioner som deltar står för praktikersättning för sina praktikanter. I övrigt finansiering satsningen av LO.

Rekryteringen sker genom en öppen ansökningsprocess, där alla är välkomna att söka.

Hur ansöker jag?

Ansökningsformuläret hittar du här.

Sista ansökningsdatum är 9 oktober.

Om du har praktiska frågor om utbildningen kan du höra dig till carina.persson@bommersvik.se.