De fackliga organisationerna inom industrin sa i kväll nej till medlarnas bud. De är inte så konstigt. Budet var lågt, och arbetsgivarna har varit ovilliga att förhandla.

Jag skriver mer på lönebloggen.

Ingvar Persson

I dag rycker Göran Johansson, socialdemokratiskt kommunstyrelseordförande i Göteborg under nästan 20 år, ut till Håkan Juholts försvar på DN Debatt. Johansson ber de internerna kritikerna att sluta upp med sitt krypskytte mot partiordföranden.Det tackar nog Juholt för.

Johanssons text får mig att tänka på en helt annan text, i en en helt annan publikation. I senaste numret av tidskriften Arena har avgående chefredaktören Devrim Mavi granskat den socialdemokratiska integrationspolitiken sedan Håkan Juholt tillträdde. Mavi skriver:

Jag ringer till Socialdemokraternas kansli på Sveavägen 68 i Stockholm. Jag har en enda fråga: Vem har ersatt Luciano Astudillo som talesperson i integrationspolitik? Efter att ha blivit kopplad till olika tjänstemän får jag en förklaring: någon sådan har man inte längre.

Kanske kan Göran Johansson även här vara Juholt behjälplig. När kollegan Ingvar Persson intervjuade Johansson i somras kom de att tala om just integrationsfrågan. Johansson, som i 30 år suttit i Lisebergs ledning, sade då om nöjesparken vid Mölndalsån:

Jag tror att det här ett av ­våra bästa integrationsprojekt. När jag ser besökarna komma är det samma förväntan oavsett varifrån man kommer, och det är samma glädje.

Aha! Kanske kan den där gröna kaninen bli ny integrationspolitisk talesperson för Socialdemokraterna?

Daniel Swedin

Att döma av telegrammen hade jag fel när jag i går kväll gissade att medlarbudet skulle bli svårsmält för arbetsgivarna. Nu talas det om att de kommer att acceptera, för att slippa konflikt.

Det är i så fall ett gott tecken. Lösningen på avtalsekvationen ligger ovanför medlarbudets nivå, inte under den. Det borde bli lättare att komma dit när nu arbetsgivarna tycks gå med på att de faktiskt måste tala om löneökningar.

På en annan punkt hade jag däremot desto mer rätt. Det handlar om förväntningarna från andra fackliga organisationer. Seko:s Janne Rudén har redan slagit fast att det är ett ”skitbud”, och att IF Metall får svårt att ta det.

Att Rudén har så bestämda åsikter om förhandlingar som inte rör medlemmar i Seko visar om inte annat att industrin tills vidare behåller sin roll som riktmärke för den övriga arbetsmarknaden. Och att det sätter ett tryck på förhandlarna, antingen man deltar i LO:s samordning eller inte.

Ingvar Persson

I kväll avslöjar LO-tidningen innehållet i det medlarbud som fack och arbetsgivare inom industrin till sist fick i dag. Medlarna föreslår ett avtal på 13 månader med löneökningar på 2,6 procent.

Det är på tok för dåligt, och på lönebloggen förklarar jag varför.

Ingvar Persson

Gunnar Axén, moderat ordförande i socialförsäkringsutskottet, gillar inte att riksdagen ännu en gång vill skynda på arbetet med att få bort de värsta tokigheterna i sjukförsäkringen

– Vill man ta lagstiftningsarbetet på allvar måste det få ta lite tid, säger Axén till TT.

Tänk om den insikten funnits när Cristina Husmark Pehrsson, tvärt emot remissinstansernas åsikter och utan ordentlig utredning, förstörde försäkringen.

Ingvar Persson

Alldeles norr om Gränna har företaget Tasman Metals – gruvbolag heter sådana saker – hittat en ovanligt rik fyndighet av ”sällsynta jordartsmetaller”, bland annat dysprosium och yttrium.

Sällsynta, men alltså inte i Gränna. Fyndigheten beräknas kunna räcka åtminstone 40 till 50 år, och skapa hundratals jobb.

Eftertraktade, eftersom en stor del av den moderna elektronikindustrin bygger på just dessa jordartsmetaller. Efterfrågan från mobiltelefonproducenter och tillverkningen av vindkraftverk lär ha varit en av de drivkrafter som finansierat inbördeskriget i Kongo, bland annat.

Nu kan det alltså bli frågan om brytning redan 2016 – i Gränna.

Ett tecken på att globaliseringen äntligen nått till Alf Svenssons hemtrakter vid Vättern.

Ingvar Persson

I gårdagens tidning skrev Ingvar Persson om Svenskt Näringsliv senaste kampanj, ”Så var det 1980”.

Vad är det som gör att direktörerna på Svenskt Näringsliv så gärna vill berätta för oss om hur värdelöst just 1980-talet var? Enligt direktöerna själva är det för att  måste veta varifrån vi kommer för att ”vi ska kunna bestämma oss var vi vill gå i framtiden”.

Ingvar skriver:

Jag läser hur inkomstskillnaderna minskade från 50-talet och fram till 1980. Relativt sett förlorade landets toppdirektörer mest. I början av 1950-talet tjänade en stordirektör mer än 25 industriarbetare. 1980 hade den siffran sjunkit till ungefär 10.

I en bild, hämtad ur LO:s rapport ”Eliterna flyger högre”, ser den utveckligen ut så här:

Den där bilden är nog mycket mer skräckinjagande för Urban Bäckström än att man 1980 fick röka i plugget.

Daniel Swedin

Den här veckan har det varit tystare på ledarredaktionen. Jag tappade rösten i tisdags och kunde därefter inte prata alls. Det blev lyssnande ledarskap i kombination med att skriva lappar, skriva på whiteboard, skicka sms samt att allmänt gå runt och vifta.

Men Ingvar, Daniel och Anders verkade tycka det var ganska skoj ändå. 

Sossekris som bara fortsätter

I söndags gjorde Thomas Östros sin famösa Agenda-intervju där han vägrade säga om han hade förtroende för Håkan Juholt eller inte.

Läget för Socialdemokraterna är oerhört allvarligt och Östros hade rätt i mycket av sin kritik: just vikten av att återupprätta respekten för Socialdemokraterna har vi skrivit om många gånger på ledarsidan. Däremot verkade det som Ingvar skrev i hög grad som om Östros mest var ute för att ge igen på Juholt för gammal ost.

Tycker Östros att partiledaren bör avgå får han säga det rent ut, det här blev bara knivar i ryggen och krypskytte – det är det sista Socialdemokraterna just nu behöver.

För med oppositionspolitiken går det dåligt. ”Politisk (S)jälvmordsinstinkt” skrev Anders i en mycket läst nätledare i tisdags. Efter skandalerna med Carema och Attendo har frågan om partibidragen blivit het igen. Så vad gör Socialdemokraterna? De backar från kravet på lagstiftning.

Tajmingen är så dum att man häpnar. 

Bristen på företrädare med utländsk bakgrund inom Håkan Juholts socialdemokrati är en fråga som vi har följt på Aftonbladets ledarsida under en längre tid. Jag skrev i lördags en text utifrån nya numret av Arena som tar upp problemet. Mycket aktuell igen idag i ljuset av Niklas Orrrenius reportage i Sydsvenskan. 

Euro-kris som bara fortsätter

Anders Borg blev alltså utnämnd till Europas bästa finansminister 2011. Vi konstaterade att det är som att bli utnämnd till Afrikas bästa skidåkare. EU-ledarna har kollektivt fått en kris som inte hade behövt sprida sig från Greklans att riskera att dra med sig hela världsekonomin samt krossa EMU.  

Vi följde upp temat igen i fredags med en ledare om att krisen med stor sannolikhet hade varit löst om Tyskland hade haft en socialdemokratisk regering som blev väldigt läst. 

Bakläxor för regeringen och samma gamla Sverigedemokrater

Daniel skrev i onsdags om den nya rapport som visar att svarta marknaden lever och frodas trots RUT-avdragen. Regeringens reform må hjälpa människor med livspusslet, men den kan inte sägas göra svarta jobb vita. 

Ingvar skrev också om den nya statistiken från Skolverket som visar att Jan Björklunds stora satsning på yrkesprogram har gjort att färre söker yrkesprogrammen, ett misslyckande om något. Dags för Björklund att göra om och göra rätt. 

Helgen har annars upptagits av Sverigedemokraternas landsmöte. Det går inte att tvätta bort främlingsfientligheten och rasismen skrev Anders och konstaterade att Sverigedemokraterna fortsätter vara ett enfaldens parti.  

Missa för övrigt inte Fredriks krönika om dyra limpor och Ingvars söndagstext om direktörs-TV. 

Trevlig söndag!

Katrine Kielos

I nästa vecka ska de båda statsråden Ewa Björling och Catharina Elmsäter-Svärd till Oslo på konferens. Den kommer att handla om infrastruktur och industriell utveckling i norr, så deras medverkan är säkert på sin plats.

Märkligare är det kanske att de båda statsråden väljer att ta malmbanan från Kiruna till Narvik för att komma till Norge. Resebyrån som föreslog den resrutten från Stockholm till Oslo borde bums få sparken.

Möjligen är dock inte allt resebyråns fel. I pressmeddelandet får vi nämligen veta att ministrarna villigt kommer att posera för hugade fotografer när de kliver på tåget i Björkliden.

En lång resa för att få trevliga kort, med andra ord.

Det låter som ännu ett av Per Schlingmanns små hyss.

Nu får vi väl bara hoppas att helgens oväder kan bidra med lite dekorativ snö till bilden av infrastruktur och industriell utveckling i norr.

Ingvar Persson

Det har handlat mycket om bruten tystnad den senaste tiden, om människor som till sist vågar berätta. Skandalerna i äldreboendet byggde på anonyma berättelser, och i Södertälje är berättelserna tecknet på att de kriminella gängen kan vara på väg att förlora en del av sin makt.

Att bryta tystnaden är alltid att utmana. Men frågan är om det finns någon som utmanar en farligare motståndare än de elever och anställda som nu börjat berätta om pennalism, förtryck och sexuella övergrepp på landets fina internatskolor.

Överklassens speciella skolor har nämligen stöd från betydligt mäktigare grupper än något MC-gäng i världen. Det handlar naturligtvis inte om sistaårselever, eller om skolledningen. De finns långt ner på hackordningen.

Bakom skolorna kan vi ana de maktens nätverk som den hårt segregerade internatutbildningen skapat under årtionden, och som är själva avsikten med skolorna. Nätverk som inte behöver skickar pistolbeväpnade unga män eller hästhuvuden, men som vet att ett telefonsamtal till en broder ofta är nog för att röja undan ett hinder eller lösa ett problem.

Kunskaper i all ära, men de kan aldrig tävla med överklassens självklara självförtroende, eller de kontakter som bygger upp det.

Det är nätverk ingen vill komma på kant med, och det syns i den arrogans som framför allt ledningen för Lundsberg valt att bemöta anklagelserna med.

De som vågar vittna om denna slutna värld visar prov på ett stort mod.

Nu återstår att se hur modig regeringen är. Utbildningsminister Jan Björklund brukar inte vara den som lägger fingrarna emellan. Mobbare ska stängas av eller flyttas. Skolor som inte håller måttet ska stängas.

Så där brukar han hålla på.

Nu är det dags att också skärpa tonen mot överklassens internatskolor, även om det betyder att Björklund retar upp människor som är vana att få som de vill. Den kultur och den människosyn som enligt vittnesmålen odlas på internatskolorna har nämligen inte i ett modernt Sverige att göra.

Ingvar Persson