UPPDATERAD (Rubriken ändrad, ändringar i fetstil) William Petzälls advokat Anna Heurin uppger nu att det inte är William Petzäll som twittrat ut uppgifterna och att han varken har tillgång till dator eller telefon.

Expressens chefsredaktör Thomas Mattson bekräftar dock för dagens media att ”någon” har tillskansat sig lösenord till flera av tidningens mailkonton och har anmält uppgifterna om dataintrång till polisen. Även Aftonbladet har polisanmält.

I morse kom en tweet från avhoppande SD-riksdagsledamoten Willian Petzälls twitterkonto.

Jag tänker nu avslöja spelet inom sd.

Den följdes av fyra till:

Det är Martin Kinnunen och Kent Ekeroth tillsammans med Linus Bylund som ligger bakom avpixlat.

Martin Kinnunen var drivande inom PI men hade flera skribenter på PI som han inte kunde styra från den gamla ledaren som dog.

Så Martin Kinnunen tog med sig de skribenter som han gillade och pratade med riksdagsgruppen och fick tillåtelse att starta en ny sida.

De två inom PI som blev kvar insåg att de inte kunde driva PI ensamma så de beslutade sig för att lägga ner PI.

För den som inte brukar hänga på rasistiska hemsidor betyder PI, ”Politiskt Inkorrekt” och en blogg med detta namn har länge varit Sveriges största sida för den antimuslimska politiska miljön i Sverige.

PI har varit lite mer rumsren än den övriga högerextrema undervegetationen på nätet och blev en samlingspunkt för främlingsfientliga nättroll.

I helgen lades Politiskt inkorrekt ner och har ersatts av den nya bloggen ”Avpixlat”.

Det William Petzäll  avslöjar har oerhörd politisk sprängkraft.

Om det stämmer att Sveriges största rasistsajt i själva verket drivs av Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund och andra i Sverigedemokraternas inre cirkel är det en stor skandal.

Dessutom har många ledande Sverigedemokrater i så fall ljugit om saken.

Linus Bylund själv skriver på twitter.

Jag kan inte tro annat än att @williampetzall’s twitterkonto har kapats och används av någon annan. #svpol

Och det kan man ju tro på. Om man vill. En uppgift som alltså bekräftas av William Petzälls advokat.

Anders Lindberg

Idag är FN-dagen. Vill man delta i firandet har FN-förbundet en rad aktiviteter runt om i landet.

Sverige har ända sedan FN grundades varit stark anhängare av världsorganisationen.

Delvis bygger det på idealism. Drömmen att världens länder ska mötas vid förhandlingsbordet snarare än slagfältet, är stark. Tanken att alla människor och alla länder gemensamt ska kunna styra världens utveckling har stark förankring, särskilt inom vänstern.

Men till stor del bygger Sveriges FN-entusiasm även på ett slags upplyst egenintresse, realpolitik om man så vill.

Ett litet land är i större behov av en effektiv multilateralism än ett stort. I en världsordning där makt är rätt kommer Sverige att vara en av förlorarna. Eftersom vi inte har särskilt mycket makt och resurser. I varje fall inte sedan den svenska stormaktstiden tog slut. Och det var ett tag sen.

De, från höger, som kritiserar den svenska FN-linjen bortser oftast från detta. De kritiserar, ibland med viss rätt, FN-idealismen för naivitet och övertro på FN som organisation.

De bortser däremot från att Sverige, med ett svagare FN, skulle tillhöra förlorarna.

Behovet av världsorganisationen har ökat i takt med globaliseringen och att det ömsesidiga beroendet har ökat. Gränsöverskridande problem kan helt enkelt inte lösas var och en för sig.

Med ett annat mediaklimat, liksom de sociala mediernas framväxt, har också de folkliga förväntningarna på FN ökat.

Då vi, via både TV och Twitter, kunde följa Muammar Gaddafis pansarkolonner på väg mot Benghazi kunde ingen längre säga att vi inte visste vad som höll på att hända.

När en samlad världsopinion ställde krav på att sätta stopp för galenskapen blev det svårt för diplomater och politiker att säga nej. Även från stater som Kina och Ryssland.

FN-insatsen i Libyen var en framgång. Förhoppningsvis innebär den att nya gränser sätts upp för vad diktatorer vågar göra mot sitt folk när de inte längre kan bryta mänskliga rättigheter i skydd av den nationella suveräniteten.

Samtidigt finns stora utmaningar. Svälten på Arikas Horn skulle ha kunnat mildras om FN drivit frågan om hjälp hårdare. Man måste bli bättre på konfliktförebyggande och traditionella områden som nedrustning och mänskliga rättigheter.

Det finns tecken som tyder på att FN har lägre prioritet för regeringen Reinfeldt än tidigare svenska regeringar. Det är inte bra. Sverige har en viktig roll att spela för FN:s utveckling. Särskild inom områden som jämställdhet och hållbar utveckling. Antalet svenskar i internationell FN-tjänst behöver öka och ambitionerna inom utvecklingssamarbetet måste fortsätta ligga i världsklass.

FN behövs mer än någonsin.

Anders Lindberg

Andra som skriver: Socialist och Bajare skriver om FN-dagen. Veronica Palm skriver att man bör se världens flickor.

Ingen rolig söndag när man vaknar till att Socialdemokraterna har opinionssiffror på 25,5 procent. Nåja. Nu är det inte det vi ska prata om. Vi får säkert anledning att återkomma till det i veckan. Den här veckan är vi framförallt stolta över att vår egen Robert Nyberg, skaparen av ”Vilgot på Arbetslinjen” som ni kan följa på ledarsidan varje söndag, har tilldelats det prestigefyllda EWK-priset.  Vi är oerhört stolta och inget kan förresten bättre sammanfatta veckan som Roberts fantastiska teckning av Carl Bildt indränkt i olja.

Bildt, Bildt, Bildt

Veckan har alltså dominerats av utrikesministerns affärer. Anders skrev när rättegången mot de fängslade journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye inleddes i Etiopien: Bildts tystnad var oacceptabel. På torsdagen skrev han igen: nu ackompanjerat av Roberts fantastiska bild. Samma morgon debatterade han dessutom med DN:s Erik Helmersson i P1 Morgon samt tog sig på kvällen till Göteborg för att delta i SVT:s Debatt. Puh! Men det är oerhört viktigt och upprörande. Märkligt hur Carl Bildt bara tycks kunna skaka av sig allt.

Passiva Moderater

Fallet med den 91-åriga Ganna Chyzhevska som skulle utvisas till Ukraina har varit stort i veckan. Daniel skrev om att samtliga riksdagspartier – till och med Sverigedemokraterna – har riksdagsledamöter som anser att lagen måste ändras. Undantaget är Moderaterna – ett moraliskt haveri.

Själv åkte jag senare i veckan till Moderaternas partistämma och skrev om Reinfeldts märkliga inledningsanförande där han deklarerade att det var farligt med idéer och visioner. I lördags skrev sedan Anders om Reinfeldts ”linjetal utan linje”.

Moderaterna är just nu verkligen ingen inspirerande föreställning. Synd att de saknar en opposition….

Tung utrikesvecka

Det har varit mycket utrikespolitik i veckan. Ingvar skrev om en ”död utan ära” när det stod klart att Muammar Gaddafi hade dödats och Anders skrev om att murarna till världens största utomhusfängelse i Gaza bör jämnas med marken. Just nu bevakar vi dessutom naturligtvis valet i Tunisien

Banker, bilar och föräldrapenning

Ingen i svensk media har antagligen följt turerna runt SAAB lika noggrant som Ingvar. I veckan när beskedet kom om att rekonstruktören har givit upp, skrev Ingvar om hur Victor Muller som förr betraktades som en frälsare – nu har blivit SAABs problem. Dagen innan tog Ingvar även itu med Aftonbladets avslöjanden om hur bankerna och deras fonder hanterar våra pengar: Occupy Nordea blev slutsatsen.

Eva skrev också en viktig text om att föräldrapenningen är till för alla barn. Varför ska vita svenska barn få längre tid med sina föräldrar än barn som har sitt ursprung i andra länder? Man hade förväntat sig med av Erik Ullenhag som integrationsminister.

Förövrigt får ni inte missa vår kolumnist Fredrik Virtanens fantastiska krönika om nät-aktivism.

Själv skriver jag idag om feminism och Blondinbella och vi har dessutom sammanställt nya moderaternas NYA historia – vi har hela listan.

Trevlig söndag!

Som bland andra Aktuellt i politiken och Alliansfritt Sverige uppmärksammade igår har Moderaterna beslutat sig för att skriva om sin egen historia. De skriver i sitt idéprogram:

Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.

I själva verket var Moderaterna i det längsta motståndare till allmän rösträtt och även om någon i partiet säkert var mot Apartheid i Sydafrika var de ganska långt från barrikaderna. 

Men nu har hela partiet bestämt sig för att göra som Carl Bildt med Lundin Petroleum.

Saker det blir bråk om har nog egentligen inte hänt. Alls.

På twitter startades snabbt hashtaggen: #stuffmoderaternadid, en bekväm guide till moderaternas nya historia.

Vi kan därför ge er HELA LISTAN på Nya Moderaternas Nya Historia:

uppfann Hjulet

Moderaterna emottog arbetslinjen år 2534 BC direkt från Gud. 

1000 f.kr Moderaterna bygger Keops pyramid med hjälp av FAS3:are Säger ökade klyftor bra mot arbetslöshet 

50 f.kr Hela Gallien är ockuperat av romarna. Hela Gallien? Nej, en liten by med envetna moderater vägrar att ge upp 

År 0: Fredrik Reinfeldt föds, utan att hans mor genomfört ett enda samlag.

1350: Moderaterna förkunnar på årets M-stämma att de framgångsrikt utrotat digerdöden i namn av den fria konkurrensen

1521 Den unge moderaten Fredrik R Fasa skidar mellan Mora och Sälen för att få blåbärssoppa på vägen startar Vasaloppet

1658: Sten Tolgfors leder ett modernt svenskt insatsförsvar över Stora Bält och befriade Skåne och Bohuslän

1765 uppfinner Per Westerberg ångmaskinen, som spelade en viktig roll i den industriella revolutionen.

1789 startade Borg franska revolutionen när brödet hade blivit för dyrt

1800-talet: Moderaterna uppfinner spinnmaskinen ”Spinning Freddy” och startar industriella revolutionen i England

Sjukvården tackar också Reinfeldt för att han kom på Röntgen 1895

1930 Indien. Anders Borg startar saltmarschen mot britternas koloniala styre, som sedan ledde till Indiens frihet 

1938: Gösta Bagges radioteater om invasion av LO-förbund från Mars orsakar panik då den missuppfattas som nyhetsrapport

1955. Reinfeldt tillkännager att hans poliovaccin funkar. Skänker sedan bort upptäckten och får senare nobelpriset.

Året är 1963. Stor folksamling i Washington D.C. Gunnar Hökmark stiger upp på podiet och säger ”I have a dream…” 

1969: Moderaterna landar på månen med orden ”ett litet steg för Reinfeldt – ett stort steg för mänksligheten”.

1989: Reinfeldt säger ”alla tjänar på att debatten lägger sig” och sätter punkt för kalla kriget.

Carl Bildt sjöng ”fyra bugg o en coca-cola” så falskt att Berinmuren föll!

Filippa tvingar Fredrik att städa. Dagen efter föds RUT.

Näemen ser man på. Reinfeldt dömer Arsenal-Stoke.

Harry Reinfeldt Potter besegrar efter många års stridande den onda trollkarlen Voldemort med hjälp av kärlek!

Fredrik Reinfeldt slänger efter en lång resa ner Ringen i Mount Doom.

2011: Moderaterna gör en #birro; blir kränkta av #stuffmoderaternadid, gråter ut om #näthat och lägger ner partiet. Återuppstår dagen efter.

Anders Lindberg

Umeå Jazzfestival börjar på onsdag. På lördag uppträder musikern Gilad Atzmon.

I en artikel med rubriken ”Truth, History, and Integrity: Questioning the Holocaust Religion” har Gilad Atzmon skrivit:

65 years after the liberation of Auschwitz we should reclaim our history and ask why? Why were the Jews hated? (…) What is the holocaust religion there to conceal?

De flesta andra ställer sig nog snarare frågan hur ett folkmord på sex miljoner judar kunde äga rum i Europa och vad vi kan göra för att förhindra att något liknande någonsin sker igen.

Men han nöjer sig inte med att kalla förintelsen för ”religion”. I en diskussion (börjar 13 minuter in i inslaget) med Kevin Barrett som ligger ute på kanalen American Freedom Radio diskuterar han Adolf Hilters bok Mein Kampf i mycket positiva ordalag.

This book was a major bestseller. And I didn´t want to think that the germans was all stupid. (…) It was a very interesting read. I for the first time understood why Hilter managed to impress so many germans. (…) It was very helpful for me also when I come to cirizise jewish culture.

Jo, kritisera judisk kultur var onekligen något Hilter gjorde. Och en del annat, som mörda 6 miljoner judar och starta andra världskriget.

Lennart Strömbäck är konstnärlig ledare för Umeå Jazzfestival. Han ser inget problem i att bjuda in Gilad Atzmon trots dessa uttalanden.

Borde det ändå inte ringa en varningsklocka att han uttalar sig positivt om Mein Kampf?

– Detta är otroligt komplext. Vi är inte en politisk organisation och tar inte ställning politiskt, säger han.

Svenska kommitten mot antisemitism har i Västerbottenskuriren kritiserat Umeå Jazzfestival för att de i programmet kallar Gilad Atzmon för ”framgångsrik och kontroversiell författare”. De betecknar honom istället som ”internationellt ökänd antisemit”, vilket nog ligger närmare sanningen om man läser vad han skriver.

Även antirasistiska Expo har rapporterat om detta tidigare.

Umeå Jazzfestival anser inte att de tar politisk ställning genom att upplåta scen, mikrofon och publik till en person som gillar Mein Kampf och kallar förintelsen för ”religion”.

Och det är ju också ett ställningstagande.

Anders Lindberg

I dag inledde Moderaterna sin bolagsstämma i Örebro. Ledarsidans Katrine Kielos är på plats och skriver hem om det hela i morgon. Tills dess kan man njuta av några soundbites ur partiledaren Fredrik Reinfeldts öppningstal från i förmiddags. 

• Det finns de som säger att det behövs visioner. Jag vill varna för det.
• Förnyelse har ingen tidsreferens.
• Den som lyssnar förstår vikten av att arbeta pragmatiskt. 
• Ett samhälle med bättre balans mellan män och kvinnor är något vi ska eftersträva även här i Sverige.
• Vi har idéer som grund för politikens mål.
• Låt mig nu varna för kvartalspolitiken som innebär populism och ansvarslösa löften till den som skriker högst. 
• Samhället blir vad den fria människan gör det till.
• Jag tycker vi ska fortsätta att sikta högt.
• Det finns inget svårare än att bära allmänintresset. 
• Allmänintresset har inga lobbyorganisationer eller ledarsidor som talar för sig.

Reinfeldts tonläge är fantastiskt högstämt, inte sant? Om ni läste intervjun med partiledaren i DN i morse känner ni säkert igen det. Där gör Reinfeldt gällande att han är emot att dela upp idéer i rätt och fel, att han hellre är ledare än partiledare och att han hoppas att alla svenskar ska kunna rösta på Moderaterna.

Jag tror att vi får tacka Håkan Juholt för den moderata mastondontretoriken. Sedan Juholt blev S-ledare har ju Täbymannen kommit att utvecklas till en fly förbannad pekoralist.

Reinfeldt företräder allmänintresset som är synonymt med Moderaterna och gillar man allmänintresset kan man visa det genom en t-shirt  eller en tygkasse där man även deklarerar sin kärlek till jobb.

Det finns stunder när jag undrar i vilken värld vår statsminister lever i, som när jag läser dagens intervju i Svenska Dagbladet. Där berättar Fredrik Reinfeldt bland annat att han anser att regeringen inte bara ”säkrat välfärdsuppdraget” utan dessutom ”byggt ut resurser”.

Det är knappast den bild som framträder när man till exempel läser Stefan Svallfors rapport om hur förtroendet för socialförsäkringarna urholkats.

Men Fredrik Reinfeldt har kanske andra referensramar. Det låter i alla fall så när han pratar om a-kassan.

Statsministern är övertygad om att de flesta som lämnat försäkringen gjort det därför att de bedömt risken att bli arbetslös som liten.

”De stora grupper som lämnat är de som upplever att de har mycket låg arbetslöshetsrisk”, säger Reinfeldt till svenska Dagbladet.

Det är knappast den bild de som arbetar med a-kassorna ger. Där är man övertygad om att de flesta som sagt upp försäkringen gjort det för att de inte har råd, eller därför att de insett att villkoren gör att de ändå inte skulle få någon ersättning.

En majoritet av de öppet arbetslösa får i dag inte en krona från a-kassan, och oftast beror det på att reglerna gör det omöjligt att kvalificera sig.

Inte ens detta tycks rubba statsministerns lugn. Han anser nämligen att ”det finns andra trygghetssystem som fångar upp människor”.

Med det menar Reinfeldt – om jag förstår honom rätt – att den som blir arbetslös ska låna av sina föräldrar eller leva på sin partner. Och för den som saknar rika släktingar återstår ju alltid socialkontoret.

Det är ju också ett slags besked, men jag undrar som sagt i vilken värld vår statsminister lever.

Ingvar Persson

Nu har den första ”riktiga” opinionsmätningen där man kan dra några vettiga slutsatser av Juholt-affären ute. Novus Opinion har intervjuat 2000 personer per telefon under tiden 21september – 17 oktober 2011 och frågat vilket parti man skulle rösta på om det vore val i dag.

Det är ingen rolig läsning för Socialdemokraterna. Partiet får nu stöd av 29,5 procent av väljarna. En minskning med 3,7 procentenheter jämfört med mätningen i september. En minskning som är statistiskt säkerställd.

Illa, illa. Men inte så illa som Stig-Björn Ljunggren ville göra gällande i fredags. Ljunggren, som disputerat i statsvetenskap, menade att S skulle komma att förlora så mycket som 10 procent i de första opinionsmätningarna.

Denna domedagsprofetia kommenterade statsvetarprofessorn Henrik Oscarsson på sin blogg:

En del statsvetare tycker, spekulerar och tror. Andra statsvetare ägnar mycket tid, engagemang och kraft åt att försöka stilla sin nyfikenhet genom att läsa på & själv/tillsammans med andra undersöka och analysera stora mängder systematiskt insamlade data om det aktuella fenomenet.

Detta med anledning av forskning som refererades på Oscarssons blogg, där Mikael Persson och Anders Sundell studerat opinionseffekterna för 16 politiska skandaler i Sverige i modern tid baserat på Sifo. Perssons och Sundells huvudsakliga slutsatser: Det finns en negativ effekt av skandaler på partiers stöd i opinionen. Men de effekterna är kortvariga. 

Nåja. Hur skulle mandatfördelningen se ut om Novus siffror var valresultat? Såhär!

• Moderaterna 113
• Folkpartiet 20
• Centerpartiet 20
• Kristdemokraterna 16
• Totalt Alliansen 169 
• Socialdemokraterna 104
• Vänsterpartiet 21
• Miljöpartiet 34
• Totalt Rödgröna 159 
• Sverigdemokraterna 21

Alliansvinst igen alltså, men ingen majoritetsregering. 

Den socialdemokratiska sjukvårdspolitikern Johan Sjölander berättar i dag på sin blogg att den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting kommer privatisera barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i Botkyrka. Han skriver:

För någon vecka sedan var jag och besökte verksamheten på deras mottagning ute i Fittja. Det var en engagerad och orolig personalgrupp jag fick träffa. Några av dem hade aktivt sökt sig till just dit för att de gillade hur de arbetade. De kunde visa upp kalla siffror på kötider och liknande som visade att mottagningen står sig riktigt bra i jämförelse med andra delar av barn- och ungdomspsykiatrin. Och nu ställde de sig alla samma fråga: när det nu faktiskt fungerar och går framåt, varför slå sönder detta? 

Ja, varför slå sönder detta? Ideologi är svaret. Privatiseringar av BUP-mottagningar har traditionellt gjorts i Stockholm när de fungerat dåligt, när väntetiderna blir för långa eller insatserna dröjer. Men BUP-enheten i Botkyrka är ett av länets flaggskepp. Kötiderna är minimala och de klienter som söker mottagningens hjälp i huvudsakligen nöjda. Ändå: sälj ut.

Johan Sjölander igen:

Det finns stora utvecklingsbehov inom hela psykiatrin i Stockholm […] Men istället för att ta tag i allt detta ägnar sig den borgerliga politiska majoriteten åt privatiseringspolitik som ett självändamål. Ingen analys är gjord utom det grundläggande antagandet privat är bra, offentligt dåligt. Och tyvärr är de som riskerar mest alltid de som har minst att säga till om; de barn- och unga som drabbas eftersom de är beroende av vårdens kvalitet och tillgänglighet. 

Nyligen konstaterade en grupp forskare att det inte går att belägga att kvaliteten skulle ha förbättrats eller att kostnaderna skulle ha minskat som följd av privatiseringarna under de senaste 20 åren. Men än sen? Stockholms läns landsting kör så det ryker.

För ett par veckor sedan medverkade tidigare statsministern Göran Persson i SVT-talkshowen ”Hübinette”. Han uttryckte en rädsla över hur regeringen Reinfeldt aldrig behöver förklara sina reformer, hur opposition och medier brister i att ställa makten till svars. Vad ska människor säga när de inser vilka förändringar som i tystnad faktiskt drivits igenom, funderade den forne statsmannen. 

Den borgerliga majoriteten i Stockholms län behöver heller aldrig förklara sig.

Nu kan finansminister Anders Borg tänka sig att klämma åt riskkapitalbolag som smiter från skatten. I alla fall om de bedriver skattefinansierad verksamhet som skola eller sjukvård.

Borgs lösning tycks vara att begränsa ränteavdragen för riskkapitalisterna.

Men kanske är tekniken underordnad. Att en moderat finansminister känner behov av att kliva fram som den främsta kritikern av skattetrixande finansentreprenörer måste tolkas som ett tecken i tiden.

Det borde kanske uppmuntra alla som upplever hur spekulation, girighet och marknadsfundamentalism fått bre ut sig över samhället. Alla som protesterat mot hur skattepengar har blivit privata vinster, och välfärdstjänster förvandlats till finansiella placeringar.

Om till och med Borg inser att han ska framstå som systemkritiker har vinden onekligen vänt.

Å andra sidan.

Att Anders Borg antagligen lyckas få många att tro att den nya rolltolkningen är på allvar borde göra oss alla bekymrade.

Ingvar Persson