Virtanen, Alakoski, Bodström och Sommestad nya fasta krönikörer på Aftonbladets ledarsida

Aftonbladets ledarsida får nya, fasta krönikörer i höst.
Fredrik Virtanen skriver på lördagar och Thomas Bodström, Lena Sommestad och Susanna Alakoski alternerar på måndagar.

– Att ta in nya krönikörer är ett sätt att utveckla ledarsidan. Det här är starka profiler och tunga opinionsbildare som är orädda och självständiga i sitt skrivande. De har sin politiska hemvist till vänster, en egen plattform och förmåga att nå ut till nya läsare, säger Karin Pettersson, politisk chefredaktör.

Fredrik Virtanen, 39, är nöjesskribent och en av Aftonbladets mest kända profiler. Han kommer att skriva krönikor på ledarsidan vid sidan av sitt ordinarie arbete på nöjesredaktionen.
– Det är fantastiskt kul att Fredrik Virtanen nu vill skriva med en politisk utgångspunkt. Hans vassa penna kommer att bli en injektion för ledarsidan, säger Karin Pettersson.

Thomas Bodström, 49, är advokat och författare. Han var tidigare socialdemokratisk justitieminister och riksdagsledamot. I våras kom hans memoarbok ”Inifrån. Makten, myglet, politiken.”

Lena Sommestad, 54, är ekonomhistoriker, medlem i riksbanksfullmäktige och nyvald ordförande för Socialdemokratiska Kvinnoförbundet. Hon var tidigare socialdemokratisk miljöminister.

Susanna Alakoski, 49, är författare, mest känd för prisbelönta romanen ”Svinalängorna”. Hon har tidigare bland arbetat som pressekreterare åt Gudrun Schyman och har tidigare medverkat som gästkrönikör på Aftonbladets ledarsida.

Priset för vårt välstånd

Priset för vårt välstånd I dag publicerar Aftonbladet Kultur en artikel om IKEA:s solkiga historia. Det är historikern Fredrik Persson som berättar om hur möbeljätten byggde en lönsam tillverkning på ofriheten och det politiska förtrycket i diktaturens DDR.

I jakten på billig arbetskraft är respekten för mänskliga rättigheter sällan något verkligt hinder.

För IKEA är uppgifterna från Östtyskland naturligtvis besvärande. Precis som de återkommande rapporterna om fackliga konflikter och dåliga arbetsförhållanden hos företagets leverantörer frestar det på varumärket.

IKEA vill nämligen uppfattas som ett verktyg för demokrati och välfärd, och det är ingen tillfällighet. Det är folkhemsbygget, och det svenska samhällets relativa jämlikhet, som gjort tanken att sälja möbler i platta paket till en världsframgång.

IKEA:s tillväxt är en spegel av miljonprogrammet, och av villaförorternas framväxt. I företagets interna historieskrivning är det likvärdigt med demokrati.

Och just där finns kanske något av det mest intressanta i debatten om IKEA. Den säger nämligen något om grunden för efterkrigstidens Västeuropeiska välstånd. Att det till stor del byggts på andras armod och eländiga arbetsförhållanden.

Jag vet att det kan låta lite omodernt, men jag kommer att tänka på ord som postkolonialism och imperialism.

Kanske kan berättelserna om hur vi kunnat möblera våra hem så billigt väcka liv i frågan om den världsordning vi har verkligen är hållbar? Och få oss att ställa frågan om den är rättvis?

Ingvar Persson

Med ockupationsmakten som källa

Dagens Aftonbladet publicerar historien om hur palestinska myndigheter avlönar fängslade terrorister i israeliska fängelser. Nyheten, som har sitt ursprung i en rapport från den israeliska och antipalestinska lobbyorganisationen Palestinian Media Watch, har tidigare bland annat förekommit i Jerusalem Post.

I Aftonbladet får en av våra vanligaste ”terrorexperter” uppröras över det svenska biståndet till en myndighet som betalar terrorister.

Det kan låta rimligt. Terrorexperten följer i vart fall mallen från upprörda kollegor i USA.

Den fråga som dock inte blir ställd är hur det kan komma sig att alla dessa palestinier sitter i israeliska fängelser anklagade för det politiska brottet terrorism.

Kan det vara så att bland fångarna finns aktivister från intifadan? Eller politiska ledare vars motstånd mot ockupationen stämplats som terrorism?

Svaret på frågan som inte blir ställd är naturligtvis inte så svårt att ge. Det grundläggande problemet är att Israel sedan mer än 40 år ockuperar Västbanken och Gaza, och att allt motstånd mot ockupationen betraktas som terrorism. Och att den israeliska regeringen med alla medel vill förhindra att en palestinsk stat bildas.

Men det är inte det svar vi får av israeliska lobbyorganisationer eller svenska terrorexperter.

Ingvar Persson

Farligt att vara uthyrd

Champagnekorkarna flyger på arbetsgivarorganisationen Almega. I går trumpetade man ut att företagens efterfrågan på personal är rekordhög (samtidigt är arbetslösheten rekordhög) och det är tydligen i bemanningsbranschen man får jobb.

”Aldrig tidigare har så många fått jobb genom bemanningsbranschen som första halvåret 2011. Rekryteringstjänster har sålts för en halv miljard kronor. Uthyrning har sålts för 10 miljarder”, lät det pressmeddelande man skickade.

Baksmällan kommer, möjligen, när Arbetsmiljöverket i dagarna drar igång en jättegranskning av bemanningsbranschen. Exakt hur granskningen ser ut vill myndigheten inte berätta, men under hösten kommer man i alla händelser besöka cirka 700 bemannings- och kundföretag. Det berättar LO-tidningen om i dag.

Det verkar långt i från riskfritt att vara anställd i rekordbranschen. Enligt statistisk från verket har 30 procent av dem som under de senaste fem åren anmält en arbetsolycka varit uthyrda av ett bemanningsföretag och under 25 år. Och av dem är 73 procent män.

Mest drabbade är uthyrda som kör truck eller jobbar med olika handverktyg, som knivar och slipmaskiner. Tre människor har dött som inhyrda under den här perioden. Hittills har verket vid inspektioner hittat brister i bland annat rutiner för riskbedömning och krisstödsrutiner.

Det kan ju vara nåt för Almega att titta närmare på.

Mer läsning:
Farligare på bemanningsföretag (Erik Wiklund, Arbetaren)
De moderna daglönarna (Agnes Arpi, Arena)

Katrine Kielos vikarierar som chef

Katrine Kielos, 27, tillträder den 1 oktober som tf chef för Aftonbladets ledarredaktion när politiske chefredaktören Karin Pettersson går på föräldraledighet.

– Katrine Kielos är en av Sveriges tyngsta opinionsbildare och har precis de egenskaper som krävs för att leda Aftonbladets ledarredaktion, säger Karin Pettersson.

Katrine Kielos kommer under perioden 1 oktober–31 mars att leda arbetet på ledarredaktionen och ingå i Aftonbladets redaktionsledning. Hon kommer också att företräda ledarredaktionen i externa sammanhang.

Katrine Kielos är journalist och författare och har arbetat som ledarskribent på Aftonbladet sedan 2009. Hon har också profilerat sig som vass intervjuare i webb- tvprogrammet Korseld. Under den gånga sommaren har hon lett arbetet på ledarredaktionen.

Karin Pettersson kommer under sin föräldraledighet att fortsätta ha det yttersta ansvaret som politisk chefredaktör och regelbundet medverka på ledarsidan med krönikor.

Bäst när det gäller

Nordea tänker minska personalen i Norden med 2000 personer. I Sverige betyder det att mellan 500 och 650 bankanställda får gå.

Åtgärden är ett sätt att ”begränsa kostnadshöjningarna” skriver banken i ett pressmeddelande.

Än viktigare tycks dock vara att Nordea i framtiden vill tillhöra en av ”Europas bästa banker”. Och en sådan förväntas enligt pressmeddelandet från Nordea kunna leverera en avkastning runt 15 procent av det egna kapitalet.

För det finns väl ingen som tror att det är service, låga avgifter eller nöjda kunder som avgör vilka som är Europas bästa banker.

Ingvar Persson

Tack och farväl

I Miljöpartiet blev helgen en stor avskedsföreställning.

Dagens Nyheters ledarsida tolkar – inte utan förtjusning – avhoppen som ett slag för de nya gröna språkrören.

Det är verkligen inte säkert. Politiker som har avgått eller förlorat ledarstrider är sällan det bästa stöd nya ledare kan få.

Det avsuttna språkröret Maria Wetterstrand meddelade via Eskilstuna-Kuriren och Twitter att hon lämnar riksdagen.

Den ratade språkrörskandidaten Mikaela Valtersson valde att annonsera sin avgång via Dagens Nyheters debattsida.

Kanske säger det något om de båda politikernas bild av sin egen betydelse?

I vilket fall gav det Valtersson tillfälle att deklarera att det är dags för de gröna att göra upp med Moderaterna, som enligt henne numer är ett i helt förändrat parti.

I grunden handlar grön politik nämligen enligt Valtersson om resultat, och om sakfrågor.

Det är en rimlig utgångspunkt, inte bara för Miljöpartistiska politiker. Problemet med Mikaela Valterssons argumentation är bara att hon faktiskt bara pratar om politiska positioner och maktspel. Inte ett ord om sakfrågor.

Och det är nog ingen tillfällighet. Skulle Valtersson ha skrivit om trygghetssystemen, om infrastrukturen eller om klimatarbetet skulle hon nämligen ha tvingats förklara hur gröna värderingar ska förenas med den moderata politiken.

De uppgörelser Valtersson själv gjort om till exempel reglerna för arbetskraftsinvandring borde kunna tjäna som avskräckande exempel.

Det är sakfrågorna, inte politisk prestige, som gör att Miljöpartiets väljare i undersökning efter undersökning upplever större samhörighet med oppositionen än med den moderatledda regeringen.

Att Mikaela Valtersson inte vill se det kan kanske skrivas på den dubbla besvikelsen att varken bli statsråd eller partiledare. Låt oss anta att de språkrör som faktiskt fick förtroendet har lättare att se klart.

Ingvar Persson

Danskt nyval – och en svensk läxa

Det går undan i dansk politik. När statsminister Lars Løkke Rasmussen till sist bestämde sig för att utlysa valet lämnar han bara drygt tre veckor till kampanjen.

Valet, som senast måste hållas i november, kommer nu att genomföras den 15 september.

Får opinionsundersökningarna rätt innebär det regeringsskifte i Danmark för första gången sedan 2001. I den sista mätningen från Danmarks radio får regeringsblocket tillsammans med Dansk Folkeparti knappt 45 procent av rösterna.

I grunden handlar valet om ekonomi och välfärd. I det skiljer sig inte dansk politik från svensk. Det handlar också om personer. Också i detta liknar valet i Danmark den svenska politiken.

För socialdemokraternas ledare Helle Thorning-Schmidt är det antagligen sista chansen att hon är den som leda Socialdemokraterna tillbaka till regeringsmakten. För Lars Løkke Rasmussen skulle en förlust leda till frågor om hans förmåga att regera landet.

Förspelet till dagens besked är nämligen ännu en politisk kris. Pia Kjærsgaard och hennes Dansk Folkeparti har – precis som vanligt – markerat sin styrka förhandlingarna om den kommande budgeten. En styrka som Rasmussen knappast vill bekräfta – även om han i dag lovordar samarbetet.

Och kanske är det den viktigaste parallellen till svensk politik. För precis som Lars Løkke Rasmussen i praktiken tvingats regera på Dansk Folkepartis välvilja sitter den svenske statsministern kvar så länge Jimmie Åkesson vill.

Precis som sin danska kollega har han medlen att pressa en minoritetsregering. Och Åkessons aptit på inflytande lär inte minska med åren i riksdagen, eller med sjunkande opinionssiffror.

Vill Reinfeldt undvika att hamna i det beroendet gör han klokt i att inse att han leder en minoritetsregering och börja agera därefter, nu.

Ingvar Persson

Ett bilfritt Gamla stan

I Stockholms stad planeras för en åtta filer bred trafikled ner mot Skeppsbron i Gamla stan.Trafikleden är en del av det stora Slussenprojektet. Ombyggnaden av Slussen har debatterats i tjugo år och i höst är det meningen att staden ska ta beslut om detaljplanen.

In i det sista hörs protester, det kommer nya förslag och sent om sider reagerar även den socialdemokratiska oppositionen mot delar av projektet. 

– Undermåligt, säger oppositionsborgarrådet Karin Wanngård. Jag skulle vilja se ett Slussen som är mer funktionellt, vackrare och hållbart över tid.

Hon tycker att bilarna tar för mycket plats. Hon har en vision om ett bilfritt Gamla stan. Och faktum är att Stockholm är en av få huvudstäder i Europa som inte klarar av att skydda sin medeltida stadskärna. Gamla stan har blivit en parkeringsplats för de som har förmånen att få bo eller arbeta i Gamla stan. Turisterna får skutta som skrämda harar mellan BMW:ar och SUV:ar.

Med den nya trafikleden mot Skeppsbron skulle trafiken dessutom öka i stället för minska. 

Trots att Socialdemokraterna reagerar först i sista minuten finns det hopp för Gamla stan. Moderata stadsbyggnadsrådet Regina Kevius vill ha blocköverskridande enighet om nya Slussen. Ett första krav i de förhandlingarna kan vara minskad biltrafik mot Gamla stan. Att några bilfiler försvinner till förmån för kollektivtrafiken.

Målet måste vara ett bilfritt Gamla stan.

Eva Franchell

Fejk-Krugman lurade äkta ledarskribent

I går publicerade Nobelprisvinnaren, nationalekonomen och debattören Paul Krugman följande statusuppdatering på det sociala nätverket Google Plus:

Människor på Twitter kanske skämtar, men allvarligt talat, vi skulle se en ökad konsumtion och därmed ekonomisk tillväxt om jordbävningen gjort mer skada.

Hoppla, det där var väl lite magstarkt? Jo. Men! Krugman har inget Google Plus-konto och ganska snabbt visade det sig att det rörde sig om ett fejkkonto. Krugman kommenterade det själv på sin New York Times-blogg:

Tydligen kan vissa människor inte hitta tillräckligt mycket att attackera bland det jag faktiskt säger så nu hittar de på falska citat. 

En som gick igång på den falske Paul Krugman var Svenska Dagbladets ledarskribent Johan Ingerö. I går kväll passade han på att blogga loss om Krugman under rubriken ”Skakig ekonomi – vägen framåt?”.

Ledarskribenten ansåg att Krugman i sitt meddelande på Google Plus diskrediterade den ekonomiska skola han alltid varit hängiven. Dessutom passade han på att fråga sig om Krugman tyckte tsunamikatastrofen och orkanen Katrina var bra för Thailand respektive New Orleans.

Ingerös bloggning är borttagen nu. Men, som den sanningens och förnuftets fyrbåk Aftonbladets ledarsida är så vill vi inte undanhålla våra läsare något. Här nedan följer Johan Ingerös nu borttagna ledarbloggning om den fejkade Paul Krugman:

ingerö1.jpeg

Sida 133 av 216