Europaparlamentets kulturutskott har antagit ett förslag om att EU-flaggan ska finnas på medlemsländernas idrottslandslagströjor. Nästa vecka ska man rösta om förslaget i parlamentet och allt tyder på att man kommer stödja det. Lagom till Europamästerskapet i fotboll 2012 kan alltså Zlatan Ibrahimović vara tvungen att bära EU-flaggan på sin fotbollströja.
Mycket kan man säga om EU, men unionskänslan växer sällan underifrån.
Idag rapporterar Sveriges Radio att en miljard kronor har plockats ur biståndsbudgeten och förts över till finansdepartementet. En miljard.
Sedan regeringsskiftet 2006 har vi fått se en hel del kreativa idéer för vad man kan använda biståndet till. Det har blivit en vid-sidan-av-pott som andra ministrar kan plocka pengar ur.
Asylflyktingmottagande fick ökade anslag förra året med 650 miljoner kronor, plockat direkt ur biståndsbudgeten. Asylsökningarna hade inte ökat.
Miljösatsningar för fyra miljarder utomlands plockas också ur biståndsbudgeten. Även de åtta nya miljarderna i klimatbistånd som regeringen utlovade vid en klimatkonferens härom året kommer därifrån, trots att sådana omfördelningar är förbjudna enligt Kyotoprotokollet. För att kompensera detta har dock regeringen valt att investera biståndspengar i kolkraft i Sydafrika. Klimatsäkrat bistånd, försäkrar Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten.
Därtill har biståndspengarna också fått finansiera löpande kostnader på ambassader där Sverige inte ens har något biståndsarbete, så som Tokyo, Berlin, Mardrid och Reykjavik. För att verkligen få sprätt på pengarna har också biståndsbudgeten fått finansiera en konferens om bistånd.
När man håller i åtanke att handelsminister Ewa Björling tycker att bistånd är något länder ”drabbas” av så förstår man nedskärningarna. Gunilla Carlsson berättade under finanskrisen att biståndet skulle skäras ner med 23% (den svenska ekonomin krympte inte lika mycket, men det är en annan femma). Kort därefter berättade hon stolt att Sverige var det enda land som inte skar i binståndsbudgeten under finanskrisen.
Men vänta, det finns mer. Regeringen tycker också att biståndspengar ska användas till att betala av mottagarländernas skulder, vilket effektivt förhindrar att pengarna går till det de är avsedda för. Sådant prioriteras. Utbildning, mödravård och reproduktiv hälsa prioriteras ner.
Men det är inget mot vad högern vill göra. Justitieminister Beatrice Ask tycker att biståndspengar gott kan användas till den svenska polisens kostnader för utbildning och administration. Förutom att biståndsministern vill sänka biståndet så vill hon också att pengarna ska ges till svenska företag så de kan etablera sig utomlands. Där, och i frågan om att också finansiera krig med biståndspengar, får Carlsson stöd från exempelvis Moderata Ungdomsförbundet. MUF verkar dock vara av åsikten att biståndet ska skrotas helt – då hade ”de flesta diktatorer svultit ihjäl”, som tidigare ordföranden Niklas Wykman så träffsäkert formulerade det.
Att man i det sammanhanget lägger en miljard biståndskronor på svenska statens ordinarie utgifter är liksom inte ens konstigt.
Expressens Malin Siwe har hittat att Håkan Juholt inte riktat har koll på sitt bildspråk.
I Almedalen försökte SAP-ledaren göra en retorisk poäng av att jämföra jobbskatteavdraget med Hollywood-filmer som blir sämre och sämre ju fler uppföljare de får:
”Jobbskatteavdraget liknar Hollywoodproduktioner. Och vem minns egentligen Hajen 5?”, undrade Juholt.
Folk skrattade lite hövligt åt det där pappaskämtet och gick vidare med sina liv. Men inte Expressens Malin Siwe, alltså. Nu avslöjar hon på tidningens opinionsblogg att någon Hajen 5 aldrig producerades!
Se där! Trots att man i Hajen 4 ståtade med Michael Caine i huvudrollen så blev det ingen uppföljare. För den var så jävla dålig och drog inte in några pengar.
Och trots att man i Jobbskatteavdrag 4 ståtade med Anders Borg i huvudrollen så blir det ingen uppföljare här heller. Eller?
Har du också tänkt på, när du står där på perrongen och väntar på ett tåg som aldrig kommer, att det liksom inte kommer någon information om varför tåget aldrig kommer?
Om du tänkt på det så har du tänkt rätt. Trafikverket informerar inte längre om alla förseningsorsaker sedan SJ bett Trafikverket att hålla tyst, skriver Göteborgs-Posten i dag.
Ann-Christine Boije af Gennäs, tillförordnad chef för Trafikverkets driftledning i Göteborg, vill inte berätta varför Trafikverket inte längre informerar om att förseningar eller inställda tåg kan bero på lokskador eller att det saknas tågpersonal.
På SJ säger man att beslutet om att inte längre ange orsak till förseningar har fattats i samråd med Trafikverket och övriga operatörer, och att orsaken är att man vill fokusera på att göra bättre prognoser på när tågen kommer i stället.
Tidigare i somras avslöjade Göteborgs-Posten att SJ redan trixar med tabellerna för att resenärerna inte ska fatta att tågen är försenade. I stället för att se till att tågen kommer i tid så försöker man skönmåla sina problem genom att leverera fel statistik.
Först såg SJ till att man inte fattade att man var försenad. Nu ser de till att man inte fattar varför man är försenad.
Varför då? Ja, det kan man ju fundera över när man står det på perrongen och väntar på att tåget ska komma.
Det blir alltid lite urflippat när Moderaterna får styra i en kommun för länge. I Solna håller de på med ett miljardbygge som nu är föremål en mututredning. I Vellinge utsåg kommunstyrelsens ordförande sig själv till borgmästare och red sedan runt i staden iförd kungakrona innan han avgick (men såg till att trixa lite med sina arvoden). I Täby privatiserar man skolor till underpris för sakens skull, trots att det är olagligt. Samt höjer varandras arvoden till vansinne.
Nacka vill inte vara sämre. Där han man lyckats producera en präktig skandal runt utvecklingen av en hoppsele för konståkning. Kommunpolitikens alldeles egen version av Paradise Hotel:
Och ungefär där ligger ärendet just nu. Fortsättning följer.
(Infon kommer från Nacka-Värmdöpostens fortlöpande granskning i den här, den här, den här och den här artikeln)
Aftonbladets ledarsida storsatsade i år under politikerveckan i Almedalen. Nu är vi tillbaka i Stockholm, trötta men ganska glada över att slippa dela badrum med varandra. En vecka räcker. Men vilket gensvar vi fick på våra texter! Här är höjdpunkterna:
– Anders Lindberg skrev veckans mest diskuterade huvudledare av samtliga svenska ledarsidor. ”Snälla, sluta SD-flörta nu” om att borgerligheten måste börja hålla rent åt höger. Studio Ett i P1 gjorde sedan ett helt inslag om ledaren där Anders bland annat debatterade med tidningen Neo:s Paulina Neuding.
– Daniel Swedin skrev om hur det borgerliga allianssamarbetet ser ut att rämna under trycket av idéfattigdom och brist på vettigt regeringsunderlag och hur detta skapar en öppning för Socialdemokraterna. Daniel förklarade även varför Lars Ohly är den siste actionhjälten och var ansvarig för vårt uppskattade twittrande från partiledartalen.
– Björn Fridén skrev om Reinfeldts tal. Och hans text blev den överlägset mest kommenterade på hela aftonbladet.se den dagen. Björn fick även en exklusiv intervju med Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Tommy Waidelich om hur han vann Almedalens traditionella DJ-battle mot Moderaterna.
– Varje kväll skrev vi snabbanalyser av partiledarnas tal som blev mycket lästa och diskuterade. Folk stoppade oss på stan och sa att snabbanalyserna var något av det bästa vi gjort. Så, här kan ni läsa om varför statsministern tror att man blir visionär bara för att man pratar om rymden, hur Jan Björklund har svårt att fylla ut talartiden i brist på kärnkraft, kärnämnen och kärnvapen och hur det egentligen kom sig att miljöpartiet knappt pratade om miljö.
– Det var dock inte bara själva talen som vi tog på största politiska allvar. Även partiernas underhållning innan skrev vi politiska analyser av. Här kan ni till exempel läsa Daniel Swedin om hur Socialdemokraterna har gått från att vara landets mesta hipsterparti till ”Hallelujah me´Håkan” eller varför Moderaterna är de mest kulturbefriade i svensk politik.
– Varje dag publicerade vi också en lista. Bland höjdpunkterna finns Anders Lindbergs väldigt populära genomgång av ”5 sätt ryssarna kan ta Gotland” med anledning av Jan Björklunds utspel. Eller Björn Fridéns om Juholts olika pressar.
– Vårt mingel som vi organiserade tillsammans med Arenagruppen innan Juholts tal, blev väldigt välbesökt och uppskattat. Det kommer vi garanterat att göra om!
Jimmie Åkessons tal i Almedalen handlade inte särskilt mycket om invandring.
Det handlade egentligen inte om så mycket annat heller. Åkesson gjorde som han brukar och refererade läget. Här och där stack han in små synpunkter.
För att ha förberett sig i 20 år för att få hålla detta tal var det påfallande innehållslöst och tråkigt framfört.
Men det Åkesson försöker göra är ganska uppenbart. Han vill normalisera Sverigedemokraterna. Uppfattas och behandlas som ett parti bland andra. I riksdagen och i media.
Det kan han nog glömma.
Sverigedemokraterna har sina rötter i den svenska nynazismen och nyfascismen. Partiet bildades bland annat av personer med bakgrund i nazistiska Nordiska rikspartiet och fascistiska Nysvenska rörelsen.
Åkessons företrädare på partiledarposten, Anders Klarström, med bakgrund i Nordiska rikspartiet dömdes bland annat för att ha mordhotat TV-legenden Hagge Geigert. Han kallade honom ”ditt äckliga lilla judesvin”.
Under den väl polerade ytan med blågula tröjor och folkmusik finns mycket av de värderingar som en gång byggde partiet kvar.
Övriga partier gör helt rätt som håller rågången mot SD tydlig.
För den som vill läsa mer om Sverigedemokraterna rekommenderas tidningen EXPO:s temasida.
Jimmie Åkessons tal
Tema: Glada, främst blonda, ungdomar i likadana t-tröjor som applåderade.
Retoriskt knep: Framställde sig som ett offer.
Vad han vill att du ska tänka: Att han inte är rasist.
Vad han inte vill att du ska tänka: Att han är rasist.
Anders Lindberg
Min tydligaste känsla efter att ha lyssnat på Göran Hägglunds tal i Almedalen är att jag tycker lite synd om karln. Så här dålig är han inte.
Det konkreta förslag Göran Hägglund hade med sig handlade om ungdomsbrottslighet.
För de under 15 år vill han ändra reglerna så att utredningar inte läggs ner på grund av förövarnas ålder.
För de mellan 15 och 18 år vill han dels att fler förundersökningar ska gå till åtal och dels att man ska tvinga föräldrarna närvara vid rättegångar. Annars väntar böter och polishämtning.
Redan på kristdemokraternas riksting förra helgen aviserade Göran Hägglund att partiet nu ska intressera sig mer för barns och ungas villkor.
Dagens utspel följer en gammalauktoritär politisk tradition där ungdomar ses som problem och lösningen alltid är mer poliser och hårdare batonger.
Kristdemokraterna försöker etablera sig som ett mer klassiskt konservativt parti som kan ta gammalmoderata väljare.
Förmodligen är det en riktig strategi om partiet överhuvudtaget ska överleva.
Göran Hägglunds tal
Tema: Batong
Retoriskt knep: Inga
Vad han vill att du ska tänka: Crisis, what crisis?
Vad han inte vill att du ska tänka: Ser han ut som en begravningsentrepenör för att matcha innehållet i talet? Eller är det tvärtom?
Anders Lindberg
Tidigare har det i leksaksaffärerna funnits leklådor med namn som ”Den lille postmannen” och ”Den lille polisen”.
Med allt man kan behöva för att leka post eller polis. Innehållande poststämplar, frimärken eller handbojor. Beroende på lek.
Aftonbladets ledarsida kan nu avslöja en ny produkt från Axess: ”Den lille martyren”.
Innehållet:
En näsduk. Bra när elaka vänsterskribenter frågar vilket syfte man har som försöker koppla ihop invandring med våldsbrott.
Ett tummat exemplar av Nordisk familjebok från 1926. Ger tyngd med akademiskt språk och många referenser.
En prenumeration på tidningen Salt, Viktigt att kunna sin historia.
En bild på Markus Uvell, VD Timbro. Alltid bra att ha.
”Den lille martyren” kan även fås i en uppgraderad version eller laddas ner gratis från twitter.
Anders Lindberg
Fler som skriver: Andreas Johansson Heinö är missförstådd. Inslag har skrivit ett inlägg något kortare än Håkan Juholts Almedalstal. Det ljuva livet har svarat i ett lika långt inlägg.
Särskrivningen, vårt största samhällsproblem, är här för att stanna. I alla fall i Håkan Juholts tal i Almedalen. Det heter socialdemokrati, inte social demokrati.
Med det sagt är det ändå värt att påpeka att Juholts tal var det i särklass bästa under den här veckan. Konkurrensen är förvisso svag, men det märks att en ordentlig plan börjar ta form. Det tog 45 minuter att ens nämna Moderaterna och det säger något om hur politiken ska utformas framöver. Socialdemokraterna ska köra sitt eget race.
Det är en ny socialdemokrati som formerar sig om man ska döma av Juholts tal. Slut på följsamma motutspel, nu blir det djärva försök att flytta debatten till ämnen som Juholt och hans parti behärskar. Att fokusera på arbetsmiljön utöver tunga lyft och farliga kemikalier kan, om det görs rätt, bli en framgång långt in i kontorsarbetarklassen. Där bryr man sig inte om ett jobbskatteavdrag till, och där satsar Juholt på en inbrytning.
Arbetet, arbetsmiljö och arbetsvillkoren blev fokus. Men borta var senaste årens tal om restaurangjobb, städtjänster och riktade momssänkningar. Det var den klassiska inställningen till arbete som sken igenom. Den som arbetarrörelsen tappat förankringen i, vilket resulterat i en borgerlig regering. Nu verkar det som att ett återtåg är i görningen.
Den uppvaknande socialdemokratin har upptäckt något man borde ha lagt märke till redan inför förra valet: det går att lyfta andra frågor än de alliansen och högerpressen dikterar. Mer visionära frågor som barnfattigdom, regleringar och den inneboende konflikten på arbetsmarknaden går att tala om, och förtjänar också att vara i politikens fokus.
Där landar Juholt helt rätt. Nu återstår bara den lilla nätta detaljen att omsätta visionerna i praktiskt handling.