Den här veckan och nästa har vi en praktikant från JMG (journalistutbildningen i Göteborg), Karin Bromander. Hon ska särskilt studera opinionsjournalistiken och hur det går till på en ledarredaktion.

Karin kommer att gästblogga då och då i denna blogg.

Varmt välkommen till Aftonbladet, Karin!

Helle Klein

Betyg från årskurs sex. Och en ny sexgradig betygsskala från A till F. Det är vad alliansregeringens betygsförslag, presenterat på tisdagen, innehåller.

Som motivationsinstrument kan betygen ifrågasättas, det vet de flesta pedagoger. Men övertyga folkpartisten Jan Björklund om det den som kan.

För övrigt är det andra gången Björklund föreslår betyg från sexan, vilket miljöpartiets Mats Pertoft mycket riktigt påpekade igår. Borde inte det få de gröna att fundera lite över sitt vurmande för återvinning? 

Det började med att Moderaterna nu sänder ett eget TV-program på Axess TV. Partisekreterare Schlingmann har där en egen talk-show. I ”Föregångslandet” kan man se honom prata med andra moderater om moderaternas politik. Torsdagar 21.30 sänd detta. Den som inte får nog av Schlingmann Show kan titta på Studio Sollentuna. 

Vänstersidan har inte varit sen att svara och från Göteborg sänds numer Roffe och Nisses talk show. 

Kulturnytt gjorde igår ett reportage om den politiska satirteckningen och ställde frågan om den gått i pension?

Hos oss har den inte det. Tvärtom lever den i högsta välmåga.

På Aftonbladets ledarsida har den politiska teckningen alltid haft en plats, alltsedan EWK:s fantastiska bilder. Vi upptäckte tidigt den begåvade Joanna Rubin Dranger som tecknade sina speciella feministrutor för ledarsidan och gjorde speciella jul- och midsommarteckningar.

Under den förra amerikanska valrörelsen (Bush-eran) lät vi Bud Grace teckna en serie unikt för oss.

Och sedan ett par år tillbaka har vi Robert Nyberg som tecknar då och då på ledarplats men framförallt gjort vår satirserie ”Vilgot på arbetslinjen” som går varje söndag på ledarsidan.

Länge leve den politiska satiren!

Helle Klein

Jag är i London för att bevaka valet och har ägnat förmiddagen åt att knacka en sådär 100 dörrar i Bow West med Labours lokala fullmäktigeledamot Joshua Pecks.

Bethnal Green and Bow är ett traditionellt arbetarklassområde med en stor minoritet från Bangladesh. Valkretsen blev nationellt berömd efter att den kontroversielle politikern George Galloway bildade partiet Respect och med ett högt tonläge och motstånd mot kriget i Irak lyckades bli vald till parlamentet 2005. Idag är han knappast den populäraste killen i området. Snarast är han det stora argumentet för folk att rösta Labour. När någon vi pratar med är skeptisk till Gordon Brown uppmanas vi att ge dem ”the Galloway squeeze” dvs tala om vikten att hålla Galloway borta. Folk är oerhört upprörda för att han inte har brytt sig om människorna i valkretsen, knappt satt sin fot där eller ens i parlamentet, där han deltagit vid knappt 7 procent av omröstningarna…. Istället har han tjänat stora pengar på andra uppdrag och bla varit med i Big Brother. 

 Vi ger oss ut bland de gula slitna tegelhusen med kandidaten uppklädd i sin bästa kostym (det går hem hos de äldre damerna…) och jag får ansvar för väljarlistorna och att dirigera folk till rätt dörr. Labouraktivister kommer att knacka dessa dörrar tre gånger under dagen för att se till att folk går och röstar. Josh kan förnamnet på nästan hälften av dem vi träffar (en av fördelarna med det brittiska valsystemet) och min uppgift blir att fylla i vilken tid de planerar att röstar. Då kommer de få ett nytt besök av andra aktivister.

Labourpartiet har varit runt i dessa områden i månader och Josh är särskilt nöjd med att ha lyckats övertyga ett helt kvarter att byta från Liberaldemokraterna till Labour. Kampanjen är välorganiserad och idealistisk som lokala kampanjer brukar vara. Politiker som Josh arbetar gratis (och arbetar oerhört mycket). Skillnaden mot de parlamentsledamöter som förra året avslöjades fuska med ersättningar för oerhörda summor är slående.

Labour är ganska säkra på att vinna Bethnal Green and Bow även nationellt, men inget är säkert förrän in på småtimmarna i natt. Det här valet kommer att bli jämt. 

I dag inledde statsminister Fredrik Reinfeldt tillsammans med tolv ministrar valrörelsen med en tågtur. Regeringssammanträde hölls i Södertälje. I Norrköping lämnades kommunikationsminister Åsa Torstensson av, innan resan fortsatte mot Hallsberg, Borås och Göteborg. Det hade knappast hänt på den tiden Björn Rosengren hade jobbet. Han hade förmodligen bokat plats hos lokföraren, eller kört tåget själ.

Att ha med Torstensson i Hallsberg hade å andra sidan kanske blivit en alltför stark påminnelse om vinterns kaos för valstrateger och partiledare?

Politiker på tågresa erbjuder bra fototillfällen och många tillfällen att skälla på sina motståndare. Frågan är om det räcker när oppositionen samtidigt gjort infrastrukturen till en valfråga?

Något snabbspår till en ny mandatperiod verkar regeringen inte ha hittat ännu.

Ingvar Persson

Nu inför Stockholms läns landsting total privatisering. Skattebetalarna får inte ens veta vad pengarna går till.

När nya Karolinska sjukhuset byggs lägger landstinget hela projektet i byggbolaget Skanskas händer. Bolaget var enda anbudsgivare och utan konkurrens får man nu sköta bygge, finansiering och drift. Prissättningen blir därefter, notan kan sluta på runt 20 miljarder på 25 år.

Oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan menar att det är mellan 5-9 miljarder för mycket. Men han får inte offentliggöra kontraktet – själva beviset – eftersom det sekretessbelagts av den borgerliga majoriteten. Nu har Ilija Batljan en doktorsexamen i nationalekonomi, han är dessutom expert på sociala beräkningar, så det är klart att han har rätt. Men skattebetalarna har också rätt att få svart på vitt.
Affären kräver full insyn, den borgerliga majoriteten måste genast häva hemligstämpeln på kontraktet om Karolinska. 

Eva Franchell

Granskningsnämnden har fällt radiokrönikören Svante Weyler för hans grova personpåhopp mot Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu i Godmorgon Världen tidigare i vintras.

Så här skriver granskningsnämnden i sitt utlåtande:

”Granskningsnämnden konstaterade att krönikan innehöll långtgående kritik mot Ilmar Reepalu. Även med beaktande av den vidsträckta yttrandefriheten och krönikörens ställning som fristående krönikör ansåg nämnden att hans uttalanden närmast fick karaktären av ett personangrepp mot kommunalrådet och att de gick utöver vad som kunde accepteras med hänsyn till opartiskhetskravet.

De senaste dagarna i svensk politik har onekligen varit märkliga. Att oppositionen försöker framställa sig som regering, och att regeringen vill gå i opposition, händer visserligen. Men att vi alla tycks acceptera det som ett faktum, drygt fyra månader före ett val, måste ändå vara unikt.

Aktuellt debatt mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin blev ännu ett exempel.

Mona Sahlin talade om att minska klyftorna och om högre skatt för höginkomsttagare. Klassiska socialdemokratiska krav.

Fredrik Reinfeldt vacklade en smula mellan argumenten. Frågan vi inte fick något riktigt svar på är varför han är så arg?

Är det för att oppositionen föreslår en ”skatteslägga”, som Anders Borg brukar uttrycka det? Eller är det därför att de tre oppositionspartierna i själva verket accepterar den absoluta lejonparten av de skattesänkningar som genomförts, trots massiv kritik under mandatperioden? I Aktuellt försökte Reinfeldt säga båda sakerna på samma gång. Det blir lite svårt att hänga med.

Klart är i alla fall att motsättningarna från den förra valrörelsen finns kvar när det gäller sjuka och arbetslösa, ”människor som inte jobbar” med statsministerns ord. Frågan är om den retoriken fungerar en gång till. När det för fyra år sedan talades om ”jobbpolitik” fanns det antagligen många som inte tänkte på chockhöjning av a-kasseavgiften eller utförsäkring av sjuka.

Nu borde väljarna veta bättre. Det är Sahlins bästa argument.

Ingvar Persson

Kolla in dagens Korseld som gästas av utbildningsminister Jan Björklund (FP) som bland annat avslöjar att en av hans politiska förebilder är Olof Palme…

(Palme skulle aldrig ha gillat Folkpartiets vurm för krig och Nato)