Politiker blir lobbyist i spel om ny utredning

I oktober stämde EU-kommissionen den svenska staten för att vi har ett spelmonopol. Kommissionen anser att svensk spelpolitik i för stor utsträckning syftar till att dra in pengar till statskassan. Man kan ha synpunkter på det, med tanke på att reglerad lotteriverksamhet också är en stor inkomstkälla för svenskt föreningsliv, men låt gå.

Hur reagerade regeringen på stämningen? Genom att flagga för att man är beredda att släppa in privata vinstdrivande aktörer på den svenska spelmarknaden.

– Vår avsikt är att påskynda det arbete som bedrivits sedan en längre tid. Vi tycker att ett licenssystem av något slag ska införas i Sverige, sa civilminister Ardalan Shekarabi (S) till Sveriges Radio.

Det är en märklig slutsats som ministern fått kritik för från bland annat Forum, en paraplyorganisation för civilsamhällets organisationer med social inriktning.

Desto gladare blev Moderaterna. I november deklarerade riksdagsmännen Per Bill och Gustaf Hoffstedt att man välkomnade den socialdemokratiska omsvängningen och för bara några dagar sedan kunde Expressen avslöja att en blocköverskridande överenskommelse om spelpolitiken nu nåtts: en utredning om att slöppa in privata aktörer på spelmarknaden ska tillsättas och bara V och SD är emot.

I går meddelade så den ovan nämnde moderaten Gustaf Hoffstedt att han lämnar riksdagen med omedelbar verkan. Hoffstedt, som i riksdagen ofta motionerat kring villkor och regler som rör spelmarknaden, har nämligen fått ett annat jobb.

Från och med nu är han generalsekreterare för Branschföreningen för onlinespel, BOS, en lobbyorganisation som bland annat företräder privata spelbolag som Unibet och Betsson. I ett pressmeddelanden från BOS kan man läsa att Hoffstedts huvuduppgift blir att ”aktivt bidra till en hållbar omreglering av den svenska spelmarknaden”.
– BOS ska vara den naturliga samtalspartnern inför omregleringen. Ingen kan vår näring så bra som den här organisationen, säger Hoffstedt i samma pressmeddelande.

Så kan det gå.

”Det värsta är att våldet mot romer ökar”


Varje dag sitter de där med sin pappmugg, utanför vår lokala butik eller på gatan där många människor passerar. De flesta är romer från Rumänien.
Vi ser dem, men famlar efter vad vi ska göra.
Ska man ge pengar? Varför gör inte socialen något? Hur är det med barnen?
Vi träffade ambassadör Mats Åberg från Nätverket för romska EU-migranter för att leta efter svar.
– Det värsta är att våldet mot romerna nu ökar, säger han.

Mats Åberg är tidigare svensk ambassadör i Rumänien och tillsammans med Thomas Hammarberg, Europarådets före detta kommissionär för mänskliga rättigheter och Hans Caldaras, ledande romsk aktivist, har han tagit initiativ till Nätverket för romska EU-migranter.
Nätverket är en kontaktpunkt för bland andra Svenska Kyrkan, Stadsmissionen och frikyrkorna, Röda korset, Rädda barnen, Läkare i världen som många andra föreningar och privatpersoner som arbetar direkt med EU-migranter.

Varför kommer de hit och tigger?

Det är flera saker som samverkar. Under den kommunistiska tiden i Rumänien hade alla jobb på pappret. Folk sa: ”Om de låtsas betala oss så låtsas vi jobba”. När kommunismen föll hamnade en väldig massa människor utanför och de som drabbades värst var romerna. De förlorade jobb och försörjning och misären är fortfarande fruktansvärd.

Men nu är Rumänien ett EU-land?

När Rumänien gick med i EU lovade de att ta krafttag för att förbättra situationen men fattigdomen är fortfarande djup. Man räknar med att 60 procent av barnen i de värst drabbade områdena är undernärda.

De vill, som alla andra, självklart ha ett jobb och vara hemma hos sin familj, men ser ingen annan utväg än att tigga.

Skulle förbud mot tiggeri vara en lösning?

Nej, du kan ju inte förbjuda människor att vara fattiga. Och det är fattigdom och desperation som är drivkraften. Du måste ge människor en utväg.

På ett sätt kan man säga att situationen påminner om den för migrantarbetare. De reser också utomlands för att kunna skicka hem pengar till familjen.

Hur mycket pengar får de ihop?

Det har minskat väldigt mycket i år. I början av året räknade man med 150-200 kronor om dagen för kvinnor och 100-150 för män. Nu är det väsentligt mindre, runt 80 kronor.

Detta ska ses i relation till att bussresan kostar ungefär 1300 kronor. Ofta har de lånat de pengarna så första månadens intäkter går till att betala av lånet.

Är tiggarna organiserade av kriminella ligor?

Det där är en skröna. Det är familjer som reser och inom sig fördelar arbetet.

Tyvärr sprider sig den där typen av oreflekterade skrönor på nätet.

Däremot har det på sina ställen dykt upp personer som försöker utnyttja tiggarnas utsatta situation och låtsas att de har rätt att ta betalt för att tiggarna ska få sitta på olika platser.

Vad kan svenska myndigheter göra?

Det värsta just nu är att våldet mot tiggarna ökar. Polisen agerar inte tillräckligt. Folk har kastat sten på deras tält, vilket är livsfarligt. Dessutom har läger brunnit och tyvärr har en person omkommit.

Hur kan exempelvis socialtjänsten hantera situationen?

Ett stort problem är de avvisningar som sker. Man river helt enkelt deras läger utan att de har någon annanstans att ta vägen. Det paradoxala är att det kostar oerhörda resurser att riva det boende de har. Rimligen borde dessa pengar kunna användas till att förbättra den sociala situationen istället.

Just nu är problemet att socialtjänst och andra myndigheter agerar olika beroende på kommun. Det skulle behövas en samordning inom Sveriges kommuner och landsting där man tar erfarenheter från de som lyckats bra. Exempelvis Göteborg och Linköping har kommit långt.

Men konkret?

Man måste se det på flera nivåer.

För Sverige som land måste vi se till att tiggarna får tillgång till akutsjukvård och skola. Det gör vi redan idag med papperslösa. Vi måste också upphöra med avhysningar av människor om de inte har någon annanstans att ta vägen. Och vi måste stoppa våldet.

Sen har Rumänien ett stort ansvar. Sverige kan både inom EU och bilateralt göra stora insatser för att förbättra läget för romerna i Rumänien. Det handlar bland annat om att ställa tydliga krav på de rumänska myndigheterna. De måste göra upp en hatet mot romer, antiziganismen, som finns i hela samhället. Men sedan handlar det exempelvis om att hjälpa till så att resurser kan tas ur Europeiska socialfonden till konkreta projekt på plats.

Kommunerna kan göra viktiga insatser, exempelvis samarbeta med de rumänska kommuner tiggarna kommer ifrån. Exempelvis skulle man kunna satsa på gemensamma utbildningsprojekt, det tror jag på lång sikt kanske är det viktigaste. Kommunerna kan även stötta civilsamhället, exempelvis organisationer som kyrkorna, Rädda barnen och Röda korset som finns över hela landet. Men även lokala projekt som föreningen Hem, Hjärta till hjärta eller Rotary bara för att nämna några.

Du säger att vi måste stoppa våldet, hur då?

Hatbrotten mot romer är toppen av isberget. Det finns en stor oreflekterad antiziganism som sprids, särskilt på nätet.

Retoriken påminner faktiskt om 1933 då nazisterna i Tyskland tillsammans med medierna drev kampanj mot ”zigenarplågan” och ”tiggarplågan”. Samma myter spreds som nu, om att tiggarna hade oerhört mycket pengar, om att de var organiserade i kriminella ligor med mera.

Det allvarliga är att så få säger emot och att dessa myter upprepas tills de blir sanningar.

Sedan handlar det om att polisen måste utreda de brott som sker.

Det viktigaste är kanske att allt fler människor måste säga ifrån.

Anders Lindberg

Tack och hej, välfärdsgreven!

Gustaf Archibald Siegwart Douglas – finansman, greve och miljardär – kommer i vår att lämna Moderaternas partistyrelse. Enligt en intervju med Ekot känns det både ”vemodigt och riktigt” att lämna politiken.

Därmed avslutas ett kapitel i den moderata historieboken, ett där greve Douglas varit en av de viktigaste spelarna i framväxten av välfärdskapitalismen och de två nymoderata valsegrarna på 2000-talet.

Vem är då denne Gustaf Douglas?

Han är huvudägare i Investment AB Latour och aktiv i Stiftelsen Svenska Dagbladet. Enligt Veckans Affärer tillhör Gustaf Douglas en av de 20 personer som är rikast i Sverige med personliga tillgångar på cirka 8 miljarder kronor.

2001 blev Gustaf Douglas partipolitiskt aktiv i Moderaterna – han var på 60- och 70-talen folkpartist – och valdes för 12 år sedan in i partistyrelsen.

Ungefär samtidigt köpte Douglas – ihop med sin kompanjon Melker Schörling – det krisande vårdföretaget Partena. De döpte om företaget till Attendo Care och anställde en viss Henrik Borelius som verkställande direktör.

Borelius är bror till det förra moderata statsrådet Maria Borelius och hämtades direkt från Peje Emilssons Kunskapsskolan. Emilsson, å sin sida, tillhör gammelmoderaternas innersta krets och var en av hjärnorna bakom privatiseringen av skolmarknaden under regeringen Bildt på 90-talet.

Emilsson har – vid sidan av friskolor och äldreboenden – också grundat PR-byrån Kreab som haft uppdrag åt Moderaterna och den dåvarande motsvarigheten till Svenskt Näringsliv, SAF. Carl Bildt blev för övrigt styrelsemedlem och ordförande i Kreab år 2000.

Men åter till Gustaf Douglas och Attendo. Redan 2005 sålde han och Melker Schörling företaget till det brittiska riskkapitalbolaget Bridgepoint för över 2,2 miljarder svenska kronor. Douglas investmentbolag Säki gjorde vid affären en skattefri reavinst på över en halv miljard.

Var pengarna från försäljningen finns i dag vet vi inte. Både SCB:s förmögenhetsstatistik och förmögenhetskatten avskaffades av regeringen Reinfeldt.

Inför valet 2006 drev Douglas den så kallade Rosenbadsfonden i syfte att samla in privata donationer till Moderaterna. Med sig i fonden hade han bland andra Kristina Axén Ohlin (tidigare finansborgarråd i Stockholm, vice ordförande i M och ”etisk rådgivare” åt vårdkapitalisterna Carema) och Tove Lifvendahl (tidigare MUF-ordförande och i dag politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet).

Rosenbadsfonden lyckades tillsammans med andra hemliga moderata insamlingssällskap som Tornet, Källan och Värnet samla in 65,5 miljoner inför valet 2006. Bara valåret drog man in hälften av de där miljonerna.

Vem som betalade – och betalar – vet vi inte. Det finns nämligen inga tillräckligt bra lagar om att partibidrag måste redovisas i Sverige. Moderaterna har varit ett av de partier som allra hårdast motsatt sig öppenhet när det kommer till partibidragen.

I höstas förlorade så Moderaterna makten efter åtta år och nu lämnar alltså greve Gustaf Douglas politiken. Han lär bli saknad av många.


Läs mer: ”Oligarkerna – vinnarna i slaget om välfärden” (Tankesmedjan Tiden)

Tredje fasens motorväg

I dag beslutade trafikutskottet att riksdagen innan årsskiftet ska behandla en motion om att starta motorvägsbygget Förbifart Stockholm den första januari. Man beslutade även att en alliansmotion om att Bromma flygplats ska få vara kvar ska behandlas innan nyår.

Om riksdagen antar motionerna – vilket en hel del pekar på eftersom de borgerliga och SD är större än regeringen och V  – kommer regeringen uppmanas att starta byggprojektet i januari.

– Det vore omöjligt för regeringen att inte följa ett sådant beslut. Det vore skandalöst i så fall, säger Lars Hjälmered, moderaternas gruppledare i trafikutskottet till nyhetsbyrån TT.

Nog går det för regeringen att strunta i att följa beslut som riksdagen tar. Lars Hjälmered kanske minns hur riksdagen 2011 röstade för att stoppa fas 3. Hjälmered minns kanske också hur mycket den regering som då styrde landet brydde sig.

Men då handlade det ju förstås bara om människor och inget så viktigt och fint som en motorväg.

Hejdå Jerusalem

IMG_3797.JPG
JERUSALEM Den amerikanske komikern Mark Twain skrev en gång: ”Det blir ingen Jesus återkomst. Han har varit i Jerusalem en gång och kommer inte tillbaka.”

Det var 1895.

Jerusalem väcker känslor. Här samlas drömmare och dårar, här möts det allra heligaste med den största förnedring.

Jerusalem är en politisk krutdurk, men samtidigt en stad med vanliga människor som inget hellre vill än vara ifred, gå till jobbet och skapa en bättre framtid för sina barn.

Med Jerusalem som utsiktspunkt har vi under några dagar rest i Israel och Palestina.

Vi har sett små barnskor ligga i rasmassorna efter hus i Gaza och pratat med de som försöker bo i ruinerna.

Vi har träffat den israeliska försvarsmakten, IDF, på deras högkvarter i Tel Aviv.

I Ramallah på Västbanken har vi besökt PLO:s kansli och i Jerusalem israeliska utrikesdepartementet och Knesset.

Vi har mött fiskare och journalister, experter och människorättsaktivister. Några har vi kunnat citera men de flesta kommer att förbli anonyma.

Genom en rad texter har vi försökt skildra det vi upplevt. Här på bloggen har vi skrivit om bosättarrörelsen och den senaste konflikten kring området E1. Vi har berättat om hur israeliska bosättare försöker göra sig av med palestinier genom att hälla avloppsvatten på dem.

I tidningen har vi skrivit om vårt möte med PLO-veteranen Hanan Ashrawi och om våra upplevelser i Gaza.

Vi har också berättat om bakgrunden till den nuvarande konflikten om Tempelberget som finns som en av flera undertexter till det som nu händer.

Efter det fruktansvärda terrordådet igår mot en synagoga i Jerusalem i går morse rapporterade vi direkt. Vi skrev också huvudledare i dagens tidning om hur terrorn påverkar Israel och hur extremisterna på båda sidor får allt större makt.

Det finns inte ett Israel, det finns inte ett Palestina. Utan många.

Vi skildrar för sällan hur komplex situationen är, hur många viljor och konfliktlinjer det finns.

Det är med en betydligt större ödmjukhet i bagaget vi nu styr kosan mot Stockholm.

Karin Pettersson
Anders Lindberg

De israeliska bosättarna vill göra freden omöjlig

IMG_3762.JPGKarta över bosättningar i östra Jerusalem. Gröna fält är palestinska områden, blå är israeliska bosättningar. Det röda strecket är muren.

JERUSALEM Daniel Seidemann, en av Israels mest prominenta kritiker av bosättningspolitiken, visade oss runt bland de olika bosättningar som byggs kring Jerusalem.
– Att Jerusalem är Israels odelbara huvudstad är något som bara finns i högerpolitikers fantasi, säger han.

Efter sexdagarskriget 1967 slog Israel ensidigt fast att Jerusalem ska ingå i staten Israel.

Sedan dess pågår en de facto annektering av östra Jerusalem. Successivt har bosättningar byggts ut för att bokstavligen omringa de palestinska områdena.

Daniel Seidemann, som man kan följa på Twitter här, och hans organisation Terrestial Jerusalem bevakar och rapporterar kring detta.

IMG_3767.JPGJust nu handlar diskussionen om exploateringen i området E1.

Som framgår tydligt av bifogad karta skulle en utbyggnad av bosättningarna inom E1 i praktiken göra det omöjligt för östra Jerusalem att ingå i en palestinsk stat.

Detta har varit en het potatis i flera år i Israel.

Frågan om Jerusalem är en av de svåraste hindren för en tvåstatslösning , både Israel och Palestina ser staden som huvudstad.

Bosättningarna ändrar dock dynamiken steg för steg medan diskussionen pågår.

– Det är som två personer som ska dela på en pizza, men att den ena av dem har rätt att äta pizzan medan de diskuterar hur den ska delas, säger Daniel Seidemann.

Bosättningarna är olagliga under internationell rätt och vid en tvåstatslösning kommer många att behöva utrymmas. I takt med att de blir större blir det scenariot allt mer politiskt omöjligt i Israel.

IMG_3769.JPGOmrådet E1. Längst uppe till höger den stora bosättningen Ma’ale Adumim. Kvarteret framför är palestinskt.

Frågan är därmed vad alternativet är?

Det är väldigt svårt att se hur en gemensam stat skulle kunna fungera. Dessutom skulle inte judar självklart vara majoritet i en sådan stat vilket gör att själva tanken på Israel som en judisk stat skulle falla.

Inom den israeliska högern verkar man nära föreställningen om en slags framsida Palestinsk stat som ett hopkok av små självstyrande områden helt beroende av Israel men där palestinierna saknar israeliska medborgerliga rättigheter, en slags de facto permanent ockupation.

I det läget skulle konflikten aldrig upphöra och freden i praktiken vara omöjlig.

Hur så många inom högern och bosättarrörelsen kan tro att detta på sikt är till fördel för Israel är en gåta.

Anders Lindberg

Sida 43 av 216
Senaste inläggen