Dagens snackis är att Stefan Löfven inte ville ta emot en utskrift av Energimyndighetens prognos i debatten igår. När Lööf gick fram till honom för att lämna över den puffade han bort pappren och sa irriterat att han läst den mer än henne.

Det skulle han inte gjort, han borde tagit emot pappersbunten och sedan fortsatt prata om sin politik.

Att lämna över diverse papper och skrika ”läs på” är ett ganska vanligt knep bland de politiska ungdomsförbunden. Traditionen att ha med sig saker och vifta med i debatter har denna valrörelse spridit sig även till partiledardebatterna.

I tidigare valrörelser har det varit mer regel än undantag att debattörer från ungdomsförbunden haft med sig utskrifter av lagar, EU-fördrag, böcker och ”hemliga rapporter” att vifta med. De som lyssnade blev kanske inte mycket klokare men att ha med sig ett papper och skrika ”läs på” till motståndaren är en väl etablerad härskarteknik. På båda sidor.

Nu använde alltså Annie Lööf detta mot Stefan Löfven. Han var uppenbarligen oförberedd vilken inte är så konstigt eftersom han inte har sin bakgrund i de politiska ungdomsförbunden.

Samtidigt var det som hände på ett sätt förväntat. De fyra borgerliga partiledarna har försökt tråka Löfven om kärnkraften från dag ett. Poängen med detta är självfallet att provocera tills man får en reaktion, vilken man tillslut fick. Annie Lööf var också mycket riktigt borgerlighetens hjälte på Twitter igår.

Något nytt bus kommer hända i partiledardebatten i SVT även ikväll, precis som i varje tidigare debatt. Förhoppningsvis är Stefan Löfven bättre förberedd denna gång.

Stämningen just nu är uppjagad. Enligt United Minds idag ligger de borgerliga under med 6 procent, och gapet ökar. Rapporteringen blir i det närmaste hysterisk och borgerligheten är desperat. Då får den här typen av saker stort utrymme.

Samtidigt ska man nog inte överdriva effekten i väljarkåren. Detta har varit en smutsig valrörelse från dag ett och de flesta är nog hjärtligt trötta på sånt här.

Karin Pettersson

Har ni tänkt på att regeringen vid ett flertal tillfällen lanserat förslag på försämringar – men paketerat dem som förbättringar – för invandrare?

(Vilka nu man egentligen syftar på när man talar om ”invandrare”. Menar man de som bott i Sverige i 20 år? Hela sitt liv? Eller de som nyligen kommit till Sverige?)

Låt oss ta provanställning som ett exempel.
I veckan föreslog finansministern Anders Borg (M) att en provanställning ska förlängas från dagens gräns på sex månader till tolv. Provanställning är den sämsta formen av anställning eftersom arbetsgivaren kan säga upp dig på dagen utan orsak. När Borg presenterade förslaget sa han såhär till Sveriges Radio:

”Det har ju varit uppenbart att både ungdomar och invandrare har det lite svårare att komma in på den svenska arbetsmarknaden och då kan en liten förskjutning av provanställningar vara en reform man kan pröva”

Ursäkta? ”Liten förskjutning”? Ett helt år i otrygghet är ingen liten förskjutning.
Och framförallt: varför skulle försämringar för den som redan har det tufft var en förbättring?
Någon som begriper tvärtompolitiken?

Ett annat förslag som högern älskar att prata om i termer av ”det-här-är-så-himla-bra-för-invandrare” är RUT-avdraget.
I valdebatten låter det ungefär såhär. Det är jättebra att människor som egentligen har råd att betala för städtjänster får rabatt från staten så att det ger invandrare jobb.

Vad som är intressant är att man aldrig får höra hur kvinnorna som jobbar som städare faktiskt har det.

Vad tycker dem om att skattepengar går till städföretagen? Hur ser deras villkor ut som arbetar i branschen? Vad har de för drömmar och idéer om vad de skulle vilja göra? Kanske finns där andra idéer på reformer som inte handlar om att skura toaletterna i någon annans hem?

Vita jobb med kollektivavtal säger högern. Well.

Endast 1 procent av 17 000 rut-företag har kollektivavtal. Och även om företagen har kollektivavtal så är det ingen garanti för att allt är frid och fröjd.
Hemfrid som är det största företaget för hushållsnära tjänster har nyligen tvingat de anställda att skriva på ett sekretessavtal som gör att de inte får prata med media.
Är det kanske därför vi aldrig får höra städarnas röster i valdebatten?

Hemfrid har kollektivavtal och ändå har Kommunals medlemmar en anställning på 60 procent i genomsnitt. Därför hamnar snittlönen för fackets medlemmar på 11 900 kronor i månaden före skatt.
Företagets grundare Monica Lindstedt har däremot tagit ut 31,2 miljoner kronor på tre år.

Annie Lööf (C) som är en av RUT-ivrarna brukar argumentera för RUT som en jämställdhetsreform. Eftersom kvinnor ansvarar för större delen av hemarbetet är det bra med hushållsnära tjänster menar hon. Vem som ska städa hos städerskan finns det däremot inget svar på. För nej, alla kan inte nyttja RUT på samma villkor.

Invånarna i resurssvaga Botkyrka använder RUT-avdraget allra minst. Medan rika Danderyd drar av mest på skatten. Botkyrka är också den kommun av samtliga kommuner i hela Sverige där flest invånare arbetar inom städbranschen.
Det tar en timme enkel väg att åka kollektivt från Botkyrka till Danderyd. Också värt att tänka på när man talar om livspussel.

”– De låga sysselsättningsgrad­erna är ett problem. Man blir beroende av en partner. Eller så måste man ha två eller tre jobb, säger Lars-Sture Johansson, ombudsman Kommunal.”

Så mycket för den jämställdheten.

Tips på vad valdebatten skulle kunna handla om:
1) Diskrimineringen på arbetsmarknaden
2) Bostadssegregationen
3) Jämlikhet i stället för stigmatisering av förorterna

Minns ni Fredrik Reinfeldts toalettpappersrulle med ”jobbförslag” som han rullade ut i Aftonbladets partiledardebatt i förra veckan?

Ett av förslagen i rullen var ett löfte om att provanställningstiden i Sverige ska förlängas från sex till tolv månader.

En provanställning är en sorts visstidsanställning med den viktiga skillnaden att en provanställning kan sägas upp som helst. Arbetsgivaren behöver inte motivera för dig du blir av med jobbet och du har heller ingen chans att få din uppsägning prövad rättsligt. Om man – efter att prövotiden är slut – inte får en tillsvidaretjänst behöver arbetsgivaren inte heller ge något skäl.

Och det här – att ge arbetsgivare möjligheten att dröja i ett år innan de bestämmer sig för om personalen duger till jobbet – ska alltså ge nya arbeten?
Nej, det är det väl ingen som verkligen tror.

Däremot är det ett ypperligt sätt att försämra anställningsskyddet och minska löneökningarna.

I går riktade landets tre stora fackliga centralorganisationer – LO, SACO och TCO – skarp kritik mot regeringsförslaget.

Kritiken ser lite olika ut. LO varnar för att provanställningarna kommer missbrukas och att arbetsgivarna får allt större makt över arbetsmarknaden. Förlängd provanställning minskar flexibilitet på arbetsmarknaden, hävdar akademiker- och tjänstemannaorganisationerna. Och visst. Vem vågar byta jobb om man står framför ett år av otrygghet på det nya arbetet?

I en situation där Sverige i år efter år bryter mot EU:s visstidsdirektiv – med varningar och hot om böter från EU – vore förlängd provanställning dessutom rent destruktivt.

Allt det här vet förstås Anders Borg, som fått försvara förslaget. Det var ju därför han också öppnade för att dra tillbaka alltihop, men inte med mindre än att facken ser till att teckna omställnings- och yrkesintroduktionsavtal och på så sätt ta ansvar för hans egna jobbmisslyckande.

Borg vill få fackliga ledare att känna att de är skyldiga honom en gentjänst om han sätter stopp för vanvettet med mer otrygghet på arbetsmarknaden.

Det är en skamlös strategi som förvisso passar en regering som har sin jobbpolitik nedtecknad på en toarulle.

Ledasidans lördagskolumnist Fredrik Virtanen – som ju även skriver mer nöjesorienterade krönikor varje måndag – skriver i dag om varför all politisk musik är vänster. Tillsammans med texten får vi också en Spotify-lista som innehåller 100 politiska låtar som Virtanen anser vara fem plus.

Du kan spisa Fredriks lista här:

Vad tycks? Håller du med? Har du egna förslag? Egna listor?

Hör av dig till ledarredaktionen, antingen i kommentarerna här eller via vårt twitterkonto @bladetledare, så samlar vi ihop allt i en bloggpost lagom till valet på söndag.

Vi antar att SVT är i full färd med att bygga om scenen inför slutdebatten på fredag. Då måste alla partiledare vara lika långa så det är väl ett förfärligt snickrande. Eftersom Stefan Löfven kommer att rata pallen återstår bara att jobba med andra former av längdutjämnande.
Vårt förslag är att SVT satsar på fördjupningar.
Fredrik Reinfeldt kan stå i en lite djupare grop, medan Annie Lööf får en grundare. Det går säkert att med hjälp av partiledarnas längdmått matematiskt räkna ut exakt hur hålen ska utformas.
Visst kommer det att se lite konstigt ut när Fredrik Reinfeldts ben slutar vid knäna, men det är inte benen som räknas i SVT.
En snygg bildproduktion är en snygg bildproduktion först när alla människor är exakt lika långa.

Eva Franchell