Det håller på att formas en ny konsensus i vissa delar av vänstern: det är de rödgrönas fel att Fredrik Reinfeldts utspel om invandringens ”kostnader” dominerar debatten. Om bara de rödgröna varit tysta skulle det inte hänt.

I sak är det ganska ett ganska tveksamt påstående. Fredrik Reinfeldt har till stor del satt dagordningen för den svenska politiska debatten sedan i varje fall 2004. Det är inte vänsterns, socialdemokratins eller ens ledarsidornas förtjänst, det är Fredrik Reinfeldt som är en mycket skicklig politiker.

Men vänsterdebattörers förmåga att skylla högerns framgångar på vänstern har betydligt djupare rötter. Man skulle nästan kunna tala om en läggning för självspäkelse, förklädd till intellektuell diskussion.

Högern älskar självklart denna analys.

Vi ser samma mekanism vid protesterna mot Jimmie Åkesson. Det är motdemonstranternas fel att han får uppmärksamhet. Eller vid nazisternas demonstration i Malmö. Det är de som protesterar mot nazisterna som bär skulden för deras framgångar.

Detta är inget nytt. När Folkpartiet fiskade i grumliga vatten 2002 och föreslog ”språktest för medborgarskap” fick Mona Sahlin skulden för att utspelet lyckades eftersom hon protesterade mot det.

Så vad kommer detta ifrån? 

Vi ser ju inte högerdebattörer skylla på Anders Borg för att Vänsterpartiet lyckas sätta ”vinster i välfärden” på dagordningen och ingen säger att det är Centerpartiets fel att Miljöpartiet lyckas.

Jag hittar två ledtrådar.

Den ena handlar om att vi har ett i allt väsentligt borgerligt samtalsklimat. Den neutrala positionen, ”the voice of reason”, är borgerlig. Att vara vänster är en avvikelse, en politisk åsikt till skillnad från en objektiv analys. Därför tror vi på riktigt att skatter inte kan höjas, att politiker inte kan skapa jobb, att valfrihet i skolan ökar kvalitén och att det inte ”går” att reglera vinstuttag ur välfärden.

Om man som vänster vill vara med i samtalet är den naturliga positionen att kritisera vänstern.

Den andra är att vänsterdebattörer är väldigt dåliga på att backa upp varandra. Ofta är det viktigare att bråka om vem som är ”rätt vänster” än att vinna debatter över högern. Då och då urartar detta i ett intellektuellt inbördeskrig.

Det vore nog bra om vi kan lämna dessa analyser därhän nu. 

Anders Lindberg

Harpsund är vackert så här års, inbäddat i den Sörmländska grönskan. Alla statsministrar sedan Tage Erlander har lämnat någon form av spår efter sig, möjligen undantaget Ola Ullsten (FP).

Fredrik Reinfeldt (M) har för sin del renoverat bastun för 1,9 miljoner. Det nya golvet består av öländsk kalksten för 2 000 kronor kvadratmetern och utanför bastun finns nu en sittfontän i sten och leca för 50 000 kronor.

Regeringens budgetkonferens med kräftskiva är mytomspunnen. Det är sista chansen för en sittande regering att verkligen påverka valvinden. Ligger regeringen illa till i opinionen kan det vara den sista, desperata, livlinan.

Finansministern får ostörd lägga ut texten om valrörelsens ekonomiska förutsättningar. Det påverkar inte bara regeringens möjlighet att ställa ut vallöften utan avgränsar även oppositionens rörelseutrymme.

Anders Borg (M) har sedan flera månader försökt säga att pengarna är slut och att Socialdemokraterna därför egentligen inte kan lova något alls i valet. Detta var även budskapet i statsministerns sommartal liksom vid den konstiga pressträffen Anders Borg (M) och Carl Bildt (M) höll i onsdags.

I dagens huvudledare berättar Karin Pettersson varför detta är valtaktik, inte några ekonomiska sanningar.

Den senaste veckan har regeringen flera gånger försökt måla upp en konflikt i valet mellan flyktingmottagande och välfärd. Senast igår var det Erik Ullenhag (FP) som spelade detta kort.

I rapport igår fick strategin hård kritik från en av Sveriges ledande nationalekonomer, Lars Calmfors:

– Det är svårt att tro att utspelen motiveras av en oro för de offentliga finanserna. Det måste vara andra politisk-taktiska överväganden som ligger bakom, sa han till SVT.

I sak är hans kritik lätt att förstå. Regeringens prognos bygger på osäkra siffror långt in i framtiden. Anders Borg (M) sa själv på pressträffen i onsdags att några skattehöjningar eller utgiftsökningar för i år eller nästa år inte är aktuella. Detta är helt enkelt en väldigt uppblåst fråga i relation till statsbudgeten som helhet och andra utgifter.

Men till kräftorna och nubben på Harpsund väger sakliga argument, som de från Lars Calmfors, lätt. Där handlar det om att vinna val. Därför lär nog Anders Borg (M) fortsatta på den inslagna spåret.

Och Sveriges liberaler kommer att fortsätta säga att han gör det av humanism och ”ärlighet. Att han utan baktankar vill ha en debatt i för Sverige viktiga frågor. Det finns något väldigt rörande i det förtroendet.

Men den som tror att politiker under en valrörelse inte säger saker för att bli valda är nog godtrogen i överkant.

För ett år sedan drog vi igång den första omgången av Aftonbladets ledarskribentutbildning, #ledarskriv.

Tanken var att hjälpa till att stötta och utbilda en ny generation fria opinionsbildare med hjärtat till vänster.

Elva fantastiska personer valdes ut av 79 sökande. Över 100 texter skrevs och publicerades. Det blev succé.

Här kan man läsa mer om vilka som gick utbildningen förra året och vad de åstadkom.

Nu är det dags för en ny säsong. Nedan hittar du mer information om utbildningen, och hur man söker.

Om #ledarskriv

Utbildningen syftar till att ge fler personer verktyg och nätverk för progressiv opinionsbildning. Den ger också nyttiga kunskaper och erfarenheter för den som i framtiden vill arbeta som exempelvis ledarskribent.

Aftonbladets ledarredaktion står för innehåll och upplägg. Utbildningen genomförs i samarbete med Campus Bommersvik och ett antal ledarredaktioner runt om i landet.

Utbildningen omfattar två helginternat under hösten med teoripass och praktiska skrivövningar. Under våren följer två praktikperioder om två veckor vardera på s-märkta eller rödgröna redaktioner. Där får man prova att skriva texter under handledning. Alla moment i utbildningen är obligatoriska.

Vem kan söka och hur ska man ha råd?

Du som söker ska vara mellan 21 och 30 år, och ha relevant utbildning och/eller erfarenhet. Det kan handla om journalisterfarenheter, aktivt bloggande eller annan skrivvana.

Utbildningen är avgiftsfri för dem som deltar, och ersättning enligt SJF:s praktikavtal utgår under praktikperioderna.

Rekryteringen sker genom en öppen ansökningsprocess, där alla är välkomna att söka.

Vem finansierar #ledarskriv?

De större redaktioner som deltar står för praktikersättningen för sina praktikanter. I övrigt finansieras satsningen av LO.

Hur ansöker jag?

Ansökningsformuläret hittar du här.

Sista ansökningsdatum är 1 oktober.

Om du har praktiska frågor om utbildningen kan du höra dig till carina.persson@bommersvik.se.