Det har bara gått tolv timmar sedan en statsvetenskapsprofessor i TV förklarat att 1:a maj på Norra Bantorget skulle bli nästa elddop för LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.

Jag undrar om professorn någonsin träffat lagbasarna i Byggettan?

Lokalen är fylld till bredden av 170 byggnadsarbetare, många i sina arbetskläder. De har inte fått sina arbetskamraters förtroende därför att de brukar hålla inne med sina åsikter.

Mikrofonen fungerar inte, men LO:s ordförande har ingen svårighet att göra sig hörd. Stämningen är betydligt mindre uppjagad än på många presskonferenser. Ändå ser jag att TT tycker att Lundby-Wedin blev ”hårt ansatt”.

Hon lovar att hålla tummen i ögat på Fredrik Reinfeldt under det svenska ordförandeskapet i EU.

– Kollektivavtalen är vår viktigaste fråga, försäkrar Lundby Wedin.

Det är egentligen mötets tema, men självklart svävar AMF-affären över lokalen. Den har trots allt fyllt tidningar och TV de senaste veckorna. Och har varit samtalsämnet i byggbodarna.

– Ni ska inte behöva känna att ni inte kan vara stolta över er organisation, sa LO-ordföranden.

– Det som hänt i AMF är en parodi, säger någon i publiken och talar om omoral.

Lundby Wedin redogör – för vilken gång i ordningen – för turerna kring Christer Elmehages pension.

– Men en sak vet jag, och det har hjälpt mig genom de senaste veckorna. Jag har inte svikit mina värderingar.

Innan LO-chefen åker vidare till nästa möte får hon en applåd.

Ingvar

På ytan handlar det om en LO-ordförandes heder, om en direktörs vidlyftiga pension och styrelseledamöters ansvar. Och naturligtvis om dramatiska rubriker. Om det vore hela sanningen hade den enklaste lösningen för Wanja Lundby-Wedin varit att avgå.

Under ytan har affären kring AMF:s utbetalningar till Christer Elmehagen från den första dagen rört grundläggande maktstrukturer i det svenska samhället. Det är just därför hon stannar kvar.

Affären gäller förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, där AMF tillsammans med försäkringsbolaget AFA varit en bärande del. Det kommer att förändras.

Men AMF-skandalen handlar också om förhållandet mellan arbetsmarknaden och politiken. Redan tidigt i affären ansåg sig statsminister Fredrik Reinfeldt fri att komma med synpunkter på Wanja Lundby-Wedins roll. Där föll en viktig gräns för politiken.

Det blir än tydligare när socialdemokratiska politiker har synpunkter på interna LO-beslut. Det skulle nämligen kunna bli början till slutet för den känsliga balansakt som brukar kallas facklig politisk samverkan.

Banden mellan socialdemokratin och fackföreningsrörelsen bygger på en bodelning. Politiska frågor avgörs inom politiken, ofta efter synpunkter från fackliga företrädare. Rent fackliga frågor avgörs däremot utan politisk inblandning.

I spåren av AMF-affären har den gränsen varit på väg att rasa. Då påverkas grunden för samarbetet mellan LO och det socialdemokratiska partiet. Det skulle kunna betyda en ny och bättre arbetsfördelning, men det skulle också kunna göra det svenska politiska landskapet mer likt det som råder i många av våra granländer.

Att LO-styrelsen ger nu Wanja Lundby Wedin fortsatt förtroende visar att fackföreningsrörelsen inte vill se det ske.
Ingvar

Wanja Lundby-Wedin lämnar AMF:s styrelse, meddelar LO i ett pressmeddelande.

Det är ett klokt beslut.

AMF ”behöver en styrelse som är helt koncentrerad på företagets ledning”, skrev vi i en tidigare ledare.

– Jag kommer nu att fokusera helt på fackföreningsrörelsens stora utmaningar under den ekonomiska krisen, säger Wanja Lundby-Wedin i pressmeddelandet.

Morgondagens möte med LO:s styrelse blir avgörande för hur detta ska gå till.

Såna här dagar (och nätter) när det är heta nyheter på gång är det fantastiskt att arbeta på en pigg kvällstidning som får med senaste nytt både på ledarplats och nyhetsplats.

I dag rapporterar vi, till skillnad från stackars DN och Svenska Dagbladet, om AMF-skandalens nya vändning i natt då styrelsen fick revisorernas rapport och LO-ordförande höll presskonferens.

Här kan du läsa huvudledaren: Vilken soppa!
Och här är nyhetstexterna och Lena Mellins kommentar.

Här intervjuas Wanja Lundby-Wedin av Aftonbladets webb-TV.

Just nu görs många kommentarer om LO-ordförandens förtroende bland medlemmarna. I morse gick Skånes LO-distriktsordförande Kenneth Björkman ut och hävdade att Wanja Lundby-Wedin bör avgå.
Det visar sig nu att han inte hade sin styrelse bakom sig i detta uttalande.

I ett pressmeddelande skriver Jeanette Olsson, vice ordförande, att LO-distriktets styrelse inte fört någon diskussion eller fattat något beslut att kräva LO-ordförandens avgång.

”De uttalanden som gjorts baseras på Kenneth Björkmans egna åsikter. LO-distriktet står inte bakom avgångskravet. Jag anser att vi bör avvakta utredningen innan vi tar ställning i frågan”, skriver Olsson.

Uppdatering: TT har nu intervjuat Kenneth Björkman och han erkänner att hans avångskrav var hans privata åsikt.

”Kenneth Björkman, ordförande i det skånska LO-distriktet, sticker inte under stol med att han låtit bli att förankra avgångskravet i distriktsstyrelsen innan han gjorde sitt utspel.
– Det är jag som privatperson som uttalar mig, jag har inte förankrat detta i styrelsen. Det är högst privat, men jag tycker att jag har det ansvaret gentemot medlemmarna att tillvarata deras intressen”, säger Björkman till TT.

Jag ogillar skarpt mediala drev därför de gör allt till svart och vitt och människor demoniseras så till den grad att de bara kan bli till åtlöje eller föraktas. Det är otäckt.
Drevet pågår nu mot Wanja Lundby-Wedin.

Kritiken mot hennes handlande och icke-handlade i pensionsbolagens styrelser är helt berättigad. Om det har vi skrivit i flera ledare.
Problemet är nog just att LO-ordförande har 24 styrelseuppdrag. Det är fullständigt orimligt.
Om det är ett sätt för fackföreningsrörelsen att lösa ordförandens lön är det hög tid att tänka om – betydligt bättre att ge LO-ordförande en rimligt hög fast lön i stället så att hon kan stå fri gentemot bolagsstyrelser och annat.

Om detta skriver jag i en krönika i dag.